Ladies

Ladies
av Mara Lee

Den här boken hade jag läst så många hyllningar av, tyckte jag, men nu förstår jag inte riktigt varför. Nu när jag läser recensioner i efterhand ser jag att kritiken nog inte var riktigt så positiv som jag hade fått det till heller.

"Ladies" handlar om några kvinnor som alla är eller har varit vackra. Det handlar mycket om skönhet, yta och den vackra som objekt. Galleristen Lea är extremt vacker och perfekt på alla sätt, men det är inte alltid en fördel. Hennes bästa vän Mia försökte bli perfekt under hela barndomen och halva tonårstiden - sedan lade hon ner det och är numera en livsnjutande storkonsument av populärkultur.

Fotografen Iris C är numera en erkänd konstnär, men det var inte länge sedan som omgivningen såg hennes val av motiv som onormala. Och så är det kanske. Hennes vän och assistent Jean (den ende mannen som ägnas något vidare utrymme i "Ladies") uppskattar vackra kvinnor, men mest som något att titta på.

Den trasiga poeten Laura var en gång vacker, men numera försvinner hennes skönhet snabbt, medan hon kämpar med sin skrivkramp i den lilla skrubb hon har som arbetsrum.

Iris C är den gemensamma nämnaren, som binder ihop romanen. Hon har spelat en avgörande roll för alla de andra, Lea, Mia och Laura. Lea och Mia hatar henne och planerar en gruvlig hämnd, medan Laura älskar henne. Medan man läser byter man hela tiden uppfattning om Iris C, beroende på om kapitlet berättar om händelser i det förflutna ur hennes synvinkel, ur Leas eller Mias, eller ur Lauras eller Jeans.

"Ladies" har en del poänger, men den är inte så sådär fantastisk som jag hade tänkt. Inga stora aha-upplevelser för min del, men helt okej.

Väldigt många recensenter har förresten tagit upp att boken har likheter med tantsnusk från ca. 80-talet*, och det har den faktiskt. :) Alla är så vackra, framgångsrika och hänsynslösa (utom Laura kanske). Och så är det alla de sdammanträffanden som måste till för att historien ska gå ihop, men det kanske inte är typiskt bara för den sortens berättelse. Men "Ladies" är seriös litteratur alltså, inte tantsnusk på riktigt.




*Jag är kanske för ung, för jag tycker inte att jag har läst jättemycket i den genren. Men en god vän hade en FLN-period nyligen, och skaffade dessutom en massa filmer som var baserade på olika Jackie Collins-verk. Och dem har jag ju sett. Visserligen var de usla (sjukt tråkiga), men jag har ändå lust att läsa Lucky Santangelo-serien. Det kommer visst fortfarande ut böcker i den lite då och då.