lördag 3 juli 2004

Ett oskrivet blad


Ett oskrivet blad
av Marie Hermanson

Reine lever ett ensamt och händelselöst liv. Han är femtiosex år och förtidspensionär, har inte kontakt med några släktingar och har väl bara en vän. Ibland går han i kyrkan, för musikens och stämningens skull.

En dag går han till en frikyrka, för att få lite variation, men tycker inte att han passar in. Så får han syn på en kvinna som inte heller verkar passa in och som står och kämpar med att få på sig kappan. Plötsligt upptäcker han att han har hjälpt henne med kappan och dessutom bjudit henne på café. Hon heter Angela och äter kakor med stor njutning. Annars är hennes ansikte väldigt uttryckslöst, hon verkar inte ha så mycket personlighet, inget förflutet, hon har nästan inga möbler i sin lägenhet. Reine och Angela börjar umgås och när han friar tackar hon ja. Reine tycker om att lära henne saker, och verkar trivas med att hon är så tom. När de sedan får en son blir livet helt perfekt. Reine har alltid sett på sig själv som en som står utanför det normala livet, men nu har han plötsligt fru, barn, bil, sommarstuga. Det hade han aldrig kunnat drömma om.

Men idyllen går snart i kras. Sonen är svårt sjuk och det enda som skulle kunna rädda honom är en dyr operation i utlandet. Reine gör upp en vansinnig plan om hur de ska få ihop pengarna och Angela börjar uppvisa oroväckande personlighetsdrag. För naturligtvis har Angela ett förflutet, något som Reine kanske hade kunnat lista ut i tid om han hade varit lite mer intresserad.

En psykologiskt spännande bok, som visserligen inte var så bra som jag kommer ihåg att Marie Hermansons "Musselstranden" var, men ändå mycket bra. Jag får en ganska dyster känsla av boken. Reine som inte förväntar sig mycket av livet och Angela som inte tycks förvänta sig någonting alls. Känslan av att det här omöjligt kan sluta lyckligt. Det är välskrivet. Läs!

Det är förresten ett extra plus att boken utspelar sig i Göteborg, där jag bor. Visserligen är jag inte infödd och har inte full koll på stadens geografi, men många av platserna känner jag ju till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar