Flickan i frack
av Hjalmar Bergman
Varför läser man (jag) inte mer av lite äldre svenska författare? Känns som om man (jag) borde. Nu har jag i alla fall läst en bok av Hjalmar Bergman. "Flickan i frack" gavs ut 1925 för första gången. I mitt En bok för alla-exemplar från 1983 har verbens pluralform ändrats till singularis, står det. Är inte det lite mesigt? :) Fast den tillhör visst barn- och ungdomsböckerna, så de ville kanske inte avskräcka läsarna.
I Wadköping, den mest konservativa av svenska småstäder, vågar Katja Kock komma till studentbalen klädd i frack*! Något så oerhört opassande! Varför gjorde hon det, hur reagerade man i Wadköping och vad hände med Katja sedan? Det är vad Hjalmar Bergman redogör för i boken, på ett ganska ironiskt sätt. Problemet med det är att man aldrig känner något särskilt för personerna i boken. Men boken är rätt bra ändå. Och kort och lättläst, för den som vill läsa nåt av lite äldre svenska författare men inte har lust att lägga så mycket tid eller energi på det. :)
* För norska läsare, för säkerhets skull: "Frack" är inte samma sak som "frakk". Inte vet jag vad frack heter på norska, kan alltså mycket väl heta frakk. Men det har ju inget med regnfrakk (heter regnrock eller regnkappa) eller russefrakk (finns inte i Sverige) att göra. Så här ser en frack ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar