av Swen Wernström
Gittans storebror Tage bekymrar sig över sin systers och hennes väninnors filmstjärnedyrkan och skådespelardrömmar. Tillsammans med några vänner spelar han dem ett spratt som ska avskräcka dem från de orealistiska drömmarna. Men Gittan blir inte avskräckt. I stället bestämmer hon sig för att verkligen utbilda sig till skådespelerska. Men det är inte så lätt för en flicka från en vanlig arbetarfamilj på Söder. Hon kan ju inte kräva att hennes föräldrar försörjer henne när de egentligen hade räknat med att hon skulle börja jobba direkt efter skolan. Men det är inte heller lätt att kombinera skolan och enstaka statistjobb med en vanlig anställning.
Det påminner ju om den där debatten som var i Storbritannien i våras (?), om att så många av den nya generationen stora skådespelare kommer från en välbärgad bakgrund. Att man missar skådespelare som är lika bra, men som inte har möjlighet att kämpa på i flera år innan genombrottet (och lönen) kommer.
Sven Wernström är väl mer känd för sina mer politiska ungdomsböcker från 60-70-talet, och inte så mycket för flickböcker från 50-talet, men redan här är det ju ganska politiskt. Det är också något om att dagens (alltså 50-talets) storstadsungdomar blir passiva p.g.a. det stora utbud av aktiviteter som finns.
Jag ser förresten att Sven Wernström är en av författarna bakom pseudonymen Siv Malmström (tillsammans med Stig Malmberg) som jag läste en bok av för ett tag sedan, "Anita". Inte helt olik "Flickan och filmen" kanske. Båda böckerna verkar vara första delen i serier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar