Bloggen 10 år! (Judith Merkle Riley)

Mina föräldrar har samlat på ett antal olika uppslagsverk via Bra Böckers bokklubb. Tydligen fick man även med romaner. Som de inte läste, men som man kunde plocka åt sig bäst man ville. "En vision av ljus" av Judith Merkle Riley var ett fynd bland de böckerna. Jag var på jakt efter historiska romaner. Den här utspelar sig på medeltiden. Perfekt! Och den var väldigt dramatiskt och framför allt oerhört rolig. Och del ett i en trilogi, som inte var så enkel att få tag i. Jag lyckades till sist när hela serien kom i nyutgåva på engelska. Del ett är den bästa och del två möjligen den roligaste, men allihop är väldigt underhållande. Jag gillar även en annan, fristående, bok som utspelar sig i Franrike några hundra år senare.

Bloggen 10 år! (Jane Austen)

Filmatiseringna kom först. Så klart, vad trodde du egentligen? Jag försökte faktiskt läsa "Emma" någon gång på 90-talet. Det kom en nyutgåva med Gwyneth Paltrow på omslaget. Men nej, jag klarade inte att komma in i vare sig den eller "Stolthet och fördom". Men filmerna och framför allt TV-serien av "Stolthet och fördom" från 1995 var stora favoriter när jag och mina kompisar på gymnasiet hyrde film. Numera uppskattar jag böckerna också, även om det fortfarande finns en som jag inte har läst. Och förra året var jag och en av mina kompisar från gymnasiet och Jane Austen-turistade i Bath.

Bloggen 10 år! (Stephen King)

Idag fyller min blogg tio år. Tio år! Det känns lite galet faktiskt. Nu har den ju inte haft samma adress hela tiden, men eftersom alla de gamla inläggen är överflyttade hit så räknar jag det ändå som samma blogg. För att fira så kommer det idag komma tio inlägg i bloggen. Naturligtvis har jag lagt in dem i förväg, vilket jag annars inte brukar göra. Jag tänkte mest skriva om författare som är eller har varit favoriter. Inte om alla mina favoriter, jag skulle nog inte ens klara av att göra en lista, men om några.

En författare som jag har läst väldigt mycket av, men som det inte står särskilt mycket om i bloggen, är Stephen King. Varför obloggat? För att den stora Stephen King-perioden intäffade långt innan jag började blogga. Det fanns inte ens bloggar på den tiden. Alltså på 90-talet. Jag kommer ihåg att jag hade gjort en lista över alla Stephen King-titlar jag visste om (det står ju i böckerna vilka andra böcker han har skrivit) och kryssade av dem jag hade läst. Jag ville inte missa en enda. Fast det gjorde jag. Jag vet inte om det var så att jag inte fick tag i alla på biblioteket eller om jag bara tröttnade, men jag läste t.ex. inte "Carrie" förrän ganska nyligen.

Jag tror inte ens att det var skräcken jag var ute efter. Jag gillade stilen bara, och beskrivningarna av alla de här amerikanska småstäderna. Numera är det väl helt okej att läsa Stephen King, men på den tiden var det inte det. En gång på gymnasiet fick vi som uppgift på svenskan att skriva en fortsättning på en King-novell. Lärare var mycket noga med att poängtera att det här inte var en författare han tyckte var bra. Jag undrar om det var den typen av kommentarer som gjorde att man tappade intresset för böckerna ...

Vatten och salt

Vatten och salt
av Sofie Trinh Johansson

Min favoritsak med den här boken är förstås att det är en historisk romance som utspelar sig i min hemstad, alltså Varberg. Bara en sån sak. Sedan är det också en underhållande berättelse, som då och då tar nya vändningar som man ibland har förutsett, ibland inte.

Det är 1910-tal och Vilhelm Wohlin är en ung man som tillhör en av Varbergs finare familjer. Det är hans mor som styr familjen, och hon har både bestämt vilket yrke han ska utbilda sig till och vilken flicka han ska uppvakta med tanke på äktenskap. Och Vilhelm gör som han bli tillsagd. Tills han lägger märke till en ung kvinna på en fest, och sedan på ännu en fest. Hon förändrar sitt utseende och har en ny historia om sin bakgrund varje gång, och det verkar bara vara Vilhelm som känner igen henne som samma person. Han blir förälskad, men hur ska han få reda på vem hon är i verkligheten?

Det var rätt spännande att se hur det skulle gå, men det tog ändå ganska lång tid att läsa boken p.g.a. att språket inte var så bra som det kunde ha varit. Det blir väl lätt så på små förlag. "Vatten och salt" verkar vara den enda bok som har kommit ut på det här förlaget, för jag kan inte hitta någon annan info om förlaget överhuvudtaget. Ett mer etablerat förlag hade säkert hjälpt till att rensa bort små språkfel, så sånt kan man egentligen inte hänga upp sig på. Jag vet ju hur det gick när jag korrekturläste en bok för ett litet förlag ... ;-)

En smakebit på søndag (vecka 28)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.  

Ojdå, jag hann inte vara speciellt aktiv i de andra smakbitsbloggarna förra söndagen, och inte i min egen heller. Jag reste på en liten semestertur i måndags och det blev visst massor som jag skulle ordna med innan det. Tvätta och diska och vattna blommor och packa. Men den här veckan ska jag stanna hemma.

Självklart hade jag några böcker med på resan. Jag hann bara läsa en ... Och börja på den jag håller på med nu, och som jag ska dela med mig av en smakbit från. Det är en deckare, och jag har försökt undvika spoilers. Det kan ju inte vara en spoiler i en deckare på över 300 sidor att man runt sidan 40 inte har lyckats lösa fallet än. ;-)

Det var i ferd med å gå opp for meg at om mulighetene var store ved å ha eneansvaret for denne mordetterforskningen, så var visst også fallhøyden minst like stor. Jeg ante fortsatt ikke at saken skulle bringe meg ansikt til ansikt ikke bare med en av de mest utspekulerte kriminelle jeg har møtt, men også med det mest bemerkelsesverdige menneske jeg noen gang fikk gleden av å samarbeide med. Ulykkelig uvitende om dette, grublet jeg uten større fremganger over saken helt til jeg sovnet.
(Hans Olav Lahlum, "Menneskefluene", s. 38-39)

En smakebit på søndag (vecka 27)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv. 

Det är fortfarande lokalt som läses här. Nu läser jag en bok som utspelar sig i Falkenberg, staden som ligger precis söder om Varberg, där jag bor. Städerna ligger ju på rad längs kusten här. Från Falkenberg kommer ju en riktigt känd författare, nämligen Carl-Johan Vallgren.

"Havsmannen" utspelar sig i Falkenberg (Skogstorp och Glommen) 1983. Nella går i nian och försöker skydda sin yngre bror Robert från mobbarna som ger sig på honom i skolan, och från deras egna föräldrar. Mamman super. Pappan super också när han är hemma, men just nu sitter han i fängelse. Just nu har det blivit värre eftersom en av Nellas klasskompisar, som är både våldsam och oberäknelig, har fått för sig att Nella har skvallrat om en sak han har gjort. Och han tänker låta sin hämnd gå ut över Robert.

Där jag är i boken har det just kommit in en övernaturlig företeelse också. Men smakbiten är från lite tidigare i boken och handlar om hur syskonen har det hemma.

Och det konstiga är att man till slut tror att det ska vara så, att det är normalt med en massa fyllon i huset som försöker ställa sig in och snacka med en som om det vore den naturligaste sak i världen: Hur gammal är du då lilla vän? Hur går det i skolan? Eller med darr på rösten säger att de tycker att det är för jävligt att vi måste stå ut med folk som de själva.
(Carl-Johan Vallgren, "Havsmannen", s. 56)

Ni kan få en annan sorts smakbit när jag ändå håller på. Jag och två kompisar har just startat en pysselblogg, och där kan man se vad vi försöker knåpa ihop för grejer.

Nu är det semester

Jag lade ju inte alls upp fler bilder av semesterbokhögar igår, som jag sa. Jag åkte hem till en kompis och råkade visst vara där mycket längre än jag hade tänkt. :)

Men här är några fler böcker som jag kan tänka mig att läsa nu på semestern. För nu ÄR det semester!

Verkligt.

Alternativt tema skulle kanske kunna vara medicinskt eller liv/död.

Overkligt.

Det kan så klart bli mer än en bok i Sagan om Isfolket.

Ungdomligt.

Gammalt svenskt och (ganska) nytt amerikanskt.

Och så kan man ju läsa några noveller.

Hög tid

Bara en dag kvar att jobba, sedan har jag semester. Jag vet inte om det blir fler eller färre böcker lästa än vanligt, men några bilder på bokhögar som jag kanske kommer välja ur är ju aldrig fel.

Lite spänning hör ju till. Kanske blir det något nytt, kanske något från 40-talet. Jag växlar lite mellan böcker där mordet är hemskt och där mordet bara är en spännande gåta. Och ett par där det kanske inte är något mord, utan mer ett kidnappningsdrama.

Och några romaner. Jag har många att välja på, men det kan mycket väl blir några av de här. Jag kan föreställa mig att läsa alla de här på balkongen (eller soffan, om vädret fortsätter som det är nu) eller på tåget/bussen/flyget. För ett par små resor har jag ju också tänkt hinna med. Jag har däremot INTE tänkt hinna med alla böcker i mina semesterhögar. Tydligen får man inte ta hur många semesterveckor man vill. ;-)

Sedan har jag ju länge tänkt läsa om den här serien. Det kan ju passa bra på semestern.

Imorgon blir det bilder på fler bokhögar.

Arvet från Stacke

Arvet från Stacke
av Birgitta Ahlberg

Stackenäs ligger i Hallands län, men landskapet lär vara Västergötland. Jag vet inte exakt var landskapsgränsen går. Mycket längre västerut än jag tror, tydligen. "Arvet från Stacke" utspelar sig omkring Kungsäter och Skedeskamma (som på 1800-talet bytte namn till Karl Gustav) i mitten av 1600-talet, och om jag har förstått saken rätt är det baserat på verkliga personer som en gång bodde på Stacke säteri.

Vid den här tiden är det Kjerstin Gyllencornett som styr gården, och är överhuvud för arrendatorerna på säteriets mark. Hon har blivit änka två gånger, båda gångerna har hon varit gift med militärer. Hennes andre make var lågadlig, och därför är hennes tre yngre barn också det, medan de båda äldsta är ofrälse. Men sonen i första äktenskapet har fått löfte om adelsbrev efter att ha utmärkt sig i strid. Men han har varit trög med att resa för att kräva ut sitt adelsbrev, trots Kjerstins tjat. Tills vidare avvaktar Kjerstin därför med att gifta bort sin äldsta dotter, trots att Brita redan är i 25-årsåldern. Hon kommer ju kunna göra ett mycket bättre gifte om brodern är adlig.

Kjerstin Gyllencornett må vara van vid att det hon bestämmer utförs, men det är inte allt som går enligt planerna. För plötsligt väntar Brita barn. Med en bonde. Det är inte ens en duktig bonde, utan den slarvern Lars Bryngelsson som är mest känd för sina kvinnohistorier och sin stora talang att berätta sagor. Men det finns ju inget annat att göra än att tvinga honom att gifta sig med Brita. "Arvet från Stacke" handlar mest om Britas nya liv som bondmora. Lars har inte tagit särskilt väl hand om gården, och Brita vill gärna göra den till den bästa gården i byn. Från Stacke har hon med sig idéer om hur man kan förbättra gården, men det är en svår balansgång att få igenom sina idéer utan att Lars känner sig underlägsen och sätter sig på tvären. Till slut är det ju ändå mannen som bestämmer. Samtidigt känner Brita att hon blir bortstött av sin familj på Stacke, och hon har svårt att komma in i bygemenskapen. Så Lars och barnen är liksom de enda hon har att hålla sig till.

Romanen är från 40-talet och det märks på språket, men berättelsen går lika bra att läsa nu. Jag tyckte om den. Var Birgitta Ahlberg kom ifrån vet jag inte, men jag tror inte att det var från de här trakterna. Hon jobbade för Svenska Turistföreningen, och det ska ha varit under en resa (för STF antar jag) som hon hörde talas om Stacke junkrar. Junkrarna är med en del i "Arvet från Stacke". Det är Britas båda yngre halvbröder, Kjerstin Gyllencornetts söner i sitt andra äktenskap - Göran och Olof Silfverlood. Birgitta Ahlgren har skrivit ännu en bok om familjen från Stacke. Den heter "Stacke junkrar" och man kan ju tänka sig vilka den handlar om.

Även om boken strängt taget inte utspelar sig i Halland så får den vara med i mitt Hallandstema. Det är ju på gränsen till landskapet och inom länet, och barnen från de här orterna gick på samma högstadieskola som jag. Dessutom låg Stacke så att personerna i boken då och då blickar ut över sjön Fävren. På sjöns motsatta strand ligger numera ett hus som har tillhört en av mina bästa kompisars släkt i ett par generationer, så den sjön känner jag till och har badat i.

SUB

Idag är det 1221 böcker i SUB:en. Kan ökningen ha med den senaste tidens loppisshopping att göra kanske?

Här är en bok som känns som något av ett projekt. Herodotos "Historia". Men enligt flera personer i Neil Gaimans "American Gods" är den cool. Jag har haft planer på att läsa den sedan dess. Alltså i drygt tio år. Jag läste faktiskt ett litet utdrag ur den för tio år sedan. Men jag har inte haft hela boken i hyllan riktigt så länge. Bara sedan bokrean 2006.

Jag borde läsa om "American Gods" också.

En smakebit på søndag (vecka 26)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller fortfarande på med mitt lokala tema. Och mer lokalt än Sofie Trinh Johansson kan det väl knappt inte bli. Tydligen bor hon på samma gata som jag. Ibland dyker det upp bilder från platser som ser väldigt bekanta ut i hennes blogg. :-)

Jag vet inte var hennes vampyrromaner utspelar sig, men hennes debutroman är en historisk roman där miljön är Varberg för hundra år sedan, och den passar alltså bra in i mitt tema.

Hon märkte aldrig när han närmade sig, trots att hon borde lagt märke till den långa skuggan han kastade över henne där hon stod lätt framåtböjd över det vita serveringsbordet. Hon höll händerna tätt framför sig och han såg förvånat hur hon lindade in chokladpraliner, ett stycke bröd och ett par snittar i en vit näsduk och stoppade ner i sin pärlbeströdda handväska.
(Sofie Trinh Johansson, "Vatten och salt", s. 14)

Drömmaren och sorgen

Drömmaren och sorgen
av Eva-Marie Liffner

Den andra av de böcker med lokalanknytning i mitt lilla tema. Här är det Tjolöholms slott vid kusten utanför Kungsbacka som står för det lokala. "Drömmaren och sorgen" utspelar sig på många platser. Mycket i Göteborg och Stockholm, och även i Skottland, men slottet är mycket viktigt för handlingen. Det är en berättelse om Lars Israel Wahlman, arkitekten som ritade Tjolöholms slott (och även Slottsskogsvallen i närheten av där jag bodde de sista åren jag bodde i Göteborg och Hjularöds slott, d.v.s. Greveholm i SVT:s julkalendrar) och hans uppdragsgivare James Fredrik Dickson och dennes hustru Blanche.

Vissa saker i berättelsen har verkligen hänt. Byggnadsverken finns i verkligheten och flera av personerna har funnits. Men annars är det en fantasi, och vilken fantasi sedan! En mängd historier från olika tidsepoker berättas, några kanske verkliga, andra övernaturliga, det är ingen brist på övernaturligheter här. Tider och detaljer hänger ihop på helt oväntade sätt. Jag gillade boken mycket. Den förde tankarna till vissa av Maria Gripes böcker, med den skillnaden att "Drömmaren och sorgen" är tänkt för vuxna läsare.

Ingri Vallpiga

Ingri Vallpiga
av Astrid Pettersson

Just nu har jag ett litet lästema. Jag läser böcker med lokalanknytning. Det kommer bli några böcker som har anknytning till norra hälften av Halland. Kungsbacka, Varberg, Falkenberg. Först ut var Astrid Petterssons "Ingri Vallpiga" från 1958. En helt okänd författare för mig fram tills ganska nyligen, när jag hittade en artikel om henne någonstans. Jag vet inte var, men lokaltidningen är väl en sannolik kandidat.

"Ingri Vallpiga" utspelar sig i mitten av 1700-talet i vad som verkar vara en påhittad (eller maskerad) by någonstans i vad som nu är Kungsbacka kommun. Det finns visserligen ett Älmered i verkligheten, men det ligger långt uppe i Västergötland så det är det inte. Ingri är i sextonårsåldern och äldst av döttrarna i ett fattigt torp i skogen. Nu har hon blivit städslad som vallpiga på Kyrkansgård nere i byn. Det är förstås gården som ligger närmast kyrkan, och det är en fin gård. Här är det aldrig brist på mat eller kläder, men annars tycker Ingri att det mesta är sämre än hemma i torpet. Hemma är alla vänliga, och alla barnen har lärt sig att läsa. På Kyrkansgård är Ingri den enda som kan läsa, och det var också en av anledningarna till att hon blev anställd. Det kanske är lite genant att just den yngsta pigan är den enda på gården som kan läsa, men det är ju väldigt användbart.

Ingri får lära sig mycket om livet, som hon har varit förskonad från i hemmet. Hon tycker själv att hennes barndom tog slut när hon flyttade till Kyrkansgård. Många av hennes upptäckter oroar och skrämmer henne - och det gäller inte bara lagårdspigan Olenas historier om allt möjligt oknytt - och på Kyrkansgård har hon inte någon hon riktigt kan prata med om sina bekymmer. Det är allt från hur hennes egen kropp förändras till att bonden på Kyrkansgård vill driva igenom storskifte i byn mot alla andras vilja.

Boken handlar också mycket om vilka barn räknas som äkta och oäkta, och hur de oäkta barnen behandlas. Och hur går det för de som föds mycket fattiga eller med någon sorts funktionshinder. Tydligen blev Astrid Pettersson mycket intresserad av de dövas rättigheter efter att en av hennes döttrar blev döv. Hon har bland annat skrivit en bok som heter "Född utan själ", som handlar om dövas villkor, och i "Ingri Vallpiga" finns det också med en döv person. Det är drängen Mattias, som inte verkar uppleva dövheten som något större hinder. Då är det värre med grannpojken, som hålls bunden för att han inte ska skada sig själv.

Jag tycker ju att det är väldigt underhållande att platser jag känner till nämns och att några knallar från Mark ägnar en halv sida åt att tala nedsättande om Frillesås (inte för att jag har något emot Frillesås alltså), men det är absolut inte den enda behållningen av boken. Jag tyckte att den var bra, och jag gillade den oromantiska skildringen av livet på 1700-talet.

Roligt att folk heter till exempel Olena, Börta och Severin. Var och varannan människa hette Olena, Börta och Severin i Halland förr, även om min syster påpekar att 1700-talet är hundra år för tidigt för att folk ska heta Severin. Börta är visst ett av de mest frekventa kvinnonamnen bland mina halländska förfäder.

"Ingri Vallpiga" är första delen i en serie på tre eller fyra böcker.

Dummy

Dummy
av Bengt Ohlsson

En novell. Det är inte så lätt att skriva om dem.

Jag har aldrig läst något av Bengt Ohlsson tidigare, men jag har "Gregorius" i min SUB. Jag tyckte att en viss stämning (av en dålig sort) kom fram bra här, så "Gregorius" blir kanske uppflyttad i väntehögen nu.

Ryssar är såna som gillar björkar

Ryssar är såna som gillar björkar
av Olga Grjasnowa

Jag har vaga minnen av att det pratades mycket om Nagorno-Karabach på 90-talet när Armenien och Azerbajdzjan krigade om området. Huvudpersonen i "Ryssar är såna som gillar björkar", Masja, var barn i Baku vid den här tiden, när folk med fel etnicitet förföljdes och dödades. Men hon vill inte ens prata med sin pojkvän Elias om vad som hände där i Azerbajdzjan innan hon och hennes föräldrar kom till Tyskland.

Masja pluggar på universitetet. Hon ska bli tolk och vill helst jobba för FN. Men så hamnar hon i en kris och bestämmer sig för att åka till Israel och jobba som tolk för någon liten ideell organisation. I Israel har hon släktingar från Azerbajdzjan. Masja och hennes mamma är judinnor. Masjas mormor överlevde Förintelsen och Masjas mamma var väldigt tveksam till att flytta till Tyskland. Men till slut tyckte hon ändå att det var ett bättre alternativ än Israel.

Det är som att Masja och hennes närmaste vänner är fel vart de än är. Masja har liksom fel bakgrund oavsett vilket land hon är i. Hennes kompisar råkar ut för liknande saker. De får frågor om var de kommer ifrån, egentligen, eller har problem med att få förnyat visum till USA mitt under studietiden på ett amerikanskt universitet.

Man får läsa om en tid i Masjas liv som är väldigt svår, och som verkar riva upp minnen från saker som hon såg i baku när hon var liten. Masja mår inte bra och det blir jobbigare och jobbigare ätt läsa om. Men samtidigt är hon tuff och rolig. Jag tyckte att slutet av boken kom lite plötsligt. Jag är nästan osäker på vad som hände. Men jag hoppas att det betydde att det ordnar sig för Masja.

Berättelser från yttre förorten

Berättelser från yttre förorten
av Shaun Tan

Jag minns inte exakt, men visst var väl "Ankomsten" helt ordlös? Så är det inte med "Berättelser från yttre förorten". Här finns det gott om text. Men minst lika mycket bilder förstås. Det hela är ganska fantastiskt. Jag gillar berättelserna, bilderna är jättefina och så är det förstås fantastiskt i den betydelsen att det inte är riktigt som i verkligheten. Alla historier verkar utspela sig på helt vanliga platser, men det är alltid något udda. Det bor kanske en klok vattenbuffel på den där obebyggda tomten längre ner på gatan. Eller så beskrivs en helt vanlig högtid, som man aldrig hört talas om förr. Och den där utbytesstudenten är verkligen väldigt underlig.

Ihr ständiger Begleiter

Ihr ständiger Begleiter
av Claudia Schreiber

Utmaningar är väl till för att misslyckas med? Alltså, de där små läsprojekten som man hittar på i januari. Men jag vill ju gärna lyckas med mitt tyska mål, att öka antalet lästa böcker på tyska med en varje år. Under 2013 är målet att läsa fyra böcker på tyska. Men nu har halva året gått och "Ihr ständiger Begleiter" är den första jag har läst på tyska. Men det är en början i alla fall.

Johanna är uppvuxen i ett mycket religiöst hem på 60-70-talet. Hennes pappa är predikant i den frikyrkliga församlingen som de tillhör, och han har en tendens att lämna lite väl mycket i Guds händer. En gång när Johanna är liten så tappar han till exempel bort henne på tågstationen. Men han oroar sig inte för det. Ramlar hon ner på spåret och blir påkörd av tåget så var det i så fall Guds vilja. Däremot bevakar han ständigt barnens själar, som kan påverkas negativt av en mängd världsliga ting.

En av Johannas bröder växer upp till en god församlingsmedlem, medan den andre helt tar avstånd från religionen och därmed också familjen. Johanna har svårare att välja sida. Kristna brukar ju säga att de talar med Gud, men de menar antagligen inte så bokstavligt som i Johannas samtal med honom, hennes ständige följeslagare (det är vad titeln betyder). Episoder från Johannas barndom och ungdom varvas med hennes slutgiltiga stora uppgörelse med Gud.

Det är en mer lättsam historia än vad det kanske låter som. Tonen är humoristisk och de stela församlingsmedlemmarna blir efter hand mer mänskliga. De flesta visar sig ha något som är viktigare för dem än vad kyrkan är, även om de i det längsta försöker att inte visa det. Det gäller även Johannas pappa predikanten. (Johannas Gud är förresten väldigt trött på vad de kristna gör i hans namn.)

Jag tyckte att det var en bra, men lite skruvad, uppväxtskildring från en annorlunda miljö. Författaren ska själv ha varit medlem av en frikyrka, men om den liknade fördamlingen som Johanna är med i vet jag inte.

En smakebit på søndag (vecka 24)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har plockat ihop några böcker med lokalanknytning ur min SUB och tänkte läsa dem som ett litet lästema. Lokalt för mig är Halland. Först ut en är gammal bok av Hallandsförfattaren Astrid Pettersson. Den utspelar sig på 1700-talet i en liten by i Halland. Det verkar åtminstone ligga så att Kungsbacka är närmaste stad. Det finns en verklig plats som heter samma sak, men den ligger inte i Halland.

[...]ja vem vet om inte hela Älmereds dal en gång varit en sjö. De gamla sa så när de undervisade barnen om snäckorna. För aldrig kan väl sådana djur ha levat i jord? Dalen hade en gång haft förbindelse med stora hav. Varför skulle annars så många söner längta ut och gå i lejd på båtar?
De gamla hade aldrig talat ut om sina tankar. Barnen som frågat skulle ju kunnat få längtan in i sina unga liv. Jord är alltid säkrare att leva på.
(Astrid Pettersson, "Ingri Vallpiga", s. 11-12)

Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll

Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll
av Linda Belanner & Fredrik Persson

Den här gick snabbt att läsa! Det är en ungdomsbok som är ganska lättläst, rolig och där det både är lite mystiskt och spännande. Mattias ser ut som en vanlig tonårskille, men man får snabbt veta att han är Dödens medhjälpare. Det är meningen att han ska hämta de som dör. Men han är jättedålig på det. Mattias vill ju inte att någon ska behöva dö, även om Döden försöker förklara att folk måste dö.

Mattias första misslyckande heter Zahra. En tuff tjej som vägrar dö. Så Döden tvingar Mattias att göra ett nytt försök. Han ska låtsas vara en ny elev i Zahras klass och ta tillvara på farofyllda tillfällen. Men nu vill Mattias absolut inte att hon ska dö!

Man måste läsa vidare hela tiden. Hur kommer det sig att Mattias är Dödens medhjälpare? Och kommer han bli tvungen att döda Zahra? Ett kapitel till bara. Plötsligt har man läst ut hela boken! Tur då att det finns en fortsättning, "Och bingo är bara för de förlorade". Ibland tycker jag att språket känns lite väl enkelt, men jag tänker att i en ungdomsbok är det kanske inte fel. Och boken är ju bra.

Sedan kan jag förstås inte undgå att tänka på Maria Ernestams "Caipirinha med Döden", som har en liknande idé. Fast där blir ju Dödens medhjälpare lite väl entusiastisk i stället och dödar folk på helt fel grunder. Så, helt olika idéer egentligen.

Brf Ensamheten

Brf Ensamheten
av Linda Spåman

Det här är en tjock seriebok om några av människorna i en bostadsrättsförening i Göteborg. På Marklandsgatan. Jag har bott i närheten, så det tycker jag är lite kul. Och så skrattar jag åt detaljerna, som till exempel vilket märke någon har på tepåsarna.

De som bor i huset är i allmänhet inte särskilt sympatiska. Ibland blir det komiska situationer, ibland snarare hemska. "Brf Ensamheten" är nåt för den som gillar sin humor svart.

Mr Alis äktenskapsbyrå

Mr Alis äktenskapsbyrå
av Farahad Zama

Känns inte det här väldigt "Damernas detektivbyrå"-aktigt? Glad amatör i avlägset land startar någon sorts verksamhet där man hjälper folk med olika saker, som ger anledning till att berätta om de personernas omständigheter och egenheter. Till och med titlarna liknar varandra.

Mr Ali är från Visakhapatnam på den indiska östkusten. Jag tror inte att det är särskilt liten stad egentligen, men den är heller ingen metropol. Författaren har bott i England i många år, men Visakhapatnam är faktiskt staden där han är född och uppvuxen. Det tyckte jag var kul, att han känner till staden väl och inte bara har valt något som verkar exotiskt.

Som pensionär har Mr Ali inte så mycket att göra, och hans fru tycker att han är i vägen hemma. Men han har en plan. Han ska starta en äktenskapsbyrå, där han parar ihop människor som vill gifta sig. Det är ju mycket att tänka på. Man vill ju ha samma religion och kast (Mr Ali är muslim, men många av klienterna är t.ex. hinduer), kanske har man ännu fler önskemål och dessutom ska det ju kännas rätt. Därför kan Mr Alis äktenskapsbyrå inte garantera något. De letar upp lämpliga kandidater, men det där sista kan de inte styra över. Det kan inte klienterna heller. Ibland kan det ju kännas bäst med någon som inte alls passade in på de kriterier man har sagt att man har. Sedan ska ju föräldrarna säga sitt också. Det kan krävas ganska mycket diplomati att få ihop alla viljor.

Hela boken är supermysig. Vissa saker i den borde ju inte kunna klassas som trevliga (fattigdom! hemsk sjukdom! och det här med arrangerade äktenskap?), men det märker man knappt i allt feelgood. Jag gillar det. Jag undrar om idén håller till de fem-sex böcker som finns i serien på engelska, men det bör absolut hålla för en bok till, vilket är allt som finns på svenska.

Ett arabiskt vemod

Ett arabiskt vemod
av Abdellah Taïa

Jag har lånat en del böcker på biblioteket den senaste tiden. Jag är lite så att antingen har jag fler biblioteksböcker hemma än det finns en möjlighet att läsa, eller så har jag inga alls. Nu vill biblioteket ha tillbaka böckerna. Och jag har inte hunnit blogga om dem. Måste skriva fort. Just den här boken är det faktiskt andra gången jag lånar. Lånade den för kanske ett halvår sedan, men då hann jag så klart inte ens läsa den innan lånetiden var slut. Man får låna om, men det kändes inte som någon idé just då.

Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuelle författare, står det på baksidan av boken. Om jag har förstått det rätt så skriver han alltid om sig själv, så det är väl en ganska relevant upplysning. Han är visst bosatt i Frankrike numera. Det man tänker om Marocko när man läser den första meningen i texten här kanske stämmer ...

De fyra kapitlen i "Ett arabiskt vemod" är från olika perioder i Taïas liv. Jag höll på att skriva fristående, men en tid i livet kan väl egentligen inte vara fristående från en annan? Det utspelar sig i Marocko, Egypten och Frankrike. I den första berättelsen är han tolv år och hamnar i en mycket hotfull situation. Det var det kapitlet som jag tyckte kändes mest närvarande. Miljön i kvarteren runt barndomshemmet är så levande beskriven. Det handlar mycket om kärlek - gärna obesvarad eller efter den har tagit slut. Något annat jag tänkte på är de återkommande livsfarliga situationerna. I nästan varenda kapitel är huvudpersonen en hårsmån från döden. Nej, jag tror inte att jag förstör spänningen genom att berätta det.

Så, död och olycklig kärlek, och fyra berättelser som jag minns olika mycket av. Något fastnade visst inte alls. Men jag gillade ändå boken som helhet.

En smakebit på søndag (vecka 23)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Redan söndag igen? Idag läser jag en ungdomsbok, som verkar ganska udda. Den handlar om Mattias, som ser ut att vara en ganska vanlig tonårskille. Han är visserligen lite konstig och han verkar inte ha det så lätt, men att han är Dödens medhjälpare är det nog ingen som tänker sig. Mattias är ganska ny i jobbet och inte särskilt skicklig än

"Jag har kommit för dig", säger han. Han darrar lite på rösten, som om han är nervös eller precis har sprungit.
"Vad?" säger Zahra. En av öronsnäckorna har ramlat ur örat och trasslat in sig i det kolsvarta håret.
"Ja", säger pojken, "Jag har kommit för dig, Zahra. Det är din tur nu."
Zahra reser på sig och borstar jord från byxorna. Hon snubblar till på en av de brutna kvistarna, men hittar balansen igen.
"Du, vad jiddrar du om?" Hon kliver fram ur buskaget. "Hur vet du vad jag heter förresten?"
"Zahra, du är död! Jag har kommit för att hämta dig." Han lägger huvudet lite på sned och ser på henne. Zahra kan se hans blå ögon i ljuset från en av gatlamporna.
Hon skrattar högt.
"Du skämtar, killen!"
"Skratta inte. Du är död, Zahra. Man skrattar inte åt döden ..."
(Linda Belanner & Fredrik Persson, "Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll", s. 9-10)

The Grass is Singing

The Grass is Singing
av Doris Lessing

Vi läste Doris Lessing debutroman i Läsecirkeln nu senast. Jag hade bara hunnit läsa halva boken inför mötet, så jag hängde inte riktigt med i vad de som hade läst ut den pratade om. Men man vet u redan från början hur det kommer att gå. Det är Sydrhodesia (Zimbabwe), antagligen i slutet av 1940-talet. Farmarfrun Mary Turner hittas mördad utanför sitt och makens eländiga lilla hus. Deras svarte tjänare Moses erkänner brottet. Men varför verkar grannen, som har kallats till platsen, förakta den döda Mary?

Sedan får man läsa om allt som hände tidigare. Hur Mary efter en eländig barndom lyckas skapa sig ett liv som hon trivs med. Ett sekreterarjobb, en trevlig bostad i ett sorts hem för ogifta kvinnor, många vänner att bekanta att umgås med. Hon saknar egentligen ingenting. Hon är inte intresserad av att gifta sig och bilda familj. Men när hon råkar höra några andra skvallra om henne så blir hon bestört. Bara det att man tar om henne bakom hennes rygg ... Men att de dessutom tycker att hon är lite löjlig, och jag tror också att de antyder att hon är lesbisk. Hur som helst bestämmer hon sig för att hon måste gifta sig. Och efter det går det bara utför.

Tillvaron på farmen verkar fruktansvärd. Mary har ju lyckats gifta sig med den ende idealistiske farmaren på många mils avstånd. Medan alla andra tänker på hur man ska tjäna så mycket pengar som möjligt, så vill Dick Turner experimentera med olika grödor och ta väl hand om jorden. Mary är helt ensam i ett stekhett hus, utan något att göra eller någon att prata med. År ut och år in.

Om man inte har något emot att berättelsen rör sig mot undergång så är det en fantastiskt bra bok. Ja, den är väl bra i vilket fall som helst, men om man absolut vill ha ett lyckligt slut så ska man välja en annan bok. Det finns så mycket att fundera på här. Varför går det som det går? Vad hände egentligen? Är det Marys eget fel att hon blir mördad? Är det väldigt enkelt för mig att sitta i en behagligt tempererad lägenhet i Sverige 2013 och tycka att Mary och Dick kunde ha löst sina problem på ett enkelt sätt? På den sista svarar jag ja.

Shuno

Shuno
av Dogge Doggelito (Douglas León)

Tydligen skriver Dogge en serie barnböcker om en tjej från förorten. De böckerna lär vara väldigt feelgood, och ganska fria från sociala problem. Men i den här novellen är misären desto större. Det utspelar sig i en stockholmsförort (man får veta precis var, men jag kan inte Stockholms geografi så det har jag glömt) på 80-talet. Shuno är en liten skolkille som följer med när en lite äldre kille samlar ihop ett litet gäng för att åka till Obs! och snatta. Det är visst större chans att komma undan om man är flera. Speciellt, antar jag, är det väl bra för de äldre i gänget att ha med yngre, orutinerade killar som blir de som åker fast ...

De har lite olika skäl till att snatta. För att det är kul och spännande, för att visa sig tuffa, för att det enda sättet att få fina saker är att stjäla dem. En i gruppen har följt med sina föräldrar, som båda är missbrukare, och snattat under många år. Men det kan ju vara kul att snatta något annat än mat för en gångs skull.

Jag var ju nyfiken på hur Dogge skulle skriva (jag visste inte att han har skrivit barnböcker) och jag blev positivt överraskad. Jag läste den precis när det rapporterades som mest om de där upploppen i Husby. Om man bortser från att "Shuno" är påhittad och dessutom inte utspelar sig i nutid, så kunde man mycket väl föreställa sig de här barnen bränna bilar några år senare. Om inte deras liv förbättrades dramatiskt, och varför skulle det ha gjort det om det enda roliga när de var små var att snatta?

Tidsmarkörerna från 80-talet känns spot on. Jag är nog lite yngre än Shuno och de andra och hade inte lika bra koll på det senaste, så jag är inte riktigt säker. Det här verkar vara omkring 1984-1985. Lite synd att något liknas vid Svampbob vid ett tillfälle (inte i en replik) för det passar inte alls in i det 80-taliga. Även om det var en rolig liknelse.

Som ni vill ha det

Som ni vill ha det
av William Shakespeare

Jag har läst Göran O. Erikssons översättning av pjäsen. Annars brukar den heta "Som ni behagar", som det påpekades i en kommentar när jag gav en smakbit för ett tag sen.

Den titeln har jag ju hört, men handlingen visste jag inget om. Men att det var en komedi hade jag väl gissat, och då brukar det ju vara några unga par och folk som uppträder under flera identiteter. Så även här. Jag hängde inte riktigt med i alla förvecklingar och förvandlingar. Alltså, jag förstår ju vad som händer, men det är också det här med att karaktärerna utvecklas, och vem var nu vem egentligen? Efterordet förklarade mycket, så jag får nog läsa pjäsen igen i framtiden och se om den är lättare att förstå då. Och jag har det bara bra med min shakespearebok på balkongen, även när jag missar nåt.

Allt för konsten 7

Allt för konsten 7
Redaktör: Ingemar Bengtsson
Medverkande: Malin Biller, Terhi Ekebom, Angelica Ericsson, Lars Fiske, Anneli Furmark, Åsa Grennvall, Matti Hagelberg, Nickan Jonasson, Kati Kovács, Steffen Kverneland, Mika Lietzén, Tommi Musturi, Henrik Rehr, Patrik Rochling, Elisa Rossholm, Åsa Sandzén, Roy Søbstad,  Tiitu Takalo, Katja Tukiainen, Tor Ærlig, Li Österberg

Nu blir det väl inte fler Allt för konsten-antologier, när Optimal inte ger ut nya böcker längre. Det är tråkigt. Man hittar alltid något bra i de här antologierna. Nu vill jag till exempel absolut läsa Elisa Rossholms seriealbum om Mary Wollstonecraft och Victoria Benedictsson. I antologin medverkar hon med en serie som är skriven av Åsa Sandzén, om Harvey Milk.

Malin Billers serie om depression verkar höra ihop med hennes "Om någon vrålar i skogen". Mycket bra.

Åsa Grennvalls serie är broderad!

Man måste nästan ha de här böckerna och kunna bläddra i dem lite i efterhand. Eller, jag måste. Jag kan inte komma ihåg vem som har gjort vilken serie annars (om det inte är en stil som jag redan känner till) och det kan ju vara intressant att veta senare, när jag kommer att tänka på någon speciell av dem.

Döden kommer till Pemberley kommer på TV

Förra året läste jag "Death Comes to Pemberley", P.D. James deckarfortsättning på Jane Austens "Pride and Prejudice". Jag läser att nu ska BBC göra TV-serie av den.

Jag tyckte att idén med boken var kul, men det var egentligen inte en sådär väldigt bra bok. men det kan säkert bli roligt att se den filmad.

Varför är det förresten alltid "Pride and Prejudice" som görs om? Jag har läst deckarvarianten, zombievarianten och bebisvarianten, och jag har sett Bollywoodvarianten, tidsresevarianten och sociala medier-varianten (och ett par normala filmatiseringar förstås). Har jag missat nån? Fast är det inte någon film som är inspirerad av "Emma" också?

Jag glömde Bridget Jones. :)

Häromdagen såg jag förresten det här fantastiska omslaget (av P&P)! Vill ha hela kollektionen!

En smakebit på søndag (vecka 22)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser en feel good-roman som utspelar sig i Indien, där den pensionerade mr Ali har startat en äktenskapsbyrå, för att ha någonting att göra om dagarna. Den visar sig bli ganska populär. Det här smakprovet kommer från ett samtal med några kunder. Ett par vill gifta bort sin tjugotvååriga dotter, men eftersom hon är van vid att bo i ett ganska litet hushåll (hon är enda barnet) så vill de att hon ska slippa flytta till en man som har massor av hemmaboende syskon (kanske rent av bröder med egna fruar). Det är lättare sagt än gjort att hitta en sån man.

"Det är ändå en stor familj, och de bor tillsammans allihop", sa mr Raju. De så besvikna ut.
Mr Ali nickade, men så kom han plötsligt ihåg en sak. "Ah!" sa han. "Det var en viktig detalj jag glömde nämna. Hans mor lever inte längre. Hon är i himlen."
Han pekade med fingret upp mot skyn.
Mr Raju rynkade pannan, men hans hustru sken upp.
"Menar ni ...", började hon.
"Just det", avbröt mr Ali. "Er dotter kommer inte att få någon svärmor. Ni vet vad man brukar säga: En kvinna utan svärmor är en mycket lyckligt lottad svärdotter."
(Farahad Zama, "Mr Alis äktenskapsbyrå", s. 49)

SUB och somrigt?

Den här månaden i min SUB: 1198 böcker. Lagom? Nähä, inte det, nä nä ...

När jag räknade böckerna idag fick jag syn på en bok som känns som bra sommarläsning. Den har förstås stått i mina hyllor i massor av somrar utan att jag har läst den, men kanske i år?

Det är Lisa Jewells "Vince & Joy" jag pratar om. "Seventeen years ago Vince and Joy met, parted and never said goodbye. And soon they're going to have to ask themselves: could it be that they actually found what they were both looking for, back in the mid-eighties, in a holiday park by the sea?" Jag är ungefär 90% säker på att svaret är "ja". Lämnar utrymme för ett mer överraskande slut.