The Graveyard Book
av Neil Gaiman
Jag läser i Neil Gaimans blogg lite av och till, och jag vill minnas att han har skrivit om att "The Graveyard Book" inte var så lätt att skriva. Men den blev ju väldigt bra till slut. Jag gillar verkligen världen han har byggt upp här.
Det är väl inte alla barnböcker som inleds med tre mycket brutala mord, särskilt inte så här moderna mord (ett mord på 1800-talet eller medeltiden känns mycket mer avlägset). Det är nutid, offren är en barnfamilj, det skulle kunna vara ett inbrott som har gått fel fast det verkar snarare som om någon vill se den här familjen död. Men det blir bara tre offer - mamman, pappan, den sjuåriga dottern. Sonen, som bara är ett par år gammal, är försvunnen. Mördaren kan inte hitta honom. Av en ren slump har barnet vandrat iväg, som han gör ibland, och gått till den gamla kyrkogården en bit längre upp på gatan. Här hittas han av kyrkogårdens spöken, och ett gift par, döda sedan många år, bestämmer sig för att uppfostra honom som sin egen son. De kallar honom Nobody, förkortat Bod, och han får "kyrkogårdens frihet". Därinne är han säker, och han kan göra det mesta som spökena kan. Gå genom väggar och så. Men ju äldre Bod blir, desto mer medveten blir han om att det finns en annan värld utanför kyrkogården. Där är folk levande, precis om han själv, och någonstans finns mannen som dödade hans första familj.
Riktigt bra bok. Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar