En smakebit på søndag (Morbror Volfram)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag tog en liten paus i smakbitandet över sommaren. När jag tittar ut genom fönstret nu så är det tydligen inte alls sommar längre. Och jag fryser om fötterna. Dags för en ny smakbit!

Jag har tidigare läst ett par böcker av Oliver Sacks, och gillade dem. Han dog nyligen, den 30 augusti. Förra helgen hittade jag en av hans självbiografier på loppis. Så den läser jag nu. Tidigare i år gav han ut en självbiografi ("On the Move") som jag tror är mer som självbiografier brukar vara, en skildring av hela hans liv. Den här äldre boken, "Morbror Volfram", handlar om hans passionerade kemiintresse som barn och hur han upptäckte kemins historia medan han själv utförde allehanda experiment. Han hade en enorm släkt där i stort sett alla var intresserade av naturvetenskap, många var t.ex. kemister eller läkare, och föräldrar (båda läkare) som tyckte att det var helt okej att unge Oliver inrättade ett laboratorium i ett av husets många rum. Detta var dessutom en tid då det fanns väldigt få restriktioner när det gällde vilka kemikalier som fick säljas, även när kunden var i tioårsåldern. (Titelns morbror Volfram hette egentligen Dave, och hade fått sitt smeknamn eftersom han var så förtjust i ämnet som var så viktigt i hans glödlampsfabrik.)

The Discovery of the Elements ägnade en hel sektion åt "fluormartyrerna". Även om rent klor hade isolerats från saltsyra på 1770-talet var dess mer aktiva kusin, fluoret, inte lika lätt att få fram. Jag läste om hur alla de tidiga utforskarna "utsattes för den fruktansvärda tortyr det innebar att förgiftas av fluorvätesyra", och åtminstone två av dem avled i sviterna. Fluor isolerades först 1886, efter nästan ett århundrade av farliga försök.
Jag fascinerades av denna historia, och ville omedelbart och obekymrat utvinna fluor på egen hand. Det var lätt att få tag på fluorvätesyra: morbror Volfram använde stora mängder av det för att "pärla" sina glödlampor, och jag hade sett stora damejeanner med det på hans fabrik i Hoxton. Men när jag berättade för mina föräldrar om fluormartyrerna förbjöd de mig att experimentera med det i huset. (Jag kompromissade genom att ha en liten guttaperkaflaska med fluorvätesyra i mitt labb, men jag var så rädd för den att jag aldrig öppnade flaskan.)
(Oliver Sacks, "Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld", s. 84)

Teaterflickan

Teaterflickan
av Swen Wernström

Nej, jag har redan glömt det mesta av den här boken ...

Jag tyckte att den första boken om Gittan var lite intressantare. I den här boken kämpar Gittan på med att både försöka förkovra sig inom skådespelaryrket samtidigt som hon också måste försörja sig. Bland annat får hon ett mannekänguppdrag, där hon och en kompis fotograferas i säsongens ungdomskappor för en damtidning. Och så får man ju veta att det där med att vara mannekäng inte är det enklaste. Jag undrar om Sven Wernström skrev de här böckerna för att visa att de där drömyrkena inte är så glamourösa ändå. Särskilt när jag läste att han var en av författarna bakom böckerna om sångerskan Anita.

Sjöjungfrun

Sjöjungfrun
av Camilla Läckberg

Ojdå, det var visst över fyra år sedan jag läste den förra boken i Fjällbackaserien. Jag tycker att böckerna är rätt trevliga, och framför allt humoristiska, men när det gäller deckare så finns det flera andra författare som jag prioriterar. Och det är inte ens säkert att de blir lästa särskilt fort. Vilken författare som helst kan tappas bort bland mina olästa böcker.

En man från Fjällbacka har varit försvunnen, och det vore väl inte Fjällbacka om han inte till slut hade hittats mördad. Men man kan inte begripa varför han är mördad. Vad polisen inte vet är att flera i hans bekantskapskrets har fått hotfulla brev. Men varför? Det verkar inte finnas någon anledning till det heller. Men någonstans i någons förflutna finns det väl ett svar.

Man vill hela tiden läsa vidare i boken, men det är inte en av de böcker som jag har tyckt bäst om i serien. Annars har jag ju tyckt att böckerna blir allt bättre, men nu har det kanske planat ut. Den som jag har tyckt bäst om är den förra boken, "Tyskungen".

Tidigare böcker:
- Isprinsessan
- Predikanten
- Stenhuggaren
- Olycksfågeln
- Tyskungen 
- Snöstorm och mandeldoft (novell)

Köpmannen i Venedig

Köpmannen i Venedig
av William Shakespeare

Jag tror att detta var den enda av Shakespeares riktigt kända dramer som jag inte hade läst än. Jag kan förstås ha fel. Det är här ifrån det kända anförandet som innehåller bland annat "if you prick us, do we not bleed?" kommer. Den har man ju hört i ett antal olika former, men jag hade inte läst den riktiga tidigare.

Bassiano vill fria till den vackra Portia, men har inga pengar och ber sin vän, köpmannen Antonio, om ett lån. Antonios pengar är just nu uppbundna i ett antal handelsfartyg, som snart väntas anlända med dyrbara varor i lasten. De ber då den judiske pengautlånaren Shylock om ett lån i stället, och han går med på att låna ut utan ränta rent av. Lite skämtsamt bestämmer de att om återbetalningen blir försenad ska Shylock få skära ett skålpund kött ur Antonios kropp. Men när alla Antonois fartyg går i kvav så visar det sig att Shylock inte skämtade. Han hyser agg mot Antonio, dels för att han förstör Shylocks affärer genom att låna ut pengar utan ränta, men också för att han har behandlat Shylock illa och fällt nedsättande kommentarer om honom. (Det kanske är att gå lite långt att döda Antonio för det, men han framstår verkligen inte som särskilt sympatisk just då.)

Självklart finns här också folk som klär ut sig utan att ens deras närmaste känner igen dem. Det är Portia, som har en plan för att rädda Antonio. En ganska känd plan, tror jag nog.

Asken Yggdrasil

Asken Yggdrasil: En gammal gudomlig historia
av Alf Henrikson och Edward Lindahl

Det här är inte det riktiga omslaget, det har nog varit ett löst omslag runt boken en gång i tiden. Men det medföljde inte när jag köpte den på loppis.

"Asken Yggdrasil" är en illustrerad återberättelse av vissa av de gamla fornnordiska sagorna. De som handlar om hur världsbilden såg ut och om vilka gudar det fanns och hur de levde. Hela tiden rör man sig mot undergången, Ragnarök, och de händelserna flätas ihop med dagens världsbild där vi bor på en planet. En kombination av lärt och lättläst, sagolikt och modernt. Det låter väl som en bra kombination? Jag tror nog att det här är tänkt för yngre läsare. Inte för de minsta barnen, men inte för vuxna heller, skulle jag tro. Men det går bra att läsa om man är vuxen också.

Mina olästa böcker och random fantasy

Just nu i ska-läsa-snart-högen: 1624 böcker.

Inför förra månadsskiftet fick jag ju idén att bestämma en av månadens böcker genom lottdragning. Jag har en lottring med hundra lotter och har skapat motsvarande "vinstplan" med böcker som har legat olästa väldigt länge. Förra månadens bok har jag läst, och jag gillade den (ej ombloggad än dock). Bra system det här!

Idag drog jag lott nummer 1, och det är "Ombria in Shadow" av Patricia A. McKillip. Fantasy. Det läser jag inte så mycket av, tycker jag. Den här fick jag av en kompis som hade råkat få dubblett av den.

Sommaren

Sommaren
av Poul Holm Joensen och Claus Bering

Sista delen i serien. Jag kan verkligen ingenting om naturen. Kanske ändå lite mer nu än innan? Förhoppningsvis om sånt som fortfarande gäller i så fall. Det är ju inte nya böcker det här.

Årstidsböckerna:
1. Hösten
2. Vintern 
3. Våren
4. Sommaren

Black Velvet

Black Velvet
av Christine Pullein-Thompson

Tredje boken i serien, skriven av en tredje syster Pullein-Thompson, och den utspelar sig lite senare än "Black Princess". Black Velvet är väl född på 20-talet, för jag antar att det är den stora börskraschen som är anledningen till att han byter ägare en gång, och delar av boken utspelar sig under andra världskriget. Fast han får en annan upplevelse av kriget än vad Black Princess fick under det första världskriget. Den här gången är man inte intresserad av att ha hästar vid fronten.

Black Velvet växe upp på en gård där man fortfarande använder hästar i jordbruket. När gården tas över av en ny ägare som vill ha större lönsamhet och tänker satsa på maskiner så splittras den lilla grupp hästar som Velvet känner. Fast själv är han ju ung och har turen att köpas som present till en hästintresserad kvinna. Hon följer de nya idéerna om att använda hästens naturliga rörelser vid hoppning och Velvet blir duktig. Men när hennes man förlorar alla deras pengar säljs Velvet till någon som fortfarande hoppar enligt den gamla skolan, och han är inte alls nöjd med hästens stil. Det går ju utför från det egentligen.

Kanske en liten spoiler, men de flesta vet väl vad som händer i Anna Sewells "Black Beauty"? I slutet av boken känner någon igen den gamla slitna häst som den fina Black Beauty, och köper honom för gamla tiders skull så att han får några fina sista år. I de här böckerna, som är skrivna i samma stil, så inträffar ju liknande saker. Efter alla umbäranden får Black Ebony, Black Princess och Black Velvet till slut goda ägare. Black Velvet ägs av en familj där barnen är med i Ponnyklubben, som verkar vara nån förening som främjar god hästskötsel. Nu är hästar definitivt en hobby. Och Black Velvet är en mycket gammal häst, som på ett väldigt mänskligt sätt minns sin ungdom innan alla de här nymodigheterna.

Det var länge sedan jag läste de här böckerna sist och det har varit roligt att läsa om dem. Vid den här läsningen har jag lagt märke till att de handlar mycket om hur hästars arbete och synen på hästar ändrades mellan 1880-talet och 1950-talet. Författarna är födda 1924 (Josephine) och 1925 (tvillingarna Diana och Christine), så Black Velvet är väl i princip jämnårig med dem. De har säkert varit i kontakt med hästfolk som är betydligt äldre än dem själva också (deras mamma var för övrigt också hästboksförfattarinna), så jag kan tänka mig att de visste vad de skrev om i de här böckerna. Jag är ganska intresserad av att läsa resten av böckerna som de skrev om Black Beauty's ätt och som inte har översatts till svenska, och även av systrarnas gemensamma självbiografi "Fair Girls and Grey Horses".

Black Princess

Black Princess
av Diana Pullein-Thompson

Självklart läste jag inte bara om "Black Ebony". Självklart läst jag om alla tre böckerna i serien! Och aningen oväntat gav "Black Princess" mig ytterligare ett kryss på bokbingobrickan. "Set during a war or conflict".

Det finns släktträd i de här böckerna. Hurra! Black Princess är barnbarn till en av Black Beautys och Black Ebonys systrar. Jodå. Hon lever under tidigt 1900-tal och har både goda och dåliga ägare. Under hennes tid förändras världen, och hästar är inte längre det enda tänkbara transportmedlet. Det kan hända att man ser en bil. (Och första gången som Princess ser en bil tar det en ände med förskräckelse.) Men det verkliga förändringen kommer när första världskriget utbryter. Armén behöver hästar och mängder av hästar, och bland dem Princess, skeppas över till Frankrike för att användas vid fronten, en skräckupplevelse för både människor och djur. Är det det här som den där boken, pjäsen, filmen "War Horse" handlar om?

Alla hästarnas liv börjar ju väldigt bra. Det händer väl sällan att föl föds som stoets ägare inte har planerat. De väljer ju vilka hästar de vill avla på. Princess berättar mycket om sin längtan efter en hingst och efter att få ett eget föl. Men det är ju inte hon som bestämmer det. Jag hade inte riktigt väntat mig det här av en ganska gammal hästbok. Trots att jag ju har läst boken flera gånger tidigare.

Black Ebony

Black Ebony
av Josephine Pullein-Thompson

"Black Beauty's Clan" var en bok där de tre hästbokförfattande systrarna Pullein-Thompson skrev varsin berättelse i samma stil som Anna Sewells "Black Beauty". B. Wahlströms gav ut berättelserna som tre separata böcker. På engelska kom det ut ytterligare två sådana här böcker, alltså totalt nio historier, men de verkar inte ha blivit översatta.

Black Ebony ska vara en yngre bror till självaste Black Beauty, och denne framhålls ofta som ett gott exempel för den lille Ebony. Det är en lustig blandning av förmänskligande och realistiskt skildrade hästar i de här böckerna. Speciellt förorden där en nutida häst ska ha hittat och sammanställt de historiska hästarnas efterlämnade memoarer känns konstig när resten av boken handlar om hästar som i stort sett är som hästar är. Bortsett från att de kan reflektera över sina liv och diskutera sin situation med andra hästar då.

Det är sent 1800-tal och Black Ebony får en bra start i livet. Han växer upp på en gård och efter hans (något jobbiga) inridning säljs han till en adelsman som ska ha honom som jakthäst, främst för döttrarnas räkning. Särskilt en dotter har god hand med hästar, och Ebony är ivrig under jakten. Men en skada leder till att han till slut säljs, och han hinner ha många olika ägare under livet. Han är vardagsridhäst för någon som inte kräver jaktstandard, han ingår i ett hyrstall, medverkar i en teaterföreställning och drar hjulförsedda badhytter. Ibland är hans ägare vänliga och duktiga hästmänniskor, ibland är de slarviga, ointresserade eller till och med elaka.

Det här är en tid när många har häst, och de är nödvändiga för transport och annat. Vid ett tillfälle får Ebony tillfälle att samtala med ett par gruvponnies om deras villkor, och överhuvudtaget får man höra fler hästars historia än bara Ebonys. Jag älskade de här böckerna när jag var liten och att jag läste om den här nu berodde på att det fanns en ruta om barndomsfavoriter på min bokbingobricka. Men den var faktiskt läsvärd nu också. Det känns som om man får en inblick i hästarnas roll under den här tidsperioden, som väl är något årtionde efter att "Black Beauty" utspelar sig. Jag borde förresten läsa om den också. Jag har bara läst den en gång, men jag har sett en tecknad filmversion ... fler gånger.

Hunger

Hunger
av Margit Sandemo

Emellan spökhistorier och andra övernaturligheter dyker det upp en helt vanlig berättelse, utan särskilt mycket magi. Lite magi är det alltid, det handlar ju ändå om Isfolket. Även om en bok bara handlar om en eller ett par ur ätten så brukar ju de flesta andra (av de som lever alltså) vara med också.

Marit var yngst i en stor syskonskara och när alla de andra emigrerade till Amerika tvingades hon stanna kvar för att ta hand om sin far. Han var aldrig snäll mot henne, och han lät henne inte träffa folk. Med åren blev hon allt ensammare och skyggare. Nu var fadern död, och nu hade Marit ingen inkomst. Ingen mat, och dessutom hade hon inte känt sig riktigt bra de sista åren. Till slut inser hon att hon måste våga sig ner till byn ...

Hon vaknar upp i en sjukhussal. Hon känner sig ängslig inför allt det nya, de andra patienterna och sköterskorna och läkarna. Men det finns en läkare som är speciell för henne (och säkert för många andra patienter), doktor Christoffer Volden. Hon älskar honom, och eftersom hon är döende och har varit så ensam så låtsas Christoffer att hennes känslor är besvarade. Han lovar till och med att gifta sig med henne. Som så många i Isfolket vill han gärna göra något för de ensamma och utsatta. Men så blir Marit bättre. Och Christoffer var ju redan förlovad med en annan, en kvinna som han älskar på riktigt! Vad ska han göra?

När jag var yngre och hade kontakt med många andra isfolksfans så tyckte alla att den här boken var så tråååkig. Och den känns ju ganska oansenlig mellan alla böcker runtomkring, där det händer så mycket spännande. Fast nu tycker jag inte att den skulle vara sämre än de andra. Den påminner kanske lite om Hildes berättelse i "Bödelns dotter", men utan häxrelaterad deckargåta förstås. Nu är vi ju framme runt förra sekelskiftet.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen

... kom ljuva Krusmynta

... kom ljuva Krusmynta
av Jenny Berthelius

Någonstans hade jag sett namnet Jenny Berthelius, säkert i en blogg, och när jag hittade ett par av hennes deckare på loppis så köpte jag dem förstås. Hon har visst skrivit massor av böcker, mycket barnböcker, jag kanske rent av har läst något av henne tidigare. De flesta av hennes deckare är från 70-80-talet, men den senaste kom ut så sent som 2007.

"... kom ljuva Krusmynta" är hennes andra deckare, och den är tydligen en direkt fortsättning på deckardebuten "Mördarens ansikte" (båda kom 1968!). Det förklarar varför huvudpersonen Toni verkar ha en bakgrundshistoria som bara antyds. Trist barndom. Har just ärvt en lägenhet och en sommarstuga av en tant som blev mördad. Konstigt att man inte gick in mer på det, tyckte jag, men det är väl det fallet som föregående bok handlar om. Men jag tyckte att det gjorde karaktären Toni intressant. Någon som verkar ganska vanlig, men som knappt bryr sig när hotfulla saker börjar hända. Jag fick en känsla av att han har varit med om värre, fast här vet man ju inte vad.

Toni kommer till fiskeläget/badorten Domsten i Skåne, och den lilla sommarstuga som han har ärvt. Egentligen hade han tänkt sälja den, men han tilltalas av läget precis vid havet. Här vill han stanna kvar. Men det verkar inte så populärt. Inte för skvallrets skull, fast det är illa nog särskilt efter att han börjar umgås med den söta simlärarinnan, utan någon vill honom verkligen illa.

Det är något med stämningen i boken som gör att det verkligen märks att den är några decennier gammal, men jag vet inte exakt vad. Det är inte bara tidsmarkörer som hippiegänget på stranden (eller kallas de beatniks här? – till både deras och Tonis förvåning är han förresten bara ett par år äldre än några av dem, "lika gammal som John Lennon"). Det är något med hela stilen som andas 60-tal. Verkligen inte fel som sommardeckare förresten, med sin badortsmiljö.

Eftersom det är flera veckor sedan jag läste ut "... kom ljuva Krusmynta" så har jag redan glömt hur det hela hängde ihop, och vem och vad som låg bakom hoten mot Toni. Men det är väl inte det viktigaste. Nu vill jag läsa "Mördarens ansikte", som jag egentligen borde ha läst först. Den ska väl inte vara så svår att få tag på.

Med eller utan dig

Med eller utan dig
av Jenny Berggrund

En seriebok om ett kompisgäng i Göteborg. I centrum står Ink, som har det trassligt med sin pojkvän och hatar sitt jobb. Men hon har ju bra kompisar åtminstone. Det händer saker i deras liv också, och alla oroar sig över vad som kan ha hänt med Tobbe, kompisen som aldrig kom hem efter en utekväll.

Bra seriebok. Tydligen utgiven i fanzinform först. Det var ju en himla tur att någon tog på sig att ge ut serien samlad i bokform, eftersom jag inte håller koll på fanzin ... Jodå, jag missar massor helt säkert, men när skulle jag hinna läsa allt?

"Med eller utan dig" gav ett kryss på min bokbingobricka (With a blue cover), och jag ska tipsa min syster om att den skulle kunna ge ett kryss på henne bricka också. Fast i rutan By a local author eftersom Jenny Berggrund är uppvuxen i vår hemstad Varberg.

Färjkarlen

Färjkarlen
av Margit Sandemo

Dags för en trevlig spökhistoria. Otrevlig kanske egentligen är ett bättre ord, men det är ju nästan alltid mys med spökhistorier.

Benedikte Lind av Isfolket blir ombedd att hjälpa polisen i ett fall som verkar ha med det ockulta att göra. Eftersom det här är en Sandemo-bok blir det en liten grupp som beger sig ut på en resa för att lösa ett mysterium. Det händer kanske inte i alla hennes böcker, men i många. Här vändrar de upp till en övergiven fjällby som har dåligt rykte. Det sägs att där spökar, men där kan också finnas viktiga ledtrådar till deras fall.

Ibland har Isfolkets drabbade groteska, troll-lika utseenden, men det har varit vanligast hos männen. Andra är undersköna, och det har varit vanligast bland kvinnorna. Benedikte har haft otur, hon är en av de få kvinnor som har fått det hemska utseendet. Folk i hennes hemtrakter tycker synd om henne, för hon kommer ju aldrig bli gift. Och hon som är så snäll! På det här resan blir hon huvudstupa förälskad i en av de andra i sällskapet, den unge forskaren Sander. Men han är en sån som oftast faller för ett vackert yttre, och det har Benedikte alltså inte.

Det är kanske för många trådar i spökhistorien för att den ska bli riktigt effektiv, men det är absolut spännande. Och det är en spöklik stämning i den övergivna byn. Omslaget ger kanske en liten vink om att det här är en ruskig historia.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret

Salammbô

Salammbô
av Gustave Flaubert

Spännande med en gammal roman som utspelar sig i det forna Kartago. Det är vid tiden för de puniska krigen, som jag föreställer mig att alla bildade människor visste massor om på Flauberts tid. Jag vet inte något om dem, och det enda jag vet om Kartago är att vissa ansåg att det borde förstöras. "Salammbô" utspelar sig innan Kartago faktiskt förstördes. Den enda historiska person som jag faktiskt känner till av de som är med i boken är Hannibal, men vid den här tiden är han bara ett barn och lillebror till hon som heter Salammbô. Flaubert ska ha gjort massor av research för att kunna skriva boken, men samtidigt verkar det som om det inte var ett särskilt utforskat ämne på hans tid. Jag vet inte om det stämmer, men jag tänker mig att man visste mycket om utrikespolitiken men lite om vardagslivet i Kartago.

Till en början fängslades jag av den speciella atmosfären i boken. Det hela börjar med ett gästabud, som Kartagos ledning ger för att blidka de legosoldater som har slagits på deras sida i kriget. Man har nämligen inte betalat den utlovade solden, och vill väl helst slippa göra det också. Festen känns så livlig och exotisk, att även om jag tycker att språket var tungt (men stämningsskapande!) så gick det lätt att läsa. Fast festen spårar ur. Rejält. Och efter det är det mest stridigheter och olika intriger mellan Kartago och legosoldater. Och det tyckte jag inte var så roligt att läsa om. Ibland var det något som fångade mitt intresse, till exempel de avsnitten som handlar om religionsutövning. Det är det Salammbô ägnar sig åt, att dyrka gudinnan. Och legosoldaternas anförare är helt besatt av Salammbô efter att ha sett henne på den där festen. Men mest var det strider alltså. Jag behövde lång tid för att läsa ut boken.

Det här är den blodigaste bok jag nånsin har läst. Det går väl knappt en sida utan att någon dödas på något utstuderat sätt eller kanske bara i förbigående, eller att någon blir korsfäst, eller åtminstone att man lemlästar en stackars elefant. Jag kan inte komma på något som jag har läst som har varit i närheten av våldet i "Salammbô".

Jag hoppas nog att "Madame Bovary" är helt annorlunda.

Vit som snö

Vit som snö
av Salla Simukka

Lumikki Andersson är på semester i Prag. Att hon reser ensam är kanske ingen större överraskning om man har läst om henne tidigare i "Röd som blod". Helt oväntat kommer en tjej, några år äldre än henne själv, fram och säger sig vara Lumikkis syster. Lenka ska ha blivit till under en resa som Lumikkis pappa gjorde till Prag. Kan Lenkas berättelse vara sann? På något sätt rör det upp minnen hos Lumikki, det känns som att hon minns att hon verkligen har en syster.

Men Lenka verkar orolig. Hon är både ivrig och tveksam inför att presentera Lumikki för sin familj. Fast är det en familj verkligen, är det inte snarare en sekt? Ännu en gång har Lumikki dragits in i något som kan vara farligt.

Jättebra bok, trots att den inte är lika fantastisk som jag tyckte att den första boken var. Men det är en ny spännande berättelse med en cool och komplicerad huvudperson. Jag ser fram emot att läsa den sista delen i trilogin, "Svart som ebenholts".

Norrtullsligan

Norrtullsligan
av Elin Wägner

Det här är det enda jag har läst av Elin Wägner. Kanske att jag inte borde läsa om den då, utan i stället välja t.ex. "Åsa-Hanna" som jag också äger. Men nu kände jag för att läsa om just "Norrtullsligan". Bra idé av mig, för jag gillar boken. Den är roligt skriven och samtidigt politisk.

Det handlar om några unga kvinnor som jobbar som kontorister i början av 1900-talet. Kvinnor borde verkligen inte arbeta, men har man ingen annan som kan försörja en så måste man ju. Berättaren, Pegg, har dessutom en yngre bror att ta hand om. Han är inackorderad hos en dam på Östermalm, men Pegg måste ju betala för hans uppehälle. Förutom att hon själv behöver mat och bostad förstås. Lönen är beräknad som fickpengar åt unga flickor som fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Inte konstigt att det blir protester,

Intressant att läsa om, men fortfarande underhållande också, efter över hundra år.

Bingo!

Alltså, jag vet ju inte om det gick så mycket snabbare att fylla bingobrickan bara för att jag hade semester. Jag har åtminstone fått en bingorad nu.

De blå rutorna är nya sedan sist, och det jag har läst är:

Published over 100 years ago: "Salammbô" av Gustave Flaubert. Otroligt blodigt. Utgiven 1862.

With a blue cover: "Med eller utan dig" av Jenny Berggrund. Bra seriebok med blått omslag.

That you loved as a child: "Black Ebony" av Josephine Pullein-Thompson. Del i en bokserie som systrarna Pullein-Thompson skrev i samma stil som "Black Beauty".

Set during a war or conflict: "Black Princess" av Diana Pullein-Thompson. Lika bra att läsa om hela serien när jag ändå höll på. Det visade sig att den här utspelade sig under första världskriget. (Den tredje boken, av den tredje systern Christine Pullein-Thompson, passade inte in på någon ledig kategori.)

Written before 1700: Shakespeares "Köpmannen i Venedig".

Nana 1

Nana 1
av Ai Yazawa

Jag bestämde mig för att jag vill läsa om hela Nana. Om man nu kan kalla det "hela" när serien avbröts p.g.a. Ai Yazawas sjukdom. Men det är en bra serie ändå.

Vad första volymen handlar om har jag skrivit om här. Det ska bli så roligt att läsa om resten av serien också. Jag är mycket förväntansfull.

Den nya människan

Den nya människan
av Boel Bermann

Nativiteten har varit på nedgång ett bra tag, men 2014 föds de allra sista barnen. Det finns inte längre någon på Jorden som är gravid. Det är bara för människorna att inse faktum och försöka anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen. Men de barn som föds nu är inte som barn var tidigare. Rakel är en av de första som inser detta. Hon dödar ett litet barn för att skydda ett större barn, ett riktigt barn. Men samhället kan inte se det som Rakel har sett. Inte än.

Så här i semestertider så har jag inte bloggat mycket. Det har redan gått en månad sedan jag läste "Den nya människan". Det är inte så att jag har glömt den, men alla detaljer kanske inte är lika klara längre ... Jag tyckte i alla fall att det var en bra bok. Den är skriven i ganska korta kapitel, där Rakels berättelse varvas med nyhetsnotiser om allt möjligt (fast där allt ändå ger en glimt av hur samhället påverkas av först barnlösheten och sedan de nya barnen) och utdrag ur akademiska texter om de nya barnen. Det kanske är tidningsnotiserna (Rakel följer nyhetsflödet slaviskt, säger hon) som gör att början av boken känns väldigt nu. Och världen som målas upp fortsätter att kännas hemtam, bortsett från vissa – alltmer fruktansvärda – fenomen. För när det står klart för hela världen att de nya barnen är annorlunda, kanske farliga, hur reagerar man då?

Min version av TBR Jar

SUB-status idag: 1618 st. Inte så konstigt med tanke på att jag hade besök av en boktokig vän, och vi sprang på loppisar och letade böcker nästan hela dagarna.

Och så har jag fått en ny idé! Jag har sett lite här och var att folk gör TBR Jars. Man skriver sina olästa böcker på lappar och lägger i en burk, och så drar man en lapp för att se vilken bok som ska läsas härnäst. Alla har väl lite olika system, om alla böcker bestäms så här eller bara när man inte kan bestämma sig själv, om alla olästa böcker är med i burken eller bara vissa, kanske har man olika färger på lapparna för olika genrer. Vissa pysslar ihop jättefina burkar.

Även om jag gillar att pyssla så har jag gått in för en helt opysslig metod. Jag köpte en lottring. Jag gillar lottringar. Det är roligt att ordna sina egna lotterier.

Och så gjorde jag en dragningslista i datorn med hundra böcker från SUB:en. Inga särskilt nyinköpta, utan alla har väntat på att bli lästa i flera år. Tidigare har jag visat upp en bok ur min SUB varje månad. Nu tänker jag i stället ta en lott, och så är det meningen att vinnarboken ska läsas under månaden.

Idag drog jag lott nummer 66. Enligt min vinstplan är det "Do You Remember the First Time?" av Jenny Colgan.

Djävulens tonsteg

Djävulens tonsteg
av Hans-Olov Öberg

När folk börjar blogga glatt om den avslutande delen av trilogin kanske det är dags att läsa del 1, som har stått i hyllan ett tag ...

Det är 1978 i Västerås. Polisen förbereder sig på att stadens värste brottsling snart släpps ur fängelset. Det gör även de kriminella, som i vissa fall har haft det lugnt medan han satt inne. Nu är det dags att betala tillbaka de där pengarna som man är skyldig, som man kanske inte har ...

Så får polisen – och allmänheten – något annat att tänka på. En skolpojke hittas mördad i Domkyrkan efter att ha försvunnit från en övning med gosskören. Vem kan ligga bakom ett sådant dåd?

Benny Modigh får ta hand om utredningen. Han har en sällan skådad intuition, är rent av lite synsk. Har det blivit vanligare i deckare på senare år förresten? Det förekommer ju i Åsa Larssons böcker, och är inte huvudpersonen i Mons Kallentofts deckarserie också synsk?

Förutom Bennys mer officiella utredning så gör en av den mördade pojkens klasskompisar egna efterforskningar. Elias sjunger också i gosskören, och var både lite kompis och lite konkurrent till offret. Han är lillgammal och har ganska knepiga familjeförhållanden. Familjen ser säkert bra ut på ytan – det är perfektion som krävs – men normalt är det knappast. Som jag har förstått det så kommer även Elias vara en återkommande person i serien. Jag har väl blivit lite spoilad på kommande böcker i serien. Det gör inte så mycket. Det blir nog spännande läsning ändå, av allt att döma.

Och det här med att boken är utgiven som "Cosy Crime" ... Den är inte särskilt cosy alltså. På del 2 står det förlagets vanliga namn, "Kalla kulor förlag".

Människadjuret

Människadjuret
av Margit Sandemo

Den här boken handlar mest om tre isfolkspojkar. Vi har tvillingbröderna Marco och Ulvar. Marco är speciell, ovanligt vacker och duktig, men man får aldrig riktigt tag på hans personlighet. Det är som att han tillhör något annat, och det gör han ju också. Man han och Ulvar står varandra riktigt nära, och Marco är den ende som i viss mån kan kontrollera tvillingbrodern. Det var länge sedan man hade en riktigt ond drabbad i Isfolket, men Ulvar är en av dem. Annars har de ju under lång tid bara haft drabbade som har lyckats behärska sina onda sidor, och en som bara blev värre med åren, men då hade han redan rest bort från släkten och den enda i släkten som såg något av hans ondska var hans lille son. Men Ulvar är alltså en av dem som är riktigt illa. Det är en stor påfrestning för alla i familjen, som varje dag möts av Ulvars illvilja. Om man tänker på hur berättelsen byggs upp så var det förstås på tiden att vi fick en riktigt ond drabbad. Läsaren behöver påminnas om varför släktens förbannelse är så hemsk. Det är inte så långt kvar till slutstriden nu faktiskt.

Den tredje pojken, Henning, är egentligen väldigt avlägset släkt med tvillingarna, men fungerar som ett mellanting mellan storebror och fosterfar. Han är bara elva år äldre, men han var den förste som fick ansvaret för barnen. (Stackars Henning, han råkar bara ut för det ena hemska efter det andra.) För naturligtvis dog deras mor vid förlossningen. Ulvar har ju de karaktäristiskt missbildade skuldrorna, som är för breda och vassa för att modern ska klara sig. Vi är ju bara framme vid mitten av 1800-talet än så länge. Naturligtvis accepterar inte omvärlden en elvaårig vårdnadshavare, men det finns en vuxen släkting också – Malin. Och när hon flyttar till Norge så är hela släkten samlad igen. Endast hennes föräldrar bor kvar i Sverige. Också ett tecken på att det drar ihop sig till slutstrid. Ja, det är sjutton böcker kvar, men det närmar sig.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek

Vareopptelling

Vareopptelling
av Erlend Loe

Förr var Nina Faber alltid stolt över att hon hade valt den högre och svårare banan som poet i stället för att skaffa sig en vanlig utbildning och ett vanligt jobb. Fast nu, på äldre dagar, ångrar hon sig när hon tänker på att hon kunde ha haft en stadig pension nu. Hon hade inte behövt oroa sig för hur hon ska ha råd med sin älskade kolonilott. Det var länge sedan hon gav ut något, men under en period i Turkiet fick hon ihop en liten diktsamling. Hon själv och hennes förläggare har stora förhoppningar för den.

Den dagen en diktsamling släpps har alltid varit jobbig för Nina, men i år blir det värre än vanligt. En inställd signering och en rejäl sågning i en studenttidning vänder upp och ner på hela hennes dag. Vilka tror de att de är? Den här gången tänker Nina konfrontera de som ligger bakom.

Mina favoriter av Erlend Loe har varit några av de första jag läste – "Naiv. Super." och "Kurt quo vadis?". Resten har jag inte tyckt lika bra om. Det har väl varit ganska bra, men inget jag direkt har tänkt på efteråt. Men "Vareopptellning" gillar jag. Så nu har jag väl en "topp tre Loe" i stället för bara "topp två". Handlar alla hans böcker om att någon får nog? Det gör de kanske inte, och jag har inte läst alla heller, men många av dem har det temat. Nina Faber är en av de som får nog på ett sätt som jag kan identifiera mig med mest. Varför vissa av böckerna är lättare att identifiera sig med vet jag inte. Kanske är det för urflippat att t.ex. bo i skogen med en älg.

Flickan och filmen

Flickan och filmen
av Swen Wernström

Gittans storebror Tage bekymrar sig över sin systers och hennes väninnors filmstjärnedyrkan och skådespelardrömmar. Tillsammans med några vänner spelar han dem ett spratt som ska avskräcka dem från de orealistiska drömmarna. Men Gittan blir inte avskräckt. I stället bestämmer hon sig för att verkligen utbilda sig till skådespelerska. Men det är inte så lätt för en flicka från en vanlig arbetarfamilj på Söder. Hon kan ju inte kräva att hennes föräldrar försörjer henne när de egentligen hade räknat med att hon skulle börja jobba direkt efter skolan. Men det är inte heller lätt att kombinera skolan och enstaka statistjobb med en vanlig anställning.

Det påminner ju om den där debatten som var i Storbritannien i våras (?), om att så många av den nya generationen stora skådespelare kommer från en välbärgad bakgrund. Att man missar skådespelare som är lika bra, men som inte har möjlighet att kämpa på i flera år innan genombrottet (och lönen) kommer.

Sven Wernström är väl mer känd för sina mer politiska ungdomsböcker från 60-70-talet, och inte så mycket för flickböcker från 50-talet, men redan här är det ju ganska politiskt. Det är också något om att dagens (alltså 50-talets) storstadsungdomar blir passiva p.g.a. det stora utbud av aktiviteter som finns.

Jag ser förresten att Sven Wernström är en av författarna bakom pseudonymen Siv Malmström (tillsammans med Stig Malmberg) som jag läste en bok av för ett tag sedan, "Anita". Inte helt olik "Flickan och filmen" kanske. Båda böckerna verkar vara första delen i serier.

Marianne blir Blå Stjärna

Marianne blir Blå Stjärna
av Inger Högelin-Brattström

Den här boken köpte jag mest för att jag inte visste vad en "Blå Stjärna" var. Nåt med djur, kan man gissa av omslaget, och i Göteborg finns det ju en veterinärklinik som heter Blå Stjärnan. Samband? Sedan lyssnade jag på en radiodokumentär om något helt annat, där en person som intervjuades nämnde att hon hade varit Blå Stjärna. Fram med den där B. Wahlströms-boken!

En Blå Stjärna är en sjuksköterska för hästar, vilket behövs vid regementen där man använder hästar. I Mariannes hemstad finns just ett sådant regemente och en av Mariannes klasskamrater, en flicka som alltid har hållit på med hästar och hundar, ska gå Blå Stjärnekursen efter sin studentexamen. I ögonblickets ingivelse säger Marianne att det ska hon också göra. Sanningen är att hon inte har en aning om vad hon vill göra, och att hon inte ens är intresserad av djur. Att klasskamraterna uttrycker sina tvivel på att det skulle vara något för Marianne gör bara att hon blir ännu mer bestämd.

Men första gången hon går till stallet tillsammans med klasskompisen, för att åtminstone ha haft med hästar att göra innan hon börjar kursen, inser hon att hon faktiskt är lite rädd för hästar. Och hennes föräldrar är väldigt negativa till hennes Blå Stjärneplaner. Vilket ju faktiskt inte är så konstigt, med tanke på att hon aldrig har varit intresserad av hästar tidigare. De är rädda att hon bara ser den fina uniformen och alla officerare framför sig, medan det i själva verket är hårt arbete. Går man kursen förbinder man sig också att tjänstgöra i perioder under flera år.

Så klart går allt över förväntan. Det kan jag väl skriva? Det är väl inte så många som hade tänkt läsa den här? Det är förstås lite väl tillrättalagt (t.ex. när hon vinner en liten tävling mot andra som har ridit längre än henne), men man kan ändå köpa att hon av en slump har hamnat på ett ställe som passar henne precis.

Morantologi

Morantologi
av Caitlin Moran

Perfekt! En samling av Caitlin Morans krönikor och artiklar. Nästan alla är jätteroliga. De kan väl handla om nästan vad som helst (mycket om tv, jag tror hon har (haft?) nån tv-spalt), det är sättet hon uttrycker sig på som är det roliga. Det funkar faktiskt översatt också, det kan inte ha varit enkelt (översättning av Molle Kanmert Sjölander). Precis sån humor som jag gillar.

Texten om Lady Gaga känner jag igen, den var med i "How To Be a Woman" också. Lite tråkigt, men ärligt talat; om man hade skrivit en artikel om hur man festade med Lady Gaga just när Lady Gaga var som mest omtalad, hade man inte försökt få med den texten precis överallt? (Eller om det är förlaget som ...)

En smakebit på søndag (Salammbô)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Semestern har börjat och just nu håller jag egentligen på och viker tvätt så att gästsängen ska dyka upp ur klädhögen. ;-) Jag får nämligen besök av en kompis nästa vecka.

Men jag hinner väl sticka emellan med en smakbit ur boken jag håller på med. Den utspelar sig i en miljö som känns väldigt exotisk. Karthago vid tiden för de puniska krigen, några hundra år före vår tideräknings början. Smakbiten, som verkligen är en smakbit, fast kanske inte enbart av sånt man vill smaka på, är från en överdådig fest som hålls för de legosoldater som har kämpat på Karthagos sida i ett slag.

Till att börja med serverades fågel i grön sås på röda lerfat dekorerade med svarta ornament, därefter bjöds omkring olika sorters musslor som fiskats vid den puniska kusten och soppor av vete, bönor och korn samt sniglar kokta med kummin och upplagda på bärnstensfat. Sedan täcktes borden av kött: hornbeprydda antiloper, påfåglar i sina fjäderskrudar, får som kokats i sött vin, lårben av kamel och buffeloxe, igelkottar i fisksås, stekta gräshoppor och sovråttor och i skålar av tamrapanniträ låg stora späckbitar i saffransås. Alla rätterna var starkt kryddade med salt, tryffel och dyvelsträck. Stora pyramider av frukter och av honungskakor bars omkring och man hade inte ens glömt att servera en kartagisk maträtt som avskyddes av alla andra folk: tjockmagade små hundar med rosafärgat, silkesmjukt skinn som färserats med olivdrav.
(Gustave Flaubert, "Salammbô", s. 9)

Snaaart bingo

Dags för en liten uppdatering av sommarens bokbingo. 10 av 25 kategorier/rutor är lästa. Ingen hel rad än. Så här ser det ut nu. Min semester har börjat nu, så de närmaste veckorna kommer jag kanske hinna läsa mer än annars. Det gäller bara att läsa böcker som passar in här också.

Sedan sist har jag läst följande:

Horror: Jack Werners "Creepypasta", som jag redan har bloggat om.

Gifted to you: "Morantologi" av Caitlin Moran. Jag fick den av en kompis, antingen när jag fyllde år eller i julklapp (min födelsedag infaller relativt nära jul, det är svårt att minnas).

With a protagonist/narrator over the age of 50: I "Vareopptelling" av Erlend Loe har huvudpersonen fyllt 65 till och med.

Speculative fiction: "Den nya människan" av Boel Bermann. Dystopi.

Has a place-name in the title: Jag kände för att läsa om "Norrtullsligan" av Elin Wägner, och den passade ju in här. Bland annat, men det blev den här rutan jag valde.

Creepypasta

Creepypasta – Spökhistorier från internet
av Jack Werner

Det var ganska länge sedan jag själv letade efter läskiga historier på internet. Nu menar jag inte läskiga böcker (jag har aldrig slutat leta efter böcker), utan hemsidor om spöken och sånt där. Creepypastan uppstod senare. Saker klipps och klistras i olika nätforum. I vanliga fall kallas det copypasta, men om det är meningen att det ska skrämma, eller åtminstone få läsaren att rysa, så är det en creepypasta.

I den här boken går Werner igenom olika typer av creepypasta och förklarar hur de kan fungera som internets vandringssägner. Att man inte vet vem som har skrivit saker gör dem i det här fallet mer trovärdiga. Om ens kompis skulle berätta att hen har varit med om nåt jätteläskigt – kanske övernaturligt – så har man för mycket fakta för att historien inte ska gå ihop. Men det är ju inte lika osannolikt att "nån på internet" skulle kunna ha råkat ut för det, den behöver inte ens säga att det var en kusins klasskompis som i de klassiska vandingssägnerna.

Många av spökhistorierna återges i sin helhet. Många är riktigt hemska. De kommer snabbare till poängen, och är dessutom inte lika uppenbart fiktiva, än en vanlig skräckroman. Å andra sidan kan jag tänka mig att det finns oerhört många dåliga skräckhistorier på alla möjliga forum, som man måste läsa för att hitta de bra. Men de blir väl inte så ofta kopierade. Mot slutet av boken blev jag dock lite mätt på de här spökhistorierna. De flesta har ju en liknande stil, en första person-forumpoststil, även om de kan vara väldigt olika på andra sätt.

Intressant att läsa om vad det finns för vandringssägner och spökhistorier på ställen som man aldrig besöker. Tydligen känner varenda tolvåring till historien om spöket i Minecraft till exempel. Jag känner inte ens till nån som är tolv.

Jag kommer hela tiden att tänka på Arkiv X när jag läser boken. Visserligen är jag sämst på Arkiv X, men var det inte ofta mordiska monster i skogar och hus som beboddes av monster/mördare som de undersökte? Sånt som folk berättar spökhistorier om. Det var inte bara utomjordingar.

Det finns också en hemsida till boken, som innehåller ännu fler creepypastor, och häromdagen hörde jag på radio att det ska komma en creepypodd. Jag anar att man inte ska lyssna på den samtidigt som man tar en sen kvällspromenad i skogen.