Ny Alvin Maker-bok

Jag och Kristin såg den sjätte boken i Orson Scott Cards Alvin Maker-serie på SF-bokhandeln. Hade ingen aning om att den fanns, men den kom visst ut redan förra året. Måste ha! Men jag vill ha den i pocket (mycket billigare!), så då får jag vänta tills oktober. Undrar hur många böcker det ska bli förresten. Den första kom ut 1987, så om det ska bli fler kan jag tänka mig att man får vänta länge.

Alla de tidigare böckerna fanns förresten helt plötsligt i pocket med likadan design. De jag har ser helt olika ut. Grr, jag vill ju ha fina matchande böcker. :(

Vid Grand Central Station där satt jag och grät

Vid Grand Central Station där satt jag och grät
av Elizabeth Smart

(Hmm, hette inte den där amerikanska tjejen som blev kidnappad av en religiös galning också Elizabeth Smart? Det här är en annan E S alltså. Den här E S var från Kanada och levde mellan 1913 och 1986.)

Det här är en bok där språket nog kan beskrivas som poetiskt. Lite väl poetiskt. Jag fattar inte ett dugg ju. Det är fullt med liknelser, antydningar och vackra ord, och jag kan läsa flera sidor utan att något fastnar. Boken beskrivs dessutom som en feberdröm på baksidan. Men om man inte är så förskräckligt opoetisk som lilla jag så kan man säkert uppskatta den. Ibland dyker det upp nåt som jag gillar, men det är inte så ofta. Att jag läste ut boken berodde väl mycket på att det var 120 sidor med stor stil...

Det verkar som om boken handlar om Elizabeth Smart själv och hennes kärlekshistoria med George Barker. Han var gift med nån annan och det var en massa trassel och tragik. Det stod att läsa om detta i förordet av Heidi von Born, annars vet jag inte om jag hade fattat det...

Bergtagen

Bergtagen
av Margit Sandemo

Liv Larsen är inte som andra sjuttonåringar. Hon är barnslig och låter ofta fantasin skena iväg med henne. Hennes föräldrar tycker att hon är hopplös, medan de nästan dyrkar marken där hennes vackra och ytliga syster Tulla går. Folk är vana vid att inte ta Livs vilda historier på allvar, så när hon ser en man bli skjuten och han dör i hennes armar är det ingen som tror henne. Det finns ju inget lik där hon sa att det skulle finnas. Liv måste själv bege sig upp till Månedalen, där mannen har gömt undan några dokument som hans mördare var ute efter. Hon får hänga på en grupp forskare som ändå ska upp dit.

Gruppens ledare är Jo Barheim, en man som Liv har träffat en gång tidigare och som hon kände förstod henne. Men han ser henne bara som ett barn, och det är inte vad Liv vill.

Ännu en typisk Sandemohistoria. Ultimat mysläsning, där de elaka får vad de förtjänar i slutet. :)

En lustig sak var att Jo, som är supersnygg och -manlig, livserfaren, en auktoritet, gruppens naturlige ledare och det är ingen ände på allt han är, är 24 år. Hahaha. Det var ju väldigt vuxet det. På beskrivningarna verkar han egentligen mycket äldre, men det är väl för att det inte vara upprörande stor åldersskillnad på honom och Liv som åldern inte är högre.

------------------------------------------------------------

Här är förresten en kul krönika - Vem fan läser Margit Sandemo?. (Tack för tipset, CamillaH.)

Kranes konditori

Kranes konditori
av Cora Sandel

Katinka Stordal är den bästa sömmerskan i den lilla norska staden. När hon vill alltså. Men nu vill hon visst inte. Hon sitter på Kranes konditori och dricker vin tillsammans med den svenske hamnarbetaren Kubben, och hur mycket folk än försöker övertala henne så vägrar hon gå hem. Hon orkar inte med alla krav längre. Hon och hennes man har gått ifrån varandra och nu måste hon försörja sig själv och de båda halvvuxna barnen. Egentligen ville hon använda sin talng till att skapa vackra kläder, men det finns inte många tillfällen till det. Man förväntar sig att hon ska tacka ja till alla uppdrag, att hon ska arbeta hårt och framför allt att hon ska vara tacksam över allt som folk gör för henne (att de ger henne sömnadsuppdrag och kanske lite matrester t. ex.). Nu sitter Katinka alltså på Kranes konditori istället för att sy klart klänningarna som stadens fina damer ska ha på stadens hundraårsjubileum om bara ett par dagar. Det är skandal, och skvallret går. Ingen utom Kubben har någon förståelse för henne, och de flesta är eniga om att fru Krane måste ta på sig en del av skulden. Det är ju hennes konditori de sitter på.

Lite småtråkig bok nästan, men ju mer jag tänke på den desto bättre tycker jag att den var. Idag skulle man säkert säga att Katinka var utbränd, eller på väg att bli utbränd, men det var det väl inget som brydde sig om där och då. Speciellt Katinka, som är fattig och lite annorlunda, har ingen rätt att klaga eller vara missnöjd med sin situation. Men de som är snarast att fördöma henne är de som väl inte ens löper risk att få den här typen av problem.

Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia

Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
av Rumiko Takahashi

Ja, här händer det en massa. Schampo har ett medel som hon säger kan bota Ranma från att förvandlas till flicka vid olämpliga tillfällen, och han ska få det om han vill gå på en dejt med henne. Men kan man verkligen lita på Schampo? :)

I Kina ska det i alla fall finnas en källa som kan göra Ranma normal. Akane (som är förlovad med Ranma, mot bådas vilja) ska spela Julia i en teatertävling. Eftersom hon är så eftertraktad är det en hel hög som vill vara Romeo. Fast Ranma är förstås bara ute efter förstapriset - en resa till Kina. Vem som ska få bli Romeo görs inte upp i förväg utan alla försöker utmanövrera varandra under tävlingens gång. Att de inte har nån direkt koll på vad pjäsen handlar om hindrar dem inte.

Skojigt. :)

Del 9 (av totalt 38) ska komma ut den 29 juli.

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen

Don Quijote

Don Quijote
av Miguel Cervantes

Äsch, den här var ju inte så bra som jag hade tänkt mig. De norska bokklubbarna frågade ju en massa författare och kom fram till att just "Don Quijote" är världens bästa bok. Fast det tycker inte jag.

Don Quijote är en fattig spansk adelsman som har läst för många riddarromaner (som var väldigt populära på den tiden) och tror att de är på riktigt. Dessutom tror han att han själv är en kringvandrande riddare och ger sig ut för att döda jättar, rädda prinsessor och liknande. Allt gör han till ära för sitt hjärtas dam, en sådan har nämligen alla riddare i romanerna. Han har valt ut en bondflicka från orten, men för honom är hon den ädla Dulcinea av Toboso, och henne dyrkar han på avstånd. Hans "stridshäst" är i själva verket gammal och sliten, hans rustning är skrattretande och hans vapendragare är en trög bonde vid namn Sancho Panza. Tillsammans råkar de ut för en mängd missöden, eftersom Don Quijote tolkar omvärlden som han vill (väderkvarnar är elaka jättar, en religiös procession med en madonnabild är ondskefulla trollkarlar som för bort en vacker prinsessa etc.) och Sancho Panza inte kan övertyga honom om att han har fel. Sancho låter sig dessutom ofta dras med i fantasierna, särskilt när Don Quijote lägger ut om hur rikligt vapendragaren ska belönas så småningom.

Det är kul att ha läst en sån här oerhört känd bok. Alla har väl hört talas om uttrycket "att slåss mot väderkvarnar". Tyvärr lyckades den inte helt fånga mitt intresse. Det är för mycket dråpliga äventyr hit och dit och jag blir aldrig riktigt engagerad i personerna. Fast min utgåva är visst lite förenklad, kanske är det därför. "Don Quijote" kom ut för första gången 1605, och måste vara en av de äldsta böcker jag har läst.

Vi på Saltkråkan

Vi på Saltkråkan
av Astrid Lindgren

Det är väl nästan så att jag inte behöver skriva nåt om den här. Har man inte läst boken så har man ju sett TV-serien, eller hur? Men om du nu har tillbringat hela livet i en garderob (utan TV eller böcker) så handlar det om familjen Melkersson (velige pappa Melker, duktiga storasyster Malin, bröderna Johan, Niklas och Pelle) som kommer till ön Saltkråkan som sommargäster. Till att börja med så ser inte Snickargården, som de hyr, mycket ut för världen, men de börjar snart trivas.

Bofasta på Saltkråkan är bl. a. Tjorven, som är i Pelles ålder, hennes stora hund Båtsman, hennes systrar Teddy och Freddy, som är i samma ålder som Johan och Niklas, och lite annat folk. Det finns alldeles för många som vill uppvakta Malin, enligt hennes bröder, men så är det jämt. Den rätt så besvärliga Stina, som är lite yngre än Tjorven och brukar besöka sin morfar på Saltkråkan, vill försöka hitta en förtrollad prins åt Malin. Tjorven, Pelle och Stina leker och blir ovänner omvartannat, och flickorna bråkar om vem som ska få leka med Pelle. Och så finns det en massa djur att leka med och ta hand om. De fyra äldre barnen bildar en hemlig klubb. Melker trasslar till det mesta och Malin ordnar allt.

Haha, det hade ni ingen aaaaaning om.

Jag har läst alldeles för få Astrid Lindgren-böcker. Vet inte varför, jag tycker ju att de är bra. Måste göra nåt åt det. Att läsa böckerna är väl ett ganska bra sätt...

Ich habe einfach Glück

Ich habe einfach Glück
av Alexa Hennig von Lange

Det här är en tysk ungdomsbok och till att börja med ska jag tala om att den här boken finns på svenska också. "Vilken tur jag har" heter den. Så, nu kan du läsa vad den handlade om och vad jag tyckte om den.

"In der Schule bin ich immer fröhlich. Alle denken, Lelle hat ein sonniges Gemüt." (Min översättning: I skolan är jag alltid glad. Alla tror att Lelle har ett soligt humör.) Så inleder femtonåriga Lelle berättelsen om sig själv och ett par händelserika dagar i sitt liv. Hemma är Lelle helt annorlunda. Hennes mamma oroar sig för henne, särskilt över att hon inte vill äta. Men hon oroar sig minst lika mycket för Cotsch, Lelles sjuttonåriga syster. Ibland oroar sig mamman för sig själv också. Hon brukar inbilla sig att hon har hjärtproblem eller nåt i den stilen. Och då blir Lelle också orolig, för hur jobbig mamman än är och hur mycket hon än inkräktar i Lelles privatliv så tycker hon ju ändå om henne. Dessutom vill hon inte bli lämnad ensam med pappan.

Ja, det finns en pappa i familjen också, men han är mest på jobbet eller i källaren och putsar sina skor. Han oroar sig minsann inte för de övriga familjemedlemmarna, och de bryr sig inte heller så mycket om honom. Fast egentligen är det mycket som kretsar kring honom ändå. "Vi kan ha det trevligt bara vi tre", säger mamman. "Det går utan pappa." Och så är hon ledsen för att han inte längre vill gosa med henne. Cotsch upplyser Lelle om vad mamman egentligen menar med "gosa" och råder mamman att skilja sig (men det gör man bara inte, enligt mamman). Supersnygga Cotsch, alltid med en ny pojkvän, får utbrott när hon anser sig förbisedd (ofta) och kan vara ledsen i flera dagar om någon kritiserar henne. Hon säger att hon hatar pappan. För några år sen skrev hon ett brev till honom där hon förklarade allt, men det har han inte läst än. Cotsch går hos psykolog och har fått för sig att pappan är "übergriffig" (nåt i stil med "övergreppsbenägen", borde det väl betyda?). Så nu vågar Lelle knappt vara ensam med pappan.

I huset bredvid finns en pojke som bara är ett par år äldre än Lelle, men som ändå bor alldeles ensam. Hans föräldrar är döda (Lelles föräldrar säger att de var tablettmissbrukare). Arthur, som han heter, är slafsigt klädd, och Lelles föräldrar tror att han är kriminell. När han råkar köra på Lelles mamma med moped får Lelle upp ögonen för honom...

Bra bok! Lelles funderingar och de problematiska relationerna i familjen känns trovärdiga. Det jag inte tyckte var så bra var slutet. Det tog liksom bara slut, och trots att det hade hänt flera dramatiska saker så hade de inte lett till något. Jo, kanske något, men fortfarande har jag ingen aning om hur det ska gå. Men nu har jag fått reda på att det finns två andra böckr om Lelle. Den ena, "Erste Liebe", ska komma ut i höst och är en fortsättning på "Ich habe einfach Glück". Det finns också en en barnbok, "Lelle", som handlar om när Lelle och Cotsch var små. Intressant grepp. Jag måste läsa de böckerna också.

Ett oskrivet blad

Ett oskrivet blad
av Marie Hermanson

Reine lever ett ensamt och händelselöst liv. Han är femtiosex år och förtidspensionär, har inte kontakt med några släktingar och har väl bara en vän. Ibland går han i kyrkan, för musikens och stämningens skull.

En dag går han till en frikyrka, för att få lite variation, men tycker inte att han passar in. Så får han syn på en kvinna som inte heller verkar passa in och som står och kämpar med att få på sig kappan. Plötsligt upptäcker han att han har hjälpt henne med kappan och dessutom bjudit henne på café. Hon heter Angela och äter kakor med stor njutning. Annars är hennes ansikte väldigt uttryckslöst, hon verkar inte ha så mycket personlighet, inget förflutet, hon har nästan inga möbler i sin lägenhet. Reine och Angela börjar umgås och när han friar tackar hon ja. Reine tycker om att lära henne saker, och verkar trivas med att hon är så tom. När de sedan får en son blir livet helt perfekt. Reine har alltid sett på sig själv som en som står utanför det normala livet, men nu har han plötsligt fru, barn, bil, sommarstuga. Det hade han aldrig kunnat drömma om.

Men idyllen går snart i kras. Sonen är svårt sjuk och det enda som skulle kunna rädda honom är en dyr operation i utlandet. Reine gör upp en vansinnig plan om hur de ska få ihop pengarna och Angela börjar uppvisa oroväckande personlighetsdrag. För naturligtvis har Angela ett förflutet, något som Reine kanske hade kunnat lista ut i tid om han hade varit lite mer intresserad.

En psykologiskt spännande bok, som visserligen inte var så bra som jag kommer ihåg att Marie Hermansons "Musselstranden" var, men ändå mycket bra. Jag får en ganska dyster känsla av boken. Reine som inte förväntar sig mycket av livet och Angela som inte tycks förvänta sig någonting alls. Känslan av att det här omöjligt kan sluta lyckligt. Det är välskrivet. Läs!

Det är förresten ett extra plus att boken utspelar sig i Göteborg, där jag bor. Visserligen är jag inte infödd och har inte full koll på stadens geografi, men många av platserna känner jag ju till.

Konsulns Gun

Konsulns Gun
av Salli Brolin-Janzon

Undertiteln är "En bok om en yrhätta". Gun är en moderlös flicka som alltid ställer till det (och förstör egna och andras kläder på löpande band), men hon är omtyckt av sina vänner och faktiskt även av de flesta vuxna eftersom hon är ärlig, rättfram, godhjärtad etc. etc. Fast hon låter avliva sin hundvalp när hon förstår att hon inte kommer få lov att behålla honom och inte vill att nån annan ska få honom. Är inte det lite... psycho? Fast det verkar inte som om författaren tycker det, för det beskrivs inte alls som om det skulle vara nåt fel i det. Det hände faktiskt något liknande i "Rilla of Ingleside" som jag reagerade på. En pojke dränker sin kattunge för att Gud ska göra så att en av soldaterna kommer hem fråm kriget. Det är nåt slags offer, katten är nämligen det han tycker bäst om i hela världen. Det känns som om L. M. Montgomery och alla i hennes bok reagerar på ett väldigt underligt sätt inför den händelsen. Fast folk kanske hade en annan inställning till djur på den tiden. Jag tror att båda böckerna skrevs på 1930-talet eller däromkring.

Tillbaka till "Konsulns Gun". Det är inte en bok jag rekommenderar. Visst, det är ett par rätt roliga upptåg, men de verkar så lösryckta. Handlingen hänger inte alls ihop. Dessutom är personskildringarna ganska dåliga. Inget omläsningsstoff det här.

Ja må han le... Va?

Ja må han le... Va?
av Per Nilsson


Roberto har bestämt sig för att rymma hemifrån och aldrig komma tillbaka. Varför vet han inte riktigt. Han har det inte särskilt svårt hemma eller i skolan, inte värre än någon annan, och han har inget särskilt att rymma till heller. Men rymma ska han. Imorgon ska han fylla tretton år, och han har tänkt försvinna under natten. Så när familjen kommer och sjunger för honom nästa morgon kommer det låta: Ja må han le... Va? För Roberto kommer inte vara där längre.

Han har planerat alltihop så noga, men saker händer som han inte har räknat med. På stranden där han har tänkt lägga sina kläder (det ska se ut som om han har drunknat) sitter det en ledsen och sur tjej, och i ett dike i närheten ligger en gammal tant och kan inte komma upp. Roberto och tjejen måste ju hjälpa henne upp och till sjukhuset, eller hur? Det blir en väldigt händelserik natt för Roberto, men inte på det sätt som han hade tänkt sig.

Per Nilsson är en av min brors flickväns favoritförfattare. Jag har inte läst så mycket av honom. Förutom den här boken bara "Ask och Embla" (med bilder av Daniel Ahlgren) och nån novell i "Färdlektyr 2003". Men jag kan mycket väl tänka mig att det blir mer i framtiden. Jag var vaken halva natten och läste om Robertos nattvandring genom staden tillsammans med sina båda följeslagerskor. De pratar och hamnar i många olika situationer, och det tema som hela tiden kommer tillbaka är hur mycket en människa egentligen är värd.

Legends

Legends
av Terry Pratchett, Anne McCaffrey, George R. R. Martin, Tad Williams, Robert Jordan, Stephen King, Terry Goodkind, Orson Scott Card, Robert Silverberg, Ursula K. Le Guin och Raymond E. Feist
Redigerad av Robert Silverberg

"Legends" innehåller berättelser av elva fantasyförfattare, skrivna speciellt för den här samlingen. Berättelserna utspelar sig i de världar som författarna brukar skriva om. En Discworldberättelse av Terry Pratchett, en Wheel of Time-berättelse av Robert Jordan etc. Vissa av historierna har dock kommit ut i annan form senare, både Jordans "New Spring" och Terry Goodkinds "Debt of Bones" finns som egna romaner. Troligen aningen förlängda i så fall. Idén bakom samlingen är väl att man ska kunna få små smakprov på författare man är nyfiken på, och på köpet få läsa historier av författare man kanske inte alls har tänkt läsa innan.

Den av berättelserna jag fastnade mest för var den av Orson Scott Card. En Alvin Maker-berättelse. Eftersom det har tagit mig flera år att läsa "Legends" så har jag sedan dess hunnit läsa alla de fem Alvin Maker-böcker som finns. De är väldigt bra, särskilt de första två. Robert Jordans böcker hade jag redan läst några av, och några av Terry Pratchett också. Jag kan tänka mig att läsa mer av de två författarna. Annars var det väl Stephen King och kanske George R. R. Martin som var mest intressanta. Jag har förstås läst många böcker av King, men inga av Dark Tower-böckerna. Kanske borde. Å andra sidan har jag absolut tillräckligt med böcker att läsa utan att jag ska behöva börja på en massa oändliga fantasyserier också...

Jag tycker förresten att förlagen har trasslat till det här med Legendsböckerna. Det här är alltså en bok om man läser den inbunden. I den brittiska pocketutgåvan har de delat upp boken i två volymer. Det är dem jag har läst och som bilderna här ovan föreställer. Den amerikanska pocketutgåvan består istället av tre volymer. Krångligt värre. Dessutom finns det en "Legends II", som är en helt annan bok med andra berättelser i, bl. a. av Neil Gaiman och Diana Gabaldon. Och Orson Scott Card medverkar i den också. Det är de tre jag har lagt på minnet. Har inte läst den boken. Än.

Över alla gränser

Över alla gränser
av Margit Sandemo


Som barn var Sunniva en riktig busunge, en sån som lärde alla de andra barnen dåliga vanor. När hon var fjorton blev hon kär i den stilige och korrekte Arne, mest för att han liknade en filmstjärna hon beundrade, men han var inte intresserad av en vild och ovårdad liten flicka. Men nio år senare har de träffats igen och nu är Sunniva mer i Arnes smak. Han har dessutom hjälpt henne på traven med att skaffa sig en mer vuxen stil. (Hmm... Tänds en liten varningslampa här.) Nu ska de gifta sig. Det är då de upptäcker att Sunniva redan är gift. Fast det hade hon helt glömt bort.

Hennes hastiga giftermål med Scott Hollinger hade ägt rum två år tidigare. Det var enbart av praktiska skäl, han behövde vara gift för att få ett jobb han hade sökt, hon behövde vara gift för att få en lägenhet hon vill ha. Det var meningen att Scott skulle lämna in skilsmässoansökningarna redan samma dag. Men det hade han alltså inte gjort. När Sunniva försöker få tag på honom visar det sig dels att han äger ett stort företag och har försnillat en massa tillgångar, dels att ingen har sett honom på två år. Faktiskt inte sedan deras bröllopsdag...

Det här är en sån där "nutida" Sandemobok som nästan verkar historisk för att den skrevs för så länge sen. Hur många hyresvärdar kräver att hyresgästerna är ordentligt gifta numera liksom? (Observera att Sunniva skulle bo ensam, men hon var tvungen att vara gift ändå.) Krävde hyresvärdar förresten det för ca. 25 år sen? Fast det var väl inte av ett stort företag hon skulle hyra utan säkert av en privatperson. En ganska typisk Sandemobok, med en del spänning och gåtor som måste lösas och en del romantik. Det är också ganska tydligt vilka personer som är "snälla" och vilka som är "elaka", med något undantag som man inte riktigt kan vara säker på. Själva lösningen på gåtan var nog inte så enkel att klura ut. Jag visste på ett ungefär, men jag hade ju läst boken en gång innan.

Omslaget är förresten direkt pinsamt. Inget man läser på spårvagnen ...

Kinesiska sagor

Kinesiska sagor

Vad ska man säga om det här då? Det är en samling kinesiska sagor. Handlar mycket om människor som kommer i kontakt med andar. Ofta om någon som hjälper/räddar en ande (utan att veta att det är en ande) och sedan blir belönad för detta.

Det här är inte en bok jag har sträckläst, utan det tog väl ett par veckor. Den är inte så himla spännande ("kaaaan det vara en ande?") eller ens särskilt kul, men det är ju intressant att se vad det finns för sagor i Kina. Fina illustrationer förresten.

Arvegods

Arvegods
av Trude Brænne Larssen

Daniella Juarez, som för det mesta kallas Dan, är uppvuxen i portvaktarbostaden på Holmegaard tillsammans med sin morfar Tony. Dans mamma dog när Dan var liten, och pappan vet hon inte ens vem det var. Morfar Tony var hästtränare och mycket viktig för Holmegaards goda renommé som galoppstall. Trots hans skicklighet fanns det aldrig tillräckligt med pengar i portvaktarbostaden.

Nu är Tony död och Dan, som har fått lära sig allt som han kunde, har fått finna sig i att bli behandlad som en okunnig stallflicka av den nye tränaren. Men plötsligt dör även Gjert Holmegaard, ägaren till gården, och Dan får ärva hela härligheten. Nu vet hon vem som var hennes pappa ja... Hon blir inte förtjust över tanken. Dans mamma var sexton år när Dan föddes och Gjert Holmegaard var mycket, mycket äldre. Dan vill inte ha hans pengar eller hans gård, och hon passar inte in i rollen. Men när Gjert Holmegaards släkting Martin Borge vill köpa Holmegaard för en mycket stor summa förvånar Dan sig själv med att tacka nej.

På så sätt skaffar hon sig en fiende som kan förstöra mycket för Dan och Holmegaard, och snart blir det kärva tider. Men hon har åtminstone ett par vänner, och hjälp kommer även från oväntade håll...

Det här är uppföljaren till "Mot alle odds" som jag läste nyligen. Vet inte hur lång det är tänkt att serien ska bli, men det blir väl ett antal böcker till. Den här boken var svår att komma igång med, början var ganska seg. Men det blev mycket bättre efterhand. Inte så att böckerna är lysande, men de är bra som underhållning (och jag kan ju alltid skylla på att de är språkträning, hehe). Jag tänker åtminstone fortsätta läsa serien.

Fushigi Yûgi volume 5: Rival

Fushigi Yûgi volume 5: Rival
av Yû Watase

Miaka och Yui är två japanska flickor som hamnat mitt i handlingen i en bok. Där har Miaka blivit prästinna av Suzaku, landet Hong-Nans gud. Om hon lyckas hitta sina sju Suzakukrigare kommer hon kunna få sina uppfyllningar uppfyllda. Miaka slits mellan den verkliga världen, där hennes familj finns och där hon måste komma in på en bra skola för att glädja sin mamma, och mellan bokens värld, där hennes älskade Tamahome, en av Suzakukrigarna, finns, och där hennes uppdrag består i att rädda Hong-Nan från fiendelandet Qu-Dong.

Tamahome är hos Miakas före detta bästa vän Yui, som numera är prästinna för Qu-Dongs gud. Nu planerar Miaka att tillsammans med sina övriga Suzakukrigare (alla utom Tamahome alltså) rädda Tamahome och Yui från Qu-Dong. Frågan är om Yui vill bli räddad. Och vad vill Tamahome?

Ännu ett spännande (och roligt) seriealbum i den här serien. :) Vill ha fler!

- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit

Rilla of Ingleside

Rilla of Ingleside
av L. M. Montgomery

Det här är den sista boken om Anne på Grönkulla/of Green Gables. Anne är ju vuxen sedan länge och har sex barn. Jag tyckte att böckerna blev tråkigare och tråkigare när hon blev vuxen, men så i den föregående boken, "Rainbow Valley", började det handla om nästa generation och då blev det genast mycket bättre. Det verkar som om L. M. Montgomery var bättre på att skriva böcker med barn och unga i centrum, även om de inte alls är den typen av barnböcker där de vuxna knappt finns med. Stora delar av böckerna handlar om de vuxna. Men Anne blev väldigt anonym när hon väl hade växt upp.

Marilla, eller Rilla som hon alltid kallas, är Annes yngsta dotter. Föräldrarna är lite oroade över att hon är så oseriös och ansvarslös. Men det förändras snart. När Rilla är femton år, samma dag som hon är på sin första riktiga fest, bryter krig (första världskriget) ut i Europa. Canada tillhör ju Storbritannien, så det medför ju stora konsekvenser i Rillas närhet. Många unga män tar värvning och skickas till Europa för att slåss. Det är Rillas bröder, barndomskamrater och andra hon känner. Vilka ska komma tillbaka? Hemma följer man oroligt nyheterna från Europa. Rilla växer upp snabbt, särskilt när hon tar sig an en baby vars mor dött och vars far är ute i kriget. Rilla, som inte ens tycker om barn!

Den här boken känns mörkare än de tidigare, men det är väl inte så konstigt. Visserligen har det inte dolts att folk dör, och alla som dör är inte gamla, i de tidigare böckerna heller, men krig har det åtminstone inte varit. Men det saknas inte lustiga episoder heller.

Jag har faktiskt ett par Anne-böcker kvar att läsa , "Chronicles of Avonlea" och "Further Chronicles of Avonlea". Om jag har förstått det rätt är det berättelser om saker som inträffar i Avonlea (där Anne är uppvuxen) samtidigt som de tidigare Anneböckerna, men som Anne inte är inblandad i. Kommer säkert att bli trevlig läsning.

Fantomen - Sy Barry söndagsäventyr 1962-1964, 1964-1966

Fantomen - Sy Barry söndagsäventyr 1962-1964
Fantomen - Sy Barry söndagsäventyr 1964-1966
av Lee Falk
Illustrerade av Sy Barry

Nu kan jag tänka mig att Kristin blir en smula överraskad. :) Jag brukar då inte läsa Fantomen. Kristin har förresten det första av de här albumen, signerat av Sy Barry, vet jag. Det var nämligen jag som fixade det åt henne på Bokmässan. Så jag har faktiskt skakat hand med Sy Barry.

Just nu säljer de en del seriealbum billigt på Rusta (källan till bra litteratur...), bl. a. de här två. Jag tänkte att det kunde ju vara kul att läsa, så jag köpte dem. Jag tror inte jag behöver förklara närmare vem Fantomen är eller vad berättelserna (det är fyra stycken i varje album) handlar om. I stort sett kämpar han mor skurkar, i en räddar han istället en gorilla, och i en läser han i krönikeböckerna om hur en förfader kämpar emot skurkar.

Det här ska visst bli en lång serie, där alla äventyr som Sy Barry tecknat ska samlas. Jag har sett del tre i en bokhandel, men till ett helt annat pris än de 29 kr styck jag betalade för dessa.

Jag läste Fantomen ibland när jag var liten och tyckte att det var rätt bra och spännande. Blev väl inte riktigt lika imponerad den här gången. Visst, det är helt okej underhållning och jag gillar själva idén, men jag tror att jag uppskattade historierna mer när jag var yngre.

En lite irriterande bieffekt av läsningen var att jag fick den där Trazan & Banarne-låten, "Fantomens brallor", på hjärnan. Ännu mer irriterande är att jag inte kan dem längre. Ska ta mig sjutton ta och köpa skivan bara för det. Nöjda nu?

Anrop

Anrop
av Margit Sandemo

Tja, ena dagen en nobelpristagare, nästa kiosklitteratur. Som sig bör. "Anrop" är den andra delen i Margit Sandemos nya bokserie Blåljus!. Den första boken läste jag för en dryg månad sedan. Det är en ganska ovanlig serie om man tänker på vem som har skrivit den, för den utspelar sig i nutid och ska inte innehålla några övernaturligheter.

Vi får följa ett gäng ambulansförare i deras arbete och vardag. Mycket arbete blir det, även när de kanske tänkt sig att vara lediga. Det är ganska många olika utryckningar, problem och intriger i den här boken: lite väl många. Handlingen går väldigt snabbt framåt. Jag skulle gärna sett att den gick lite långsammare, och i stället för att ha med alla utryckningar kunde det varit lite mer om huvudpersonerna. Man lär inte känna dem så bra som jag skulle vilja. fast en del hemligheter som de har haft avslöjas och det är inte direkt trevlig läsning... Men nu vill jag gärna veta hur det ska gå för dem.

Språket är ju inte heller bra, men det är lite lättläst underhållning och det kan vara trevligt ibland. Egentligen tror jag att jag tycker att böckerna är okej för att jag har läst så mycket av Margit tidigare och för att det är så välbekant. Fast just den här boken var inte mysig och lättsmält heller, p.g.a. vissa ämnesval.

Dvärgen

Dvärgen
av Pär Lagerkvist

Dvärgen hör hemma vid en italiensk renässansfurstes hov. Han föraktar de flesta människorna omkring sig. De är dumma och svaga, och det tycker han illa om. Hit räknar han även de flesta positiva känslor och handlingar, som godhet, kärlek, vänskap. Inget av detta kan han förstå. Dessutom tål han inte det kroppsliga - sjukdom, folk som äter etc. Men fursten beundrar han för hans styrkas och falskhets skull. Våld, förstörelse, aggression och lömskhet är saker som Dvärgen uppskattar och förstår.

Boken är skriven som en slags dagbok, där Dvärgen berättar om händelser vid hovet och om kriget som bryter ut mellan furstendömet och en gammal fiende. Berättelsen är naturligtvis starkt färgad av hur Dvärgen uppfattar sig själv och sin omgivning. Väldigt intressant läsning.

Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit

Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
av Yû Watase

De japanska skolflickorna Miaka och Yui har hamnat mitt i handlingen i en gammal kinesisk bok. Innan var de vänner, men nu står de på varsin sida i konflikten mellan länderna Hong-Nan och Qu-Dong. Yui anser sig ha skäl att hämnas på Miaka, och hon tänker göra det genom att ta Tamahome (penninggalen ung man som är utvald att vara en av krigarna som kämpar för Miaka, prästinnan av Suzaku, och som Miaka älskar) ifrån henne.

Miaka fortsätter sökandet efter de övriga Suzakukrigarna (hon har hittat fyra och det ska vara sju), och det leder henne och hennes vänner rakt i armarna på ett rövarband och desutom till en stad där pest härjar. Spännande, spännande. Jag vill ha nästa del nu! (Det finns nog ca. 10, men man ska köpa dem också...)

- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple

Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple

Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
av Yû Watase

I den magiska boken "The Universe of the Four Gods" har femtonåriga Miaka blivit prästinna och landet Hong-Nans stora hopp. Miaka ville kunna ta sig tillbaka till sin egen värld, dagens Tokyo, men vägen var avskuren - boken var stängd. Hennes bästa vän Yui räddade henne, men sögs själv in i boken. När Miaka återvänder till bokens värld för att finna Yui har det bara gått en natt i Tokyo, men för Yui har det gått flera månader. Och hon har inte haft samma tur med sitt mottagande i bokens värld som Miaka hade. De forna vännerna står nu på varsin sida i konflikten mellan länderna Hong-Nan och Qu-Dong.

Dessutom får Miaka se oväntade sidor av Tamahome, som hon älskar, och hon får lära sig att hon har ett ansvar som prästinna av Suzaku.

- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle

Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle

Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
av Yû Watase

I del 1 i serien hamnade Miaka och hennes bästa vän Yui i en annan värld när de öppnade en bok. De återvände snart till Tokyo, men nu är Miaka i bokens värld igen. Här visar det sig att hon är den som valts ut till att vara prästinna av Suzaku (landet Hong-Nans gud, dessutom de södra sju stjärnbilderna i en grupp av 28). För att få Suzakus makt och få sina önskningar uppfyllda (att klara inträdesproven till den skola hennes mamma vill att hon ska gå på och att skydda Hong-Nan mot invasion från grannlandet Qu-Dong t. ex.) måste hon samla ihop de sju krigare som symboliserar de sju konstellationerna i Suzaku. Men de kan finnas var som helst och vet troligen inte om det själva.

Tre stycken har hon redan hittat. Men det finns vissa komplikationer. Miaka är förälskad i den stilige Tamahome, som bara tänker på hur han ska kunna tjäna pengar. Den narcissistiske kejsaren Hotohori menar att Miaka är hans idealkvinna, och själv är hon inte riktigt säker på sina känslor för honom. Och så är det den otroligt starka Nuriko, vars mål är att gifta sig med Hotohori. Nurikos taktik är att flörta med Tamahome för att göra kejsaren svartsjuk, samt att ordna med diverse intriger. Nuriko och Miaka kommer inte överens... Och dessa tre ska liksom vara de krigare som ska försvara Miaka!

Dessutom, hur ska Miaka kunna klara sina inträdesprov om hon inte befinner sig i rätt värld? Den här gången visar det sig vara mycket svårare att återvända. I Tokyo letar hennes mamma, hennes storebror och Yui efter henne. Och Yui har kanske en aning om var hon kan ha tagit vägen...

Jag tycker om den här serien. :) I den här delen lär Miaka och hennes "stjärnbilder" känna varandra bättre, Miaka försöker vinna Nurikos vänskap och alla fyra ställs inför sin första svåra prövning.

- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess

Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess

Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
av Yû Watase

Har just köpt det fjärde Fushigi Yûgi-seriealbumet och tänkte att jag skulle läsa om de tre första innan jag läser det. Tror det har kommit ut sådär 10 stycken totalt hittills. Vill ha!

Miaka är en tjej som gillar att äta, men som inte är så förtjust i att plugga. Men hennes mamma vill att Miaka ska komma in på en bra skola, och Miaka vill gärna göra sin mamma glad. Alltså pluggar hon, men hon får ändå inte tillräckligt bra betyg. Dessutom vill hon hellre gå på en annan skola, med lägre antagningskrav. De flesta av hennes kompisar ska gå på den. Hennes bästis Yui ska gå på den fina skolan, men hon är supersmart och behöver knappt anstränga sig för att få tillräckligt höga betyg.

En dag när Miaka och Yui är på biblioteket råkar de hamna i ett rum som egentligen ska vara avstängt. De börjar bläddra i en bok som verkar vara en översättning av en gammal kinesisk historia. Plötsligt blir det jordbävning och när det är över befinner sig de båda flickorna inte längre i biblioteket. De har hamnat mitt i bokens handling, och den börjar med att slavhandlare försöker ta dem till fånga...

Spänning! Action! Romantik! Humor! Dramatik! Väldigt bra inledning på den här serien. Jag tycker att de olika personligheterna kommer fram bra också, även de som kanske inte har så stora roller. Jag menar, en av de allra mest dramatiska scenerna här är ett stort gräl Miaka har med sin mamma.

Nu ska jag läsa nästa del i serien. :)

Här är en liten gris

Här är en liten gris
av Ulf Nilsson
Illusterad av Fibben Hald

Jag och min syster hittade den här på Rusta (av alla ställen) och föll pladask för den. Vi var helt enkelt tvungna att köpa den och jag planerar att köpa en till så att vi har varsin. :) Men, eh, är inte det här en bilderbok för barn? Jodå, men en som vuxna absolut kan uppskatta de med.

Herr Gris är en gris som lever efter fasta rutiner. Men när han blir kär i en vacker grisfröken förändras allt. Hur ska han vinna hennes hjärta? Kanske kan han imponera med att slå kullerbyttor?

En underbar bok. Läs, läs, läs!

Mot alle odds

Mot alle odds
av Trude Brænne Larssen

Jag har tidigare läst Trude Brænne Larssens serie Ulveøyne och tyckte att den var bra. Nu när hon har börjat ge ut sin nya serie Holmegaard var Kristin snäll och skickade den första boken till mig. (Den andra boken, "Arvegods", kom faktiskt ut idag.) :)

När jag först hörde vad Holmegaard skulle handla om blev jag ganska skeptisk. Ulveøyne var en historisk serie (vikingatid) med övernaturliga inslag, något som väl har varit rätt vanligt bland de här norska kiosklitteraturserierna. Holmegaard däremot utspelar sig i nutida hästkapplöpningsmiljö. Hästar? Jag läste ju knappt hästböcker när jag var i "rätt" ålder och har aldrig varit hästintresserad. Men så fick "Mot alle odds" goda omdömen av Huldra, Tone och Inger Elisabeth. Värd ett försök alltså.

Daniella, eller Dan som hon brukar kallas, är dotterdotter till den argentinske hästtränaren Antonio "Tony" Juarez. Själv är Dan född i Norge och Tony är hennes enda familj. Pappan vet hon inte vem han är och mamman dog i en ridolycka när Dan var liten. Därför har Tony förbjudit Dan att rida, något som egentligen är ganska idiotiskt med tanke på att de båda arbetar och bor på Holmegaard, en framgångsrikt kapplöpningsstall. Tony har läst Dan allt han kan, och trots att hon är väldigt ung, 22 år, är hon mycket duktig. Men rida får hon alltså inte. Fast det gör hon i alla fall, när Tony inte ser.

På Holmegaard rör det sig mycket folk. Det är ägaren av gården, hans familj, hästägare och rika vänner, och så är det jockeyer och folk som jobbar i stallet. Naturligtvis blir det en hel del konflikter och intriger, och Dan och Tony är väl inte de som har mest sansat temperament direkt.

"Mot alle odds" visade sig vara riktigt god underhållning, med karaktärer som är gott skildrade och många spännande händelser. Jag tänker fortsätta läsa om Dan och de andra på Holmegaard.

Lusthusets gåta

Lusthusets gåta
av Ester Ringnér-Lundgren

Mysdeckare för ungdomar (flickor, närmare bestämt) om tonårstjejen Gitte som tillbringar sommaren med att hjälpa till i sin faster Sivs bokhandel, sedan fastern brutit benet. Gitte bor hemma hos den deckartokiga tant Aggi (Aggi Kristensen, undrar om namnet inspirerats av Agatha Christie), och får flera nya vänner i den lilla trevliga småstaden. Tyvärr börjar också en del skumma saker hända, bl. a. är det en mystisk man som verkar alldeles för intresserad av Aggis lusthus...

Kanske inte världens mest avancerade intrig, men klart godkänd som trevlig underhållning. Om man nu gillar flickböcker. Det har blivit så att jag samlar så smått på Ester Ringnér-Lundgrens böcker. Egentligen är det en komplett Lottabokssamling jag vill ha (saknar fortfarande en), men hittar jag nåt annat av E. Ringnér-Lundgren (Merri Vik, Lotta Vik, allt vad hon nu kallat sig) så köper jag det också.

Uppror pågår

Uppror pågår
av Fanny Ambjörnsson, Siri Ambjörnsson, Emma Janke, Maria Jönsson och Erika Sörensson

Bokens undertitel är "Feminister i tre generationer". Författarna har träffat och samtalat med feminister i olika åldrar om vad de kämpar för, hur och varför. Boken är uppdelad i tre delar - "Döttrarna", "Mödrarna" och "Mormödrarna". Väldigt intressant att läsa om likheter och skillnader i de olika generationernas åsikter. Inom generationerna också, för den delen. Det är lättläst och vardagsnära, inte så teoretiskt som det lätt kan bli när man ska skriva om ideologier. Man kan läsa den om man inte har så mycket koll på vad feminism är, och den passar säkert för ungdomar också. Eller om man har koll/är äldre. Rekommenderas!

Fast en invändning har jag, nämligen att fotnoterna har samlats på egna sidor lite här och var istället för att vara på "rätt" sida eller längst bak i boken. Visserligen är det snygga sidor, men särskilt praktiskt är det inte.

I bokhyllan hemma hos min bror och hans flickvän har jag sett Fanny Ambjörnssons doktorsavhandling "I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer" (läs recension hos Bokkanalen (Varför heter den "... gymnasieelever" där? Ska vara "-tjejer" enligt Libris. Vilket är rätt?). Den ska jag låna sen. :) Jag tror att Anna håller på med den nu (det var ett bokmärke i och Mullbert hade ingen aning om att de hade boken, så jag utgår från att hon håller på att läsa den), så jag får väl vänta tills hon är klar.

Höstens skuggor

Höstens skuggor
av Agnes von Krusenstjerna

Petra får ett brev där Thomas Meller nämns och det river upp gamla sår. Hon var bara nitton när han bröt deras förlovning, och nu tänker hon borde ha glömt bort honom. Då kunde hon haft man och barn, och nu känner hon verkligen hur hon ångrar sig att hon inte tagit bättre tillvara på livet. Det verkar som alla andra har eller ska få barn och barnbarn. I sin ensamhet känner hon sig dragen till arrendatorn Tord Holmström (och känslorna är besvarade), men han står långt under henne i rang och dessutom är han gift med den lömska, hysteriska och genuint otrevliga Adèle.

Det här är den tredje boken i Fröknarna von Pahlen-sviten. De två tidigare är "Den blå rullgardinen" och "Kvinnogatan". Jag tycker att böckerna är bra, även om de kanske kan kännas lite långsamma ibland. De är väldigt... inåtvända på något sätt. Det är nästan bara tankar och känslor som beskrivs.

Saffy's Angel

Saffy's Angel
av Hilary McKay

Impulslån på bibliotekets engelskspråkiga barn- och ungdomsavdelning. Utsidan var färgglad... :)

När Saffron är åtta år upptäcker hon att hon är adopterad. Hennes föräldrar är inte hennes riktiga föräldrar (hennes mamma är egentligen hennes moster). Caddy, Indigo och Rose är inte hennes syskon, utan hennes kusiner. Från den dagen känner sig Saffy ensam och utanför i familjen. Hennes morfar är i alla fall fortfarande hennes morfar, även om han inte längre kan gå, prata eller komma ihåg någon i familjen. Fast en gång har han sagt "Saffron", och tydligen var det han som hämtade hem henne från Siena i Italien, där hon och hennes mamma bodde innan mamman dog. På den tiden var Saffys morfar som alla andra.

När Saffys morfar dör är hon tretton år gammal. Han har testamenterat saker till alla barnbarnen, men testamentet är så gammalt att de sakerna inte längre finns. Caddy skulle få huset i Wales, men det är sålt. Indigo skulle få Bentleyn, men den är kraschad. Eventuella yngre syskon skulle få pengar, och Rose får faktiskt en del pengar. 144 pund... Och Saffy skulle få sin ängel, något som föräldrarna tolkar symboliskt, en skyddsängel eller nåt. Men Saffy har minnen av en stenträdgård med en ängel i. Och Saffys nya bästis Sarah bestämmer att Saffy absolut måste åka till Siena och hämta sin ängel. Sarah vet precis hur det ska gå till...

Ingen särskilt märkvärdig bok, men det är rätt underhållande att läsa om Saffys excentriska konstnärsfamilj. Mamman är helst i sitt trädgårdsskjul och målar, medan barnen får klara sig själva. Pappan är en så viktig konstnär att han måste bo i London och kommer bara hem på helgerna. Tyvärr är han inte särskilt excentrisk alls (trots att han är konstnär), så han trivs inte så jättebra hemma. Vimsiga Caddy (Cadmium Gold) har tagit ett oändligt antal körlektioner och hon är jättekär i sin stackars bilskollärare Michael. Indigo övar sig på att övervinna sin höjdskräck och allt annat han är rädd för (mycket!) för han vill bli polarforskare. Minstingen Rose är däremot inte rädd för nåt och hon är väldigt konstnärlig. Hon hatar skolan där hennes teckningar blir "stulna" och uppsatta på väggen. Saffy försvinner nästan bland alla dessa speciella personligheter.

Har förresten sett boken på svenska också, "Saffys ängel".