Marianne blir Blå Stjärna

Marianne blir Blå Stjärna
av Inger Högelin-Brattström

Den här boken köpte jag mest för att jag inte visste vad en "Blå Stjärna" var. Nåt med djur, kan man gissa av omslaget, och i Göteborg finns det ju en veterinärklinik som heter Blå Stjärnan. Samband? Sedan lyssnade jag på en radiodokumentär om något helt annat, där en person som intervjuades nämnde att hon hade varit Blå Stjärna. Fram med den där B. Wahlströms-boken!

En Blå Stjärna är en sjuksköterska för hästar, vilket behövs vid regementen där man använder hästar. I Mariannes hemstad finns just ett sådant regemente och en av Mariannes klasskamrater, en flicka som alltid har hållit på med hästar och hundar, ska gå Blå Stjärnekursen efter sin studentexamen. I ögonblickets ingivelse säger Marianne att det ska hon också göra. Sanningen är att hon inte har en aning om vad hon vill göra, och att hon inte ens är intresserad av djur. Att klasskamraterna uttrycker sina tvivel på att det skulle vara något för Marianne gör bara att hon blir ännu mer bestämd.

Men första gången hon går till stallet tillsammans med klasskompisen, för att åtminstone ha haft med hästar att göra innan hon börjar kursen, inser hon att hon faktiskt är lite rädd för hästar. Och hennes föräldrar är väldigt negativa till hennes Blå Stjärneplaner. Vilket ju faktiskt inte är så konstigt, med tanke på att hon aldrig har varit intresserad av hästar tidigare. De är rädda att hon bara ser den fina uniformen och alla officerare framför sig, medan det i själva verket är hårt arbete. Går man kursen förbinder man sig också att tjänstgöra i perioder under flera år.

Så klart går allt över förväntan. Det kan jag väl skriva? Det är väl inte så många som hade tänkt läsa den här? Det är förstås lite väl tillrättalagt (t.ex. när hon vinner en liten tävling mot andra som har ridit längre än henne), men man kan ändå köpa att hon av en slump har hamnat på ett ställe som passar henne precis.