Jag tog en liten paus i smakbitandet över sommaren. När jag tittar ut genom fönstret nu så är det tydligen inte alls sommar längre. Och jag fryser om fötterna. Dags för en ny smakbit!
Jag har tidigare läst ett par böcker av Oliver Sacks, och gillade dem. Han dog nyligen, den 30 augusti. Förra helgen hittade jag en av hans självbiografier på loppis. Så den läser jag nu. Tidigare i år gav han ut en självbiografi ("On the Move") som jag tror är mer som självbiografier brukar vara, en skildring av hela hans liv. Den här äldre boken, "Morbror Volfram", handlar om hans passionerade kemiintresse som barn och hur han upptäckte kemins historia medan han själv utförde allehanda experiment. Han hade en enorm släkt där i stort sett alla var intresserade av naturvetenskap, många var t.ex. kemister eller läkare, och föräldrar (båda läkare) som tyckte att det var helt okej att unge Oliver inrättade ett laboratorium i ett av husets många rum. Detta var dessutom en tid då det fanns väldigt få restriktioner när det gällde vilka kemikalier som fick säljas, även när kunden var i tioårsåldern. (Titelns morbror Volfram hette egentligen Dave, och hade fått sitt smeknamn eftersom han var så förtjust i ämnet som var så viktigt i hans glödlampsfabrik.)
The Discovery of the Elements ägnade en hel sektion åt "fluormartyrerna". Även om rent klor hade isolerats från saltsyra på 1770-talet var dess mer aktiva kusin, fluoret, inte lika lätt att få fram. Jag läste om hur alla de tidiga utforskarna "utsattes för den fruktansvärda tortyr det innebar att förgiftas av fluorvätesyra", och åtminstone två av dem avled i sviterna. Fluor isolerades först 1886, efter nästan ett århundrade av farliga försök.
Jag fascinerades av denna historia, och ville omedelbart och obekymrat utvinna fluor på egen hand. Det var lätt att få tag på fluorvätesyra: morbror Volfram använde stora mängder av det för att "pärla" sina glödlampor, och jag hade sett stora damejeanner med det på hans fabrik i Hoxton. Men när jag berättade för mina föräldrar om fluormartyrerna förbjöd de mig att experimentera med det i huset. (Jag kompromissade genom att ha en liten guttaperkaflaska med fluorvätesyra i mitt labb, men jag var så rädd för den att jag aldrig öppnade flaskan.)
(Oliver Sacks, "Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld", s. 84)
Tack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaTack för smakebiten, har aldrig hört talas om Oliver Sacks innan
SvaraRaderaHan var neurolog och skrev mest om det, t.ex. Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt.
RaderaHar varken hört talas om författaren eller boken tidigare. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaHan skrev t.ex. Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, och filmen Uppvaknanden/Awakenings med Robin Williams var baserad på en av hans böcker (och på honom).
RaderaFår mig att tänka på Flavia: http://karineim.blogspot.se/2014/06/bok-sweetness-at-bottom-of-pie-av-alan.html
SvaraRaderaÅh, den har jag jag (inte läst än)! Kul att den här boken är en memoar och böckerna om Flavia ... inte är det. :)
RaderaTack för smakbiten och ha en skön söndagskväll.
SvaraRaderaVarsågod och tack! :)
RaderaTack för smakbit! Ingen bok/författare jag kände till detta.
SvaraRaderaVarsågod! Jag tror att jag tänker att han är mer känd än vad han verkligen är. ;-)
RaderaTack för smakbiten! Jag gillar ju kemi så den var lite underhållande ;-)
SvaraRaderaJag är inte så duktig på kemi, men jag kan nästan fatta grejen nu. Jag älskar att läsa något som är så entusiastiskt skrivet.
Raderamycket intressant man! tack för smakebiten!
SvaraRaderaVerkligen! Jag har ett par av hans andra böcker på gång här. Blir spännande. :)
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaHar aldrig hört talas om Oliver Sacks...
SvaraRaderaInte ens Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt eller filmen Uppvaknanden? (Inte för att jag har sett den då, jag vet bara att den finns.)
Radera