Ja må han le... Va?

Ja må han le... Va?
av Per Nilsson


Roberto har bestämt sig för att rymma hemifrån och aldrig komma tillbaka. Varför vet han inte riktigt. Han har det inte särskilt svårt hemma eller i skolan, inte värre än någon annan, och han har inget särskilt att rymma till heller. Men rymma ska han. Imorgon ska han fylla tretton år, och han har tänkt försvinna under natten. Så när familjen kommer och sjunger för honom nästa morgon kommer det låta: Ja må han le... Va? För Roberto kommer inte vara där längre.

Han har planerat alltihop så noga, men saker händer som han inte har räknat med. På stranden där han har tänkt lägga sina kläder (det ska se ut som om han har drunknat) sitter det en ledsen och sur tjej, och i ett dike i närheten ligger en gammal tant och kan inte komma upp. Roberto och tjejen måste ju hjälpa henne upp och till sjukhuset, eller hur? Det blir en väldigt händelserik natt för Roberto, men inte på det sätt som han hade tänkt sig.

Per Nilsson är en av min brors flickväns favoritförfattare. Jag har inte läst så mycket av honom. Förutom den här boken bara "Ask och Embla" (med bilder av Daniel Ahlgren) och nån novell i "Färdlektyr 2003". Men jag kan mycket väl tänka mig att det blir mer i framtiden. Jag var vaken halva natten och läste om Robertos nattvandring genom staden tillsammans med sina båda följeslagerskor. De pratar och hamnar i många olika situationer, och det tema som hela tiden kommer tillbaka är hur mycket en människa egentligen är värd.