Ett arabiskt vemod

Ett arabiskt vemod
av Abdellah Taïa

Jag har lånat en del böcker på biblioteket den senaste tiden. Jag är lite så att antingen har jag fler biblioteksböcker hemma än det finns en möjlighet att läsa, eller så har jag inga alls. Nu vill biblioteket ha tillbaka böckerna. Och jag har inte hunnit blogga om dem. Måste skriva fort. Just den här boken är det faktiskt andra gången jag lånar. Lånade den för kanske ett halvår sedan, men då hann jag så klart inte ens läsa den innan lånetiden var slut. Man får låna om, men det kändes inte som någon idé just då.

Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuelle författare, står det på baksidan av boken. Om jag har förstått det rätt så skriver han alltid om sig själv, så det är väl en ganska relevant upplysning. Han är visst bosatt i Frankrike numera. Det man tänker om Marocko när man läser den första meningen i texten här kanske stämmer ...

De fyra kapitlen i "Ett arabiskt vemod" är från olika perioder i Taïas liv. Jag höll på att skriva fristående, men en tid i livet kan väl egentligen inte vara fristående från en annan? Det utspelar sig i Marocko, Egypten och Frankrike. I den första berättelsen är han tolv år och hamnar i en mycket hotfull situation. Det var det kapitlet som jag tyckte kändes mest närvarande. Miljön i kvarteren runt barndomshemmet är så levande beskriven. Det handlar mycket om kärlek - gärna obesvarad eller efter den har tagit slut. Något annat jag tänkte på är de återkommande livsfarliga situationerna. I nästan varenda kapitel är huvudpersonen en hårsmån från döden. Nej, jag tror inte att jag förstör spänningen genom att berätta det.

Så, död och olycklig kärlek, och fyra berättelser som jag minns olika mycket av. Något fastnade visst inte alls. Men jag gillade ändå boken som helhet.