Det slutna rummet
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Jag tycker det är ganska mysigt att läsa Sjöwall-Wahlöö. Det borde det inte vara, för det saknas ju inte sociala missförhållanden, rent av misär, brottslighet, mord och allmän deppighet. Men något är det. Miljöerna kanske eller kanske att det även finns en del humor i böckerna. Förutom det så är de ju väldigt bra.
Den här boken inleds med ett bankrån som går snett, d.v.s. rånaren råkar skjuta någon. Vittnesuppgifterna går isär och chefen för den speciella bankrånsgrupp som polisen har tillsatt (eftersom det för tillfället begås många bankrån) har sina egna teorier om vem som ligger bakom. Samtidigt återvänder Martin beck till jobbet efter att ha återhämtat sig från en skottskada. Hans första fall är som hämtat ur en klassisk pusseldeckare - en man har hittats skjuten i en lägenhet som varit helt låst från insidan, men utan vapen. Beck är inte fullt så road av det deckaraktiga i fallet som vissa av kollegerna.
Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen"
5. "Brandbilen som försvann"
6. "Polis, polis, potatismos"
7. "Den vedervärdiga mannen från Säffle"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar