För fin för denna världen
The girl who never fick nån post
av Daniel Ahlgren
Jag är väldigt förtjust i de här båda seriealbumen, som utgör en trilogi ("The girl who never fick nån post" innehåller två delar, vad jag vet har de aldrig getts ut var för sig).
De handlar om Helena, det året hon slutar gymnasiet. Helena har väldigt dåligt självförtroende och har egentligen bara en kompis, My. My är mer öppen, har lite mer självförtroende, kanske till och med framtidsplaner. Hon får ofta trösta Helena när Helena blir ledsen och tycker synd om sig själv. Samtidigt vill både Helena och My vara annorlunda. De ser ner på de flesta andra som bara verkar leva för att gå ut och supa på helgerna.
När alla andra ser fram emot att ta studenten fyller den framtidsutsikten Helena med ångest. Vad ska hon göra sen? Det finns inget hon kan och inget hon vill göra. Hon kan inte ens tänka sig något hon ens skulle kunna stå ut med att göra.
"För fin för denna världen" handlar om ett cafébesök precis efter sportlovet. Helena och My pratar om stort och smått, och diskuterar livssyn med en sån där jobbig människa som är ute och festar. "Blomstertid" (första halvan av "The girl who never fick nån post") består av flera olika episoder som inträffar precis runt studenten och under sommaren. I "The girl who never fick nån post" (d.v.s. andra halvan av albumet med samma namn) har det hunnit bli vinter, och Helena är den enda som fortfarande går hemma. Alla andra har börjat plugga eller jobba.
Orsaken till att jag tycker så mycket om de här seriealbumen är nog att jag känner igen mig i dem. Inte allt (och en del attityder har jag kanske vuxit ifrån) men i mycket. Det låter förresten kanske som om det är väldigt deprimerande historier de berättar, men så är det inte riktigt. Visst, det är mycket som inte är så behagligt att läsa, men samtidigt kan Helena och My ha väldigt roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar