Tillsammans är man mindre ensam

Tillsammans är man mindre ensam
av Anna Gavalda

Som man kanske kan se så har jag bestämt mig för att ägna semestern åt att läsa såna där böcker som "alla" har läst. (Det kanske inte syns så tydligt i och för sig, eftersom jag läser en del annat emellan.) "Tillsammans är man mindre ensam" känns absolut som en sån bok. Den verkar ju vara den som är mest läst av Anna Gavaldas böcker. Säkert för att den har blivit filmad.

Mitt intryck av den är att den känns lätt. Inte nödvändigtvis lättsmält. Det handlar om några väldigt trassliga och skadade människor. Men den är ganska lättläst, trots att man ibland inte riktigt vet vilka det är som deltar i dialogavsnitten. Trots att det är över 500 sidor så går det snabbt att läsa boken. Det är där det lätta sitter mest. Den är liksom luftig. Språket är lätt att ta sig fram igenom.

Camille är en begåvad tecknare, men hon sysslar inte med det. I stället har hon ett städjobb hon inte tycker om (det känner jag igen! städjobbet alltså, jag är inte en begåvad tecknare) och lever nästintill i misär i en eländig lägenhet, och hon är klart underviktig. Hon blir så smått vän med grannen Philibert, en stammande, opraktisk man som verkar leva i fel århundrade. En kall vinterdag räddar han Camille, som ligger sjuk, och tar henne med till sin gammaldags paradvåning. Det slutar med att hon flyttar in i lägenheten. Plats finns det ju nog av.

Egentligen är det inte Philiberts våning. Han bara passar den medan arvstvisten om den pågår i hans mycket adliga släkt. Och han har redan en inneboende, den oborstade kocken Franck. Trots att alla är mycket olika varandra har de en sak gemensamma, de är trasiga och ensamma. Trots att Franck är negativ till Camilles närvaro först - han tycker att det inkräktar på hans frihet - så tinar alla upp efter en tid, och man får reda på mer om deras bakgrunder. Hur blev de så ensamma?

En fjärde huvudperson är Francks mormor Paulette. också hon känner sig ensam och övergiven, särskilt efter att hon har blivit tvungen att flytta ifrån sitt hus och sin älskade trädgård, och flytta in på ett äldreboende.

Jag tyckte rätt bra om boken. Den är ganska söt. Jag gillade Camille och Franck och Paulette och särskilt gillade jag Philibert. Kanske borde jag se filmen. Någon som har sett den?