av Christine Pullein-Thompson
Tredje boken i serien, skriven av en tredje syster Pullein-Thompson, och den utspelar sig lite senare än "Black Princess". Black Velvet är väl född på 20-talet, för jag antar att det är den stora börskraschen som är anledningen till att han byter ägare en gång, och delar av boken utspelar sig under andra världskriget. Fast han får en annan upplevelse av kriget än vad Black Princess fick under det första världskriget. Den här gången är man inte intresserad av att ha hästar vid fronten.
Black Velvet växe upp på en gård där man fortfarande använder hästar i jordbruket. När gården tas över av en ny ägare som vill ha större lönsamhet och tänker satsa på maskiner så splittras den lilla grupp hästar som Velvet känner. Fast själv är han ju ung och har turen att köpas som present till en hästintresserad kvinna. Hon följer de nya idéerna om att använda hästens naturliga rörelser vid hoppning och Velvet blir duktig. Men när hennes man förlorar alla deras pengar säljs Velvet till någon som fortfarande hoppar enligt den gamla skolan, och han är inte alls nöjd med hästens stil. Det går ju utför från det egentligen.
Kanske en liten spoiler, men de flesta vet väl vad som händer i Anna Sewells "Black Beauty"? I slutet av boken känner någon igen den gamla slitna häst som den fina Black Beauty, och köper honom för gamla tiders skull så att han får några fina sista år. I de här böckerna, som är skrivna i samma stil, så inträffar ju liknande saker. Efter alla umbäranden får Black Ebony, Black Princess och Black Velvet till slut goda ägare. Black Velvet ägs av en familj där barnen är med i Ponnyklubben, som verkar vara nån förening som främjar god hästskötsel. Nu är hästar definitivt en hobby. Och Black Velvet är en mycket gammal häst, som på ett väldigt mänskligt sätt minns sin ungdom innan alla de här nymodigheterna.
Det var länge sedan jag läste de här böckerna sist och det har varit roligt att läsa om dem. Vid den här läsningen har jag lagt märke till att de handlar mycket om hur hästars arbete och synen på hästar ändrades mellan 1880-talet och 1950-talet. Författarna är födda 1924 (Josephine) och 1925 (tvillingarna Diana och Christine), så Black Velvet är väl i princip jämnårig med dem. De har säkert varit i kontakt med hästfolk som är betydligt äldre än dem själva också (deras mamma var för övrigt också hästboksförfattarinna), så jag kan tänka mig att de visste vad de skrev om i de här böckerna. Jag är ganska intresserad av att läsa resten av böckerna som de skrev om Black Beauty's ätt och som inte har översatts till svenska, och även av systrarnas gemensamma självbiografi "Fair Girls and Grey Horses".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar