Yrsa - den glömda drottningen

Yrsa - den glömda drottningen
av Margit Sandemo

Yrsa är ett av Margits favoritnamn, verkar det som. Vissa namn förekommer på flera personer i olika böcker. Väldigt många av huvudpersonerna i de gamla följetongerna har t.ex. en namne i Sagan om Isfolket eller någon annan av serierna. Huvudpersonen i "Skogen har många ögon" heter vanligtvis Yrsa, även om hon inte hette det i Allersromanen (Allers m.fl. ändrar och förkortar lite som de vill i följetongerna, se här). Det fanns även en Yrsa i serien Trollrunor.

Den här Yrsa är däremot en historisk person, åtminstone kanske. Jag vet inte riktigt hur historiskt belagd hon är.Hon ska ha levat för cirka 1500 år sedan. I vilket fall som helst så är hon med i Margit Sandemos släktträd. Margit lär ha ett hundratal olika linjer som går tillbaka till Yrsa. Eftersom Margits mor var adlig så finns det ju ordentliga släktträd på den sidan. Yrsa var gift med två olika kungar, och nämns bl.a. i Snorres kungasagor. I den här boken har Margit spunnit vidare på det lilla man vet om Yrsa. Huvuddragen i berättelsen stämmer med det som står på uppslagsorden "Yrsa", "Adils" och "Rolf Krake" i "Hexikon" (en mycket bra bok, se till att skaffa den!), men en del är också uppdiktat, vilket förklaras i boken efterord.

Yrsa växer upp i en fattig familj i Haithabu (Hedeby) i Sachsen, utan att veta att hon i själva verket bara är fosterbarn. Hennes äldre fostersyster Eygló vet förstås om detta, men ingen i familjen anar vilka som är Yrsas biologiska föräldrar. En dag förs många människor, bland dem Yrsa och Eygló, bort av Uppsalakungen Adils stridsmän. Yrsa är ung och vacker och vänlig, och det blir bråk i Uppsala om vem som ska få gifta sig med henne. Eygló gör sig impopulär genom att vaka över systern som en hök. Hon menar att Yrsa är alldeles för ung för sånt än. Men när kung Adils bestämmer att för att få slut på bråket ska han själv gifta sig med Yrsa så är det inte mycket Eygló kan göra åt det. Yrsa själv är inte glad åt att behöva gifta sig med en gammal gubbe, men hon har inte heller mycket att säga till om.

Men berättelsen är inte slut här. Yrsa och Eygló råkar ut för många äventyr, var och en på sitt håll. Mycket är ganska typiskt för Margits böcker, men "Yrsa - den glömda drottningen" är helt klart den bästa bok hon har skrivit på flera år. Den är inte en del i en serie, och det är bra. Jag föredrar de fristående böckerna, för annars blir historierna så konstruerade och märkliga. Sagan om Isfolket är förstås också väldigt bra, men den är nästan som en lång rad fristående böcker. Det är bara mot slutet som böckerna tar vid precis när den föregående slutade, och ingen gillar de sista böckerna i den serien.

Korrekturläsningen i Margits böcker brukar det vara lite si och så med. För ett antal år sedan dök det ofta upp procenttecken, divisionstecken och liknande i stället för bokstäver med accenter över, men numera har den biten blivit bättre. Eygló slipper heta Eygl%. Däremot finns det ett helt idiotiskt tankefel, som jag inte kan avslöja här eftersom det är en rejäl spoiler. Jag har redan spoilat Kristin (jag trodde hon hade läst klart!), och jag behöver ju inte förstöra nöjet för fler. Kristin lade i alla fall inte märke till den här saken jag talar om, så det kan hända att det är korrigerat i den norska översättningen.