Isvandraren

Isvandraren
av Jirô Taniguchi

Jag kan ha fel, men "Isvandraren" är väl det enda av Jirô Taniguchi som finns på svenska. Det är en samling serienoveller, där de flesta handlar om människans förhållande till vildmarken och de vilda djuren. Några av dem är baserade på berättelser av Jack London, medan andra utspelar sig i Japan. Det här är väldigt "vuxen" manga. Tempot är oftast lugnt och eftertänksamt, även om det också förekommer en del spännande scener med attackerande vargar och björnar.

Jag kan verkligen rekommendera serien. Taniguchi skriver bra, och dessutom är det här ju det här den av hans böcker som är lättast att få tag i här i Sverige. Nu läste jag den här serien för ett par veckor sedan, annars hade det kanske varit avkylande med ett par vintriga alaskaskildringar i den här hettan.

Juloratoriet

Juloratoriet
av Göran Tunström

Otroligt många trådar och udda människor från Sunne (och resten av världen) att hålla hålla reda på. Det här var nog inte riktigt något för mig. Det var inte en dålig bok, och jag hade ganska roligt ibland när jag läste, men det finns vissa typer av lite overkliga och överdrivna historier som inte faller mig i smaken. Jag vet inte varför, för det finns också overkliga och överdrivna historier som jag gillar.

Men den passade ypperligt som värmlandsbok i mitt landskapsprojekt i alla fall. Och jag tyckte inte illa om den heller. Jag är bara inte ... begeistrad.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström

Too Much Happiness

Too Much Happiness
av Alice Munro

Vi läste "Too Much Happiness" i läsecirkeln. Lite dålig uppslutning på mötet (hör av dig om du vill vara med i en läsecirkel i Göteborg! - vi blir gärna fler) men vi som var där tyckte att det var en bra bok. Det är svårt att komma på något att skriva om boken. Dels för att det är en novellsamling, dels för att det var flera veckor sedan som jag läste ut den. Men kanske mest för att det är den typen av historier som man nog ska läsa flera gånger för att riktigt förstå. Inte så att Alice Munro skriver svårt eller snårigt - men att förstå sig på personerna i hennes noveller är upp till läsaren.

The Freddie Stories

The Freddie Stories
av Lynda Barry

Har jag sjungit Lynda Barrys lov i bloggen tidigare? Det hoppas jag. Jag älskar hennes serier. Hur de ser ut som humorserier och ofta är roliga, men ändå ofta befinner sig någonstans mellan vemod och förtvivlan.

Jag har skrivit i bloggen om "The! Greatest! of! Marlys!" (oj, det var åtta år sedan), och Marlys är ofta huvudperson i Lynda Barrys fyrarutorsserier. Men det finns en familj också, och Freddie är Marlys bror. Han är känslig och nördig. När han hamnar i problem, allvarliga problem - någon dör, han riskerar ungdomsfängelse - finns det ingen som står på hans sida och ingen som kan hjälpa honom med hans tankar. Bara Marlys, men hon är också ett barn, så det finns gränser för vad hon kan göra. Freddue upplever ett år av fruktansvärda händelser och en djup psykisk kris. Berättat i seriestrippform och, tycker jag, väldigt väl skildrat.

Nosebleed Studio Swedish Manga Anthology

Nosebleed Studio Swedish Manga Anthology
av Nosebleed Studio (Catarina Batista, Natalia Batista, Alice Engström, Joakim Waller)

Av medlemmarna i Nosebleed Studio känner jag väl främst till Natalia Batista, eftersom jag har läst hennes serie Mjau! och jag fick ett fanzin med första kapitlet ut hennes serie A Sword Princess Tale i present av min syster för något år sedan. Men de andra tre har varit publicerade i t.ex. Mangatalangen, så jag har läst serier av dem också.

Tydligen ger de ut samlingar med sina serier ibland. Jag hittade den här när jag var och tittade på det nyinvigda Stadsbiblioteket i Göteborg, och just den här har Sverigetema. Den måste väl vara egenutgiven och i så fall är den fantastiskt proffsig. Jag gillar serierna, som tar upp typiskt svenska teman i stil med midsommar och varghatare. Dessutom finns det lite annat smått och gott, som recept på kanelsnäckor.

Boken har två framsidor, eftersom några av serierna är ritade i västerländsk läsriktning och några i japansk. Invecklat? Nej, inte så farligt. Och man får två fina omslagsbilder i stället för bara en.

En mörderska bland oss

En mörderska bland oss
av Hannah Kent

Det här är en roman baserad på verkliga människor och händelser på 1800-talets Island. Författaren är från Australien och hörde talas om Agnes Magnúsdóttir när hon var utbytesstudent i Island, och det resulterade i "En mörderska bland oss". Jag vet kanske inte så mycket om Island på 1800-talet (förutom vad jag har läst i böcker av Margit Sandemo förstås) men den här skildringen känns åtminstone väldigt trovärdig.

Agnes Magnúsdóttir var den sista som avrättades på Island. Hon var tillsammans med två andra dömda för ett dubbelmord. På den tiden verkar det inte ha funnits fängelser på Island, och inte heller någon bödel som kunde utföra avrättningarna. Mellan kapitlen finns utdrag ur bl.a. skrivelser om hur man väljer ut vem som kan fungera som bödel och om vem som ska stå för kostnaderna för en bödelsyxa. En av de tre fick sitt straff omvandlat och sändes till ett riktigt fängelse i Danmark. Men de två andra hölls fångna på olika gårdar innan avrättningen. I boken följer man Agnes från det att hon flyttas från en gård, där hon har hållits inlåst under svåra förhållanden, till en annan gård, Kornsá, där hon lever ungefär som om hon vore piga på gården. Det finns ingenstans att rymma, och även om folket på gården inför Agnes ankomst är rädda att hon ska mörda dem i deras sängar så verkar de ändra sig när de får se henne. Men de håller henne på avstånd och behandlar henne med avsky. Men det finns gränser på hur stort avstånd man kan hålla sig på när alla bor i samma rum.

Det är också bestämt att Agnes ska träffa en präst regelbundet, som ska förbereda henne på vad som ska hända. Helt oväntat väljer hon den unge och orutinerade Tóti, och deras samtal har kanske inte riktigt den karaktär som det var tänkt. Det är mest hon som pratar. Hon berättar om sitt liv, och om händelserna som ledde fram till morden.

Det verkar som om uppgifter om var Agnes föddes och var hon bodde under olika perioder i sitt liv (hon var född utom äktenskapet, bodde med sin mor som tjänade på olika gårdar, sedan på flera olika gårdar som fosterbarn och senare piga) finns bevarade, och naturligtvis alla fakta kring rättegången. Men inte vad Agnes tänkte och kände. Kanske var det som i boken. Det är en bra bok i vilket fall som helst.

Jag ser att det är snack om att boken ska filmas med Jennifer Lawrence i rollen som Agnes. Intressant.

En smakebit på søndag (vecka 19)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Igår kväll läste jag ut en bok, så nu ska jag börja på en ny. Jag vet inte så mycket om den än och jag har aldrig läst något av författaren tidigare. Det enda jag vet är att den är historisk och handlar om en ung kvinna från Dalarna, och att hon också kommer bo (en period?) i Stockholm. Visst har man läst om detta lite här och var, om dalkullor som vandrar till Stockholm för att arbeta. Det verkar inte ha varit ovanligt. Men hur kom det sig? Kan det finnas en ledtråd i dagens smakbit, som handlar om sommaren 1867?

Man sådde efter midsommar. I augusti kom frosten. Så var det i hela Dalarna, hela Norrland. Folk kunde hålla sig för skratt för man fick inte tillbaka utsädet en gång. Man visste inte vad man skulle ta sig till.
Och man gick in i ännu en vinter.
Den ville man senare inte minnas över huvud taget.
(Aino Trosell, "Hjärtblad", s. 8)

The Facts of Life and Death

The Facts of Life and Death
av Belinda Bauer

Jag gillar Belinda Bauers böcker. Visserligen har ingen av de andra riktigt nått upp till den första bokens höjder, men ändå. Och jag skulle nog säga att "The Facts of Life and Death" är en god tvåa på min Belinda Bauer-lista. Det jag tycker bäst om är nog hur hon bygger upp alla personerna, inte bara huvudpersonerna, som ofta är utsatta barn, utan deras familjer och hela samhället runt omkring. Det jag gillar minst är att det alltid verkar vara en actionspäckad slutscen där t.ex. mördaren har insett att huvudpersonen har kommit på hur allt ligger till och måste tystas.

I "The Facts of Life and Death" är huvudpersonen en tioårig tjej, Ruby. Ruby är rödhårig och lite rund. Hon är inte särskilt bra i skolan, och absolut inte populär. Hennes hus ligger isolerat, inklämt mellan skogen och havet, och med bara några få grannar. Där är alla barnen faktiskt kompisar, men det finns bara fem och de är i helt olika åldrar. Ruby älskar hästar, men hon har aldrig tillfälle att komma närmare dem än att läsa sin favoritponnytidning och ibland, om hon har tur, i en hage i närheten. Trakten är väldigt präglad av att den största arbetsgivaren i området har lagts ned. Rubys pappa är en av många arbetslösa män, och han verkar inte längre anstränga sig för att hitta något annat. Rubys föräldrar bråkar mycket.

Så inträffar ett par otrevliga händelser i området. Någon ger sig på unga kvinnor, för bort dem, säger att han ska döda dem och tvingar dem att ringa sina mammor för att ta farväl. Och det är bara början.

Jag tänkte under läsningar att den här boken skulle faktiskt ha kunnat heta "Män som hatar kvinnor", för det är ett genomgående tema. Det är inte bara att någon tydligen vill unga kvinnor riktigt illa. Det är också vardagssexismen som Rubys klassföreståndare upplever i lärarrummet. Att det är helt normalt för Ruby att vissa regler måste följas för annars är man "slampig", och att det blir tydligare ju äldre hon blir. Jargongen mellan Rubys pappa och hans kompisar. Och att det finns de som tycker att mordoffren får skylla sig själva.

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden
av Maria Lang

Puck och Eje får överraskande nyheter - Christer Wijk har förlovat sig! Puck är mycket nyfiken på vem fästmön, Gabriella Malmer,  kan vara - Eje vet ungefär, han känner åtminstone till hennes förmögne och inflytelserike morfar. En kraftig förkylning under deras resa i Berglagen gör att Puck måste inkvarteras hemma hos familjen Malmer, som bor alldeles i närheten. Här finns Christer och hans Gabriella, och alla andra i släkten.

Självklart blir någon mördad och en massa hemligheter kommer upp till ytan. "Rosor, kyssar och döden" är en av de Maria Lang-deckare som jag tycker bäst om hittills. Jag har ju läst många av dem tidigare men det var så länge sedan att jag faktiskt inte kommer ihåg dem, och jag vet absolut inte vilka jag tyckte var bäst då. Det är ju mycket som inte är så sannolikt i böckerna, men det är ju vad man förväntar sig av deckare från den här tiden. Och så är de roliga.

Tårtgeneralen

Tårtgeneralen
av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

"Tårtgeneralen" känns väldigt "Filip och Fredrik". Det handlar om en lite udda person, av den sorten som varenda stad har en lagom stor uppsättning av. Och det handlar om hans uppgång, nedgång och fall, en ganska sorglig historia egentligen. Jag tycker att de berättar om det här om och om igen i sina program. Alla de här amerikanska kändisarna som porträtteras i High Chaparall, tio-tjugo år efter sin storhetstid, som hankar sig fram på resterna av sin karriär. Det är roliga program, men också sorgliga.

Hasse P. har haft en del problem med spriten, men hösten 1984 har han skärpt till sig, och som vanligt bytt stad när det har kört ihop sig i den gamla. Nu är han bosatt i Köping, som just 1984 genomgår en kris - IKEA lägger ner sitt varuhus i Köping (enda gången det har hänt i företagets historia) och dessutom nomineras staden till Sveriges tråkigaste i ett elakt inslag i Jan Guillous TV-program Rekordmagazinet. Hasse P. känner att han måste göra något och hans idé är att låta Köping hamna i Guinness rekordbok som staden där världens längsta smörgåstårta har gjorts. Så klart ...

Jag trodde att det mest skulle handla om arbetet med rekordet, men så var det inte alls. Det ska ju gå neråt och han ska falla också. Ni vet, innan det blir dags att börja på ny kula i en ny stad, som ju var Hasse P:s mönster. Jag tyckte inte att allt var lika intressant att läsa om, men jag gillade ändå boken.

Tydligen ska det mesta vara sant, fast inte allt. Det är ju en roman. Speciellt det som rör andra Köpingsbor misstänker jag är till stora delar fiktivt.  Sedan kan jag tänka mig att väldigt många historier om Hasse P., som har Hasse P. som källa, antingen är påhittade eller egentligen hände någon annan. Det känns typiskt för en sån som Hasse P. att det är viktigare med en bra historia än att det nödvändigtvis ska vara sant. Det gäller ju att odla myten om sig själv. Det är åtminstone så jag uppfattar Hasse P. i den här boken. Om det är sant är omöjligt att veta. Och inte så viktigt för läsaren heller.

"Tårtgeneralen" är min bok för - nu börjar jag få problem med geografin - Västmanland i mitt landskapsprojekt. Vad jag vet om Köping är väl i stort sett att Filip Hammar och hans syster Linda kommer därifrån, och en gång när jag passerade staden såg jag att I en annan del av Köping-skylten var uppsatt intill den officiella blå. Dessutom att de vid ett tillfälle hade en väldigt lång smörgåstårta i centrum.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

En smakebit på søndag (vecka 18)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det är helg innan läsecirkelsmöte, så att jag läser nästa läsecirkelsbok är väl nästan självklart? :) Den här månaden läser vi en novellsamling av Alice Munro. Jag har fortfarande bara lyckats läsa en enda nobelpristagare innan hen fick nobelpriset, det är oftare det funkar som ett boktips. Inte så att jag vill läsa alla nobelpristagare, men ibland, och Alice Munro tillhör de som jag vill läsa.

Just nu läser jag det här:

The cheapest box, into the ground immediately, no ceremony of any kind. The undertaker suggested that this might be against the law, but she and Rich had their facts straight. They had got the information almost a year ago, when her diagnosis became final.
"How was I to know he'd steal my thunder?"
(Free Radicals ur "Too Much Happiness" av Alice Munro, s. 117)

SUB och romaner om verkliga mordfall

Idag var jag i Göteborg och det är väl ingen överraskning att jag kom hem med några böcker. Jag var inne i en bokhandel och kunde inte motstå att köpa fyra pocketböcker. Det vanliga "Ta 4 betala för 3"-erbjudandet. Hade jag inte gjort det hade min SUB faktiskt minskat sedan förra månaden. Värst vad återhållsam jag har varit då! Men med dagens inköp har den ökat med en bok sedan förra räkningen. Inte så farligt det heller.

Vad passar väl bättre än en visa en av böckerna jag köpte idag då? Vi kan säga att det är just den här som har fått min SUB att öka den här månaden. "Djävulen hjälpte mig" av Caroline Eriksson. Första delen i vad som ska bli en serie om verkliga svenska mordfall. Del 2 kommer senare i år. "Djävulen hjälpte mig" handlar om det välkända (eller ökända, som det står på baksidan) Yngsjömordet. Spännande ämne, men jag gissar att det kommer dröja lite innan jag läser boken. Jag har precis läst en bok om ett annat verkligt mordfall, Hannah Kents "En mörderska bland oss". Det känns som om det finns vissa likheter mellan de båda fallen.

En smakebit på søndag (vecka 17)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Dags för smakebit! Jag har visserligen tänkt åka till Göteborg idag, men i kväll kommer jag kunna titta på de andra bloggarna som är med den här veckan. :)

Jag har faktiskt aldrig läst något av Göran Tunström! Är det inte för hemskt? Så nu tänker jag göra något åt det. "Juloratoriet" är framplockad ur min SUB och smakbiten kommer från första sidan.

Utanför Österbergs Ur och Optik blev jag länge stående: på en bädd av julglitter och syntetisk snö, bland tomtar jag tyckte mig känna igen från barndomen, var det ett virrvarr av klockor: väckarur, armbandsur, nätta väggpendyler, en gammaldags mormorsklocka, fickur och små damur, omöjliga att avläsa. Jag räknade till tjugosju olika tidmätare och de var alla igång.
Och ingen av dem visade samma tid. En var kvart över två, en tjugo över fyra, en tredje visade strax midnatt eller mitt på dagen. Oförtrutet tickade de på, var och en i sin tid, obekymrade om varandra. Ingen var falsk och ingen sann, det fanns inget före och inget efter. Alla var vända inåt mot sin egen mekanik.
(Göran Tunström, "Juloratoriet", s. 7)

Gimokrönikan

Gimokrönikan
av Patrik Godin

Gimo är en liten ort i Uppland. (Jadå, landsskapsprojektet igen.) Enda anledningen till att jag känner till den är att en kompis bodde där när hon pluggade, men jag var aldrig och hälsade på så jag vet inte alls hur där ser ut. Men ungefär som alla andra svenska orter med något över tusen invånare, kan jag tänka mig.

Patrik är uppvuxen i Gimo. Han flyttade därifrån efter gymnasiet, men nu är han nyskild och flyttar tillbaka igen. Han jobbar som lärare på skolan han en gång själv var elev på och han börjar umgås med elevassistenen Camilla och hennes man. Camilla kände han ju förr också, när hon var Patriks kompis Jussis flickvän. Jussi som var annorlunda, och somförsvann spårlöst. Vad hände egentligen när Jussi försvann? Och är det så att Patrik har flyttat tillbaka till Gimo för att han inte kan släppa den gåtan?

Det här låter mer spännande än vad jag tyckte att "Gimokrönikan" faktiskt var. Jag fick faktiskt aldrig riktigt grepp om handlingen. Det hände inte så mycket egentligen. Dessutom är det en del saker som bara antyds, men jag får erkänna att jag inte förstod vad som antyddes. Men det kanske mest är meningen att boken ska berätta om hur det är att växa upp och leva i Gimo. Med tanke på titeln verkar det ju troligt. Och det tycker jag att den lyckas med. Den skildrar hur det är att bo i en ort av den storleken, där man kanske inte direkt känner alla, men vissa vet ju alla vem det är.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin

Fremmed måne

Fremmed måne
av May Grethe Lerum

I den tjugotredje boken i Livets døtre är det flera som går runt och väntar på barn som ska födas. Inte enbart med glädje, för det finns tecken på att inte allt kommer gå bra. Tecken som i varsel och föraningar, snarare än medicinska tecken. Och att varslet slår in är inte osannolikt, det var ju livsfarligt att föda barn på 1700-talet.

Samtidigt känner Amelia att det är dags att äntligen läsa Marias efterlämnade böcker. Maria var huvudperson för många böcker sedan, och man fick bara läsa om delar av hennes liv. Om hennes ungdom, och hur hon tvingades lämna sin man och dotter när hon anklagades för häxeri. Hon avrättades faktiskt inte, utan en annan sorts dom väntade. Man fick följa henne vidare ett tag, men sedan försvann hon tills hon återvände hem på gamla dagar. Amelia fick ärva hennes dagböcker. Hon har inte vågat läsa dem förrän nu, så nu får vi läsare äntligen ta del av Marias spännande liv. Och det är ju sannerligen en annorlunda miljö än i de andra böckerna i serien.

Det känns som att det har handlat om samma personer länge nu. Marja (ej att förväxla med Maria) var ju huvudperson redan i den sjunde boken. Sedan har det tillkommit fler generationer, men Marja är ju fortfarande i livet och mycket aktiv. Så det blir ju en välkommen omväxling att läsa om några helt andra i vissa kapitel. Jag tror också att det här kan vara starten på att en ny person kommer in i serien så småningom. Jag är inte säker, men jag kan inte se något annat skäl till att Marias historia berättas nu.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter

Åminne

Åminne
av Sven Delblanc

Sven Delblancs Hedeby ligger i Sörmland och passade därför ypperligt till mitt landskapsprojekt. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle läsa om den första boken i sviten, "Åminne", eller fortsätta till del två, "Stenfågel". Men det var några år sedan jag läste "Åminne" och framför allt kom jag inte ihåg särskilt mycket av den, så det fick bli omläsning. Jag är ganska nöjd med det beslutet, för jag uppskattade boken mycket mer den här gången. Kanske för att jag nu var beredd på att den var skriven i en annan och betydligt mer svårläst stil än vad jag hade förväntat mig förra gången. Kanske utvecklas jag faktiskt i min läsning, även om jag inte märker det själv.

Det är 1930-tal och Hedeby håller på att förändras. Eftersom berättaren befinner sig flera årtionden längre fram i tiden kan han reflektera över detta. Han vet ju redan hur det kommer vara om bara några år. Nu är det sommar och dags för den årliga rensningen av ån som flyter genom trakten. Och det är ingen småsak i Hedeby. De tre män som ska åka på flotten och rensa ån väljs med omsorg av byns äldsta och mest aktade män. Det är verkligen ett förtroendeuppdrag detta, och för tonårspojkar är det att bli vald som yngsteman på flotten ett bevis på att de räknas som vuxna. Det är långt ifrån alla som kan komma i fråga. Faktiskt har man väldigt svårt att komma på några som det kan bli.

Man blir presenterad för ett antal invånare i Hedeby. Alla från de eländigaste arbetslösa som sitter och super dagarna i ända, till greven på Valla, som inte kan ha en sån livsstil som var självklar bara en generation tidigare. Nu är jag riktigt nyfiken på vad som kommer hända i Hedeby. Förra gången jag läste "Åminne" var jag inte alls lika motiverad att fortsätta med resten av böckerna i serien.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö + Sanningen i fallet Bertil Albertsson?

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Sanningen i fallet Bertil Albertsson?
av Håkan Nesser

Jag har läst om den här boken, som alla så klart redan känner till. Jag hade faktiskt glömt en del av det som händer i den, till exempel att deckarbiten faktiskt inte tar upp så många sidor som jag trodde. Det är en uppväxtskildring och deckare från en anonymiserad plats som väl inte kan vara något annan än Kumla med omnejd. Staden i boken kallas K-a, ligger nära Hallsberg, Håkan Nesser kommer därifrån och staden har precis de stora arbetsplatser som Kumlas Wikipediaartikel nämner. Alltså fängelset, och fabriker för dels skor, dels sylt och saft (BOB). Bra Närkebok till mitt landsskapsprojekt.

Det är en sommar i början av 60-talet (skriven som 196-, men ska väl vara 1962 förstår man) som bokens berättare Erik minns särskilt klart, eftersom det hände något som han kallar Det Fruktansvärda just den sommaren. Med det menar han något annat än det som man får reda på i början, att Eriks mamma ligger på lasarettet och är döende, även om det är detta som Erik pappa avser när han redan på första sidan konstaterar att det kommer bli en hård sommar. Och detta är orsaken till att Erik tillbringar sommarlovet ute i familjens sommarstuga tillsammans med sin vuxne bror och Edmund, en kille i Eriks egen ålder. Det är deras fäder som känner varandra, men det visar sig att Erik och Edmund kommer bra överens. Och det händer massor av saker under sommaren. På många sätt en perfekt sommar ur två fjortonåriga killars perspektiv. (Om man bortser från att det av olika skäl är en hård sommar i båda familjerna, men det kan de ju inte tänka på hela tiden.) Fast allting leder ju fram till det där Fruktansvärda. Som vi väl alla vet är ett mord?

Jag tycker om hela boken. Först skildringen av sommaren, som känns lite nostalgisk, och som sommarlov ska vara enligt böcker och filmer, fast mer realistiskt och inte lika ljust. Och sedan deckargåtan, där man verkligen inte vet vad man ska tro. För man får inte riktigt veta det.

Tydligen utlovade Nesser ett avslöjande om ingen hade lyckats lösa fallet inom tio år efter att boken kom ut. "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" kom ut 1998 och 2008 kom en tunn liten bok ut - "Sanningen i fallet Bertil Andersson?". Den kallas "vitbok" på omslaget och medverkande är Håkan Nesser samt Erik Wassman (berättaren i "Kim Novak ...") samt andra fiktiva personer som sitter inne med (eller tror sig sitta inne med) fakta som kan bidra till att mordet klaras upp. En lite annan grej än att bara helt enkelt tala om mördarens namn. Klart värd att läsa om man gillar "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser

Flugornas ö

Flugornas ö
av Emma Rendel

En kvinnlig präst kommer till en nybildad församling på en liten ö. Alla invånare är mycket entusiastiska och de har byggt en absurt överdådig kyrka. Men det är något som inte stämmer på ön. Är församlingen egentligen intresserade av religionen eller är de ute efter något annat? Och vad är grejen med händelsen som alla har olika historier omkring, den där flickan som brände ner sitt hus och försvann? Obehaglig stämning i den här serien, inte minst på grund av bilderna.

Den vita drottningen

Den vita drottningen
av Philippa Gregory

Man är ju kanske inte så väl bevandrad i engelsk historia, men när man inser att rollistan starkt börjar påminna om den i "Rickard III" så börjar man ju ana oråd. Jag lånade boken av min syster och kom ihåg att hon hade påpekat detta när hon läste en bok och det måste ju vara den här då. Huvudpersonen Elisabet Woodville är alltså mamma till prinsarna i Towern, de som kanske mördades på order av sin farbror Richard. Eller också inte. Det står en sak i Shakespeare, Josephine Tey har en annan teori i sin "The Daughter of Time" och i "Den vita drottningen" förlöper det hela på ett tredje sätt. Vad som egentligen hände vet man väl inte.

Jag hoppas att det här inte var en spoiler. Jag föreställer mig att många läsare redan visste vem Elisabet Woodville var när de började läsa, och det är inte så att avslöjandet vem hon är är själva grejen med boken. Men i så fall finns det en spoiler redan i bokens titel, för när boken börjar så är Elisabet inte drottning. Då är hon en adlig änka, som söker upp kungen för att be att få tillbaka sin makes ägor. Det är mitt under rosornas krig, och Elisabet och kungen står på motsatta sidor i konflikten.

Det är fullt med fakta och namn i "Den vita drottningen" och det är inte alltid lätt att hålla reda på alla politiska turer, men det är ändå en spännande berättelse och jag blir ganska övertygad av att det var så här alla dessa historiska personligheter verkligen var. Åtminstone i den här romanens värld. Vissa övernaturliga inslag förekommer, och jag misstänker att de inte inträffade i verkligheten. Det vill säga, de hände säkert, men inte som resultat av trolldom.

Så vitt jag förstår ska "Den vita drottningen" vara första delen i en trilogi - kvinnor under rosornas krig eller nåt. Jag har redan lånat "Den röda drottningen" (vars huvudperson dyker upp en del i den här boken också, men i hennes bok lär man väl få en annan syn på samma händelser) av min syster, men jag vet inte riktigt vilken den tredje är. Jag antar att det är den som heter "The White Princess" på engelska, men det finns också en "The Kingmaker's Daughter" som även den handlar om en av personerna som nämns i "Den vita drottningen".

Aha! Enligt Philippa Gregorys websida så är det en serie på fyra böcker. The Cousins' War Series.
- "The White Queen"/"Den vita drottningen"
- "The Red Queen"/"Den röda drottningen" (verkar utspela sig före "Den vita drottningen")
- "The Kingmaker's Daughter"
- "The White Princess"

Och enligt Wikipedia ska det också finnas en "The Lady of the Rivers" som utspelar sig först av alla, och en kommande bok - "The King's Curse" - i samma serie.

Malin! "The Lady of the Rivers" finns ju på svenska! "Den blå hertiginnan"!!! Men inte som pocket än.

Påskekrim

Fyra lediga dagar i rad sitter inte fel. För skojs skulle har jag laddat upp med påskekrim. Man måste ju inte läsa deckare bara för att det är påsk menar jag, men man kan. Här blir det Maria Lang och Belinda Bauer. Viss variation alltså.

De förryckta kusinerna och andra historier

De förryckta kusinerna och andra historier
av Edward Gorey

Någonstans har jag hört talas om Edward Gorey tidigare. Jag undrar om det kan ha varit i Neil Gaimans blogg. Gaiman nämns i alla fall i efterordet som en av de som har influerats av Gorey. Även Tim Burton och Daniel Handler/Lemony Snicket nämns bland de som har inspirerats. Jag tycker att speciellt när det gäller "Lemony Snicket" kan man ana detta och det känns som samma obestämda tidsperiod i Goreys serieberättelser (eller ska jag hellre kalla det för bilderböcker?) och Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Är det nutid, tidigt 1900-tal eller den viktorianska eran? Det är inte riktigt någon av dem, utan mer en blandning av allt.

Märkliga historier det här. Lika förryckta som kusinerna i titeln kanske. Jag gillar det.

Ett extra plus för Jonas Ellerströms efterord. Det är intressant att läsa om Edward Gorey och hans verk.

En skugga blott

En skugga blott
av Maria Lang

Det här är en inte så realistisk deckare. Som sig bör! Ibland vill man läsa något realistiskt, ibland vill man läsa om folk som t.ex. blir mördade i bokstavsordning och där omgivningen mest verkar tycka att det är ett uppfriskande samtalsämne.

Puck återvänder hem efter ett par månader i Egypten, där hon har vårdat sin far egyptologen som varit sjuk. Hon ankommer dock ett par dagar tidigare än beräknat och hoppas att Einar, hennes man, ska ha fått hennes brev och att han väntar på flygplatsen. Det gör han inte, och även parets lägenhet verkar övergiven. Dock ligger liket av en ung kvinna i badrummet. Mördad. Men inte kan väl Einar ...? Och var ÄR Einar?

Christer Wijk blir naturligtvis inkopplad på fallet. Är det inte konstigt egentligen att han utreder alla mordfall som Puck och hennes närmaste hamnar mitt i? Borde han inte vara upptagen av andra fall ibland? Och det finns ju andra poliser som också utreder mordfall. Och speciellt den här gången när en av hans bästa vänner faktiskt måste räknas bland de misstänkta.

Alltid roligt att läsa en Maria Lang-deckare. Det hade nog varit intressant att läsa den nya biografin om henne också. Det verkar som om hon var ganska originell.

Det slutna rummet

Det slutna rummet
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Jag tycker det är ganska mysigt att läsa Sjöwall-Wahlöö. Det borde det inte vara, för det saknas ju inte sociala missförhållanden, rent av misär, brottslighet, mord och allmän deppighet. Men något är det. Miljöerna kanske eller kanske att det även finns en del humor i böckerna. Förutom det så är de ju väldigt bra.

Den här boken inleds med ett bankrån som går snett, d.v.s. rånaren råkar skjuta någon. Vittnesuppgifterna går isär och chefen för den speciella bankrånsgrupp som polisen har tillsatt (eftersom det för tillfället begås många bankrån) har sina egna teorier om vem som ligger bakom. Samtidigt återvänder Martin beck till jobbet efter att ha återhämtat sig från en skottskada. Hans första fall är som hämtat ur en klassisk pusseldeckare - en man har hittats skjuten i en lägenhet som varit helt låst från insidan, men utan vapen. Beck är inte fullt så road av det deckaraktiga i fallet som vissa av kollegerna.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen" 
5. "Brandbilen som försvann" 
6. "Polis, polis, potatismos" 
7. "Den vedervärdiga mannen från Säffle"

En smakebit på søndag (vecka 15)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag blir det en smakbit på en bok som jag faktiskt inte har börjat läsa än, men som jag tänker börja på idag. Så det får bli från det inledande stycket. Jag vet inte så mycket om boken, utom att den väl utspelar sig i Gimo. Detta blir Upplandsboken i mitt landskapsprojekt. Det verkar vara någon tillbakablick till barndomen och 70-talet, det här stycket. Jag antar att inte hela boken kommer utspela sig i sandlådan.

Jussi och jag - vi sitter mittemot varandra bakom Amerikabacken. Jag har två ögon, men det ena gör lite som det vill. Jussi har rött hår, genomskinliga ögonbryn och en lila, heltäckande overall. De röda lockarna sticker fram under den oäkta Stenmarksmössan. Snor rinner i en sträng in i hans mun.
- Paade, säger han och försöker fly ifrån mig.
Jag stirrar på honom med åtminstone ett öga. Sen sliter jag av honom hans spruckna stövel och dunkar den i huvudet på honom.
- Spade, säger jag. Spade, spade, spade!
(Patrik Godin, "Gimokrönikan", s. 9)

Retrobiblioteket i Huddinge

Biblioteket i Huddinge har ett lite roligare sätt att visa upp sina äldre böcker på än bara ett vanligt öppet magasin.

Och eftersom Karin Boye bodde i Huddinge under en period så framhävs hon lite extra.

Mammalia

Mammalia
av Ulrika Kärnborg

En novell om en vänskap som övergår i något som ... inte är lika bra.

Nu är det så länge sedan jag läste novellen. Jag ligger väldigt efter med bloggandet, konstigt nog för jag har inte läst särskilt snabbt den sista tiden. Men jag kommer ihåg att jag kunde känna igen mig och andra, inte exakt men till viss del, i den här berättelsen. Det blir ju sådär ibland.

Snett till höger framåt och uppåt från mig står Ulrika Kärnborgs roman "Myrrha". Den ska jag läsa en vacker dag.

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder
av Jenny Jägerfeld

Boken utspelar sig i Stockholm och Norrköping och fick duga som Östgötabok i mitt Landsskapsprojekt. "Duga" för att den inte enbart utspelar sig i Östergötland, inte för att boken inte skulle vara bra eller nåt sånt. Jag gillade blandningen av humor och allvar, och huvudpersonen Maja.

Maja bor hos sin pappa i Stockholm och tillbringar varannan helg hos mamma Jana i Norrköping. Folk tycker ofta att det är lite konstigt att Maja bor mest hos sin pappa, men så har det ju varit ändå sedan hennes föräldrar flyttade isär när hon var liten.

Inför den här helgen lyckas Maja såga av en bit av tummen på en skulpturlektion i skolan, och upptäcker att vissa verkar tro att det inte var en olycka. Framstår hon som lite galen? Hon vet ju att Jana (Maja kallar henne inte mamma) kan framstå som väldigt annorlunda - är det ärftligt? Den här helgen får Maja mycket tid att fundera över Janas märkliga beteende, för när hon anländer till Janas hus så är Jana inte där. Det finns ingen förklaring, ingen lapp, och överhuvudtaget är det inte likt Jana att ändra planer i sista minuten, och absolut inte utan att säga något. Vad kan ha hänt? Maja bestämmer sig för att inte säga något till sin pappa (vilket jag har en känsla av är mycket likt henne) utan i stället försöka ta reda på det själv.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

En smakebit på søndag (vecka 14)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Nu blev det söndag igen. Jag skulle ju varit med förra söndagen hade jag tänkt, men så blev det visst inte. Söndagen före det hade jag inte ens planerat att delta, för då var jag i Stockholm och hälsade på min syster. Idag ska jag ha besök av några kompisar, men jag tror nog at jag kommer hinna läsa lite också. Jag tänkte att jag skulle läsa om Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", för att den är bra, för att jag vill läsa om den innan jag läser svaret på mordgåtan (som alltså avslöjas i en annan bok, lite originellt så där) och för att den passar bra in i mitt landskapsprojekt.

Det handlar om Erik, som är fjorton år en sommar under tidigt 60-tal, och förra gången jag läste den så tyckte jag att berättelsen var lite annorlunda än de flesta deckare.

"Ack ja", sa hon. "Kommer tid, kommer råd."
Jag hade börjat lära mig vid den här tiden, att det var på det sättet vuxet folk talade. Det var inte bara min far; det var så här man skulle få till det överhuvudtaget, om man ville visa att man börjat bli torr bakom öronen. Sedan min mor sjuknade in ordentligt och hamnade på lasarettet hade jag registrerat de viktigaste uttrycken, så jag kunde anamma dem efter behov.
Det är som det kan.
Jämna plågor.
Det kunde varit värre.
Det är så lite vi vet.
Eller varför inte "Huvet upp och fötterna ner", som vindögda Karlesson i kiosken konstaterade hundra gånger om dan.
Eller "Kommer tid, kommer råd" à la fru Barkman.
(Håkan Nesser, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", s. 11)

Den larmande hopens dal

Den larmande hopens dal
av Erik Andersson

Det här är den andra boken i mitt landskapsprojekt som handlar om en ung kvinnlig journaliststudent som får praktik på en lokaltidningen. "Finns inte på kartan" handlade ju också om detta. Men utöver detta är den boken och "Den larmande hopens dal" fullständigt olika. Medan "Finns inte på kartan" var åt feelgood-hållet så är "Den larmande hopens dal" en ganska absurd historia om den västgötska landsbygden. Huvudpersonen Inas upplevelser på redaktion och på olika uppdrag varvas med drömmar, som påminner om myter eller fantasy. Ibland tycker jag nästan att den känslan finns på tidningsredaktionen också, med långa mörka trappor ner i underjordiska(?) arkiv.

Perfekt Västergötlandsbok! Det är nästan som om Västergötland är den egentliga huvudpersonen och jag tror nästan att varenda del av landskapet är omnämnt. Det är inte alltid jag gillar böcker som drar åt det galna och absurda, men den här tycker jag om. Tur att det här projektet fick mig att leta upp den i hyllan för olästa pocketböcker.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson

SUB i 3D

Just nu har jag 1363 böcker "på gång". Men nu pratar vi inte mer om det, titta på den här tuffa utgåvan av Arthur Conan Doyles "The Lost World" som jag hittade på En annan bokhandel i Skärholmen! Det är en 3D-bild på omslaget och det ingick 3D-glasögon. Jag ser den i och för sig inte särskilt tredimensionellt - har såna där 3D-glasögon egentligen funkat för någon? - men ändå. Retro och coolt. :)

Här kan man se alla de fem sci-fi-klassiker som ingår i serien och läsa om hur omslagen skapades.