Det onda arvet

Det onda arvet
av Margit Sandemo

I den sjätte boken i Sagan om Isfolket inser man verkligen vad det så kallade "onda arvet" kan leda till. Det föds ju en i varje generation som har övernaturliga krafter och är ond, men hittills har det ju inte varit så illa. Tengel den gode lyckades ju stå emot sin vilja att göra ont, och i nästa generation fanns Sol av Isfolket, som väl inte direkt kunde kallas ond heller. Man vet ju att det har funnits riktigt skräckinjagade släktingar längre bakåt i historien, men läsaren har väl inte riktigt insett hur illa det kan bli.

Men nu finns det två små pojkar i släkten. De är bröder. Den ene är vanlig, om än otroligt snäll och god, och den andre vet att dölja sin ondska väl. Alla i familjen vet att han är drabbad, och alla är rädda för vad som kan hända, men det betyder inte att de tycker illa om honom. Särskilt hans faster Cecilie är riktigt förtjust i honom, men hon är inte naiv - hon har aldrig låtit honom träffa hennes egna barn. Inget vet riktigt var de har den här pojken, Kolgrim. Och han är intelligent. När hans åttaårige bror försvinner spårlöst så är Kolgrim bortrest och kan alltså inte ha haft något med saken att göra. Men många misstänker att Kolgrim vet mer om saken än han ger sken av.

Det här är en ganska sorglig bok, åtminstone den biten som handlar om vad som hände med lille Mattias. Men det händer mycket annat också. Och allt hänger ihop. De första böckerna i serien är ju bra allihop, med genomtänkt handling. Jag gillar också att man får små bitar av Isfolkets hemligheter lite då och då. Som här, där man äntligen inser hur hemsk släktens förbannelse verkligen är för de drabbade och deras anhöriga. Tidigare har det mest handlat om de fysiska egenheter vissa av de drabbade har, och som gör att deras mödrar ofta dör under förlossningen.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden

Det gula huset

Det gula huset
av Gyrðir Elíasson

"Det gula huset" är en av böckerna ur Novellix nordiska fyra, som väl kom ut ungefär vid Bokmässan förra året. Jag misstänker att det var då jag köpte dem, i alla fall. Nu är det snart Bokmässa igen. Det tar tid för mig att komma igenom alla hundratals böcker som jag ju vill läsa NU!

I "Det gula huset" bjuds det inte bara på en novell. Gyrðir Elíassons noveller är mycket korta, så här får det plats inte mindre än sju stycken. Det är liksom ett tillfälle som beskrivs, och det är allt. Trots att det inte ens är trettio sidor är det nog bäst att inte läsa boken i en sittning. Kanske bara läsa en novell i taget. Man vill inte blanda ihop dem och man vill hinna tänka lite på dem. På varje novell. Nu följde jag ju kanske inte riktigt min egen rekommendation ... Du vet hur det blir.

Ukjente stier

Ukjente stier
av May Grethe Lerum

Det är alltid spännande när en serie byter personer eller miljö. I den här boken är det byte av miljö. Johannas liv har ju tagit en ganska oväntad, och oönskad, vändning om man säger så. Fast egentligen är hon kanske lyckligare nu. Det beror väl på vilken period av henne liv man jämför med.

Ibland känns det lite tungt att komma sig vidare i Livets døtre. Det är så många böcker, och de är inte så där vansinnigt lättlästa som t.ex. Margit Sandemos långa serier, och jag har så många andra böcker som jag också vill läsa. Men de är ju ändå dramatiska och underhållande, och jag vill gärna veta hur det går.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring

En smakebit på søndag (vecka 32)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.   

På sommaren är läsecirkeln som jag är med i inte aktiv, men nu är det augusti, jag har börjat jobba efter semestern och om några veckor blir det läsecirkelsmöte igen. Så det börjar väl bli dags att läsa en av de båda böckerna som vi läser över sommaren.

Domingo Villar är en ny författare för mig. Han skriver en deckarserie som utspelar sig i Galicien i nordvästra Spanien. Det här är den första boken i serien, och eftersom jag precis har börjat läsa så är det från kapitel 1.

Luis Reigosa valde ut en cd ur hyllan, stoppade in den i spelaren och hällde upp det de skulle dricka i vida glas vilkas kanter han i förväg hade gnidit med ett citronskal. Han anade inte att det skulle bli de sista glas han fyllde.
De hörde blåsten vina utanför när de gick nedför trappan mot sovrummet, med armarna om varandra. Från vardagsrummet hördes Billie Holidays underbara The man I love.
(Domingo Villar, "Nattens mörka toner", s. 7)

Mord på ljusa dagen

Mord på ljusa dagen
av Agatha Christie

"Mord på ljusa dagen" är en av de Christiedeckare som jag har läst tidigare, men jag hade naturligtvis inte en susning om mördare eller motiv. Det är för lurigt för mig, men inte för Hercule Poirot förstås. Här semestrar han på Glade Rogers hotell (piratflaggan Jolly Roger alltså - jag har aldrig sett det översättas till Glade Roger förr, jag tycker att det låter ungefär som Galne Gunnar), ett lugnt badhotell på en ö (vid högvatten, annars är det en udde eller en halvö) vid den engelska kusten. Vem som helst kan räkna ut att ett mord inträffar, men sedan kan åtminstone inte jag räkna ut något alls. Det är precis så jag vill ha det.

The Ocean at the End of the Lane

The Ocean at the End of the Lane
av Neil Gaiman

En dag på min semester, när jag inte hade något annat planerat, så plockade jag fram min nya Neil Gaiman-roman och läste och läste. Precis som jag hade tänkt. Jag kan inte säga något om till exempel vädret den dagen. Sånt är inte så viktigt. Det viktiga är att man har en bra bok och inget man måste göra.

En man har rest tillbaka till Sussex, där han bodde som barn, för att närvara vid en begravning. Efteråt kör han runt på landsbygden och upptäcker att han har hamnat precis bredvid sitt barndomshem. På gården som låg bredvid, där hans kompis Lettie bodde med sin mamma och mormor. plötsligt minns han helt tydligt allt som hände när han var sju år, och som han trodde att han hade glömt.

Platsen och tiden, och till och med pojken själv, är inspirerade av Neil Gaimans egen barndom. Det är till och med bilder på honom som barn på omslagets flikar. Åtminstone ett av dem har jag sett i hans blogg, det som föreställer hur han har klättrat uppför (eller ska klättra nerför) ett stuprör. Det gör pojken i boken också, för det har han läst i böcker att pojkar gör. Stuprören var förresten betydligt stadigare förr, får vi veta. De var inte gjorda av plast då. Pojken gillar att läsa och att gå omkring och upptäcka sina omgivningar. Och som alla barn är han oimgiven av stora människor som bestämmer över honom, och vars handlingar ibland är ologiska och skrämmande.

En fin roman som känns väldigt gaimansk. Jag kommer ibland att tänka på andra av hans böcker under läsningen. Inte så att han kör på i gamla hjulspår, utan mer att det finns vissa teman som han återkommer till. Det är mer fantasy över boken än vad jag hade förväntat mig. Jag vet, konstigt av mig att ha den förväntningen på en bok av Neil Gaiman, men jag antar att det är så att man bara berättar om bokens början för att inte avslöja för mycket. Jag tyckte om hur, låt oss kalla dem för fantasyelementen, blandades med och förstärkte de mer vardagliga händelser som skrämmer en sjuåring, och läsaren.

De tre søstrene

De tre søstrene
av Margit Sandemo

Den första boken i Kiaras saga slutade spännande, och här får man veta vad som hände sedan. Och det är flera mysterier som ska lösas, man ska reda upp i Kiaras dysfunktionella familj och dessutom har man med övernaturliga väsen att göra. Det är mycket som ska hända, och jag tycker att det går alldeles för fort. Samtidigt är det något jag gillar med böckerna. Det är att man känner igen Margits teman och stil så tydligt, om man som jag har läst nästan alla henens tidigare böcker. Det finns något trivsamt med det.

Vince & Joy

Vince & Joy
av Lisa Jewell

Vince och Joy träffas på en husvagnscamping på 80-talet. De är nitton respektive arton år gamla och båda är där med sina föräldrar. Många år senare, efter en skilsmässa, berättar Vince för sina vänner om Joy, den fantastiska tjejen han träffade och förlorade oskulden till. Det var bara det att nästa morgon var hela hennes familj försvunnen. Det enda spåret var ett brev från Joy, där bläcket var utsmetat och det enda Vince kunde tyda var att hon skämdes. Så tydligen har han ljusare minnen från händelsen än vad hon har.

Självklart hade de maximal otur med vad som suddades ut och vad som syntes i Joys brev. Men de förlorar kontakten, men det är nästan som om Ödet vill fixa ihop dem ändå. Flera gånger genom åren är de så väldigt nära att träffas.

Man får läsa om vad båda Vince och Joy gör under de kommande tjugo åren ungefär. Det var faktiskt en väldigt förutsägbar bok. Alla mina teorier om vad som skulle hända visade sig stämma. Trots det tyckte jag om boken. Den var mysig och lättläst, fast ändå med en del konflikter som höll spänningen uppe. Och Vince och Joy var ju sympatiska. Man vill verkligen veta hur det ska gå för dem, även om man har en ganska god gissning.

En smakebit på søndag (vecka 31)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.   

Nu var det ett tag sedan jag var med i En smakebit på søndag. En söndag var jag bortrest, och jag har också haft en del problem med datorn under sommaren. Lösningen blev att min bror installerade Windows igen, och förra söndagen hade jag inte hunnit lägga in alla program och enheter förrän framåt kvällen. Pappa fick komma och hjälpa mig med trilskande drivrutiner. :)

Mari frågar idag om vi är trötta på Smakbitarna. Absolut inte! säger jag. Jag tycker att det är roligt att gå in i en massa bloggar som jag annars inte skulle ha hittat, och att få läsa om en massa böcker som jag annars kanske inte skulle ha hört talas om. Den här veckan är det förresten två år sedan den första smakbiten jag delade med mig av. Men Mari har väl hållit på mycket längre. Var detta nummer 200?

Just nu är det Sagan om Isfolket som gäller hemma hos mig. Jag har läst flera böcker i serien den här veckan. Kanske att jag borde läsa något annat efter den här, del 8, som är en av böckerna med en deckargåta i. Liken efter flera kvinnor har hittats nedgrävda i skogen och det pratas om att det ligger trolldom bakom (detta är på 1600-talet).

Fogden såg strängt på dem. - Vi känner alla till, att er släkt har haft mycket underligt fiffel för sig genom tiderna. Så i mitt hjärta finns det inget tvivel. Det är en av er som står bakom dessa ogärningar. Och jag ska nog finna ut vem.
(Margit Sandemo, "Bödelns dotter", s. 44)

Neste gang blir alt riktig

Neste gang blir alt riktig
av Lene Ask

Jag hittade ett nytt seriealbum av Lene Ask när jag var i Norge härom veckan. Roligt. Jag tyckte ju mycket om hennes "Hitler, Jesus og farfar". När jag läser mer om henne på nätet så ser jag att det ska finnas ett tredje, som jag helt har missat, "Da jeg reddet verden".

Marit har bott i Oslo i tio år, men när hennes pappa går bort så måste hon resa tillbaka till hembygden för en kort tid. Martit har alltid stått sin pappa närmast, medan förhållandet till mamman har varit ansträngt. Och under de här åren har avståndet till gamla vänner och klasskompisar vuxit. De förstår sig inte på Marit. Varför flyttar hon inte hem, tar över gården och gifter sig?

Scener från Marits barndom varvas med nutid. Väldigt fint seriealbum om en familj med problem som säkert är ganska vanliga. Det är inga extremt dramatiska händelser här (ett dödsfall förstås, men sånt händer ju hela tiden), utan här är det är den vardagliga dramatiken, kanske i hur någon säger något eller hur någon är tyst.

De blå skorna

De blå skorna
av Linda Olsson

Jag borde inte ha väntat så länge med att blogga om "De blå skorna" att jag redan har hunnit glömma det mesta. Något med en far som plötsligt flyttar till Frankrike och helt byter liv på gamla dagar, och nu, efter hans död, hittar hans vuxna barn ett par mystiska skor i hans lägenhet. Varför är de sparade när han har gjort sig av med nästan alla andra ägodelar innan sin död? Helt okej novell, var det väl. jag gillade den i alla fall bättre än författarens roman "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Det var kanske mindre distans till huvudpersonen här. Eller så fungerar det helt enkelt bättre i den här berättelsen. Så kan det nog ha varit.

SUB

1258 böcker i SUB:en. Oojdå.

Men titta, jag har fått tag på den där boken som jag läste när jag var liten! Den var sååå bra, men jag visste inte vad den hette. Se min efterlysning från en dryg vecka sedan. Jag hittade den själv till slut, efter lite mer kreativ googling än tidigare försök. Hurra! Och allt finns ju på Bokbörsen. Okej, inte riktigt allt, men mycket. Den här till exempel.

Dödssynden

Dödssynden
av Margit Sandemo

I den här boken är det allmän skingring av isfolksättlingar. Cecilie har redan bott i Danmark en tid (hon är barnflicka till kungens barn) men nu gifter hon sig med en dansk adelsman och slår sig alltså ner i landet för gott. Det äktenskapet är ju ganska speciellt, men jag ska väl inte avslöja för mycket om det är någon som inte har läst böckerna och ändå tänker läsa dem.

Flera av de unga isfolkspojkarna hamnar mitt i kriget nere i Europa (det trettioåriga). Några som tvångsuttagna soldater, och den intelligente Tarjei blir hindrad på väg ner till sitt universitet i Tyskland.

I varje generation av Isfolket brukar det finnas en som är drabbad av släktens förbannelse, med magiska krafter, ofta med ett särpräglat utseende och i värsta fall med en vilja att göra ont. Det finns just nu ett barn i familjen som bär på det här arvet, och honom har de haft mycket bekymmer med, men bland de unga vuxna i släkten finns ingen drabbad. Fast det gör kanske det ändå. Familjens gamla överhuvud, Tengel den gode, hade visst sina aningar om att en av dem ändå var drabbad, men han berättade aldrig vem det gällde. Kommer det fram nu? Självklart!

Jag tänker alltid på den här boken som "den om Cecilie och Alexander" och glömmer bort allt som händer i kriget. och det är mycket, och viktigt för fortsättningen av berättelsen. Eftersom det är så tidigt i serien (totalt är det 47 böcker och detta är bara del 5) så håller Margit fortfarande på att bygga upp det här med hur släktens onda arv kan yttra sig. Det som händer här är nytt och spännande för läsaren. Och så här tidigt i serien är alla böckerna bra.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan

Menneskefluene

Menneskefluene
av Hans Olav Lahlum

"Menneskefluene" är den första boken i Hans Olav Lahlums deckarserie om polisen (førstebetjenten, jag vet inte vilken grad det motsvarar på svenska) Kolbjørn Kristiansen, även kallad K2. Nu har jag ju inte läst några av de andra än, men här är det i alla fall Kristiansen själv som berättar, och jag får intryck av att han efter att han gått i pension skriver ner de mest minnesvärda av de fall han har utrett under sin karriär. I "Menneskefluene" handlar det om ett mord i en låst lägenhet i stadsdelen Torshov i Oslo 1968. Mordoffret är en ganska känd man, visserligen var han väl inte särskilt framstående som politiker efter kriget, men han har fortfarande hjältestatus efter sina insatser i motståndsrörelsen.

Jag får inget grepp om Kolbjørn Kristiansen, kanske för att det är han själv som berättar och han inte beskriver sig själv särskilt ingående. Men han är ung 1968, och uppenbarligen ambitiös eftersom han ser till att få ansvaret för mordutredningen. Dock visar det sig vara svårare än han hade föreställt sig. Allt tyder på att mordet måste ha begåtts av någon som bor i en av husets övriga lägenheter, men vem och varför?

Det är nu Kristiansens ovanliga medhjälpare gör entré. En gammal vän till familjen, en ung superintelligent flicka, som en gång ansågs ha en lovande framtid, men som efter att ha råkat ut för en olycka lever ett isolerat liv med mycket bokläsning. Bland annat har hon läst många deckare ... Och termen "menneskefluer" (människoflugor) är hennes idé. En intressant tanke tycker jag. Hon menar att vissa människor har råkat ut för något som de ständigt cirklar runt i tankarna och inte klarar att lägga bakom sig. Och andra världskriget skapade många människoflugor. Boken är visst inspirerad av en släkting till författaren, vars liv blev mycket förändrat av kriget.

Både berättarstil och intrig känns väldigt retro. Det är som att läsa en mycket äldre deckare, där stor vikt läggs vid exakta tidspunkter och vem som kan ha varit på en viss plats vid en viss tid. Så för de som gillar Christie m.fl. kan det vara värt att provläsa Lahlum också. Det kan vara lite torrt ibland, alla dessa klockslag och detaljer, men jag gillar ju både såna här deckare och den "moderna" sorten. Det är roligt med kluriga gåtor.

Till dess din vrede upphör

Till dess din vrede upphör
av Åsa Larsson

Den fjärde deckaren om Rebecka Martinsson är precis som de tidigare väldigt bra. Åsa Larsson är en av mina favoriter bland svenska deckarförfattare. Jag bryr mig inte om att läsa så många svenska deckare egentligen, så jag får väl erkänna att jag kan ha missat några riktiga guldkorn (Mons Kallentoft? kanske Kristina Ohlsson?), men av de jag har läst då.

Var det några övernaturligheter i de första två böckerna i serien? Jag kommer inte ihåg. Jag vet att det var ganska mycket synskhet i "Svart stig", och nu i "Till dess din vrede upphör" drömmer Rebecka Martinsson om en död tonårsflicka, och sedan hittas ett lik som ser ut precis som tjejen som Rebecka drömde om. Dessutom får man ibland ta del av den dödas tankar, som död.

Två ungdomar försvinner, och man misstänker att de har omkommit i en dykolycka. Ingen vet riktigt vart de hade åkt, så det är en slump att en av dem hittas drunknad flera månader senare. Man antar att det faktiskt var en dykolycka, men på grund av sin dröm vill Rebecka kolla upp det lite noggrannare (och dödsfallet måste ju ändå undersökas), och plötsligt verkar teorin att det skulle vara en olycka inte stämma längre. Fast vem skulle ha motiv att mörda de här ungdomarna? Och var finns i så fall den andra kroppen? Om det nu inte är han som ligger bakom hennes död, vilket vi som har läst första kapitlet vet att det inte är.

Fantastiskt bra skrivet, med bra personteckningar och en smart intrig, även om jag inte vet om jag gillar övernaturligheterna. De behövs ju inte. Fast å andra sidan så gör det ju att de efterlevande kan skildras ur en ovanlig vinkel. Och det har ju blivit en bra bok.

Lova! sa Smulan

Lova! sa Smulan
av Moni Nilsson
Illustrerad av Joanna Hellgren

För att vara en bok som jag är så långt utanför målgruppen för, så gillade jag "Lova! sa Smulan" väldigt bra. Smulan har attityd. Hon är en tuff tjej, fast inte när det gäller att ta sprutor. Det spelar ingen roll att storebror retas eller att pappa lovar att vaccinationssprutan inte gör ont. Pappas lögn avslöjas enkelt med en knappnål. Fast när det väl är dags för sprutan så går det ju hennes ära förnär att en pojke i hennes egen ålder (som Smulan redan har bestämt är mesig) ska se henne gråta, så då är hon tvungen att ta sig samman. Men hur är det egentligen med pappas löfte att Smulan ska få välja vad som helst i affären om hon är duktig på vårdcentralen?

Bra bok tycker jag, men jag läste den inte med några barn eller ens med en tanke på att läsa den för några barn, så jag kan inte uttala mig om vad den tänkta åldersgruppen tycker. Jag gillar bilderna av Joanna Hellgren, som även gör serien Frances, också. Jag läste att det här var vinnarbidraget i en tävling att illustrera bland annat den här boken (och att berättelsen från början skulle handla om Tsatsikis lillasyster Retzina). En värdig vinnare, säkert.

(Bilden på omslaget är lite sned, eftersom jag har fotograferat i stället för att scanna.)

Kati i Paris

Kati i Paris
av Astrid Lindgren

I den tredje och sista boken om Kati ska hon åka till Paris och gifta sig med sin Lennart. Jag hoppas att det inte var en för allvarlig spoiler. I tidigare böcker har ju Kati varit ihop med Jan, men det har aldrig varit riktigt perfekt och när de tog en paus i föregående bok hoppades ju Kati att det skulle hända något. Och det gjorde det ju. Bästa kompisen Eva följer också med till Paris. Lennart har varit där förr, men Kati och Eva vill se allt. Det är till och med så att Lennart lite skämtsamt frågar Eva om hon tror att han och Kati kommer få en liten stund över till att gå och gifta sig. Älskar förresten att boken heter "Kati i Paris" och inte "Kati gifter sig"/"Kati som gift".

Precis som de tidigare böckerna är det en väldigt rolig bok, med en rolig jargong mellan Kati och de andra, men Astrid Lindgren är ju också väldigt duktig på att skriva allvarligt, och allvar förekommer också i Kati-böckerna. Jag tycker väldigt bra om dem.  De har väl försvunnit lite bland Astrid Lindgrens övriga verk, men om man är förtjust i just flickböcker så är de värda att leta upp. Om man bara ska läsa en gammal flickboksserie i sommar ... ;-)

Havsmannen

Havsmannen
av Carl-Johan Vallgren

Dåligt med uppdateringar under semestern tydligen. Både för att jag har varit bortrest emellanåt och för att datorn har krånglat. Så nu är det flera veckor sedan jag läste ut "Havsmannen". Men jag minns att det var så skönt att läsa den efter att ha läst flera böcker som av olika anledningar hade lite besvärligt språk. Här flyter språket lätt. Men berättelsen om Nella och hennes bror är svår att läsa på ett annat sätt. Det går snabbt, men det är hemskt. Nella försöker skydda sin lillebror Robert från alla som mobbar honom i skolan, men hon rår inte på dem. Hon lyckas köpa tid genom att lova att helt enkelt ge den värsta mobbaren pengar, en summa som egentligen är omöjlig att få tag på. Hemma finns inga pengar. Syskonens pappa sitter i fängelse, och mamman är för det mesta full. Robert drömmer om hur bra det blir när pappan blir frisläppt, och hur han ska sätta mobbarna på plats. Nella vet att när pappan kommer ut så kommer det bara finnas en till som hon behöver skydda Robert från. Fast sedan händer det något med boken. Det är fortfarande om Nellas fruktansvärda situation, men det kommer också in ett övernaturligt element, som påverkar Nella och de andra.

Jag läste ju boken i mitt lilla Hallandstema, men det här är så klart en av de böckerna som man inte behöver känna till platsen (i det här fallet Falkenbergstrakten) för att uppskatta. "Havsmannen" och "Drömmaren och sorgen" är de två böckerna som jag skulle kunna tipsa vem som helst om, eller åtminstone folk som inte har något emot att boken kanske rör sig bort från verkligheten en aning.

Ännu ett svar

Och där lyckades jag nog hitta den andra boken jag sökte också. Det bör vara "The Headless Cupid" (på svenska "Spökhuset") av Zilpha Keatley Snyder.

Jag googlar (kanske) fram rätt bok

I förrgår efterlyste jag ju ett par böcker som jag läste för länge sedan. Efter ihärdigt googlande idag så tror jag faktiskt att jag har lyckats hitta den ena själv. Nämligen den med spökhistorier, den som jag var mest intresserad av att hitta.

Den med pojken som upptäcker att mannen han bor hos har dödat två barn (som nu spökar) och att han själv står näst på tur är en spökhistoria av M. R. James. "Lost Hearts". Som jag faktiskt har i min boksamling, i "The Complete Ghost Stories of M. R. James". Uppenbarligen har jag aldrig läst den.

Jag visste inte om boken jag sökte helt enkelt var en samling med några av M. R. James historier, eller en samling spökhistorier av olika författare. Den måste vara på svenska i alla fall, för jag läste den för så länge sedan att det inte kan ha varit på några andra språk. Jag fick inte så väldigt många träffar på Libris när jag sökte efter M. R. James på svenska, och ingen av dem kändes riktigt rätt. Och hur vet jag om det är just "Lost Hearts" som är med i antologierna?

Kanske heter den "Förlorade hjärtan" på svenska? Då fick jag upp en finsk sida som upplyste om vilka antologier M. R. James "Förlorade hjärtan" ingår i. Dels en bok med enbart berättelser av James i, dels en antologi som heter "Mardrömmarnas hus" och som gavs ut av Rabén och Sjögren 1987. Låter inte det lovande?

"Mardrömmarnas hus" är en svensk översättning av en antologi som redigerats av bl.a. Isaac Asimov och som heter "Young Ghosts". Och vilka noveller ingår i "Young Ghosts" då? Många, bland dem "An Uncommon Sort of Spectre" av Edward Page Mitchell, en berättelse om en tysk baron som firar födseln av sina fyrlingsöner med att dricka fyra extra flaskor vin, utöver sina vanliga tjugo, och som får en annorlunda gäst ... Jo, jag är ganska säker på att jag har spårat upp rätt bok.

Och jag har beställt den på Bokbörsen.

Det finns fortfarande en bok jag efterlyser, en som jag inte vet hur jag ska googla fram. Läs gärna min efterlysning!

Bloggen 10 år! (Margit Sandemo)

Så här är det: Vi som en gång har sträckläst Sagan om Isfolket, och sedan har läst om den ett par gånger, och läst i stort sett allt annat som Margit har skrivit - vi får klaga på böckerna. Ni andra får det inte. Fast så är det väl med alla fankulturer egentligen. Det är inget speciellt med oss.

Hur många böcker är det nu - 179? Jag har läst nästan allihop. Och de är ju ofta väldigt lika varandra, med vissa variationer. Det är ofta en grupp som ger sig ut för att utföra ett uppdrag, ibland med övernaturliga förtecken, ibland är det mer en deckargåta. Men det känns ofta som om det är SAMMA grupp som är ute på de här uppdragen. Samma personlighetstyper dyker upp överallt i Margits böcker. I centrum står ofta en ung kvinna, som har dåligt självförtroende och som andra vet att de kan behandla illa. Hon vågar väl knappt på hoppas att någon ska se hennes inre kvaliteter. Men de finns där, och det är till slut någon som ser. Det ligger förstås en trygghet i att man vet vad man får. Man vet redan ungefär vad som kommer hända. De onda får vad de förtjänar, och de goda får också allt de bra som de har gjort sig förtjänta av. Och förstås, vid det här laget har man till och med hört skämten förut.

Jag läser om Sagan om Isfolket nu. Fantastiskt bra!

Bloggen 10 år! (Ester Ringnér-Lundgren)

Ester Ringnér-Lundgren är ju mest en favorit under namnet Merri Vik. Jag älskar Lottaböckerna. Okej, alla är inte lika bra, men jag gillar Lotta och jag gillar humorn i böckerna. Perfekt när man vill bli lite glad och det inte ska vara så svårt. De andra serierna har jag inte fastnat för på samma sätt. Nu har jag ju inte läst alla de andra böckerna heller. Det finns många. Jag har Kri-serien på gång, och den verkar ju lovande.

Bloggen 10 år! (Elizabeth George, Karin Fossum, Denise Mina)

Några deckarförfattare som jag måste läsa allt av. Jag har inte läst allt av dem än, så här har jag böcker att se fram emot.

Elizabeth George har jag läst längst. Det fanns nog bara en fyra-fem böcker om Lynley och Havers när jag började läsa och nu finns det fler. Jag tycker egentligen att de första är de bästa, men som alla andra av hennes fans måste jag ju veta hur det kommer gå för detektiverna. Ibland har jag inte alls varit intresserad av själva mordfallen, men jag tycker att de bitarna har börjat bli mer läsvärda igen.

När det gäller Karin Fossum så är jag däremot inte alls intresserad av detektiven Sejer. Jag håller inte reda på hans privatliv, jag vet bara att han har ett barnbarn och jag tror att han har en ny hund nu. Fast jag gillar ändå Sejers attityd gentemot offrens anhöriga, de misstänkta och de skyldiga. Men med Karin Fossums böcker gillar jag mest att läsa om brott som känns så väldigt vardagliga. Det är inga kriminella masterminds här, utan bara olyckliga omständigheter som leder till att någon mister livet.

Och när det gäller Denise Mina gillar jag allt.

Bloggen 10 år! (Sylvia Cassedy)

Sylvia Cassedy får alldeles för lite uppmärksamhet! Jag har läst de tre böckerna som finns på svenska och älskar dem. Om man gillar till exempel Maria Gripe borde man läsa de här också. "Bakom väggarna på vinden", "Den bästa sommaren" och "Det andra miraklet" handlar alla om flickor med stora problem, och hur de antingen kommer i kontakt med något magiskt eller har en egen fantasivärld - ofta kan man inte riktigt veta vilket. Och det är riktigt bra böcker. De är inte helt omöjliga att få tag på på antikvariat och second hand-butiker. Ut och leta nu!

Bloggen 10 år! (Neil Gaiman)

Jag minns att jag läste mycket bra om Neil Gaiman i en blogg för många år sedan, och att jag sedan kom på att leta efter hans serier på biblioteket. Jag lånade Sandman och sedan var jag fast. Eller var det "Stardust" jag läste först? Jag gillar att han skriver så många olika saker, men att det alltid är minst bra och gärna fantastiskt. Jag har just köpt hans senaste bok "The Ocean at the End of the Lane". Men jag vill spara den till ett bra tillfälle, någon dag när jag inte har något inplanerat och jag bara kan läsa och läsa. Jag hoppas ju att det ska bli någon sådan dag nu under semestern.

Bloggen 10 år! (Efterlysningar)

Uppdatering 25 juli 2013: Båda böckerna är förmodligen identifierade. De verkar vara en antologi som heter "Mardrömmarnas hus" samt en roman av Zilpha Keatley Snyder, "Spökhuset".

Jag tänkte passa på att efterlysa ett par böcker som jag gillade när jag gick på mellanstadiet sådär, men vars titlar och författare jag inte minns och som jag aldrig har lyckats googla fram.

Båda är på svenska, men antagligen översatta från engelska, och de kom ut på svenska antagligen under 80-talet, men jag kan inte bortse från att det kan ha varit på 70-talet eller tidigt 90-tal heller.

Den jag letar mest efter är en samling spökhistorier - jag vet inte om de är skrivna av samma författare eller olika. Det är inte så många berättelser i boken, kanske fem. Omslaget förestället två spökbarn, den ena (pojken) håller upp ena handen. Det är möjligt att de har långa naglar och hål där deras hjärtan skulle ha suttit, för båda de sakerna nämns i en av berättelserna. Den handlar om ett barn, jag tror en pojke, som kommer till ett hus. På något sätt spökar det. Barnet inser att husets ägare har dödat två barn tidigare (barn som ingen kommer leta efter, det ena beskrivs som ett zigenarbarn) och tagit deras hjärtan, och nu behöver han bara ett hjärta till för att uppnå sin onda plan.

En annan berättelse i samma bok handlar om en adelsman som kallas för nåt i stil med Tre Putäller (kan vara en annan siffra), eftersom han dricker ganska mycket. Just den här kvällen har han blivit far till trillingar, men i barnkammaren är det panik eftersom ett av barnen har försvunnit spårlöst. Då kommer det en gäst till slottet/godset, en man som verkar veta väldigt mycket om adelsmannen och på något sätt talar honom tillrätta eller har en varning. När gästen har gått återfinns den tredje trillingen. Det är barnet som har varit gästen, fast i vuxen, framtida gestalt.

Någon som känner igen det här?

Och den andra boken. Den handlar om några barn som föses ihop på något sätt. De kan vara styvsyskon eller kusiner. Det är nog i "nutid" (alltså typ 70-80-tal). En äldre flicka säger sig vara häxa och går med på att inviga de andra barnen som häxor. Först måste de skaffa häxoutfits. Ett plagg måste stjälas. Flickan har stulit ett par strumpbyxor från en marknad. De andra barnen vill inte stjäla, och snor till slut sockar ur familjens egen tvättkorg. jag tror att ett av barnen kan heta Blair, men att googla "Blair" och "häxa"/"witch" ger inte det resultat jag önskar. ;-)

Bloggen 10 år! (Rumiko Takahashi)

Jag får inte glömma manga. I flera år skrev jag regelbundet om Rumiko Takahashis härliga serie Ranma ½. Senare skrev jag mer oregelbundet om hennes serie Inu Yasha, som jag dels inte tycker lika mycket om, dels slutade ges ut på svenska mitt i. Jag har inte läst ut den än.

Tillbaka till Ranma ½. Det är egentligen en ganska tramsig serie, om kampsportsexperten Ranma, som har ett ganska udda problem. Efter att ha ramlat ner i en förtrollad källa förvandlas han till flicka om han får kallt vatten på sig, och återställs till sitt egentliga kön om han får varmt vatten på sig. Detta leder till diverse tokiga situationer och dessutom är det ofta olika tävlingar där kampsport blandas med andra sporter, t.ex. konståkning. Det visar si så småningom att Ranma inte är så ensam om sitt problem. Folk omkring honom har visst drattat i alla möjliga källor och förvandlas bl.a. till katter och grisar. Men den är mycket rolig och dessutom lär man känna och tycka om alla karaktärerna, trots tt de är ganska överdrivna och allt är så tokigt. Mycket bra.

Bloggen 10 år! (Judith Merkle Riley)

Mina föräldrar har samlat på ett antal olika uppslagsverk via Bra Böckers bokklubb. Tydligen fick man även med romaner. Som de inte läste, men som man kunde plocka åt sig bäst man ville. "En vision av ljus" av Judith Merkle Riley var ett fynd bland de böckerna. Jag var på jakt efter historiska romaner. Den här utspelar sig på medeltiden. Perfekt! Och den var väldigt dramatiskt och framför allt oerhört rolig. Och del ett i en trilogi, som inte var så enkel att få tag i. Jag lyckades till sist när hela serien kom i nyutgåva på engelska. Del ett är den bästa och del två möjligen den roligaste, men allihop är väldigt underhållande. Jag gillar även en annan, fristående, bok som utspelar sig i Franrike några hundra år senare.

Bloggen 10 år! (Jane Austen)

Filmatiseringna kom först. Så klart, vad trodde du egentligen? Jag försökte faktiskt läsa "Emma" någon gång på 90-talet. Det kom en nyutgåva med Gwyneth Paltrow på omslaget. Men nej, jag klarade inte att komma in i vare sig den eller "Stolthet och fördom". Men filmerna och framför allt TV-serien av "Stolthet och fördom" från 1995 var stora favoriter när jag och mina kompisar på gymnasiet hyrde film. Numera uppskattar jag böckerna också, även om det fortfarande finns en som jag inte har läst. Och förra året var jag och en av mina kompisar från gymnasiet och Jane Austen-turistade i Bath.

Bloggen 10 år! (Stephen King)

Idag fyller min blogg tio år. Tio år! Det känns lite galet faktiskt. Nu har den ju inte haft samma adress hela tiden, men eftersom alla de gamla inläggen är överflyttade hit så räknar jag det ändå som samma blogg. För att fira så kommer det idag komma tio inlägg i bloggen. Naturligtvis har jag lagt in dem i förväg, vilket jag annars inte brukar göra. Jag tänkte mest skriva om författare som är eller har varit favoriter. Inte om alla mina favoriter, jag skulle nog inte ens klara av att göra en lista, men om några.

En författare som jag har läst väldigt mycket av, men som det inte står särskilt mycket om i bloggen, är Stephen King. Varför obloggat? För att den stora Stephen King-perioden intäffade långt innan jag började blogga. Det fanns inte ens bloggar på den tiden. Alltså på 90-talet. Jag kommer ihåg att jag hade gjort en lista över alla Stephen King-titlar jag visste om (det står ju i böckerna vilka andra böcker han har skrivit) och kryssade av dem jag hade läst. Jag ville inte missa en enda. Fast det gjorde jag. Jag vet inte om det var så att jag inte fick tag i alla på biblioteket eller om jag bara tröttnade, men jag läste t.ex. inte "Carrie" förrän ganska nyligen.

Jag tror inte ens att det var skräcken jag var ute efter. Jag gillade stilen bara, och beskrivningarna av alla de här amerikanska småstäderna. Numera är det väl helt okej att läsa Stephen King, men på den tiden var det inte det. En gång på gymnasiet fick vi som uppgift på svenskan att skriva en fortsättning på en King-novell. Lärare var mycket noga med att poängtera att det här inte var en författare han tyckte var bra. Jag undrar om det var den typen av kommentarer som gjorde att man tappade intresset för böckerna ...