Wuthering Heights
av Emily Brontë
Inte brukar väl engelska vara så här svårt att ta sig igenom? Vissa dagar hann/orkade jag ju bara läsa 20 sidor i boken, men mot slutet gick det lite snabbare (möjligen för att det var helg och jag hade mer tid till att läsa). Av systrarna Brontës böcker är det väl "Jane Eyre" (av Charlotte B.) och "Wuthering Heights" (av Emily B.) som är de mest kända. Jag tycker mycket om "Jane Eyre" och hade ganska stora förhoppningar när det gällde "Wuthering Heights".
Mr. Earnshaw lämnar hemmet i Yorkshire för att utföra några ärenden i staden. När han kommer hem har han med sig en föräldralös pojke som han har hittat och bestämt sig för att ta hand om. Pojken, som kallas Heathcliff, visar sig ha en frånstötande personlighet utan försonande drag, men Earnshaw favoriserar honom ändå på bekostnad av sina egna barn, Hindley och Catherine. Hindley hatar den yngre pojken, medan Catherine och Heathcliff snart blir oskiljaktiga. När Earnshaw dör blir Hindley husets herre och behandlar Heathcliff som en tjänare. Heathcliff försvinner i några år och när han kommer tillbaka har han gott om pengar, men Catherine har hunnit gifta sig med en annan trots att hon egentligen kanske hellre skulle valt Heathcliff. Nu tänker Heathcliff hämnas för alla oförrätter som begåtts mot honom, och förstör metodiskt livet för alla andra, utom för Catherine som han aldrig medvetet kan skada.
"Wuthering Heights" är en helt okej bok, men jag hade egentligen hoppats att den skulle vara bättre. I vilket fall som helst känns det bra att ha läst den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar