tisdag 1 juni 2004

Saffy's Angel


Saffy's Angel
av Hilary McKay

Impulslån på bibliotekets engelskspråkiga barn- och ungdomsavdelning. Utsidan var färgglad... :)

När Saffron är åtta år upptäcker hon att hon är adopterad. Hennes föräldrar är inte hennes riktiga föräldrar (hennes mamma är egentligen hennes moster). Caddy, Indigo och Rose är inte hennes syskon, utan hennes kusiner. Från den dagen känner sig Saffy ensam och utanför i familjen. Hennes morfar är i alla fall fortfarande hennes morfar, även om han inte längre kan gå, prata eller komma ihåg någon i familjen. Fast en gång har han sagt "Saffron", och tydligen var det han som hämtade hem henne från Siena i Italien, där hon och hennes mamma bodde innan mamman dog. På den tiden var Saffys morfar som alla andra.

När Saffys morfar dör är hon tretton år gammal. Han har testamenterat saker till alla barnbarnen, men testamentet är så gammalt att de sakerna inte längre finns. Caddy skulle få huset i Wales, men det är sålt. Indigo skulle få Bentleyn, men den är kraschad. Eventuella yngre syskon skulle få pengar, och Rose får faktiskt en del pengar. 144 pund... Och Saffy skulle få sin ängel, något som föräldrarna tolkar symboliskt, en skyddsängel eller nåt. Men Saffy har minnen av en stenträdgård med en ängel i. Och Saffys nya bästis Sarah bestämmer att Saffy absolut måste åka till Siena och hämta sin ängel. Sarah vet precis hur det ska gå till...

Ingen särskilt märkvärdig bok, men det är rätt underhållande att läsa om Saffys excentriska konstnärsfamilj. Mamman är helst i sitt trädgårdsskjul och målar, medan barnen får klara sig själva. Pappan är en så viktig konstnär att han måste bo i London och kommer bara hem på helgerna. Tyvärr är han inte särskilt excentrisk alls (trots att han är konstnär), så han trivs inte så jättebra hemma. Vimsiga Caddy (Cadmium Gold) har tagit ett oändligt antal körlektioner och hon är jättekär i sin stackars bilskollärare Michael. Indigo övar sig på att övervinna sin höjdskräck och allt annat han är rädd för (mycket!) för han vill bli polarforskare. Minstingen Rose är däremot inte rädd för nåt och hon är väldigt konstnärlig. Hon hatar skolan där hennes teckningar blir "stulna" och uppsatta på väggen. Saffy försvinner nästan bland alla dessa speciella personligheter.

Har förresten sett boken på svenska också, "Saffys ängel".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar