More Fool Me

More Fool Me
av Stephen Fry

"More Fool Me" är Stephen Frys tredje självbiografi. Den första hette "Moab Is My Washpot" och handlade om barndomen och ungdomsåren. "The Fry Chronicles" handlar om universitetstiden och början på underhållarkarriären. "More Fool Me" innehåller roliga resonemang om hur man gör med sin tredje självbiografiska bok – om man ska summera de tidigare för läsare som inte har läst de tidigare böckerna, vilket kanske inte är så kul för de som har läst de tidigare böckerna, eller ska man uppmana nytillkomna läsare att köpa de två första böckerna, vilket inte heller känns rätt? (Tur att man slipper ställas inför det här problemet själv.) Det blir en sorts summering, som faktiskt är läsvärd även för den som har läst de tidigare böckerna. Så klart. Fry skriver ju väldigt roligt.

Men sedan tar boken vid där den föregående slutar, nämligen med att en icke namngiven vän introducerar Fry för kokain. Vilket resulterade i att han sedan var en flitig konsument i femton år. Det är det den här volymen handlar om. "A sniff of the coke years". Redan från början gör han klart att man får tolka själv. Detta ska bara beskriva av vad som hände, utan att varken förhärliga droger eller överdriva självförebråelserna.

Det är inga direkta avslöjanden som görs här, och det är inte en sån självbiografi där en massa andra kändisar namnges i skandalsammanhang. Trots att det är en hel del festande på The Groucho Club* och andra exklusiva ställen som skildras. Däremot dyker det upp en hel del roliga och icke-skandalösa anekdoter, ofta med andra kändisar inblandade, som den där gången när prins Charles och prinsessan Diana kom på besök. Även anekdoter som jag redan har hört p.g.a. har tittat alldeles för mycket på QI, d.v.s. den där gången när Emma Thompsons dator åt upp manuset till Förnuft och känsla. Mycket underhållande, även om jag nog tycker att de två tidigare böckerna var bättre. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om dagboksgreppet. Autentiskt eller för långt?

En stor del av boken består alltså av dagboksanteckningar från 1993. De handlar mycket om skrivandet av romanen "The Hippopotamus" så den är jag lite sugen att läsa nu.


*Se även Alex James självbiografi, som jag just har läst ut.