Ravnejenta

Ravnejenta
av Torill Thorstad Hauger

För ett par veckor sedan dog den norska barnboksförfattaren Torill Thorstad Hauger. Hade jag läst något av henne? Oklart. Flera av hennes böcker är översatta till svenska och kom ut på 80-talet, alltså lagom för att finnas i skolbibliotek när jag var i rätt ålder för att läsa dem.

Vad jag visste helt säkert var att bland mina olästa böcker fanns en av hennes böcker, som jag hittade på loppis för några år sedan. Hittar jag norska böcker på loppis köper jag dem gärna, särskilt om den handlar om en författare som jag har hört mycket positivt om. Det är ju så att även mina norska vänner är i precis rätt ålder för att ha läst Torill Thostad Hauger när de var små. Hon har skrivit flera böcker som utspelar sig under vikingatiden, och även en serie om norrmän som utvandrar till Amerika. Säkert böcker från andra miljöer också.

"Ravnejenta" (korpflickan) verkar vara den fjärde delen (av fem) i en serie, men där böckerna är mer eller mindre fristående från varandra så det gick bra att läsa enbart den här. Annars är det väl den första boken i serien, "Røvet av vikinger", som är den mest omtalade. Det hade nog varit intressant att läsa hela sviten, för de verkar utspela sig samtidigt och på samma plats, men berätta olika personers historier. Huvudpersonerna från de andra böcker förekommer i olika stor utsträckning i "Ravnejenta".

Huvudpersonen i den här boken har inget namn. Hon kallas bara för Ravnejenta, eller ibland Ravna. Först är det väl på grund av en viss fysisk likhet med korpen, hon är sned i kroppen (och går väl lite "flaxigt" kan jag tänka mig) och har mörka färger och korpsvart hår. Sina första levnadsår tillbringar hon tillsammans med de andra trälbarnen på jarlens gård, men i 7-8-årsåldern får hon flytta ensam till en ödegård med korpar som enda sällskap (dock med matleveranser från jarlgården). Hon anses trollkunnig och är dessutom upplärd i läkekonsten, och hör liksom inte till i det vanliga samhället. Men det är inte bara det. Hon får veta att det är för hennes egen säkerhets skull som hon inte kan bo kvar på gården.

Jag tycker att det är en ganska bra bok, men också att berättarstilen är för distanserad. Man lär aldrig riktigt känna Ravnejenta egentligen. Jag tror dock inte att det hade varit ett problem för mig på 80-talet, då hade det nog räckt med en spännande historia och en ny och fantasieggande miljö. Det var ungefär på den tiden som jag lyckades läsa Sagan om Ringen utan andra problem än att jag tappade bort sista boken innan jag var klar - det var betydligt mer svårläst när jag var äldre och ville läsa böckerna innan filmerna kom.

Förresten, den av Torill Thorstad Haugers böcker som jag upplever som näst mest omtalad är den vars titel jag är allra mest förtjust i - "Det kom et skip til Bjørgvin i 1349". (Om digerdöden så klart.) Det är något med den titeln som fäster sig: Det kom et skip til Bjørgvin i 1349.