Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land

Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land
av Dag Solstad

70-talet verkar ha varit en lite speciell tid. Själv minns jag inget av det förstås, men det är intressant att läsa om hur det var de där åren som jag ju ändå har levt under, och året närmast före. Gymnasielärare Pedersens berättelse avhandlar hans tioårsperiod i det politiska partiet AKP(ml), som i stort sett sammanfaller med 70-talet.

Berättelsen är skriven i efterhand, när han inte längre är aktiv, men inte särskilt långt efter. (Romanen gavs ut 1982, och det är förstås Dag Solstad som har skrivit och han lär inte vara identisk med lektor Pedersen, även om han också var medlem av samma parti.) Så man vet redan från början lite "hur det ska gå". Fast nu är detta ju inte den typen av roman där det viktiga är hur det ska sluta.

Lektor Pedersen kommer till Larvik i slutet av 60-talet. Han har ingen anknytning till staden, men det är där han har fått jobb som gymnasielärare. han ser för sig ett ganska lugnt och enkelt liv. Allt han vill är att jobba och bilda familj, och det lyckas han med. Men så dras han in i vänsterrörelsen, inte okritiskt men ändå med liv och lust. Som akademiker kommer han visserligen aldrig att få någon maktposition i det nya samhälle som ska skapas, men det har han inga problem med.

Det berättas om medlemmarna i partiet, som inte är så stort egentligen, och deras brinnande engagemang. Och sedan, nästan över en natt, hur alltihop vänder. Folk fäster inte så stor vikt vid partiet längre, förtrollningen är bruten. och lektor Pedersen skriver sin redogörelse för allt som har hänt.

Det är lite tungläst, mest för att texten är väldigt kompakt och kapitel inte existerar. Men det är inte särskilt svårt, och ibland är det ganska roligt. Men man bör kanske vara åtminstone lite intresserad av tiden eller politiken.

Svar till "Ensam"

Svar till "Ensam"
av Margit Sandemo

En gammal följetong, där det som vanligt är en blandning av deckare och kärlekshistoria. Den här kriminalgåtan är kanske aningen långsökt. Christine har lagt en stor del av sitt liv på att vårda sina föräldrar i hemmet. Jag förstår inte hur de försörjer sig, men ja ja. Med några månaders mellanrum får hon brev från två av sina bekanta. Båda berättar att de är nykära och ska gifta sig, och i båda fallen heter den blivande maken Harry Berg. Christine anar oråd och kontaktar polisen och efter många om och men inser de att det faktiskt är ett kriminalfall och inte bara två män som råkar ha samma namn. Det är mystiska dödsfall och en misstänkt sol-och-vårare, och Christine går med på att vara lockbete. Jag tror inte att det är okej att låta helt civila personer vara lockbete faktiskt. Dels är det farligt för lockbetet, dels räknas det väl som att man provocerar fram brott. Men detta utspelar sig på 60-talet, det kanske var andra regler då. Eller så bryr man sig inte om såna här detaljer när man har en bra historia. ;-)

Som vanligt är det helt okej underhållning, men inget man minns. Det märker jag inte minst på att jag inte vet vem "skurken" är, trots att jag har läst boken en gång innan.

Allt jag rör vid försvinner

Allt jag rör vid försvinner
av Henrik Bromander
Illustrerad av Anneli Furmark, Kolbeinn Karlsson, Petter Sjölund, Calle Thörn, Hanna Peterson, Pontus Lundkvist, Carl Hedsved, Marcus Ivarsson, Simon Gärdenfors, Jonas "Pike" Dahlström, Marcus Nyblom, Sandro Müntzing, Nanna Johansson och Anders Végh Blidlöv

Jag har läst seriealbum av Henrik Bromander tidigare, men då har han både skrivit manus och tecknat själv. Den här gången har han skrivit, men låtit många olika tecknare illustrera de olika novellerna. Men trots det blir det inte spretigt. Jag tycker man märker att allt kommer ur Bromanders huvud. Jag tror att det ligger en obehaglig stämning över varenda en av berättelserna. Det är inte så lätt att läsa, men det är mycket bra. Det handlar om ganska vanliga, lite ensamma, människor som råkar ut för hemska saker. En del av händelserna är ganska vardagliga, som att tycka att man gör bort sig i en affär, men i andra noveller kan det handla om att bli totalförlamad eller att kriget kommer.

Trälarnas döttrar, Trälarnas kamp

Trälarnas döttrar
Trälarnas kamp
av Sven Wernström

"Trälarnas döttrar" är fortsättningen på "Trälarna" och ""Trälarnas söner". De böckerna innehöll en novell från varje århundrade från 1000-talet till 1700-talet, och nu är det 1800- och 1900-talen som står på tur. Som titeln kanske avslöjar så är det kvinnliga huvudpersoner i båda novellerna. Det handlar så klart inte om riktiga trälar längre, även om det kanske inte verkar vara så långt ifrån när pigan Kristin, huvudpersonen i 1800-talsnovellen, försöker sätta sig in i arbetslagstiftningen från den tiden. I princip sett så har hon som tjänstefolk inga rättigheter gentemot sin arbetsgivare, trots att hon bara är anställd för att han hade tröttnat på att förgripa sig på de andra pigorna och ville ha någon yngre.

Den andra novellen handlar om det oroliga läget i Sverige 1917, när socialister inspirerades av den ryska revolutionen och matbristen i landet ledde till kravaller i en rad olika städer, bl.a. i Norrköping, där alla berättelserna i Trälarna-serien utspelar sig. "Trälarnas döttrar" är den hittills mest uppenbart socialistiska av böckerna i serien, och då är det här böcker där författaren inte direkt drar sig för att föra fram sina politiska åsikter.

I "Trälarnas kamp" börjar man om nästan från början igen. Novellerna här utspelar sig på 1100- till 1300-talet. Allihop är mer eller mindre direkta fortsättningar på novellerna från motsvarande århundraden i "Trälarna". Det gillade jag.

Disco 2000

Disco 2000
av Pat Cadigan, Nicholas Blincoe, Grant Morrison, Jonathan Brook, Poppy Z. Brite, Charlie Hall, Doug Hawes, Paul Di Filippo, Steve Aylett, Bill Drummond, Martin Millar, Helen Mead, Courttia Newland, Douglas Rushkoff, Tania Glyde, Steve Beard, Neal Stephenson, Robert Anton Wilson, Douglas Coupland (redaktör: Sarah Champion)

Jag hittade den här boken på loppis och tyckte att det skulle vara kul att läsa den så här tio år efter det stora årsskiftet. Var det inte väldigt lite fokus på att det just blev ett nytt decennium förresten? Gjord vi av med så mycket nyårsenergi inför år 2000 att vi fortfarande inte har återhämtat oss? :-)

Noveller i "Disco 2000" handlar om de allra sista dagarna eller timmarna innan tolvslaget när 1999 blir 2000, och är skriven på den tiden när denna magiska tidpunkt fortfarande låg i framtiden. Fast inte så långt in i framtiden. Många av de här novellerna är väldigt sci fi/dystopi, och i så fall skulle utvecklingen (eller förfallet) ha gått väldigt snabbt mellan ca 1997 och 1999 ...

Som vanligt med novellsamlingar (särskilt med olika författare) är det en del man gillar och en del som inte imponerar särskilt. Det här är inte en genre jag brukar läsa, men det är kanske någon författare som jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av. Fast så här en vecka efter att jag läste ut boken så har jag lite svårt att komma ihåg vilka noveller det var jag gillade.

Inu Yasha 31-34

Inu Yasha 31-34
av Rumiko Takahashi

Ännu fler demoner, många under den onde Narakus inflytande, som Kagome, Inu Yasha och gänget måste klara av för att samla ihop alla delarna i Shikonjuvelen. Varför blev den här serien så lång (50+ volymer) egentligen? Det händer ju inte så mycket nytt. Men det är helt okej att läsa den alltså. Nu när jag har kommit så långt så vill jag gärna läsa klart. Men det får bli på engelska, för den svenska utgivningen avbröts efter volym 42.


- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26
- Inu Yasha 27-30

Glassmaleriet

Glassmaleriet
av Trude Brænne Larssen

Ny bokserie av Trude Brænne Larssen. Jag har läst andra serier av henne tidigare, Ulveøyne, Holmegaard och Rimfrost. De tidigare serierna (det finns en till, som jag inte har läst), har utspelat antingen omkring vikingatiden eller i nutid, men Legdebarna utspelar sig på 1800-talet, som verkar vara en vanligare tidsperiod i de här serierna. (I Norge finns det ett oräkneligt antal långa bokserier som brukar komma ut direkt i pocket.) Jag har inte läst så många serieböcker att jag kan uttala mig med säkerhet.

Precis som i författarens serier så flyter läsningen mycket lätt och man fastnar snabbt i den nya berättelsen. Det händer dramatiska saker redan i början av boken. Huvudpersonen Karoline är en sympatisk ung flicka, som redan verkar bära hela sin familjs bekymmer på sina axlar. Hon är näst äldst av de fem barnen och den som får hålla ordning på det mesta. Varken hennes far eller hennes slarver till äldre bror drar in särskilt mycket pengar. Modern jobbar för godsägarfamiljen, men är inte särskilt stark. Men när fadern dör och modern försvinner in i sin egen värld får Karoline inse att de nog ändå bidrog med en hel del. Om både hon själv och storebrodern hittar arbete så kan det nog gå runt, men vem ska då passa modern och de minsta barnen om dagarna? Mellansystern Marte, som bara är lite yngre än Karoline, måste sluta skolan i så fall.

Karoline får ett erbjudande som skulle kunna rädda familjen, men då måste hon offra sig själv. Hur ska hon göra?

"Legdebarn" betyder förresten fosterbarn. Alltså enligt den där gamla varianten när man lät lägstbjudande ta hand om föräldralösa barn som arbetskraft, eller hur det nu gick till egentligen. Det handlar faktiskt inte alls om det i den här första boken, men man kan misstänka varthän det barkar.

Årets bästa böcker 2009: Del 4

Årets självbiografiska:

Augusten Burroughs, "Running With Scissors". Skildring av en hemsk barndom, helt utan självmedlidande. Snarare humoristiskt.

Coco Moodysson, "Aldrig godnatt". Seriealbum om Coco och hennes bästa vänner som 12-13-åringar.

Marjane Satrapi, Persepolis-böckerna. Omläsning. Jag såg filmen också.


Årets fakta:

Loka Kanarp, "Pärlor & patroner". Porträtt i serieformat om 60 mer eller mindre kända historiska kvinnor.

Mikael Parkvall, "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk". Slå hål på myt-bok. Alltid kul.

Caroline Salzinger, "Hälsningar från ondskans axelmakter". En del av länderna som den här boken handlar om är så konstiga att man knappt tror att de finns på riktigt.

Lynne Truss och Eva Halldinger, "Komma rätt komma fel och komma till punkt". De vet bäst och är inte rädda att säga det.


Årets galnaste läsprojekt:

Jag började läsa "Bibeln" och har hittills hunnit med alla moseböckerna. 61 böcker kvar.

Årets bästa böcker 2009: Del 3

Årets ungdomsböcker:

Grace Dent, "Shiraz: The Fame Diaries" och "Diary of a Chav: Keeping It Real". De två sista böckerna om Shiraz Bailey Wood var kanske inte de bästa i serien, men vansinnigt roliga.

Maria Gripe, "Skuggan över stenbänken", "... och de vita skuggorna i skogen", "Skuggornas barn" och "Skugg-gömman". Omläsning, men jag mindes inte så mycket av dem.

Harald Rosenløw Eeg, "Alt annet enn pensum". Riktigt läskig alltså.


Årets barnbok:

Neil Gaiman, "Coraline". Omläsning med tanke på filmen.


Årets manga:

Tsugumi Ohba, Takeshi Obata, Death Note. Jag läste större delen av den här tolv volymer långa mangan under 2009. Den är mycket populär och jag förstår varför.

Akimi Yoshida, Banana Fish. Jag lånade den på biblioteket och kommer inte köpa den, för jag tror knappast jag kommer läsa om den någon gång. Men den var ganska bra och spännande, och med väldigt stark 80-talskänsla. :)

Årets bästa böcker 2009: Del 2

Årets deckare:

Jag fortsatte läsa Gert Nygårdshaugs serie om Fredric Drum och Skarphedin Olsen. Det här året blev det tre stycken, "Den balsamerte ulven", "Liljer fra Jerusalem" och "Alle orkaners mor".


Årets fantasy:

Susanna Clarke, "The Ladies of Grace Adieu". Precis i slutet av året fick jag läst en riktigt bra fantasybok.


Årets humor:

David Sedaris, "Me Talk Pretty One Day". Rolig!

Årets bästa böcker 2009: Del 1

Det är alltid en lika svår uppgift att välja ut vilka böcker som egentligen var bäst av de man har läst under ett år. Men här är i alla fall ett antal som jag tycker att jag kan rekommendera till andra.

Årets romaner:

Jane Austen, "Sense and Sensibility". Inte helt otippat. Har den hållit så här länge bör den ju vara bra.

Alan Bennett, "Drottningen vänder blad". På gränsen på att kunna kallas roman kanske? Den är inte lång. Men en fin och rolig lite historia om hur drottningen av England skaffar ett nytt intresse.

Ann Pancake, "Strange As This Weather Has Been". En engagerande roman om hur miljön förstörs i samband med en speciell typ av gruvdrift i en av de fattigaste delarna av USA, och hur människornas liv där påverkas.


Årets novellsamlingar:

Henrik Bromander, "Tidigt på morgonen". Ett seriealbum, men lika mycket novellsamling för det.

Miranda July, "No One Belongs Here More Than You". Bra noveller som redan har hyllats överallt.

Bjørg Vik, "Søndag ettermiddag". Bra noveller som man kanske inte har hört lika mycket om (kanske för att de är från 60-talet).

Den tyska listan

Årets "tyska lista". Alltså den där listan över olika typer av boktitlar man har läst under året. Förra året.


- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
- Bücher mit einem Ort im Titel (ja, ort)
- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder typ)
- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)


- Bücher mit einer Farbe im Titel

Kaj Ringnér, "Ann-Sofi och den svarta katten"
Anne B Ragde, "Ligge i grønne enger"
Maria Gripe, "... och de vita skuggorna i skogen"
Judith Merkle Riley, "In Pursuit of the Green Lion"


- Bücher mit einem Tier im Titel

Akimi Yoshida, "Banana Fish" (flera delar)
Ester Ringnér-Lundgren, "Kaja och de nio elefanterna"
Doris Lessing, "Om katter"
Sigge Stark, "Vildkatten"
Sigge Stark, "Vildkatten i bur"
Mikael Niemi, "Mannen som dog som en lax"
Kaj Ringnér, "Ann-Sofi och den svarta katten"
Gert Nygårdshaug, "Den balsamerte ulven"
Eva Dahlgren, "Lars & Urban: Valparna tar över"
Sumomo Yumeka, "The Day I Become a Butterfly"
Judith Merkle Riley, "In Pursuit of the Green Lion"
Terry Pratchett, "The Amazing Maurice and His Educated Rodents"
Jamil Mani, "Ett riktigt svin"
Margit Sandemo, "Spindelväv"
Charles Dickens, "The Cricket on the Hearth"


- Bücher mit einer Vornamen im Titel

Ester Ringnér-Lundgren, "För fulla segel, Kaja!"
Ester Ringnér-Lundgren, "Kaja och de nio elefanterna"
Ester Ringnér-Lundgren, "Farlig kurs, Kaja"
Ester Ringnér-Lundgren, "Kaja och viskade rösten"
Frédéric Boilet, "Yukiko's Spinach"
Frédéric Boilet, Kan Takahama, "Mariko Parade"
Véronique Tadjo, "Drottning Pokou - Concerto för ett offer"
Ebba Edskog, "En sommar med Elly"
Grace Dent, "Shiraz: The Fame Diaries"
Gilbert Hernandez, "Luba In America"
Gilbert Hernandez, "Luba: The Book of Ofelia"
Eva Dahlgren, "Lars & Urban: Faster Los hemlighet"
Eva Dahlgren, "Lars & Urban: Valparna tar över"
William Shakespeare, "Othello"
Ai Yazawa, "Nana" (flera delar)
Camilla Gripe, "Eira"
Camilla Gripe, "Hon - Eira"
Camilla Gripe, "Eira själv"
Camilla Gripe, "Mor Eira"
Kiyohiko Azuma, "Yotsuba&!" (flera delar)
Sigge Stark, "Wanda från Stigmansliden"
Sigge Stark, "Birgers äktenskap"
Kaj Ringnér, "Ann-Sofi och den svarta katten"
John Mendelssohn, "Waiting for Kate Bush"
Anneli Furmark, "August & Jag"
Hergé, "Tintin i Sovjet"
Hergé, "Tintin i Kongo"
Neil Gaiman, "Coraline"
Gosho Aoyama, "Mästerdetektiven Conan" (flera delar)
Ester Ringnér-Lundgren, "Camilla får upp ett spår"
Merri Vik, "Det är Lotta, förstås!"
Merri Vik, "Ja, se Lotta!"
Merri Vik, "Lotta är sig lik"
Merri Vik, "Skärp dig, Lotta!"
Merri Vik, "Lotta slår till"
Merri Vik, "Fara på taket, Lotta!"
Merri Vik, "Vilken skiva, Lotta!"
Merri Vik, "Skriv upp det, Lotta!"
Merri Vik, "Rena snurren, Lotta!"
Merri Vik, "Se dig för, Lotta!"
Merri Vik, "Bra gissat, Lotta!"
J. M. Barrie, "Peter Pan and Wendy"
Denise Rudberg, "Jenny S"
Celia Rees, "Sovay"
Suzanne Harper, "The Secret Life of Sparrow Delaney"
Patrik Stigzelius & Niklas Asker, "Vicky"
Stian Hole, "Hermans sommar"
Terry Pratchett, "The Amazing Maurice and His Educated Rodents"
Bryan Sykes, "Evas sju döttrar"
William Shakespeare, "Hamlet"
Maria Ernestam, "Kleopatras kam"
Margit Sandemo, "Skuggorna kring Linda"
Ritta Jacobsson, "Teas bok"
Stig Claesson, "Vem älskar Yngve Frej"
Axel Trumpfheller, Jimmy Wallin, "Ingen talar om Lars"


- Bücher mit einem Ort im Titel

Jason Lutes, "Berlin: City of Smoke"
Simon Gärdenfors, "Direkt från Hjärup"
Litt anonyme forfattare, "Berlinerparodiene"
Gert Nygårdshaug, "Liljer fra Jerusalem"
Hanna Hellquist, "Karlstad zoologiska"
Erlend Loe, "Kurtby"
Susanna Clarke, "The Ladies of Grace Adieu"


- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel

Ann Pancake, "Strange As This Weather Has Been"
William Shakespeare, "Stormen"
Gert Nygårdshaug, "Alle orkaners mor"


- Bücher mit einer Pflanze im Titel

Frédéric Boilet, "Yukiko's Spinach"
Akimi Yoshida, "Banana Fish" (flera delar)
Lindsay Cibos, Jared Hodges, "Peach Fuzz" (flera delar)
Eyvind Johnson, "Drömmar om rosor och eld"
Neil Gaiman, Charles Vess, "Blueberry Girl"
Per Nilsson, "The Return of Hjärtans fröjd"
Natsuki Takaya, "Fruits Basket" (flera delar)
Gert Nygårdshaug, "Liljer fra Jerusalem"
May Grethe Lerum, "Vinterfrukt"

Meningslös lässtatistik för 2009

Antal lästa böcker: 240
Det är ganska genomsnittligt. Egentligen kan man säga att det var mindre än vanligt. Jag läste extremt mycket böcker under sommaren, när jag var sjukskriven i närmare två månader, så jag måste ha läst ganska få under någon annan period.

Månad då jag läste mycket: Juli, 37 böcker.
Månad då jag läste lite: November, 9 böcker.

Språk:
Svenska: 152 (63%)
Engelska: 66 (28%)
Norska: 21 (9%)
Tyska: 1 (0%)


Jag delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte skulle dominera helt. Sammantaget läste jag böcker av 131 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Ester Ringnér-Lundgren (18)
2. Jahvisten m.fl., Maria Gripe, Margit Sandemo (5)
3. Camilla Gripe, Sigge Stark (4)

Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Akimi Yoshida (16)
2. Tsugumi Ohba/Takeshi Obata (9)
3. Natsuki Takaya (5)
4. Rumiko Takahashi (4)

Ester Ringnér-Lundgren skrev under flera olika namn, som jag har räknat ihop här. "Jahvisten" är en av de som skrev Moseböckerna, jag kommer inte ihåg vad de andra kallas. Man vet ju inte vilka det var egentligen, men om man tittar på stilarna så kan man visst se att Moseböckerna är sammanfogande av flera olika författares verk.

Bra gissat, Lotta!

Bra gissat, Lotta!
av Merri Vik

Det är många författare i den här boken. Det hela börjar med att den entusiastiske Mick Tronning börjar i Lottas klass. Hon tycker inte alls om honom från början, men vi som har läst böckerna förr och i lite vilken ordning som helst vet ju att de kommer att bli vänner snart. Mick drar i alla fall igång en teaterförening på skolan och deras första pjäs ska bli ett stycke av Lenni Andersson, en författare som Mick känner. Lenni är också en av alla dessa personer som kommer dyka upp i massor av böcker. En väldigt finkulturell kille som skriver poesi och i det här fallet en obegriplig pjäs. Lotta och Giggi har småroller, men Lottas syster Malin får en större roll. Men alla tre inser att Lenni verkligen inte borde ha fått bestämma scenkostymer, för Malin ser helt förfärlig ut i sin.

Den andra författaren är såklart farbror Urban, deckarförfattaren Pierre Vasseur. Som vanligt när han är med i böckerna så lyckas han försvinna och det är Lotta som får försöka lösa gåtan med vart han har tagit vägen den här gången också.

Kul att läsa om hur Mick och Lenni dyker upp för första gången, och det finns flera roliga scener. Detta är också en av böckerna som jag inte kommer ihåg från när jag var yngre och som jag antagligen aldrig läste då.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"

Femte Moseboken (Deuteronomium)

Femte Moseboken (Deuteronomium)

Lite mer lagar och regler, precis som i de två tidigare delarna. Inte jättespännande. Men det är en del framåtskridande handling också. Folket börjar även närma sig det förlovade landet. De uppförde sig ju inte riktigt ordentligt in en tidigare del, så Gud bestämde att de inte skulle komma fram förrän alla som var med på avgudadyrkandet hade dött. Mose var ett specialfall. Han skulle visserligen inte få komma in i landet, men han skulle i alla fall få se det. Jag tror inte att det är någon större spoiler att jag talar om att i slutet på den sista av Moseböckerna (alltså, den här boken) så dör Mose. Den här boken sammanfattar lite av det som har hänt tidigare, och handlar sedan om Moses död.

Nu är det en som heter Josua som ska leda folket, och lovande nog heter nästa bok just "Josua". Man kanske kan hoppas på att det händer något.

Nu fick jag läst alla Moseböckerna under 2009. En målsättning så god som någon. :)


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")
4. "Fjärde Moseboken" ("Numeri")

Ingen talar om Lars

Ingen talar om Lars
av Axel Trumpheller och Jimmy Wallin

En berättelse om något hemskt som hände för länge sedan. Egentligen kunde man kanske gjort lite mer av den här historien, men med tanke på det begränsade utrymmet så är det här bra.

Nu har jag läst alla delar i Lantis-serien. Det verkar som om det inte ges ut fler. Wohoo, en komplett samling!


Lantisar:
L001: "Alvaret" av Rasmus Gran
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L005: "Morfars verkstad" av Knut Larsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall

L011: "Tant Oro slår en signal" av Anneli Furmark
L012: "Vicky" av Patrik Stigzelius & Niklas Asker
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L016: "Inget lik" av Henrik Lange
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström

L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L023: "Nu och aldrig mer" av Niklas Asker
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L026: "Store Mosse" av Henrik Bromander
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L028: "Direkt från Hjärup" av Simon Gärdenfors
L029: "Ett riktigt svin" av Jamil Mani
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman

L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L033: "Mannen med hatten i hålet" av Emelie Östergren
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L035: "Ingen talar om Lars" av Axel Trumpfheller och Jimmy Wallin
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp
L038: "Punkkulan" av Lisa Bodland
L039: "Grabben mitt emellan" av Mikael Tegebjer och Nicolas Križan

The Ladies of Grace Adieu

The Ladies of Grace Adieu
av Susanna Clarke

"The Ladies of Grace Adieu" hade jag sparat för att verkligen kooose meg med under min julledighet. Och det var den värd. Den är i samma stil som författarens roman "Jonathan Strange and Mr Norrell", men eftersom den här består av noveller så var den inte lika överväldigande. "Jonathan Strange and Mr Norrell" blev en aning svårläst på grund av sitt omfång, men i "The Ladies of Grace Adieu" hinner det problemet aldrig dyka upp. Den här boken har också det gammaldags språket och känslan i "Jonathan Strange and Mr Norrell", och åtminstone en av berättelserna har en direkt koppling till romanen. De flesta av novellerna utspelar sig i samma värld, som är vår egen med ett par skillnader: nämligen att det finns älvor och magi. De utspelar sig dessutom inte i vår tid, utan på 1800-talet eller tidigare.

En av berättelserna utspelar sig inte i Susanna Clarkes fiktiva värld, utan i Neil Gaimans Wall. Men de två världarna låter sig kombineras utan svårighet. "The Ladies of Grace Adieu" är dessutom illustrerad av Charles Vess, som även har illustrerat bl.a. "Stardust" (som boken om Wall ju heter). Men "The Ladies ..." är förstås inte illustrerad som ett seriealbum eller en bilderbok, utan med enstaka svartvita teckningar, som i en gammaldags roman. En mycket bra bok!

The Christmas Books

A Christmas Carol
The Chimes
The Cricket on the Hearth
av Charles Dickens

Det här är en bok med tre kortare romaner av Charles Dickens, hans julböcker som gavs ut 1843, 1844 och 1845. Tydligen gav han ut några julböcker till, men de är inte med i den här samlingen.

"A Christmas Carol" är helt klart den mest kända, och jag tycker att den är den bästa av berättelserna i den här boken. Om jag har förstått saken rätt så var de andra lika populära då det begav sig, men de har inte överlevt på samma sätt. Det handlar förstås om den snåle och grinige Ebenezer Scrooge, som hatar julen (och folk i allmänhet), och under julnatten får en chans att bättra sig. Tre spöken visar honom förflutna, nutida och framtida jular, och han får se både hur han själv och folk i hans närhet upplever dem. Och så inser han hur fel han har haft och allt slutar lyckligt. Men det visste ni förstås redan.

"The Chimes" är mindre känd. Den handlar om en fattig man som på grund av kommentarer från fint och viktigt folk börjar tvivla på mänskligheten. I en dröm får han se hur hans egna nära och kära råkar ut för precis de olyckor han har fördömt och ångrar då sina åsikter. Det känns som att hans synd mera är oförstånd än elakhet, så jag tycker inte riktigt att han förtjänar den här behandlingen. Det här är den av berättelserna jag tycker sämst om. Den är väldigt politisk, men allt kanske inte är lika aktuellt idag. Inte på samma sätt i alla fall.

Slutligen "The Cricket on the Hearth" som handlar om ett gift par, John och Dot Peerybingle, där åldersskillnaden är stor, men som ändå är lyckliga tillsammans. Porträttet av dem är ganska komiskt. Här finns även en ilsken och girig leksaksfabrikör, Tackleton, som ska gifta sig med en ung kvinna och vill att Peerybingles ska visa hur bra de har det och på så sätt övertyga den unga bruden. För hennes del är det nämligen ett rent resonemangsäktenskap. Slutligen finns här en fattig leksaksmakare, som har lurat sin blinda dotter i alla år att de är vackert klädda, lever i ett fint hus och att Tackleton är mycket god mot dem. Sanningen är en helt annan. Den stora dramatiken är att John Perrybingle börjar tvivla på sin hustrus kärlek och misstänker att hon har blivit kär i en annan. Lite spretigt kanske, men det går ihop på slutet i alla fall.

Det är ju roligt att ha läst de andra, men egentligen är det nog bara "A Christmas Carol" som jag verkligen uppskattar.

Jag läste förresten böckerna runt jul. Jag ligger bara lite efter med att skriva om vad jag har läst.

Kurtby

Kurtby
av Erlend Loe

"Kurtby" är nästan raka motsatsen till "Amish", som jag läste bara ett par dagar tidigare. Båda handlar om religiösa grupper med en speciell livsstil. "Amish" är initierad, seriös och respektfull, men det kan man väl inte direkt beskylla Erlend Loe för att vara i sin "Kurtby", den femte boken om Kurt och hans familj.

Kurt är som vanligt barnslig, ganska fördomsfull och inte särskilt öppen för nya idéer. Man kan ändå känna igen honom från verkligheten, fast vanligt folk brukar vara lite mer nedtonade. Kurts yngste son Bud har en del religiösa funderingar, men religion är bara trams enligt Kurt. Men på väg till Finland och Mumindalen så kör familjen vilse i Sverige och hamnar i Kurtby, som helt domineras av Pingpongkyrkan. Folket i Pingpongkyrkan är deppiga för att deras älskade Pastor Astor har hamnat i fängelse och dött. Men när Kurt dyker upp så hyller de honom som sin nya pastor, och Kurt, han blir frälst.

Men Kurts familj trivs inte alls i Kurtby och Pingpongkyrkan. Men här håller alla koll på alla, och det gäller att rätta sig i ledet. Pingpongkyrkan styrs med järnhand av Kirsti Brud, men det låtsas hon inte om eftersom kvinnor inte ska hålla på och styra saker utan bara vara hemma och virka äggkoppsunderlägg.

Aningen inspirerad av Knutbyhändelserna ja. Ganska rolig, men det är kanske inte så lätt att driva med Knutby genom överdrifter. Det klarade vissa av medlemmarna i den där församlingen i Knutby så bra själva. Eller om det var kvällstidningarna. Loe har förresten inte med själva mordet, annat än i ett par (i och för sig ganska grova) antydningar av Kirsti Brud till Kurts fru om vad som kan hända om man inte sköter sig som pastorsfru. Mycket skulle i stället kunna passa in på många religiösa sekter. Egentligen handlar boken om farorna med religiös fanatism, snarare än just Knutbyhändelserna. Lite tungt för en barnbok kanske, men den är knappast tänkt för väldigt små barn. Mellanstadiet och uppåt kanske. Alla som har hunnit utveckla den här typen av humor.

Detta var förresten en av böckerna som jag fick julklapp. Jag fick även Kurtfilmen, Kurt blir grusom. Det ska bli roligt att se den. :)


Tidigare böcker om Kurt:
- "Kurt3" (innehåller "Kurt og fisken", "Kurt blir grusom" och "Kurt, quo vadis?")
- "Kurt koker hodet"

Julstök

Julstök
av Ritta Jacobsson

För första gången ska familjen Jonsson/Jonzon fira jul tillsammans. Om det nu blir tillsammans. Varken Alexis mamma eller Teas pappa har i vanliga fall särskilt stort intresse av att träffa sina barn, men nu till jul har visst båda planerat att ha sina barn hos sig. Vad Pirkka (Alexis pappa) och Kim (Teas mamma) har tänkt sig är visst inte så viktigt. Hur ska barnen göra? Alla måste ju göra den ena av sina föräldrar besviken.

I äldre B. Wahlströms-böcker (och andra ungdomsböcker säkert) så brukar familjer bara splittras genom att den ena eller båda föräldrarna dör, och då uppstår inte riktigt det här problemet. I en annan bok jag läste nyligen, "Målarflickan", diskuterades det också med vem huvudpersonen skulle fira jul, men då var problemet mest om farbrodern som hon kanske skulle tillbringa julen hos verkligen var att lita på. Det var inte så mycket att de andra släktingarna blev sårade av att hon inte skulle vara hos dem. Men dilemmat i "Julstök" känns mer realistiskt, särskilt numera.

Jonzon, Jonsson:
1. "Plastfamiljen"
2. "Alexis bok"
3. "Teas bok"

Amish

Amish
av Erik Bengtson

Paul Morton tycker att livet i staden har blivit hårt, med mycket brottslighet och blint våld, de senaste åren, och har flyttat ifrån sin hemstad Baltimore till ett mindre samhälle långt ute på landsbygden. Här kommer han för första gången på riktigt i kontakt med amishfolket. På ett ganska dramatiskt sätt lär han känna Eli Eicher, och sedan hans syster Miriam. De försöker förklara de seder och regler som amish har, för Paul vill gärna veta. Han är intresserad av amish, men många av deras uppfattningar kan han förstås inte alls hålla med om. Han börjar mer och mer känna att Miriam är kvinnan i hans liv, men skulle ett äktenskap (annat kan det knappast vara tal om) mellan en amish och en utomstående verkligen kunna fungera?

Väldigt intressant bok. Erik Bengtson vet mycket om amish, och väver in verkliga händelser som den där skolmassakern för ett par år sedan ... Vissa partier känns mer som en faktabok än en roman.

Nytt år och SUB-status

Gott nytt år! Det kommer ta lång tid innan man lär sig skriva 2010, men det går väl så småningom. Tur att det går automatiskt här. :)

Jag har (i vanlig ordning) inte hunnit skriva om alla böcker jag läste under 2009 än, så statistik och listor får vänta några dagar.

Men SUB-statusen är uppdaterad. 754 böcker. Faktiskt en nedgång för andra månaden i rad. Men det är väl inte så kontisgt att den blir mindre under december. Jag köper mest till andra då, och även om jag får böcker i julklapp så blir det inte lika många som jag köper till mig själv under en normal månad.