A Kid for Two Farthings

A Kid for Two Farthings
av Wolf Mankowitz

Joe växer upp på femtiotalet i ett judiskt område i East End – på Fashion Street där de flesta verkar jobba med kläder. Åtminstone vid den här tiden verkar det ha varit en ganska nedgången del av London. Joe har inte börjat skolan än, och han kan inte följa med mamma till hennes jobb i hattaffären, så han tillbringar mycket tid i hyresvärden Mr Kandinskys byxskrädderi. Mr Kandinsky berättar mycket intressant för Joe, även om det kanske inte alltid är helt sant, och Joe vill nog helst höra om Afrika. Hans pappa är i Afrika, och mamma drömmer om att få ihop tillräckligt med pengar så att hon och Joe kan åka dit. (Jag begrep aldrig varför pappan är i Afrika, men han skickar tydligen hem pengar ibland. Kan det ha funnits relativt bra betalda jobb i någon koloni vid den här tiden?) Mr Kandinsky berättar om enhörningarna, som kan uppfylla alla önskningar och som bara finns i Afrika numera.

Fast en dag när Joe är ute på upptäcktsfärd på marknaden får han syn på ett enhörningsföl! Han lägger alla sina slantar på att köpa det. Här ska uppfyllas önskningar! Han och mamma ska kunna åka till pappa, Mr Kandinsky ska få sin tidsbesparande byxpress och hans assistent Schmule ska vinna en brottningsmatch, så att han äntligen kan köpa en förlovningsring till sin Sonia som har väntat på sin ring i två år nu (och då går det inte an med en billig ring heller, vad skulle hennes kompisar säga om hon efter två års väntan fick en liten ring?).

Som man förstår av titeln, och som Schmule påpekar för Mr Kandinsky (fast inte så att Joe hör), så är det inte en enhörning, utan en killing. Dessutom en missbildad killing som är alldeles sned i kroppen och bara har ett horn. Men Mr Kandinsky tycker att de ska låta honom tro på sagan. Det är inte så lätt när man är sex år.

Mysig berättelse. Jag tror att det var ganska tufft och fattigt i området, men även om det inte är Joe som är berättaren så ser man det hela filtrerat genom en sexåring. Och då är det kanske snarare spännande än sunkigt. Bakgården är ju till exempel Afrika, som Joe och hans "enhörning" brukar utforska. Miljöbeskrivningarna är mycket bra. Fina, tänkte jag skriva, men det är inte riktigt den sortens område.

"A Kid for Two Farthings" filmatiserades 1955.