Rapport från en skurhink
av Maja Ekelöf
Jag är städerska, så då måste jag ju läsa den här boken. :)
Maja Ekelöf var också städerska, och det här är hennes dagboksanteckningar. De är från 1960-talet, när hon var i 50-årsåldern.
Hon är frånskild och har fem barn. Barnen är visserligen stora, men det är inte lätt att hitta jobb trots att de försöker i flera städer. Arbetet är slitsamt och Maja orkar inte med lika mycket som när hon var yngre. Inte får hon mycket betalt heller, och ibland måste hon svälja stoltheten och gå till socialen för att få hjälp. Ute i världen är det bara elände. Korea, Vietnam, Biafra... Atomvapen och napalm. Studentrevolt. Hon har ett stort politiskt engagemang (och det verkar väldigt "60-taligt", mycket Mao och sånt), men de flesta andra i hennes generation har inte det. Hon tycker om att läsa böcker, gärna arbetarförfattare, att gå i skolan (nån sorts kvällskurs, tror jag) och att besöka de gamla på ålderdomshemmet.
I början var det lite svårt att hänga med. Vilka är alla de här människorna som nämns? Maja Ekelöf har ju egentligen bara skrivit det här för sig själv, så det är inte många förklaringar som ges. Men ganska snart får man åtminstone ett visst hum om vem som är vem. Jag tycker inte att det här är en bok som man blir direkt glad av att läsa, men den är väldigt, väldigt intressant.
*börjar fila på "rapport från en skurmaskin"*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar