fredag 9 augusti 2013

The Ocean at the End of the Lane


The Ocean at the End of the Lane
av Neil Gaiman

En dag på min semester, när jag inte hade något annat planerat, så plockade jag fram min nya Neil Gaiman-roman och läste och läste. Precis som jag hade tänkt. Jag kan inte säga något om till exempel vädret den dagen. Sånt är inte så viktigt. Det viktiga är att man har en bra bok och inget man måste göra.

En man har rest tillbaka till Sussex, där han bodde som barn, för att närvara vid en begravning. Efteråt kör han runt på landsbygden och upptäcker att han har hamnat precis bredvid sitt barndomshem. På gården som låg bredvid, där hans kompis Lettie bodde med sin mamma och mormor. plötsligt minns han helt tydligt allt som hände när han var sju år, och som han trodde att han hade glömt.

Platsen och tiden, och till och med pojken själv, är inspirerade av Neil Gaimans egen barndom. Det är till och med bilder på honom som barn på omslagets flikar. Åtminstone ett av dem har jag sett i hans blogg, det som föreställer hur han har klättrat uppför (eller ska klättra nerför) ett stuprör. Det gör pojken i boken också, för det har han läst i böcker att pojkar gör. Stuprören var förresten betydligt stadigare förr, får vi veta. De var inte gjorda av plast då. Pojken gillar att läsa och att gå omkring och upptäcka sina omgivningar. Och som alla barn är han oimgiven av stora människor som bestämmer över honom, och vars handlingar ibland är ologiska och skrämmande.

En fin roman som känns väldigt gaimansk. Jag kommer ibland att tänka på andra av hans böcker under läsningen. Inte så att han kör på i gamla hjulspår, utan mer att det finns vissa teman som han återkommer till. Det är mer fantasy över boken än vad jag hade förväntat mig. Jag vet, konstigt av mig att ha den förväntningen på en bok av Neil Gaiman, men jag antar att det är så att man bara berättar om bokens början för att inte avslöja för mycket. Jag tyckte om hur, låt oss kalla dem för fantasyelementen, blandades med och förstärkte de mer vardagliga händelser som skrämmer en sjuåring, och läsaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar