Någon sorts extas
av Johan Kinde
Johan Kindes bok följer huvudpersonen Julian, textförfattare åt. men inte medlem i, bandet Bête Noire, under ett par år. Julian är i övre tonåren. Det är tidigt 80-tal. Julian och hans kompisar går i skolan emellanåt och går annars mycket på klubbar som spelar deras sorts musik och där folk med deras stil hänger. De vill vara eleganta, världsvana och syndiga - så gott det nu går för ett gäng tonåringar och 20-nånting-åringar i Stockholm.
Bandet slår igenom. Julian träffar Lina, som inte är riktigt som han tror. Ibland åker han ut till förorten Åsbylund och hälsar på sin mamma. Alltså, handlingen är det jag gillar minst med "Någon sorts extas". Jag tycker inte riktigt att någon av historierna utvecklas så mycket som de kunde ha gjort. Det jag gillar är dels skildringen av ungdomar som vill vara speciella, men den stiora behållningen är 80-talskänslan. Jag har faktiskt upplevt hela 80-talet, men eftersom jag är omkring femton år yngre än Julian så var det inte på det här sättet. Men jag tycker ändå att jag har en viss aning om hur det var på den tiden, och den här boken fyller ut bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar