Ravnejenta

Ravnejenta
av Torill Thorstad Hauger

För ett par veckor sedan dog den norska barnboksförfattaren Torill Thorstad Hauger. Hade jag läst något av henne? Oklart. Flera av hennes böcker är översatta till svenska och kom ut på 80-talet, alltså lagom för att finnas i skolbibliotek när jag var i rätt ålder för att läsa dem.

Vad jag visste helt säkert var att bland mina olästa böcker fanns en av hennes böcker, som jag hittade på loppis för några år sedan. Hittar jag norska böcker på loppis köper jag dem gärna, särskilt om den handlar om en författare som jag har hört mycket positivt om. Det är ju så att även mina norska vänner är i precis rätt ålder för att ha läst Torill Thostad Hauger när de var små. Hon har skrivit flera böcker som utspelar sig under vikingatiden, och även en serie om norrmän som utvandrar till Amerika. Säkert böcker från andra miljöer också.

"Ravnejenta" (korpflickan) verkar vara den fjärde delen (av fem) i en serie, men där böckerna är mer eller mindre fristående från varandra så det gick bra att läsa enbart den här. Annars är det väl den första boken i serien, "Røvet av vikinger", som är den mest omtalade. Det hade nog varit intressant att läsa hela sviten, för de verkar utspela sig samtidigt och på samma plats, men berätta olika personers historier. Huvudpersonerna från de andra böcker förekommer i olika stor utsträckning i "Ravnejenta".

Huvudpersonen i den här boken har inget namn. Hon kallas bara för Ravnejenta, eller ibland Ravna. Först är det väl på grund av en viss fysisk likhet med korpen, hon är sned i kroppen (och går väl lite "flaxigt" kan jag tänka mig) och har mörka färger och korpsvart hår. Sina första levnadsår tillbringar hon tillsammans med de andra trälbarnen på jarlens gård, men i 7-8-årsåldern får hon flytta ensam till en ödegård med korpar som enda sällskap (dock med matleveranser från jarlgården). Hon anses trollkunnig och är dessutom upplärd i läkekonsten, och hör liksom inte till i det vanliga samhället. Men det är inte bara det. Hon får veta att det är för hennes egen säkerhets skull som hon inte kan bo kvar på gården.

Jag tycker att det är en ganska bra bok, men också att berättarstilen är för distanserad. Man lär aldrig riktigt känna Ravnejenta egentligen. Jag tror dock inte att det hade varit ett problem för mig på 80-talet, då hade det nog räckt med en spännande historia och en ny och fantasieggande miljö. Det var ungefär på den tiden som jag lyckades läsa Sagan om Ringen utan andra problem än att jag tappade bort sista boken innan jag var klar - det var betydligt mer svårläst när jag var äldre och ville läsa böckerna innan filmerna kom.

Förresten, den av Torill Thorstad Haugers böcker som jag upplever som näst mest omtalad är den vars titel jag är allra mest förtjust i - "Det kom et skip til Bjørgvin i 1349". (Om digerdöden så klart.) Det är något med den titeln som fäster sig: Det kom et skip til Bjørgvin i 1349.

Goda intentioner

Goda intentioner
av Etgar Keret

Etgar Keret var gäst i Babel någon gång i våras. Efter det fick jag sån lust att läsa hans noveller. Så, det har jag gjort nu. Det blev "Goda intentioner" som består av en mängd kort-korta noveller. Allting är lite lätt galet, roligt och sorgligt om vartannat. Väldigt bra. Jag gillar stilen.

Vilket tur att jag tittade på Babel, annars hade jag ju kunnat gå hela livet utan att läsa Etgar Keret.

Purity

Purity
av Jackson Pearce

Det finns en annan bok som också heter "Purity", en bok där den svenske fotografen David Magnusson har fotograferat pappor och döttrar som har gått på så kallade Purity Balls. Jag har inte läst den, men man får många träffar som handlar om den boken när man googlar "purity ball". Och efter att ha läst Jackson Pearces "Purity" så kommer man att googla det. Purity balls är alltså baler dit fäder går med sina döttrar, oftast flickor i lägre tonåren. Ofta är flickorna klädda i vita balklänningar som för tankarna till brudklänningar, ibland utväxlar far och dotter ringar, och det avges löften. Döttrarna lovar att inte ha sex (eller ens dejta) innan äktenskapet. Fäderna lovar att vara goda förebilder, men framför allt att skydda sina döttrar och deras dygd.

Låter det vansinnigt? Det tycker jag med. Det kan omöjligt vara särskilt vanligt, men verkar ändå förekomma i ganska stor utsträckning och i nästan alla amerikanska delstater. Avhållsamhet (och kyskhetslöften?) verkar ju vara en stor grej i USA, men de flesta tycker nog ändå att den här sortens ceremonier känns ganska creepy. Och det finns ingen särskilt lång tradition bakom heller. Den första balen i den här stilen hölls tydligen så sent som 1998.

I Shelby Crewes hemstad har man haft en far-dotter-bal som kallas the Princess Ball i många år. Det är först de senaste åren, sedan en lokal kyrka började vara med och anordna den, som man införde renhetslöftena. Det vill säga att döttrarna lovar att inte ta droger, inte dricka alkohol innan de är 21 (och då måttligt) och inte ha sex innan äktenskapet. Det här tycker Shelbys pappa att de två ska delta i. De står inte varandra särskilt nära, men han är med i varenda tänkbar kommitté i stan, så självklart ska han hjälpa till att anordna the Princess Ball.

Shelby lever sitt liv efter de tre löften hon gav sin mamma sex år tidigare, sista gången de pratade med varandra innan mamman dog. Hon ska älska och lyssna på sin pappa, älska så mycket som möjligt och leva utan inskränkningar. Så när hennes pappa ber henne om något gör hon som han säger. Men i det här fallet skulle det definitivt innebära en inskränkning i hennes liv. Samtidigt är att bryta mot löften otänkbart för Shelby, och hon tänker absolut inte avge några löften som hon inte har för avsikt att hålla, vilket annars många av de andra deltagarna i balen tänker göra.

Hon måste försöka kringgå dem, och som vanligt tar hon sina bästa vänner Jonas och Ruby till hjälp. Jonas är hennes allra bäste vän, och den som håller ordning på Shelbys livslista - listan över allt hon vill göra innan hon dör. Och Ruby, den ohämmade kompisen, hejar på. Ruby är också den som har ett förslag till ett kryphål: Förlora oskulden innan balen då! Shelby har fem veckor på sig.

Jag läste att när Jackson Pearce (som är en kvinna förresten, svårt att avgöra med amerikanska namn ibland) fick idén till "Purity" så hade hon trott att det skulle bli en lättsam komedi, men det blev något annat. Den handlar om för vem man ska leva, och vems råd man ska följa - särskilt när de som det är meningen att man ska vända sig till inte kan eller vill svara ordentligt på ens frågor. Ett ganska vanligt tema för en ungdomsbok kanske, men jag gillade den här ganska bra. Och trots att författaren blev överraskad över hur seriöst hennes ämne blev så är det fortfarande en väldigt rolig bok.

Färjkarlen

Färjkarlen
av Jakob Nilsson
Efter en roman av Stieg Trenter

För några år sedan läste jag Jakob Nilssons serieversion av "Roparen" och när jag var på biblioteket nyligen så fick "Färjkarlen" följa med hem. Klurig deckarhistoria, cool Harry Friberg och vackra teckningar. Vilken research som måste ligga bakom!

En dykare hittar något anmärkningsvärt vid utforskningarna av Vasaskeppet, något som han gömmer för att hämta senare.

Ett par år senare ska en ung kvinna som vanligt resa med Djurgårdsfärjan, men hon blir fundersam när färjan visar sig vara helt folktom. Sedan vet hon inte vad som händer, bara att hon vaknar upp i sin egen säng. Detta är upptakten till ett spännande mysterium som fotografen Harry Friberg vill reda upp i.

Den här boken hade jag gärna läst i originalform också.

Då tänker jag på Sigrid

Då tänker jag på Sigrid
av Elin Olofsson

Hanna bor i Stockholm. Hon skulle blivit konstnär, men hon började jobba med reklam och på reklambyrån träffade hon Henrik ... Men sedan gick allt fel och nu har Hanna återvänt till lilla Gärningsberg i Jämtland, där hon växte upp, för att återhämta sig. Kanske börja måla igen.

Hon tänker på på den gamla släktgården. Trots att Hanna växte upp inne i byn alldeles i närheten har hon inga fina barndomsminnen av gården. Hennes farmor och farbror bodde där, men hennes pappa var ovän med dem och de hade ingen kontakt. Han ville inte ens titta åt gården när man körde förbi. Men nu står gården tom och då kan ju Hanna lika gärna bo där. Och bland farmor Sigrids och farbror Åkes gamla saker kan hon inte låta bli att undra över vad det var som hände när hennes pappa bröt totalt med dem.

Kapitlen växlar mellan Hanna och hennes släktingar, och mellan då och nu. Jag kom att tänka på "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" under läsningen, jag tror det är något med miljön och att göra upp med det förflutna, men jag tyckte mycket bättre om "Då tänker jag på Sigrid". Det här känns mer på riktigt. Både personerna och hur de närmar sig det som har hänt.

Förresten trodde jag att Gärningsberg var en verklig plats. Det låter som om det skulle kunna vara det. Konstigt att det inte finns på kartan bara. Men så läste jag en intervju med Elin Olofsson. Gärningsberg är hennes version av Offerdal. Självklart!

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson

Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens

Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens
av Ulli Lust

1984, samma år som hon fyllde sjutton, hade Ulli Lust hoppat av sin utbildning, men till sina föräldrars förtvivlan varken återvände hon hem till byn eller letade jobb i Wien. I stället hängde hon med Wiens andra punkare, festade och gjorde inget särskilt. Tills hon fick en ny kompis, Edi, som hade en del spännande idéer. Som att sälja sex och framför allt, att ta sig till Italien olagligt. Edi och hennes ex hade redan försökt en gång, men åkt fast vid gränsen. Är man minderårig och saknar pass får man försöka hitta en obevakad gränsövergång i skogen.

Faktiskt så lyckas Ulli och Edi att efter många strapatser ta sig in i Italien. De har inga pengar, inga identitetshandlingar och vaga planer om att ta sig till havet. Deras enda packning är en sovsäck som de fick låna av en kompis i Wien. Men det finns sätt att överleva. Det finns många som sover utomhus i italienska parker, man kan tigga och ibland träffar man någon som vill bjuda på mat och husrum, fast ofta mot en gentjänst.

Det här är en energisk och humoristisk skildring av Ullis resa, trots att hennes tillvaro verkar helt eländig när man läser om den. Vilket hårt liv, och vilka farliga situationer - men det är ju ett äventyr! Det värsta Ulli och Edi kan tänka sig är att bli hemskickade, vilket verkar obegripligt för oss som som föredrar att leva lite mindre farligt. Men när de hamnar på Sicilien och lite väl nära maffian för att Ulli ska tycka om det, och vänskapen med Edi börjar knaka i fogarna, så är ju frågan om friheten verkligen är värd det här. Att resa som ensam ung kvinna på Sicilien verkar ha varit direkt livsfarligt.

Tillräckligt mycket maffia här för att det ska vara en läsvärd serie bara av den anledningen, för den som är intresserad av sånt. Fast mest är det för de som vill läsa om roliga tonåringar som lever efter mottot att idag idag är sista dagen på resten av ditt liv. Alltså seriealbumets titel. Och vem skulle väl inte vilja läsa om det?

Fantastisk serieroman! Och den finns översatt till både svenska och engelska, så låt dig inte avskräckas av 450 sidor tyska.

Primates

Primates: The Fearless Science of Jane Goodall, Dian Fossey, and Biruté Galdikas
av Jim Ottaviani & Maris Wicks

"Primates" är berättelsen om de tre kända primatforskarna Jane Goodall (schimpanser), Dian Fossey (gorillor) och Biruté Galdikas (orangutanger) i serieform. Jag kände till dem nåtsånär (har till och med sett delar av De dimhöljda bergens gorillor-filmen) men jag visste inte så mycket om deras bakgrund. Tydligen rekryterades allihop av paleoantropologen och arkeologen Louis Leakey för de här långvariga observationerna av olika primatarter. Det var bara Galdikas som hade en relevant utbildning sedan tidigare, det viktiga var att de var intresserade och för övrigt gick Leakey bara på känsla. Han hade en idé om att kvinnor var bäst lämpade för uppgiften. Han verkar också ha varit excentrisk i största allmänhet.

Det är roligt att läsa om "the Trimates" liv och forskning, och jag uppskattar ju alltid att läsa om folk som är riktigt insnöade på nåt ämne. Jag tycker att författarna har lyckats bra med att skapa tre olika personligheter, och gillar idén att välja olika stil på textrutorna för var och en av dem. Och särskilt Dian Fossey har fått en så extrem personlighet som jag misstänker att hon måste ha haft. Jag vet inte hur sant det är, men jag antar att det måste vara baserat på böcker av dem själva och folk som känner (kände) dem. Sedan blir det ju väldigt förenklat och anekdoter får mer plats än forskningsresultat, men det får man ju räkna med. Vill man ha vetenskap så får man faktiskt läsa vetenskapliga texter! Det här är spännande och ofta roligt. Dian Fosseys första möte med Louis Leakey är till exempel ren slapstick (hon vrickade foten, ramlade rakt i en utgrävning och kräktes på ett fossil), och så vitt jag förstår helt sant.

En smakebit på søndag (vecka 27)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här veckan har jag haft mycket inbokat - allt från personalmöte (kvällstid) på jobbet till second hand-safari med släkten. Jag köpte förresten bara fem böcker (varav en visst råkade vara en dubblett, svårt att ha koll på vad man har i olika serier) på second hand. Jag och min syster skojade om att jag har handlat färdigt nu. Nu har jag alla böcker jag vill ha. (Inte särskilt troligt, va?)

Just nu läser jag en bok som jag hittade på bibliotekets ungdomsavdelning. Jag har aldrig hört talas om boken eller ens författaren tidigare. Men den verkade kul och handlade om ett intressant ämne - nämligen såna här bröllopsliknande ceremonier (i USA naturligtvis) där döttrar lovar sina pappor att inte ha sex innan äktenskapet. Otroligt märklig företeelse.

Shelbys mamma dog när Shelby var tio år, och precis innan hon dog så fick hon Shelby att avge tre löften - att älska och lyssna på sin pappa, att älska så mycket som möjligt och att leva livet utan inskränkningar. Men nu vill Shelbys pappa att de ska gå på ortens traditionella Princess Ball för pappor och döttrar, och den innehåller numera en sån där löftesceremoni, där dottern ska lova att avstå från droger, från alkohol innan hon har åldern inne och från sex innan hon är gift. Plötsligt krockar löfte nummer 1 och 3. Så hon gör som hon brukar, och diskuterar tolkningar med sin bästis.

"Ah," Jonas says, wrinkling his nose and displacing his glasses. He reaches up to adjust them, running a hand through his hair. "Okay. So you're looking fo a loophole?"
"Exactly."
"I'll think on it," Jonas says, then snickers.
"What's so funny?"
"You won't think it's funny," he says, but when I fold my arms he grins sheepishly. "I dunno, Shelby. It's just kind of like a sitcom, thinking of you vowing your purity."
"Even the word purity freaks me out," I answer in disgust.
"Exactly. It'd make the perfect sitcom plot."
(Jackson Pearce, "Purity", s. 32)

Ayako

Ayako
av Osamu Tezuka

Osamu Tezuka är en riktigt klassisk mangaskapare. Jag tror aldrig jag har läst något av honom tidigare dock. Men det var dels författarnamnet som fick mig att låna hem "Ayako" från biblioteket i Göteborg, dels att det bara är en volym. Annars är det så mycket manga som är utgiven i en mängd delar. Jag vet inte om det är för att den vänder sig till äldre läsare. De kanske hellre köper en tjock (och dyr) bok än många tunnare.

"Ayako" är en serieroman om statshemligheter och familjehemligheter, och det utmynnar i vad som närmast är en skräckberättelse.

Jiro är den andre sonen i familjen Tenge och 1949 återvänder han hem efter flera år som krigsfånge. Ala i familjen är inte lika glada över att se honom. Det hade varit mer ärorikt om han hade dött i kriget, och dessutom blir det besvärligt mer arvet. Efter andra världskriget har de jordägande familjerna, som familjen Tenge, tvingats att lämna ifrån sig mycket av sin mark, både till staten och till sina före detta arrendatorer (om jag förstod det rätt). Det som är kvar räcker inte till så många söner. Men det är inte det enda som har hänt. Det finns ett nytt barn i familjen, fyraåriga Ayako. Men ingen vill riktigt berätta vilka som är hennes föräldrar. Är hon Jiros lillasyster eller brorsdotter - eller båda sakerna samtidigt?

Men Jiro kan inte direkt döma sin familj för den här skandalen, inte när han själv har förbundit sig att utföra en del uppdrag åt ockupationsmakten - som att begå mord. Här väver Tezuka också ihop familjen Tenge med några verkliga mysterier i Japans historia. Chefen för Japans järnvägar blev antingen mördad eller begick självmord, och kort därefter inträffade två järnvägsolyckor.

Det är viktigt att alla hemligheter förblir hemliga, och offret för familjen Tenges heder är Ayako, som ju är helt oskyldig. Jag ska inte avslöja på vilket sätt, ni ska få lov att bli lika chockade som jag. Det är en fruktansvärd historia. Det är fascinerande att följa familjen Tenge under mer än tjugo år (bara att läsa om Japan under den här tiden) och att se hur familjens sämsta sidor kryper fram.

Sågverksungen

Sågverksungen
av Vibeke Olsson

Det har inte blivit av att börja läsa Vibeke Olssons serie om Bricken förrän nu. Men huvudsaken är ju att det blir av någon gång. Jag kommer helt säkert att läsa resten av böckerna också, för den här tycker jag om.

Bricken är nästan elva år och har redan jobbat ett tag på sågverket Svartvik utanför Sundsvall. Det ligger en mängd sågverk runt stan och överallt har arbetarna fått försämrade villkor nyligen. Lönerna har sänkt, folk har svårt att få det att gå ihop. Särskilt efter att sågverken fick ett stort bidrag från staten, men lönerna ändå inte höjdes, gror missnöjet bland arbetarna.

Brickens familj hör inte till de som har det sämst. De är ju ingen stor familj, Bricken är enda barnet. Hennes mamma är väldigt noga med att det som är nu är hunger, inte svält. Brickens föräldrar har ju upplevt de riktiga svältåren på 60-talet. (Alltså samma svältår som Hulda i "Hjärtblad" genomlever som barn.) Men det är tufft med de sänkta lönerna, särskilt som Brickens pappa har tvingats ta ett sämre jobb efter att kroppen inte längre klarar det bättre betalda jobbet som plankbärare.

Så blir det strejk, och de vuxna männen går på möten. Bricken och de andra barnen får inte vara med, trots att de ju också strejkar. Men det är ganska oroande med strejken. Särskilt när polis och militär sätts in mot de strejkade.

Intressant att läsa om den här strejken, som jag inte kände till sedan tidigare. Speciellt hur ett barn kanske kunde ha sett på saken. Det ska bli spännande att läsa mer om Bricken i de senare böckerna. Och förstås, eftersom jag har nämnt att det utspelar sig i Sundsvallstrakten, så är detta Medelpadsboken i mitt landskapsprojekt.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson

Å jage en drøm

Å jage en drøm
av May Grethe Lerum

En ny lag mot kvacksalveri hotar Marjas sjukstuga, där man bland annat hjälper till vid födslar. För att rädda verksamheten bestämmer sig hennes barnbarn Johanna för att utbilda sig till barnmorska på riktigt, något man nyligen har börjat med i Danmark. Men då måste hon flytta till Köpenhamn i några år.

Ny miljö är alltid kul i de här långa bokserierna. Nu är det studentliv i Köpenhamn i mitten av 1700-talet. Plötsligt känns det som en helt annan tidsperiod än när det utspelar sig långt inne i Norge. Fast det var säkert ganska stor skillnad på de miljöerna också. Johanna träffar nya vänner och trivs bra, även om hon saknar sina barn. Men så börjar hemska saker hända i staden. Ganska spännande, även om jag tycker att den här serien kanske drar ut på saker lite väl mycket. Fortsättning följer alltid.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne

SUB och pop

Ny månad, dags att räkna hur många böcker jag snart tänker läsa. 1396 stycken. Wow, tur att jag förlängde min semester med två dagar, va?

Ett av de senaste inköpen är "Popmusik rimmar på politik" av Anna Charlotta Gunnarsson. Jag har ju aldrig lyckats lyssna eller se på hennes radio- och tv-program om Pop och politik, men en bok på samma ämne ska jag väl klara av. Man kan liksom inte missa böcker. (Ja, jag vet att man kan lyssna/titta på program i efterhand, hur hur ofta blir det av?) Och ämnet låter superintressant.

Fångvårdskolonin som försvann

Fångvårdskolonin som försvann
av Henning Mankell

Att hitta en bok som utspelar sig i Härjedalen var inte lätt. Jag känner väl mest till det landskapet som det enda svenska landskapet utan städer. Men Henning Mankell kommer därifrån och "Fångvårdskolonin som försvann" lär utspela sig där. Fast egentligen hade den väl kunnat utspela sig var som helst i Sverige, bara det är tillräckligt glesbefolkat. Det måste vara så att en nedlagd anstalt för rattfyllerister helt kan glömmas bort och inte ens bli tillhåll för traktens ungdomar, utan bara stå helt orörd.

Fyra män hittar ändå dit på lite olika vägar. De slår sig ner där en tid. De har alla sina bakgrundshistorier och sina tankar om vad som är fel med dagens samhälle. (Dagens samhälle är här ca 1979, men det spelar mindre roll. Man har väl alltid tyckt att samhället är på väg utför.) En av dem har en plan.

En kort och ganska dyster roman. Fullt läsbar, men jag tror inte det är en historia som kommer fastna i minnet. Men det vet man ju å andra sidan aldrig.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell

En smakebit på søndag (vecka 26)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller på med två böcker nu. (Ingen av dem går det särskilt fort fram i, för jag måste ju också jobba, handla i Ullared, bli regnad på i Falkenberg, gå på spontant kalas hos en festfixande treåring och se på film med min syster.) Den ena är ett tjockt seriealbum på tyska, men det är inte så lätt att ha med sig i väskan, så när jag t.ex. åker buss har jag med en annan bok. En novellsamling som det dessutom passar bra att läsa bara några sidor åt gången i. Novellerna är ofta bara 3-4 sidor långa och det funkar bäst att läsa en eller ett par åt gången.

Numera klarar jag inte av det där tricket. Förut älskade jag det, men nu räcker det med att tänka på det för att mina händer ska börja skaka. Jag kan inte sluta tänka på vilka kusligheter jag ska dra upp ur hatten, på allt fasansfullt som väntar därnere. Häromnatten drömde jag att jag körde ner min hand i hatten och handen plötsligt satt fast i gapet på ett monster. Jag kan inte förstå hur jag så lättsinnigt vågade stoppa ner min hand i det där mörka hålet förut.
(Etgar Keret, Hat trick ur "Goda intentioner", s. 15)

Vi faller

Vi faller
av Pär Östling

Jag är ganska säker på att jag hade läst en del bra saker om "Vi faller" innan jag köpte den för ett antal år sedan. Men sen verkar det väl ha varit tyst om den. Pär Östling har tydligen skrivit åtminstone en bok till, men den har jag nog inte heller hört något om. Så man kanske kan säga att "Vi faller" är lite bortglömd? Åtminstone var den det i min olästa pockethylla. Men nu kom den till heders i mitt landskapsprojekt. Den utspelar sig nämligen i Hälsingland, och det hade jag inga andra böcker som gjorde.

Karl jobbar på med sin gård. Hans fru lämnade honom för ett par år sedan. Tonårsdottern Carina bor hos honom större delen av tiden. Hon är ensam och håglös, sitter mest inne, hjälper helst inte till på gården och verkar inte ha några kompisar. Det handlar om de båda, 1999. Under en väldigt stor del av boken händer det egentligen inget stort, men det blir aldrig tråkigt. Jag är intresserad av hur det ska gå för Karl och Carina. Jag är rädd att det inte ska gå bra.

Fin bok. Tur att den äntligen blev framgrävd.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling

The Rabbits

The Rabbits
av John Marsden och Shaun Tan

En fabel om hur ett land koloniseras av erövrande kaniner, som förtrycker de inhemska små djuren (jag vet inte vilken art de ska vara) och förstör miljön. Påminner väldigt mycket om Australiens historia. Inte så konstigt när båda författarna kommer från Australien.

Det är inte mycket text. Bra text visserligen, men det jag tycker bäst om är de fantastiska bilderna som innehåller en massa saker som kanske inte sägs rakt ut i texten, och hur landet såg ut förr och hur kaninernas maskiner tar över.

En smakebit på søndag (vecka 25)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag fortsätter att läsa böcker till mitt landskapsprojekt. Den jag läser nu utspelar sig ungefär samtidigt som "Hjärtblad", fast i ett annat landskap (Medelpad i stället för Dalarna). Men det måste vara samma svältår på 1860-talet som Hulda i "Hjärtblad" upplever som barn och som Bricken i "Sågverksungen" hör talas om - hennes äldre syskon dog då men själv är hon väl född senare.

Vi har varsin bleckhämtare nu, pappa och jag, som mamma bär kaffe eller soppa i när hon kommer till sågen vid matrasterna, till mig i brädgården och till pappa i såghuset.
När bleckhämtarna står intill varandra vid diskbaljan känner jag en ny, stolt glädje sticka upp. Jag är stor nu, en riktig arbeterska.
Om lite mer än en månad ska jag fylla elva.
Det är ju pappa som hämtar ut min lön, eftersom jag är minderårig. Men när han kommer från lönekontoret ger han mig mina pengar; så att jag själv får ge dem till mamma, alldeles som han själv gör.
Mamma såg så ledsen ut nu vid senaste löneslutningen när hon tog emot pappas pengar, för bolaget har sänkt lönerna så mycket i år. Men när hon tog emot min lön, som ju ändå är så mycket mindre, log hon och strök mig över kinden.
(Vibeke Olsson, "Sågverksungen", s. 11)

Bergets döttrar

Bergets döttrar
av Anna Jörgensdotter

"Bergets döttrar" börjar i slutet av 30-talet, när de fem syskonen Steen är halvvuxna. Ett hus i byn brinner ner, och den äldste broderns liv förändras. Och så finns det den yngste brodern som vill ut i världen, en syster som cyklar omkring och verkar leva i sin egen värld trots att hon i princip är vuxen och två systrar till som man tror ska gifta sig med ett brödrapar - det är bara det att det bara är den ene av de här två bröderna som är riktigt med på noterna.

Berättelsen gör ett par nedslag till i syskonens liv under tjugo år. Det blir väl inte riktigt som de trott eller tänkt sig.

Jag har fortfarande inte, efter att ha läst ut boken, riktigt fått kläm på åldersordningen på syskonen, men det gör väl inte så mycket. Lite svårt att komma in i, men sedan började jag bry mig om vad som skulle hända med alla syskonen, så slutet gick desto fortare att läsa. Jag gillade att man fick följa dem under en så lång tid. Mycket hinner ändras, både i deras liv och i världen.

"Bergets döttrar" utspelar sig i Sandviken och Järbo (ganska nära Sandviken) och är Gästrikslandsbok i mitt projekt. Första norrlandsboken. Känns konstigt att Norrland tydligen börjar en liten bit norr om Stockholm, men så är det tydligen. Det här tillhör den biten av Sverige som jag har väldigt dålig koll på. Jag kan landskapen som ligger söderut samt de allra nordligaste landskapen, men inte de som ligger åt mitten till.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter

Love, Nina

Love, Nina: Despatches from Family Life
av Nina Stibbe

Är du sugen på en rolig brittisk bok? Låt mig då rekommendera "Love, Nina". Nina Stibbe var nanny i London på 80-talet. Hon bodde hos Mary-Kay Wilmers (redaktör för London Review of Books) för att ta hand om hennes söner Sam och Will, som var i tioårsåldern. Pojkarnas pappa (som inte bodde där, men ändå) är Stephen Frears, regissören. Grannen mittemot, som ofta kom över på middag, var Alan Bennett. Över huvud taget vimlade det av kända kulturmänniskor på gatan, och ännu fler fanns det i familjens bekantskapskrets. Nina var 20 år och hade ingen aning om vilka de var. Men hon skrev roligt om dem i sina brev till sin syster hemma i Leicestershire, som de här lite knepiga människorna som hängde hemma hos familjen hon jobbade hos.

Sedan vet jag inte om så många andra familjer hade tyckt att Nina var den bästa nannyn. Hon lagar mat hellre än bra, städar aldrig trots att det egentligen ingår i hennes jobb, ljuger om bucklor på bilen och går nästan alltid barfota, alltså även på stan.

Mentioned to MK how much I hate the fishmonger. [...]
MK: It's not him, it's you.
Me: No, it's him.
MK: It's the way you approach.
Me: Like what?
MK: Barefoot for a start.

Hela boken är full av såna här roliga samtal. Och roliga och knäppa saker som barnen, Nina eller någon annan gör. Bara (ganska) vanlig vardag, men fantastiskt roligt. Nästan det första i boken är det här samtalet:

Sam: I hate emptying the dishwasher.
MK: We all do, that's why we take turns.
Will: I hate the cat.
MK: We all do, that's why we take turns.
Sam: Anyway, Will, the cat hates you.
Will: Don't talk shit, Sam.
Sam: Don't say shit in front of the new nanny. (Drops cutlery on to the floor and shouts, 'Trevor Brooking')
Will: Don't say Trevor Brooking in front of the new nanny.

Också roligt när gäster tycker bättre om Alan Bennetts sallad än Ninas coleslaw, och hon klagar till sin syster och säger att folk bara fjäskar för honom för att han är känd. Det har förresten blivit nån sorts minifejd efter att boken kom ut. Nina Stibbe lyfter fram i breven att Alan Bennett flera gånger har hjälpt dem att lista ut vad som är fel på olika hushållsapparater och dessutom gärna lagar deras cyklar. Alan Bennett har sagt snälla saker om boken (läs under 21 juni), men just de här detaljerna vänder han sig helt emot, och tyckte det var tråkigt att bli ihågkommen fel. Nina Stibbe svarar på sin hemsida att det här är nedtecknat då, inte ihågkommet i efterhand, och hänvisar till ett stycke i Bennetts dagbok från den här tiden där han skriver om att han tycker om att laga cyklar. Att han framstår som förnuftig (felaktigt, enligt honom själv) kanske bara har att göra med att vid den här tiden var mer än dubbelt så gammal som skribenten - men jag vet inte om han verkligen framstår som så väldigt förnuftig heller.

Det är roligt även när man inte riktigt vet vilka kändisarna är. Jag är mycket osäker på Claire Tomalin, Jonathan Miller, Karel Reisz. För att de är berömda för ett eller annat är inte det viktiga. Det är roligt att läsa om Ninas skolkompisar, och till och med när hon svarar på saker som hennes syster antagligen har skrivit om i sina brev - som vi inte får läsa.

PS Everyone passes with Brown School of Motoring (BSM). Really, Mr Brown has never had a fail. The thing about Mr T is he's on medication and he indicates right and left by HAND. I've seen him. You need someone with a normal, modern car (and techniques), not a Hillman.

Roligt nytt ord - "mardy". Verkar var dialektalt för "sur". Och "lecky" för "el" har jag nog inte heller hört tidigare.

Jason and the Argonauts

Jason and the Argonauts
av Apollonius of Rhodes (Apollonios Rhodios)

Den här boken ingår i någon kollektion av små korta Penguin-böcker och är långt ifrån hela "Argonautika". Det här är bara inledningen. I princip är det en lista över vilka hjältar som följde med Jason på hans skepp Argo, och ett par äventyr som de råkar ut för. Jag antar att de råkar ut för mycket mer om man läser hela. Jag tror nog inte att jag kommer göra det dock. Det här var väl ganska läsbart, men ändå svårt att hänga med i och jag är inte tillräckligt intresserad.

Abibliofobi

Stockholm om en månad eller så. Tänker mig fem dagar eller så. Jag väljer ut sju böcker. Tänker att det kanske är för lite.

För det finns ju inga böcker att köpa i Stockholm ...

Farväl till Berlin

Farväl till Berlin
av Christopher Isherwood

Det här är boken som ligger till grund för musikalen Cabaret. Det är nästan den enda musikal som jag gillar. Kanske för att låtarna har en mer naturlig plats, som underhållning på The Kit Kat Club (som inte heter så i boken). Lustigt att läsa då att bokens Sally Bowles visserligen uppträder på en klubb, men att hon inte alls är bra. Det hade nog blivit en ganska outhärdlig musikal om man inte hade ändrat på den detaljen. Mycket annat är också ändrat. Varje kapitel berättar en nästan fristående historia, och musikalen bygger bara på några av dem.

Men nu var det boken som jag skulle skriva om. Boken som handlar om Christopher Isherwood (berättaren heter samma sak som författaren, men tydligen ska boken inte uppfattas som en direkt självbiografisk skildring), en engelsman bosatt i Berlin i början av trettiotalet. Han ger engelskalektioner till rika berlinbor och bor tillsammans med de fattiga, och han umgås mest med de som är lite utanför - andra utlänningar, homosexuella, bohemer. Det känns väldigt berlinskt och det är så välskrivet att man nästan är där.

Det obehagliga med boken är att i början så förekommer en och annan nazist, som beskrivs som ganska osympatiska men inte som något att bry sig om. I slutet av boken, bara ett par år senare, går det knappt att bo kvar i Berlin om man tillhör Christophers kretsar. Boken kom ut 1939, och då måste det verkligen ha varit som ett farväl till Berlin. Det måste väl ha funnits bohemer och skumma små klubbar även under kriget, men jag föreställer mig att man valde ett annat land om man kunde. Och särskilt som engelsman.

Det är för tidigt att börja fundera på årets bästa böcker och så där, men "Farväl till Berlin" kan nog hamna på listan.

En smakebit på søndag (vecka 24)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Igår läste jag ut två böcker (den ena var bara en kort bilderbok), så nu har jag precis börjat på en ny. Det är en pocketbok som jag har haft liggande i flera år, men jag tror att den kommer passa in i mitt landskapsprojekt så nu blev det dags att läsa den. Jag ska läsa en bok från varje landskap, har jag tänkt. Den här ska handla om en bonde och hans dotter och utspela sig i Hälsingland. Så står det åtminstone på baksidan.

Karl fortsatte att ordna sina papper. Han tummade blanketterna mellan de spruckna fingrarna. Handen var bra på att greppa och lyfta men när han vände papper kändes den som skopan på en grävmaskin.
(Pär Östling, "Vi faller", s. 25)

Hjärtblad

Hjärtblad
av Aino Trosell

När man läser historiska romaner från Stockholm så tycker jag det ofta förekommer kvinnor från Dalarna som jobbar i staden. Till exempel verkar de ha rott båtar mellan stadens olika öar. I "Hjärtblad" handlar det om en av dessa dalkullor som går till Stockholm och området däromkring för att tjäna pengar. Vissa köper upp varor vid någon fabrik och går sedan runt och säljer på andra orter. Andra tar jobb i fabrik, i en gruva eller på något bygge. De som verkar ha kännetecknat dalkullorna var att de tog tyngre jobb än arbetande kvinnor i allmänhet.

Hulda växer upp i Malung på 1800-talet. Från barndomen minns hon några år med svält. Folk dog. Det kom nödhjälp, men den maten var ofta dålig och så dog folk av det i stället. Märkligt att tänka på att det här egentligen inte var för så värst länge sedan. Senare hälften av 1800-talet.

Man får följa Huldas liv från barndomen till att hon är en ung kvinna, och som så många andra vandrar hela vägen till det som de kallar Romboland, landskapen åt Stockholm till. Det var en bok som det tog lång tid att läsa. Handlingen går inte så fort fram. Men det är en riktigt bra bok. Jag hade aldrig läst något av Aino Trosell tidigare, och hade bara medelhöga förväntningar. Men boken överträffade dem rejält. Jag tycker att porträttet av Hulda är väldigt välgjort, och ämnet var nytt för mig och intressant. Även om boken inte utspelar sig enbart i Dalarna så kändes det som den perfekta Dalarna-boken i mitt landskapsprojekt.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Hark! A Vagrant

Hark! A Vagrant
av Kate Beaton

Bokversion av Kate Beatons roliga och historienördiga webserie. Läs serierna här.

Min syster köpte den här på en seriemässa i Stockholm för någon månad sedan. Och Kate Beaton både signerade och ritade ett porträtt av henne i boken. Avundsvärt!

The Franchise Affair

The Franchise Affair
av Josephine Tey

En advokat i en engelsk småstad blir uppringd av en av kvinnorna i det avsides belägna huset The Franchise. Marion Sharpe och hennes mor har ärvt huset av en avlägsen släkting för inte så länge sedan, och nykomlingar har svårt att komma in i småstadsgemenskapen - särskilt om de inte är särskilt sociala. Robert Blair känner alltså till de båda kvinnorna, men han känner dem inte. Det låter dock som att de är anklagade för någon sorts brott, och hans advokatfirma sysslar bara med testamenten och liknande. Men Marion Sharpe säger att allt hon vill ha är moraliskt stöd, och någon som kan ge råd i deras kontakter med Scotland Yard - som i detta nu är på The Franchise för att förhöra de båda kvinnorna och göra en husrannsakan. Så Robert Blair åtar sig uppdraget.

Det som mrs Sharpe och Marion Sharpe anklagas för, och självklart nekar till, är att ha kidnappat en tonårsflicka, hållit henne fången i flera veckor och misshandlat henne. Flickan kan beskriva huset och kvinnorna och allt tyder på att hennes historia är sann. Men Robert Blair tror att hon ljuger.

Intressant deckargåta som bygger på ett verkligt fall från 1700-talet, men här uppdaterat till "nutid", som alltså är 1940-talet. Det handlar mycket om hur de mer sensationslystna tidningarna rapporterar och om hur det påverkar fallet. Inte actionfyllt spännande, men ändå spännande att se hur det går.

Bone Handbook

Bone Handbook
av Jeff Smith

"Bone Handbook" är för Bone-seriealbumen vad extramaterialet är i en dvd-box. Det är några extra korta serier, och mer eller mindre relevant information om serien. Mest intressant är kanske att läsa om hur Smith fick idén till serien (han skrev om Bone-figurer redan som barn) och tankar bakom den färgerna i den färglagda versionen av serien (de som jag har läst - i äldre upplagor var serien svart-vit). Allt som kan räknas som "behind the scenes". Det är inte riktigt lika intressant med sammandrag av handlingen i varje seriealbum, för jag har ju redan läst dem även om jag också har hunnit glömma en del detaljer. Men naturligtvis måste man redan ha läst serien för att ha någon glädje av handboken. För att inte tala om hur mycket man skulle spoila sig själv om man läste handboken innan man hade läst klart serien.

Bone:
1. "Bone: Out from Boneville"
2. "Bone: The Great Cow Race"
3. "Bone: Eyes of the Storm"
4. "Bone: The Dragonslayer"
5. "Bone: Rock Jaw - Master of the Eastern Border"
6. "Bone: Old Man's Cave"
7. "Bone: Ghost Circles"
8. "Bone: Treasure Hunters"
9. "Bone: Crown of Horns"

Prequel: "Rose"

"Bone: Tall Tales"

Så jävla normal

Så jävla normal
av Nina Hemmingsson

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva "Så jävla normal". Det känns lite som att det är bilder och ord som Nina Hemmingsson bara har klottrat ner lite spontant, och som råkade bli så att de väcker många obekväma känslor. Och dessutom kan de vara roliga. Jag gillar kombinationen.

SUB + Ranelid

1393 böcker "på gång" just nu. Hur förökade de sig på det sättet? Visserligen har jag en hel del biblioteksböcker hemma just nu, men ändå.

En av böckerna som väntar på att bli läst är "Synden" av Björn Ranelid. Jag har aldrig läst något av Ranelid (jo, nån novell, tror jag) men jag tänker att jag måste ju testa någon gång. Jag känner mig dock inte särskilt motiverad. Jag tycker att mediapersonligheten Björn Ranelid står i vägen. Kan jag verkligen läsa boken utan att hela tiden tänka på honom? Det är ju faktiskt inte honom som det handlar om. Men till och med baksidestexten påminner ju om hur han uttrycker sig i media. "Jag berättar om denna by och människorna där, men jag är inte snäll och jag döljer ingenting. Det är en grym historia och jag har burit den länge. De skyldiga trodde att de skulle komma undan ..."

En smakebit på søndag (vecka 22)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

De senaste söndagarna har jag haft fullt upp. En söndag var jag i Amsterdam och en annan i Ullared, så det har varit ganska blandade aktiviteter. Men idag har jag inte tänkt bege mig längre bort än till någon mataffär. Och så ska jag städa lite och kanske brodera och helt säkert läsa. Nu håller jag på med den bok som är aktuell i min läsecirkel, nämligen "Farväl till Berlin". Kanske mest känd för att musikalen Cabaret är lite lagom löst baserad på den. Så jag tar väl nåt ur kapitlet om Sally Bowles.

Men när de hade bott i Berlin tre veckor och inget jobb hade dykt upp hade Diana slagit klorna i en bankir, som hade tagit henne med till Paris.
"Och lämnat kvar dig här ensam? Det tycker jag faktiskt var ganska fräckt av henne."
"Nja, jag vet inte det ... Man måste vara om sig och kring sig. Jag skulle nog ha gjort likadant om jag hade varit i hennes kläder."
"Det skulle du inte alls!"
"I alla fall kan jag ta hand om mig själv. Jag klarar mig alltid ensam."
"Hur gammal är du?"
"Nitton."
"Gudars! Och jag som trodde att du var tjugofem!"
"Jag vet. Det gör alla."
(Christopher Isherwood, "Farväl till Berlin", s. 35)