My Swordhand Is Singing
av Marcus Sedgwick
Letar du efter en ungdomsbok om vampyrer som absolut inte är "Twilight"? "My Swordhand Is Singing" är inte fel i så fall. Här är vampyrerna inte sympatiska personer, vars enda fel är att det är för snygga för att visa sig i dagsljus - ja, och så den där lilla detaljen att de dricker blod då. Vampyrerna i "My Swordhand Is Singing" dricker också blod, fast inte på ett lika snyggt sätt. Och de är inte så heta. De kör mer på uppsvullet lik-looken. Om man har tur ...
Peter är son till en alkoholiserad skogshuggare, som alltid har sagt att alla myter om vampyrer och liknande är trams. Men det är inte den vanligaste åsikten i 1600-talets Transsylvanien. Ändå verkar ingen fatta misstankar när en skogshuggare från grannbyn begår självmord under mystiska omständigheter. I Peters by pratas det om att några änkor får besök av sina döda män om nätterna. Men det verkar nästan tystas ned. Är det inte skumt förresten att Peters far, som förnekar vampyrers existens, har insisterat på att de ska bosätta sig på en ö i floden? Vampyrer kan inte korsa rinnande vatten.
Jag gillar den här boken. Författaren verkar ha ansträngt sig för att hans berättelse ska vara så trogen de gamla östeuropeiska myterna som möjligt. Inga gentlemannavampyrer så långt ögat når. Jag har visserligen inte läst så mycket om gamla vampyrmyter, men det verkar trovärdigt. Jag ska helt klart läsa uppföljaren också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar