Vareopptelling
av Erlend Loe
Förr var Nina Faber alltid stolt över att hon hade valt den högre och svårare banan som poet i stället för att skaffa sig en vanlig utbildning och ett vanligt jobb. Fast nu, på äldre dagar, ångrar hon sig när hon tänker på att hon kunde ha haft en stadig pension nu. Hon hade inte behövt oroa sig för hur hon ska ha råd med sin älskade kolonilott. Det var länge sedan hon gav ut något, men under en period i Turkiet fick hon ihop en liten diktsamling. Hon själv och hennes förläggare har stora förhoppningar för den.
Den dagen en diktsamling släpps har alltid varit jobbig för Nina, men i år blir det värre än vanligt. En inställd signering och en rejäl sågning i en studenttidning vänder upp och ner på hela hennes dag. Vilka tror de att de är? Den här gången tänker Nina konfrontera de som ligger bakom.
Mina favoriter av Erlend Loe har varit några av de första jag läste – "Naiv. Super." och "Kurt quo vadis?". Resten har jag inte tyckt lika bra om. Det har väl varit ganska bra, men inget jag direkt har tänkt på efteråt. Men "Vareopptellning" gillar jag. Så nu har jag väl en "topp tre Loe" i stället för bara "topp två". Handlar alla hans böcker om att någon får nog? Det gör de kanske inte, och jag har inte läst alla heller, men många av dem har det temat. Nina Faber är en av de som får nog på ett sätt som jag kan identifiera mig med mest. Varför vissa av böckerna är lättare att identifiera sig med vet jag inte. Kanske är det för urflippat att t.ex. bo i skogen med en älg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar