Star Gazing
av Linda Gillard
Marianne Fraser är i 45-årsåldern och har varit änka i nästan tjugo av dessa. Hennes liv kompliceras en del av att hon är blind sedan födseln, och hon är lite för fåfäng för att använda vit käpp om hon inte absolut måste. Hon har ganska vaga begrepp om det här "att se", men hon vill i alla fall inte se blind ut. I stället litar hon till minnet, hörsel, känsel och lukt, samt en del trick som hon och hennes syster Louisa har kokat ihop. Marianne och Louisa har delat en lägenhet i Edinburgh ändå sedan olyckan där Mariannes man dog. Båda är ganska egensinniga, men också bra på att låta den andra hållas även om de retas en del. Marianne har t.ex. inga höga tankar om författandet som Louisa försörjer sig på - hon skriver smaskiga böcker om alldeles för stiliga vampyrer.
Marianne har träffat män efter Harvey, men det har aldrig blivit något varaktigt. Men plötsligt börjar hon springa på en man lite här och var. Hon lägger genat märke till honom eftersom han har samma dialekt som Harvey hade. Han är från Skye, en ö utanför Skottlands västkust. (Det var detta som fick mig att låna boken. Har en kompis som bodde ett tag på Skye. Tycker att hon borde läsa den, men tyvärr är det inga mord i "Star Gazing" så hon är kanske inte så intresserad i alla fall.) Keir, som han heter, visar sig dessutom ha en sällsynt bra attityd till Mariannes blindhet. Hon är så himla trött på alla som inte riktigt kan hantera det.
Louisa tror först att Keir inte finns, att det bara är Marianne som inbillar sig. Snäll syster, hehe. Men jo, han är faktiskt på riktigt, och han har lust att ta med Marianne till Skye och visa henne ön. Trots att hon inte kan se. Och han lovar att visa henne stjärnhimlen. Romantiskt, va? Visst, det är en väldigt söt historia, men det går inte över gränsen till slisk. Kanske för att huvudpersonerna är lite äldre, och har blivit av med en del av sina illusioner. Vissa av händelserna mot slutet tycker jag är lite väl ... såpa, kanske? Men det är okej.
Författaren bodde på Skye i många år, och ville gärna skildra naturen där. Men hon ville undvika att det blev precis som en turistbroschyr. Därför valde hon att göra sin huvudperson blind, trots att hon inte visste mycket om blindhet innan hon började skriva. Intressant. Själv kan jag inte avgöra hur väl hon har lyckats med den biten, men det känns i alla fall trovärdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar