Vindens skugga

Vindens skugga
av Carlos Ruiz Zafón

Det dröjde länge innan jag läste "Vindens skugga". Jag hade läst en del hyllningar av den här på Enjoydiarys bokforum innan den ens hade översatts till svenska. Men naturligtvis väntade jag på den svenska översättningen (originalet är på spanska, alltså var originalspråk inte att tänka på), och rätt som det var hade den kommit i svensk pocket och då kunde jag ju köpa den, och efter det hamnade den ju bara i högarna med olästa böcker. Det är nackdelen med att ha en SUB på över 500 böcker. Fördelen? Jo, man har ju alltid en del att välja på.

"Vindens skugga" är en tjock bok som handlar om... en bok. Huvudperson Daniel får följa med sin pappa till "böckernas gravkammare" i en vindlande lokal i Barcelona. Här finns böcker som riskerar att glömmas bort. Att Daniels pappa känner till platsen och den som har hand om den är för att han sysslar med böcker själv, han driver ett antikvariat. Som traditionen bjuder får Daniel adoptera en bok, och den han väljer är "Vindens skugga" av en viss Julián Carax. Det är nästan ingen som känner till Carax, och enligt det lilla som Daniel lyckas få reda på så är det någon som köper upp alla författarens böcker för att bränna dem. Daniel är bara tio år när han adopterar "Vindens skugga" och berättelsen utspelar sig under flera årtionden. Daniels sökande efter information och Carax och hans böcker leder till att både han och hans vänner hotas och utsätts för våld. Vad är det egentligen som ligger bakom allt detta?

Ofta blir man ju besviken när man läser en bok som alla har sagt ska vara så himla bra, men det kan jag väl inte riktigt påstå att jag blev här. Jag hade en liten känsla av "jaha, var det bara så" när det gällde intrigen, men bara en liten alltså. Jag gillade miljöerna mycket, och medhjälparen i Daniels pappas antikvariat var det roligt att läsa om.