Greatest Hits, Vol 1, The Early Years

Greatest Hits, Vol 1, The Early Years
av Are Kalvø

(Jag har skaffat ny dator, men inte fått scannern att fungera tillsammans med Vista eller fört öve rmina filer från den gamla datorn än, så därför blir det för tillfället inga bilder, och dessutom färre uppdateringar. Jag saknar mina filer där jag skriver upp allt jag läser...)

Sist jag var i Oslo kom jag hem med nära nog varenda bok som Are Kalvø har skrivit. Jag saknar bara hans andra bok, "Store nordmenn", som av någon anledning inte ingår i den här samlingsvolymen. Här samlas bok nummer 1, 3 och 4 i ordningen.

På omslaget beskrivs detta som "det aller beste innanfor sjangeren veldig-lettlesen-nynorsk-satire-i-bokform". Det här är nog den enda nynorska satir jag har läst, så det är ju svårt för mig att bedöma det. Lättläst är det i alla fall, och ofta roligt.


"Absolutt Oslo" är en skämtsam guide till Oslo. Inte vilka sevärdheter som finns och så, utan vad oslobor har för fördomar och andra norrmän, vad andra norrmän har för fördomar om oslobor, vilka av dessa som stämmer, att det är jobbigt när stan invaderas av folk som ska delta i nåt stort motionslopp (tror jag, i vilket fall som helst sägs det bara vara en orsak till att få slå sig lös i storstaden) eller se på fotboll etc. Boken är från 1994, så det kan nog vara så att inte riktigt allt gäller längre.


"Kunsten å vere neger" skulle jag tro är den av böckerna som har hållit sig mest aktuell. Det kommer nog dröja ett tag innan man får en generation som aldrig har hört talas om Kurre-kurre-dutt-ön. Boken har sin utgångspunkt i vad norrmän (skulle lika gärna kunnat vara svenskar, men detta är ju en norsk bok) har fått lära sig om folk i främmande länder genom barnböcker, barnvisor etc. Den ger också tips på hur "framandkulturelle" ska uppföra sig i Norge, för att inte skrämma norrmän eller göra dem besvikna. Förväntningarna har ju byggts upp en del genom de här gamla barnvisorna som de sjöng i skolan.

Om man är svensk och läser den här boken så får man också reda på en massa om norrmän, som t.ex. vad schablonbilden är av folk från olika delar av Norge. Hur en nordlending och en trønder förväntas vara har jag ju inte kunnat undgå att höra tidigare, men jag visste t.ex. inte att sunnmøringen tydligen är Norges svar på smålänningen. Det står för övrigt en hel del om detta (särskilt trøndere) i Osloboken.


I den sista av böckerna, "Men fjernkontrollen min får du aldri", handlar det om media. TV, tänkte jag säga först, men mycket handlar ju om tidningar också. Här får vi bl.a. reda på att den enda skillnaden mellan en norsk såpa och ett norskt seriöst drama är att i det seriösa dramat talar skådespelarna långsammare och på någon dialekt de inte kan. Vi får också se hur en ny kändis uppgång och fall i media fungerar, samt hur man bär sig åt för att illustrera artiklar av alla de slag med bilder av bara bröst.

Den här boken innehåller bilder och seriestrippar av Knut Nærum, och går extremt fort att läsa.