Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vitt ärr

Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vitt ärr
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Shinji tänkte sluta som evangelionpilot. Han blev aldrig tillfrågad om han ville riskera livet för att rädda jorden och hans pappa som konstruerat Evangelion bryr sig inte ens om att berömma honom när han klarar sina uppdrag. Men Shinji ångrade sig. Han har aldrig brytt sig om något men nu har han äntligen nästan fått vänner. Men den första evangelionpiloten (det är bara de två), en flicka vid namn Rei, är svår att komma in på livet. Hur kommer det sig att Shinjis pappa är så omtänksam när det gäller henne?

Jag tycker verkligen om den här serien har jag kommit fram till. Hänger fortfarande inte med i stridsscenerna men det gör inget.

Sist i pocketen är det ett par sidor om vilka andra mangaserier som är på gång från förlaget. Kare Kano ska komma på svenska. Finemang. :) Har funderat på att läsa den och det blir ju mycket billigare om den kommer på svenska. "Kana de manga" är tydligen en "ABC-bok" med de båda fonetiska japanska alfabeten. Den vill säkert min syster ha. Det fanns en massa annat också, men det var inte fullt så intressant för mig.

Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven

Dr Dogg, den lille husläkaren

Dr Dogg, den lille husläkaren
av Babette Cole

Tyvärr var den här bilderboken för stor för min scanner så jag fick leta upp en annan bild. Det här är den engelska utsidan, men den svenska ser likadan ut bortsett från titeln. Jag tror jag köpte (eller fick mamma och pappa att köpa) "Dr Dogg" till min lillasyster (som var mycket yngre då) på bokrean nån gång för att den verkade så knäppt rolig. En av fördelarna med småsyskon. :)

Dr Dogg är doktor, och hund hos familjen Osundh. Det är mycket jobbigt för familjen sköter inte om sig alls. När Dr Dogg är på konferens i Brasilien blir alla de fem barnen Osundh och dessutom deras farfar sjuka. Dr Dogg måste komma hem och ordna upp. En har löss, en har öroninflammation etc etc. Det är lite pedagogiskt, typ att barnen som läser ska lära sig att tvätta händerna när det har varit på toa och så, men det blir inte direkt störande, mycket p.g.a. bilderna. De är roliga. :)

Jag skulle gärna vilja läsa fler böcker av Babette Cole. Det verkar som om hon ofta tar upp aningen tabubelagda ämnen, som i "Hair in Funny Places", "Mummy Never Told Me" och "Mummy Laid an Egg". De båda sistnämnda har fått väldigt blandade recensioner på amazon.co.uk, några älskar dem medan andra tycker att de är "inappropriate". Intressant. Böckerna om Princess Smartypants (den första finns på svenska, "Prinsessan Fiffig") verkar också kul. Undrar om de här böckerna finns på bibblan. "Mamma lägger ägg!" lär ju i alla fall finnas. De som inte översatts till svenska är mer tveksamt om de finns.

Miranda och den blå skålen

Miranda och den blå skålen
av Kerstin Sundh

Fortsättningen på "Miranda och pärlhalsbandet" utspelar sig hösten och vintern efter händelserna i den första boken. Nu får man äntligen reda på hur gammal Miranda är, elva år. Det framgick inte riktigt i den förra boken.

Miranda och hennes storebror Otto är uppvuxna utan någon pappa. Ibland har deras mamma fått pengar från någon och plötsligt får hon brev. Ottos pappa, som varit på sjön, ska komma! Ja, han är bara Ottos pappa. Miranda har tydligen en annan pappa, och honom har de aldrig hört något ifrån. Ottos pappa vill gifta sig med barnens mamma och att de ska bli en familj. Men han har blivit frälst och mamman tycker att han har blivit tråkig. Hon vill gärna festa och ha lite kul. Otto, som är mammans favorit, kanske hellre vill bo med sin pappa inne i stan än hos mamman på Åsbacken. Miranda känner sig utanför.

Hon får jobb som barnvakt och ibland tar hon med bebisen till Lovisa i Storhöjden, en vuxen bonddotter som tar hand om sin gamla elaka pappa (som numera är sängliggande och inte kan göra henne något). Vid jul ställer Lovisa fram en vacker blå skål. En gång fanns det två likadana, berättar Lovisa, men en av dem försvann. Exakt en likadan skål finns hemma hos Miranda, det finaste de äger. Har mamma jobbat på Storhöjden och stulit skålen där?

Det är inte riktigt lika mycket action i den här boken som i "Miranda och pärlhalsbandet" men det hinner ju hända rätt mycket ändå. Jag tycker att böckerna är bra och välskrivna och rekommenderar dem till de som läser barnböcker.

Ständigt denne Edwardson

Att Åke Edwardson har skrivit en ny bok var ganska tydligt igår. Det kändes nästan som om han förföljde mig, eller kanske tvärtom. Jag tror att han signerade på stadens alla Wettergrens. Jag var bara på stan och gick in i massor av bokhandlar och antikvariat med förhoppningen att någon skulle ha ett par böcker som min syster vill ha men som är slut från förlaget ("Drömslottet" och "Anne på Ingleside" av. L. M. Montgomery - i rätt design förstås). I Wettergrensbutik A märkte jag inget särskilt, men i Wettergrensbutik B var det signering på gång. Kul, tänkte jag. Nu blir min listapå författare jag har sett i verkligheten lite längre, och det är inte ens Bokmässa. Och sen var han minsann i Wettergrensbutik C också. Och jag köpte inte ens nåt... Har faktiskt aldrig läst något av honom. Jag har hört att böckerna ska vara bra men det verkar dumt att köpa ännu fler deckare när jag har så många olästa i hyllan. Borde jag läsa Åke Edwardsons böcker i alla fall, eller?

Skaver

Skaver
av Titti Persson

Förra året blev jag inbjuden till en klassåterträff för min klass på högstadiet. Jag gick inte dit. Även om jag inte redan hade haft planer för den helgen (var och hälsade på Morina) och om det dessutom hade varit gratis (det kostade typ 400 spänn att gå dit) så hade jag nog ändå inte gått dit. Varför skulle jag det? Om jag ville umgås med mina gamla klasskompisar hade jag väl gjort det. Har kvar en kompis från högstadiet och vi måste ju inte arrangera tillställningar på Restaurang Borggården för att träffas. :-D

Vi kom att prata om detta på den kompisens möhippa förra helgen och jag kom att tänka på det för inledningen till "Skaver" är just en inbjudan till den gamla klassens återträff, komplett med clipart och en bifogad klasslista med allas nuvarande namn och adresser. De gick ur nian 1990, nu är det 2000 (jag antar att författaren har valt att låta bokens karaktärer växa upp i en tid hon känner till, hon är född 1974). De flesta bor kvar i Skaver, en liten ort i Dalarna. Bara några stycken har flyttat (flytt?) därifrån. Än så länge vet vi inte vad de femton klasskamraterna är för några. Klassåterträffen återkommer först på bokens sista sidor, och då vet vi vilka alla är och vilken roll de hade i klassen. Större delen av boken utspelar sig i två helt andra tider, som blandas hursomhelst. Dels får vi lära känna klassen som lekisbarn, dels som åttondeklassare. Vissa har alltid haft hög status i gruppen, vissa har alltid varit långt ner, medan andra har bytt kompisar och rang. Det är inte alltid det är samma saker som är bra när man är sex som när man är fjorton. (Fast jag vet inte riktigt om det stämmer med mina erfarenheter. Nämn en i min klass som fick totalt ändrad i status under skoltiden! Jag kan iofs ha glömt bort nån. Hehe, är inte så bra på att komma ihåg folk alla gånger. Det tog typ ett år innan jag lärde mig namnen på alla i min gymnasieklass.)

Alltså, jag tyckte att skildringarna var bra, speciellt av klassen som fjortonåringar. Problemet var att det var svårt att hänga med i en bok som inte har en huvudperson utan där i stort sett alla får komma till tals och som dessutom rör sig fram och tillbaka i tiden. Jag skulle egentligen ha velat veta mer om var och en, det var vissa som inte blev så tydliga. Fördelen med att inte ha en eller få huvudpersoner är att det för det mesta blir tydligt att ingen är ondskan personifierad. Hur taskiga nån än är så vet man att han/hon har sina egna problem och osäkerheter. Även om inte det är nån vettig orsak eller ursäkt för att bete sig som de gör.

Jag vill utfärda en varning för att "Skaver" kan framkalla högstadieångest. Om du känner att du inte vill läsa om det så undvik boken.

Jag gillar omslaget förresten. :) Och jag kanske bör tillägga att även om det låter som det så har jag inget emot mina gamla klasskamrater.

Ranma ½ del 19 - Ön

Ranma ½ del 19 - Ön
av Rumiko Takahashi

Lika kul som vanligt. Ranma och Akane måste låtsas vara gifta för att inte Ukyo ska kunna gifta sig med honom. Fast de har lite svårt att hålla sams och verka som ett lyckligt par. Och alltihop på grund av en misslyckad okonomiyaki-sås. :)

Del 20 (av totalt 38) ska komma ut den 1 juli (eller om det stod "i juli").

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen
- Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
- Ranma ½ del 9 - Det blå bandet
- Ranma ½ del 10 - Den magiska armringen
- Ranma ½ del 11 - Älskade bror
- Ranma ½ del 12 - Kampen mot rektorn
- Ranma ½ del 13 - Världens svagaste man
- Ranma ½ del 14 - Monsterkatter och jultomtar
- Ranma ½ del 15 - Spel och dobbel
- Ranma ½ del 16 - En källa till glädje
- Ranma ½ del 17 - Nabikis kärlek
- Ranma ½ del 18 - Djävulen från Zhou Quan Xiang

En boklista till

Snattat av Plysjhai.

1. Den ene boka du leser om og om igjen?
- "Juliane och jag" av Inger Edelfeldt. Och en massa annat.

2. Din favoritt-sjanger?
- Barn-/ungdomsböcker och serier verkar det säkert som. Annars "vanliga romaner".

3. Pleier du vanligvis å kjøpe bøker, eller går du på biblioteket?
- Kööööpa. Loppisar är underbara platser.

4. Din favoritt-forfatter?
- Neil Gaiman

5. Tell bøkene i rommet du nå befinner deg i, nøyaktig hvor mange er det?
- Eeeh, tror inte det. Ca. 1400-1500?

6. Tittel og forfatter på disse?
- Jag kan ju klippa och klistra från min boklista, men vem skulle orka läsa?

7. Har coveret/permen på boka mer å si enn tittelen når du ser etter nye bøker?
- Nej, för det mesta köper jag nog böcker som jag känner igen titel och/eller författare på.

8. En bok du liker ganske godt, men som du ikke tør å si til andre at du liker?
- Hallå, jag skriver ju upp alltihop här! Men okej, i "bildat sällskap" kanske jag inte börjar diskutera en följetong av Margit Sandemo det första jag gör.

9. Kunne du tenke deg å gå til et forlag for å få skribleriene dine utgitt?
- Först måste jag nog "skrible" nåt. :) Jag skriver inte, jag bara läser.

10. Hvis du var forfatter, hva ville tittelen på din første bok vært?
- Det har jag så klart inte tänkt på.

11. Hvilken bok har du lest, men absolutt hatet?
- Kommer inte ihåg nu. Jag vet attdet finns ett par stycken som jag varnar folk för, men vilka? "Does My Bum Look Big In This" av Arabella Weir utger sig för att vara rolig som "Bridget Jones..." men är i själva verket bara tragisk. And I don't mean that in a good way. Men det lär ju finnas värre bottennapp.

Damernas detektivbyrå

Damernas detektivbyrå
av Alexander McCall Smith

Nu har jag också läst den här, precis som alla andra. Jag tyckte den var rätt bra. Lite annorlunda än jag hade trott, utan att jag riktigt kan förklara vad jag egentligen hade förväntat mig (nåt mer deckaraktigt kanske?). Kanske inte riktigt ett mästerverk egentligen, men lätt att bli förtjust i.

Mma Ramotswe (Mma betyder typ "fru", jag funderade på om det var en förkortning men det verkar faktiskt vara hela ordet, eller?) ärver sin fars boskap. Hon är hans enda barn och han har tänkt att hon ska sälja boskapen efter hans död och köpa sig en butik och på så sätt ha en tryggad framtid. Han hade väl inte tänkt sig att dottern skulle gå och starta en detektivbyrå, den första i Botswana. Hon är intelligent och lyckas ofta lösa fallen hon får på ganska okonventionella sätt.

"Damernas detektivbyrå" är en trevlig och humoristisk berättelse, och miljön är rätt annorlunda. Boken är egentligen inte så värst deckaraktig. Mysterierna är för det mesta inte så väldigt kniviga utan det som är intressant är miljön. Och Mma Ramotswe är cool. :)

Det finns ytterligare en bok om henne på svenska, "Giraffens tårar" (inte i pocket ännu), och på engelska finns det nog sammanlagt en fem-sex stycken. Jag kommer fortsätta läsa serien, men jag väntar tills de kommer i pocket på svenska. Det är ju inte som om jag inte har nåt att läsa medan jag väntar...

Miranda och pärlhalsbandet

Miranda och pärlhalsbandet
av Kerstin Sundh

Miranda kommer från den minsta och smutsigaste stugan i Åsbacken. Det är fattigt och slarvigt hemma hos henne. Mamman är inte så mycket för att jobba och någon pappa finns det inte. Miranda trivs inte alls med detta. Hon skulle vilja ha det rent och fint omkring sig och är väldigt förtjust i vackra saker. När mamman ska hjälpa till med disken på guldsmedens 60-årskalas så följer Miranda med och smyger i hemlighet upp på övervåningen. Där hittar hon ett vackert pärlhalsband - och råkar få med sig det hem. Men hon är ingen tjuv. Hon vill lämna tillbaka det, men hon vill dels vara säker på att det blir ordentligt tillbakalämnat, dels vill hon inte att någpn ska få reda på att det var hon som tog det. Under ett par dagar, när hennes mamma dessutom är spårlöst försvunnen, råkar Miranda ut för en mängd spännande händelser och hon möter många nya människor.

En bok som går snabbt att läsa (det är ju en barnbok) men som inte är mindre spännande för det. "Miranda och pärlhalsbandet" är den första av åtta böcker om Miranda.

Robson

Robson
av Pernilla Glaser

Pernilla Glaser letar efter en skådespelare till en pjäs hon ska sätta upp med sin teatergrupp. Robson får rollen och snart blir de båda ett par. De är runt 20 år och lyckliga tillsammans. Men så kommer Robsons cancer tillbaka. Han har redan opererat bort en hjärtumör och trodde att cancern var ett avslutat kapitel. Men nu dyker det upp metastas efter metastas. Robson och Pernilla får bara två år tillsammans och det blir inga lätta år. Pernilla Glaser berättar om deras kärlek och vardag, men samtidigt så präglas hela deras liv av Robsons sjukdom. En mycket gripande och vacker bok som inte alls är sentimental. Läs den.

Vet In Harness

Vet In Harness
av James Herriot

Det här är den fjärde av James Herriots (pseudonym för Alf Wight) böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire. Jag har även läst de tre tidigare - "If Only They Could Talk", "It Shouldn't Happen To A Vet" och "Let Sleeping Vets Lie" - men det var innan jag började med den här bokdagboken. Det finns några till efter denna, men jag är inte säker på hur många. Det finns nämligen även flera "två-böcker-i-en", böcker med speciellt utvalda katt- eller hundhistorier, enstaka kapitel verkar ha gjorts om till fristående barnböcker etc.

I den första boken kommer James Herriot, en ung skotte som just blivit klar med sin veterinärutbildning, till Siegfried Farnons praktik i den lilla byn Darrowby i Yorkshire. Arbetsuppgifterna varierar från att klippa parakitnäbbar till att behandla skador och sjukdomar hos kor och hästar. Det är 1930-tal, så det finns många små bondgårdar och behandlingsmetoderna skilde sig en hel del från dagens. Penicillin och sånt fanns inte än. Herriot berättar roliga och rörande historier om sina möten med alla speciella personligheter i trakten, både bland djur och människor. Det brukar vara så att en eller ett par kapitel berättar om en episod och sen är det nåt helt annat efteråt. Det enda i just den här boken som inte var så kul att läsa var några kapitel om hur James blir övertalad att spela i grannbyns cricketlag (byarna är små, så det finns inte ett lag i varje). De andra spelarna är övertygade om att han är jättebra, men han vet knappt ens hur man gör. Jag vet inte alls, så den biten blir lite obegriplig ibland.

Nu i den fjärde boken är det fortfarande 30-tal. James är nygift och det unga paret bor spartanskt ovanför praktiken, som James numera är delägare i. Men det är krig i Europa och både han och Siegfried har anmält sig som frivilliga till RAF. När som helst kan de bli tvungna att lämna Darrowby. Och det är just det som James gör allra sist i den här boken. Men det finns som sagt fler. Jag tycker mycket om dem och vill gärna läsa allihop. De två kommande heter "Vets Might Fly" och "Vet In A Spin", men efter det vet jag inte, bara att det finns fler ändå.

"Jag ska läsa den snart."

Camilla har ett bokkylskåp och annars verkar det vara vanligt med stora bokhögar på nattduksbordet med sånt som man snart tänker läsa. Här är mina "ska läsa snart"-böcker:


Några böcker vid sängen, som sig bör. Jag brukar bara läsa en i taget, men det ligger flera stycken här i alla fall.



Eh, ja. Det här är böckerna jag tänker läsa snart. (Ja, den gula plastpåsen på golvet innehåller också böcker. Det är några jag har lånat av min bror.) Hyllan fylls på snabbare än jag hinner läsa...



... så jag har fått ställa några i en annan hylla. (Nyinköpt, det är därför hyllplanet ovanför är helt tomt.)

Jag borde ta ett sabbatsår och bara läsa.

Barna Hedenhös i världsrymden

Barna Hedenhös i världsrymden
av Bertil Almqvist

Jag hittade två Barna Hedenhös-böcker när jag var hemma hos mina föräldrar, så jag lånade båda. Har redan skrivit om "Barna Hedenhös åker bananbåt till kanarieöarna" och nu är det dags för den andra. Här får familjen (eller snarare pappan och sonen) för sig att åka ut i rymden. De har en raket i trä som drivs med "ur-an" och som lastas full av skinka. Deras rymddräkter är av tjock päls och eftersom syrgastuber inte var uppfunna så klarade de sig utan. :) De tar först en tur till månen, men sen bär det av mot Mars. Mars visar sig ligga 4000 år före jorden i utveckling, så samhället där (ja, så klart finns det marsmänniskor) påminner om Jorden på 1950-talet. Den här boken skrevs på 50-talet, fast "mitt" exemplar är från en lite senare upplaga. Min pappa fick den i julklapp 1961står det i den.

Det finns en del småroliga detaljer i den här boken också, men precis som den förra jag läste så var den inte lika bra nu som när jag var liten.

Ny bok av John Ajvide Lindqvist

Genom Helena fick jag reda på att det snart ska komma en ny bok av John Ajvide Lindqvist (som skrev vampyrboken "Låt den rätte komma in"). Hurra! Det är skräck den här gången också - "Hanteringen av odöda".

Helena skriver förresten ännu mer om vilka böcker som kommer snart. Jag vill bl. a. läsa de nya av Emma Hamberg, Martina Haag och Johanna Thydell.

Tokyo Mew Mew 4 & 5

Tokyo Mew Mew 4
Tokyo Mew Mew 5
av Mia Ikumi och Reiko Yoshida

Jag tänkte egentligen sluta läsa Tokyo Mew Mew, men måste tvångsmässigt läsa klart saker (inte alltid alltså). :) Den här serien är inte så lång, bara sju delar totalt. Men den är egentligen för barnslig för att jag ska gilla den. Den är inte särskilt rolig och historien är tunn, men den är väl lite söt.

Ichigo har äntligen blivit ihop med Masaya. Men det är jobbigt att hinna i tid till dejter och så när man måste rädda världen också. Och tänk om hon skulle råka förvandlas till katt inför honom! (Ichigo har fått sitt DNA mixat med en vildkatts och blir kattliknande hjältinna i strid, men det finns den lilla nackdelen att när hon blir upprörd etc. så förvandlas hon till katt.) (På omslagen ser man Purin, som har ap-DNA, och Zakuro, som har varg-DNA.)

I fyran får man med en äldre serie som bonus (d.v.s. pocketen är ju inte tjockare för det...), "Tokyos svartkattstjej" som är ungefär likadan som "Tokyo Mew Mew" ...

Läs om del 1, del 2 och del 3.

Svartvita bilder

Svartvita bilder
av Bodil Malmsten

Jag borde nog inte låna kassettböcker på bibblan. Den här var på ynka tre kassetter och ändå hade jag den alldeles för länge och fick betala böter...

Det här är den andra bok av Bodil Malmsten som jag "läser" (läste den första, lyssnade på denna, men det spelar väl ingen större roll) och jag måste säga att jag har fastnatför hennes stil. Köpte en annan av hennes böcker på loppis idag - "När kastanjerna slår ut är jag långt härifrån". Det är hon själv som läst in "Svartvita bilder" och det är bra. Dels skriver hon ju ganska "pratigt" (eller vad man ska säga) så det är kul att få höra hur hon låter, dels skriver hon så mycket om sig själv att det hade blivit väldigt konstigt om någon annan hade läst in boken.

Fast jag är ofta inte helt säker på om de berättelser som är i jag-form verkligen handlar om henne själv. Ibland visar det sig att "jag" är en man eller nåt och då är det ju lätt att lista ut. De första berättelserna i boken är jag också ganska säker på - de är självbiografiska. Men några kan vara vilket som. Jag vet inte så mycket om Bodil Malmsten. Det är en salig blandning av berättelser i boken. Det passar bra att (som jag uppenbarligen gjorde) ta lite i taget. Men vill man hellre sträckläsa så går det säkert lika bra.

Själens begär

Själens begär
av Christine Falkenland

Cora och Ernst är kusiner och var nära vänner som barn. Men sedan skildes de åt, ingen av dem minns riktigt varför. Nu är de vuxna, och Cora har övertagit sitt föräldrahem (antar jag, det är bara mödrarna som nämns), godset Berg. Hon bjuder in Ernst, det var ju så länge sedan de träffades. Han är sjuklig, och verkar rätt mesig och gnällig. Han blir besviken på Cora. Hon är inte särskilt vacker och har inte ett tillräckligt fint sätt. Men på något sätt är hon speciell för honom, han blir som fixerad av att styra och kuva henne.

"Själens begär" är egentligen en väldigt obehaglig bok. Redan från början anar man oråd och ju längre man läser desto mer får man sina misstankar bekräftade. Jag tycker att språket är väldigt lyckat. Trots att det här är en nyskriven roman (från 2000) så ger orden ändå en känsla av "förr i tiden".

Någon klagar i mörkret

Någon klagar i mörkret
av Margit Sandemo

Tja, inte den bästa av Margits följetonger. Fyra ungdomar gräver upp en skatt ur en gravhög, men det vilar en förbannelse över den. Ett par år senare är en död och en döende, en är inspärrad och olycklig och den fjärde är besatt av skatten.

Alvar är en ung svensk soldat på väg hem efter ett misslyckat krig mot Danmark. Med sig har han ett knyte som han har lovat föra hem till en dödssjuk pojkes syster. Knytet har en frånstötande utstrålning och Alvar plågas av mardrömmar. Och när han väl når sitt mål så visar det sig att allt inte står rätt till på den gården... För att undslippa förbannelsen måste skatten återbördas till gravhögen, men det är inte alla som vill det.

Vad har förresten omslaget med berättelsen att göra? Handlingen är förlagd till Danmark och södra Sverige. Skulle inte Alvar väcka uppseende om han hade såna där skotska kläder på sig? :-D

Freizeichen

Freizeichen
av Ildikó von Kürthy

Efter vad jag förstår så är Ildikó von Kürthys böcker väldigt populära i Tyskland. Hittade en av dem på The Book Corner här i Göteborg och då var jag ju tvungen att köpa den. :) Och, ja, den var väl helt okej. Det är chick lit, ganska typisk sådan om man bortser från att den är på tyska. Huvudpersonen Annabel är 31 år gammal och aningen mer neurotisk än verkliga människor. Är alldeles för intresserad av sin vikt, choklad och dyra hudvårdsprodukter. Hon är åtminstone inte singel, hon och Ben har varit tillsammans i fyra och ett halvt år. Annabel oroar sig över att det går rutin i förhållandet och även över att en av Bens kunder stöter på honom. Han fattar ingenting, men för Annabel är det helt uppenbart vad kvinnan i fråga är ute efter. Och sedan Ben började jobba med att åka runt och hjälpa folk med deras datorproblem så har alla hans flickvänner varit tidigare kunder. Annabel t.ex. När Ben sen är tvungen att åka ut på nödutryckning på Annabels 31-årsdag (mycket värre än 30-årsdagen för man får inte lika mycket uppvaktning och tröst) så är måttet rågat. Annabel, som älskar att gräla (det är nyttigt, enligt henne), slänger ur sig att när Ben kommer hem så kanske hon inte är kvar. Sen får hon för sig att hon måste stå för vad hon sagt och sticker helt spontant iväg till sin stenrika faster Gesa på Mallorca. Det dröjer inte många timmar förrän Annabel (vars bagage förresten åkt till Thailand) har fått ett problem hon har drömt om att ha i hela sitt liv - hon kan inte bestämma sig mellan två män. Återvända till Ben, eller lämna honom för den supersnygge, mycket unge yachtägaren Robin.

Nja, det här är ju inte så bra som det står på baksidan. ("Feinste Lach-Delikatesse" etc.) Men den är ju rätt rolig ändå. Dessutom lärde jag mig ord som Malle, Wimperntusche och Akku. Mallis, mascara och (mobil-)batteri (annars heter det väl Batterie eller nåt sånt?) alltså. :) Kan nog tänka mig att läsa fler böcker av Ildikó von Kürthy. Om nån annan har lust med det så kan jag informera om att två av dem finns på svenska: "Kvällstaxa eller: Varför sjungs det inga serenader nu för tiden? ("Mondscheintarif") och "Time out eller: Musik för krossade hjärtan " ("Herzsprung"). Den förstnämnda finns som pocket.

Förresten, den här boken har en ganska ovanlig design. Tidskriftsaktig på nåt sätt. Illrosa sidnummer och anfanger, och här och var finns det monokroma (svart-lila) fotografier (fast de kunde gott varit finare).

Ny Mazetti

Läste att Katarina Mazetti har skrivit ett uppföljare till "Grabben i graven bredvid", som ska komma ut i juni. I "Familjegraven" har Desirée och Benny fått barn och hon flyttar in hos honom. Jo, den här kan jag t.o.m. tänka mig att köpa inbunden. :-D

Lindas samlade

Lindas samlade Krönikor 1993-1995
av Linda Norrman Skugge

Vet ni hur mycket jag betalade för den här (aningen trasiga) pocketboken på Tradera? 177 spänn inklusive porto. Men det får man räkna med, den går ju praktiskt taget inte att få tag på. (Men den finns på biblioteket, ni kan låna den där.) Jag behöll den inte heller, Kristin fick den i födelsedagspresent (och vet nu exakt hur mycket pengar jag la på hennes present...). Men jag tänkte att eftersom den ändå är begagnad så kan jag ju snikläsa den först. Hehe.

Jag har faktiskt läst "Lindas samlade" tidigare, i december 2001. Då tyckte jag inte att den var speciellt bra, mest konstig, men den här gången gillade jag den mycket. Vet inte varför, jag kanske har fått bredare smak. Det här är alltså Linda Norrmans/Linda Norrman Skugges (Linda Skugge började hon inte heta förrän några år senare) samlade krönikor från åren 1993-1995. På den tiden hade hon en ganska annorlunda stil än nu, även om det finns många likheter också. Krönikorna handlar mycket om musik och uteliv (från början skulle hon vara popkrönikör), och de är mycket mer ångestladdade och bisarra. Jag tycker om. :)

Förresten, nu har de här krönikorna blivit så gamla att man blir 90-talsnostalgisk av dem. Linda nämner att Havsänglarna har bytt namn till Kent och skriver mycket om att det finns ett nytt bra band i Göteborg som heter Broder Daniel, och så är det nåt om alla barnen som mår så bra numera tack vare Soul Asylum. Och i början av boken så lever både Kurt Cobain och Richey Edwards (okej, man vet inte säkert att han är död, men är inte det rätt sannolikt?). Det här var ett tag sen. "En förlorad värld" ("Brideshead Revisited") gick på TV också. :) (Den boken borde man förresten läsa.) Aningen irriterande är dock att när Linda klagar på hur tjejerna i videon til Nightcrawlers "Push the Feeling On" ser ut så får jag låten på hjärnan. :-D

Linda Skugge har en blogg nuförtiden.

Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna

Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna
av Bertil Almqvist

Det är en tråd om barnböcker på nifs-forumet och jag och Linn hade båda läst böckerna om Barna Hedenhös. Bara för det var jag ju tvungen att hämta upp mina Barna Hedenhös-böcker när jag var och besökte mina föräldrar i helgen. Eller, mina böcker är de ju inte. I den här står det att pappa fick den i julklapp 1960.

Jag tyckte nog att den här boken var bättre när jag var liten. Men det var ju många detaljer som var skojiga nu också. Det handlar alltså om en stenåldersfamilj från "Stockholmen" och om deras äventyr. Efter sitt deltagande i de "urlympiska spelen" har pappa Ben fått "urmatism" och får förslaget att åka till Kanarieöarna där klimatet är bättre. Sagt och gjort, familjen beger sig dit för att besöka vänner de fått i samband med de urlympiska spelen. Här har de mycket trevligt, tills vulkanen Teide (som ser ut som en jätte) får ett utbrott. Barnen Sten och Flisa och deras infödde vän Tinerfe avvärjer dock en katastrof och blir dagens hjältar genom att styra en av lavaströmmarna undan en bananodling. Lavaströmmen ser precis ut som en svart orm, med ett rött öga och rykande näsborrar.

Böckerna är nån sorts mellanting mellan bilderböcker och seriealbum, med både berättande text och pratbubblor. Ganska kul, men de passar nog bäst för barn. Jag tyckte som sagt att de var bättre när jag var liten. Har inte Barna Hedenhös gått på TV också? Och varför står det "Barnens stora julkalender" nederst på omslaget?

Tillbaka till 70-talet - En nostalgisk bildberättelse om Varberg

Tillbaka till 70-talet - En nostalgisk bildberättelse om Varberg

Man kanske ska ha någon anknytning till Varberg för att riktigt uppskatta den här boken, som är en sammanställning av en artikelserie som gick i Hallands Nyheter för några år sen. Men nu råkar jag ju faktiskt komma därifrån, så även om jag inte föddes förrän väldigt sent på 70-talet så känner jag ju igen mycket. Det var på 70-talet som det nya sjukhuset och Ringhals och massor av bostadsområden byggdes, och de finns ju förstås kvar. Och Brunnsbergs (Brunnsberg är en stadsdel) kyrka, den är jag döpt i. Kul att se bilder på de väldigt utskällda husen på Håsten (en annan stadsdel) också. Alla tyckte att de var så fula, bruna lådor, och de kallades kaninburar. Alltså, de var ju supersnygga! Men nu finns de inte kvar, de blev ombyggda till vanligt husutseende ett antal år senare. Nu är de inte alls roliga. Fast taken kanske inte läcker in heller, det är ju en fördel. Det finns även bilder och texter om de gamla husen i stan som revs för att det skulle byggas nytt. Bl.a. Gerlachska villan som alla ville ha kvar utom politikerna tydligen. När jag gick på gymnasiet (mitten av 90-talet) fanns det fortfarande en utställning där om hur hemskt det var att riva det huset. (Skolans förre bildlärare var en av de som var mest engagerade i frågan.) Jag tror jag har fått ordning på ungefär var det låg...

Men det finns ju mycket annat att ta upp i en sån här bok. Vad gjorde man egentligen på ett typisk sportlov i Varberg på 70-talet? Vilka butiker fanns? Och så måste man ju uppmärksamma att stadens första pizzeria öppnade, träskotillverkarna hade goda tider, man debatterade om stadens soptipp kanske inte borde ligga precis vid fågelskyddsområdet, alla hade Stenmarksmössa, Sveriges äldsta människa bodde i Varberg och politikerna planerade glatt ett eget "Ruhrområde" i (den tvångsbildade) kommunens norra del.

Mycket intressant och rolig bok. :)

Tomteluvan

Tomteluvan
av Irmelin Sandman Lilius

Man kan nästan säga att jag samlar på Irmelin Sandman Lilius böcker. Jag har inte börjat jaga runt efter dem överallt för att köpa dem för dyra pengar, men om jag ser en på loppis så brukar jag köpa den. Det händer ganska ofta, för hon har skrivit många böcker. Jag har åtminstone fem-sex stycken som jag inte har hunnit läsa än.

Många av böckerna, bl.a. denna, utspelar sig i den lilla staden Tulavall i Finland. Tiden är för det mesta 1800-tal och samma personer återkommer i flera böcker, men det finns även böcker som utspelar sig i forntiden och handlar om Tulavalls grundande. Det finns en hel del fantasyelement i böckerna.

I "Tomteluvan", som är en bilderbok med illustrationer av författaren, bygger de tre Haltersflickorna en snöborg tillsammans med några andra barn, men så kommer det några äldre pojkar och börjar bråka med dem. Efteråt ligger det kvar en röd luva på platsen, men ingen vet vem den tillhör. Följande natt vaknar alla i huset av att någon klagar och tjuter. Ingen förstår vad det kan vara utom Halterspappan som förklarar att det är tomten som vill ha tillbaka sin luva. Men nu har de försökt tvätta luvan och den har krympt och blivit pytteliten. Vad ska de göra nu?

Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven

Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Det här kan bli bra, säger jag om ettan och sen dröjer det ett halvår innan jag läser del två. Ganska typiskt för mig kanske. Läser oftast inte bokserier särskilt sammanhängande, för jag har så mycket annat som jag också vill läsa. Läste om ettan innan jag läste den här, annars hade jag väl inte förstått vad som hände... Även om det inte händer så mycket i varje bok. Det är visst vanligt i manga att ett ganska kort tidsförlopp skildras med väldigt många bilder. Men detta påverkar inte tempot, det tar inte lång tid att läsa. Varje sida tar bara ett par sekunder. De här pocketarna är på ca 180 sidor (inklusive artiklar, intervjuer och brevsidor i slutet) och tar högst 20 minuter att läsa.

Handling då? Bakgrunden har jag redan skrivit lite om. Läs här. Shinji, motvillig, men väldigt lämplig, fjortonårig evangelionpilot har flyttat in hos sin överordnade, Misato. Det är hennes idé, hon tycker att han är för deppig och behöver muntras upp. Det är inte konstigt att Shinji deppar förresten. Hans pappa, som har uppfunnit evangelionrobotarna och som Shinji inte har sett på många år innan han hämtades för att bli pilot, bryr sig inte alls om sonen. Shinji har inte fått höra ett enda uppmuntrande eller berömmande ord från fadern efter att ha riskerat livet i strid mot de invaderande "apostlarna".

Shinji börjar i sin nya skola, i samma klass som den mystiska flickan Rei som också är evangelionpilot. Så fort det blir känt att Shinji är pilot får han en kille i klassen som fiende. Hans syster skadades när Shinjis evangelion kämpade mot en apostel, och dessutom ska inte Shinji komma och tro att han är nåt. Men det tror han inte heller. Han verkar knappt bry sig om nånting.

Jag gillar den här mangan och tänker fortsätta läsa den. Del tre har redan kommit ut, så jag får skaffa den snart. Det enda som är lite jobbigt är alla stridsscener. Jag har nämligen extremt svårt för att förstå vad som händer. Jag ser inte ens skillnad på evangelionerna och apostlarna. :-D Men det tycks inte vara nödvändigt att förstå exakt vad som händer för att kunna läsa mangan. Det är ju det som händer utanför striderna som är intressant.

Att Misato har en pingvin som husdjur gör ju förresten det hela ännu bättre. jag gillar pingviner. :)

Madicken och Junibackens Pims

Madicken och Junibackens Pims
av Astrid Lindgren

Jag läste "Madicken" nyligen och blev väldigt förtjust i den boken. Nu har jag läst den andra boken om Madicken och om Junibackens Pims, mer känd som Lisabet. Den är lika bra den, kanske ännu bättre. Jag tror nog inte att jag behöver skriva så mycket om handlingen. Läs böckerna istället. Jag förstår inte varför jag inte har gjort det tidigare. Nu skulle jag gärna vilja att jag hade läst den när jag var liten, för det hade varit intressant att veta om man lägger märke till olika saker när man läser den som barn och som vuxen. Ser man t.ex. klassklyftorna på ett annat sätt? Och lägger man mer märke till de vuxna karaktärerna? Astrid Lindgren var i alla fall väldigt duktig på att skriva böcker som kan läsas och uppskattas både av barn och vuxna, och Madickenböckerna har hamnat bland mina favoriter nu.

Mirakel

Mirakel
av Trude Brænne Larssen

Daniella har upplevt mycket under sin vistelse i Argentina, hennes familjs hemland som hon aldrig tidigare besökt, men det tar en ände med förskräckelse. När hon återvänder till Norge har hon fortfarande men efter en fallolycka. Nu måste hon låta andra ta huvudansvaret för Holmegaard, som för övrigt har hamnat i ännu en kris. En tidigare anställs har fått hjälp av facket att inleda en process mot gården. Man menar att det har begåtts brott mot arbetslagstiftningen.

Jag gillar att läsa de här böckerna. Lättläst, lagom spännande underhållning. :) Efter den här boken undrar jag om Harald (och resten av Dans närmaste) är fullständigt från vettet. Och så gottar jag mig åt att det går dåligt för den elake Martin Borge. Ha ha ha! Jag misstänker, och hoppas, att Gudrun/Tor-historien kan ta en vändning som jag gillar också. :)

Jag vet inte hur många böcker det blir i serien, men jag gissar på 10 eller 12. Vi får se om jag har rätt. Nästa bok, den åttonde, ska heta "Den enes död" och kommer ut den 11 juli.

Tidigare böcker i serien:
1. "Mot alle odds"
2. "Arvegods"
3. "Ugress"
4. "Fortunas datter"
5. "Fedrenes synder"
6. "Grenseland"

Bokfrågeformulär

Linn bestämde att jag skulle göra denna.

1) Total number of books owned?
1721. Men den siffran ändras ofta.

2) The last book I bought?
"Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith och "Sorgmantel" av Unni Lindell (den var billig).

3) The last book I read?
"Tillbaka till 70-talet: En nostalgisk bildberättelse om Varberg"

4) Five books that mean alot to me? (AKA books I've read more than 3 times)
"Sagan om Isfolket" av Margit Sandemo (okej, det är 47 böcker, är jag klar med denna frågan då?). Särskilt på grund av att jag är såpass engagerad i föreningar* för folk som gillar böckerna. Sitter ju konstant och postar strunt på nifs-forumet. :)
"The Sandman" av Neil Gaiman. Ganska många böcker till...
"Juliane och jag" av Inger Edelfeldt
"Jane Eyre" av Charlotte Brontë
och... Merri Viks Lotta-böcker får det nog bli. (47 till.)

5) Tag 5 people and have them fill this out on their LJs:
Som inte redan har blivit beordrade av nån annan? Och som har dagbok?
Morina, Susanne, Mullbert, Siv, Camilla.



*Bara en, nifs, för tillfället, men det är inte den första.

Länkar

Två nya länkar är tillagda. Linn verkar äntligen ha fått fart på sin bokdagbok ("Rinnu") och så hittade jag Boktokspladder genom Siv. :)

Idag har jag köpt "Damernas detektivbyrå". :) Fast vem vet när jag kommer läsa den. Har varit hemma hos mina föräldrar och min syster i helgen och lånat en massa barnböcker också. De kommer nog läsas snabbare.

Här är en liten gris

Här är en liten gris
av Ulf Nilsson
Illusterad av Fibben Hald

Den här boken är så fin. :)

Jag har läst den tidigare. Se vad jag skrev då. Det gäller fortfarande.