Nana 3

Nana 3
av Ai Yazawa

Omläsning av en favoritmanga.

Det är nu man kan säga att Tokyo-vardagen börjar för de båda Nana. De delar lägenhet och för Nana Osaki gäller det nu att dra ihop ett band. Planen är att bli en känd sångerska. Stilen är punk. Nana Komatsu letar bara efter ett vanligt jobb. Hon har ju några kompisar och sin pojkvän från hemstaden här i Tokyo. Men det verkar som om pojkvännen kanske är mer intresserad av någon annan. Men det vet inte Nana.

Sörgården

Hem och hembygd 1: Sörgården
av Anna Maria Roos
Illustrerad av Stina Beck-Friis, Brita Ellström och Ingeborg Uddén

Det här var läseboken man hade i ettan från 1910-talet till 1940-talet, och den ingick i samma serie läseböcker som "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Jag föreställer mig att alla barn på den tiden inte hade så mycket barnböcker, så det vare säkert roligt att få "Sörgården" då, med fina bilder, en del rent av i färg. Och texten går ju an att läsa fortfarande. Det är kanske inte riktigt sammanhängande förstås. Det handlar om en familj på landet, särskilt om de yngre av barnen. De leker, går i skolan och hjälper till hemma. Ibland handlar det om några helt andra barn, och det finns även texter om talande djur och sagor med trolleri och sånt. Småtrevligt.

Kul att det är gamla verbformer:

"Mu", säger Maj-ros. Och "mu", säga de andra korna.

Livets stråle

Livets stråle
av Michail Bulgakov

Jag har så klart läst "Mästaren och Margarita" (före bloggens tid) och tyckt bäst om den första gången. Men jag hade väl knappt ens funderat på att läsa något annat av Bulgakov. Men jag läser alla Novellix och då dyker han upp. Och lite känner jag allt igen stilen och miljön.

"Livets stråle" handlar om en fantastisk vetenskaplig upptäckt och dess fruktansvärda följder. Den känns både som satir och som skräck eller sci-fi. Det är ju en ganska bra blandning.

Ett varnande ord bara: Om du tycker att det är obehagligt med bilden av ormen på omslaget så ska du nog inte läsa denna novell.

Ombria in Shadow

Ombria in Shadow
av Patricia A. McKillip

Fursten av Ombria dör och tronarvingen Kyel är bara fem år gammal. Domina Pearl, eller the Black Pearl som man också kallar henne, ser en chans att verkligen ta makten. Hon har alltid funnits nära makten, och ingen vet hur gammal hon är eller var hon kommer ifrån. Kanske är hon mera väsen än människa? Troligen passar det henne utmärkt att Kyel är så ung och formbar, det är enklare att styra genom en viljelös legitim regent än att försöka sig på någon sorts kupp.

Däremot försöker flera av landets stormän sig på en kupp. De hoppas att den enda andra medlemmen av furstefamiljen, den gamle furstens systerson, ska vilja utmana Domina Pearl. Han är dock lite excentrisk, sysslar mest med sin konst, och verkar inte särskilt intresserad av makt. Men han är åtminstone vuxen ...

Den första Domina Pearl gjorde sig av med var furstens älskarinna Lydea. Nu har hon återvänt till sin enkla bakgrund, men med förlorat anseende. Hon är ute ur leken. Annars hade hon gärna velat hjälpa furstens son. Men det finns någon annan som får saker att hända. En flicka av vax, tillverkad av en magiker som hennes tjänarinna och utan egen vilja. Åtminstone var det så det var tänkt.

Det här är en sån där fantasybok som är full av politiska intriger. Jag hade väldigt svårt att komma in i den. Det var inte så uppmuntrande när jag läste att det här är en ungdomsbok. Men det är väl inte direkt så att jag inte förstår, snarare att jag är ointresserad. Men efter ungefär halva boken så var jag lite mer engagerad. Jag har haft svårt med Patricia McKillips böcker tidigare, fast de två böckerna tyckte jag egentligen bättre om än den här. Det är något med hennes stil som inte riktigt passar mig, antar jag. För det är mycket med "Ombria in Shadow" som jag gillar också, det är bara att under delar av boken så bryr jag mig inte om personerna annat än i enstaka ögonblick. Det är kanske så att de ska vara så mystiska och tvetydiga att de nästan blir opersonliga.

Spökhuset

Spökhuset
av Kerstin Sundh

Per är sex år och har legat på sjukhus ett tag. I somras blev han påkörd av en bil och skadade foten, men nu är det dags för utskrivning. Föräldrarna och läkarna och sjukgymnasten säger att nu ska han kunna gå på foten utan problem, men Per vägrar bestämt. Man kan inte gå med nåt som ser så fult och konstigt ut. I stället får hans föräldrar och syskon dra runt honom i en skrinda.

Storebror Tosse gillar att skrämma upp Per med berättelser om ett spökhus han vet om. Det lyser där fast det är obebott. Och en höstkväll drar han med sig Per i skrindan för att utforska. Men medan Tosse och hans kompis springer runt och snokar så sitter Per mitt på gårdsplanen utan att kunna ta sig någonstans. Och då öppnas dörren till spökhuset ...

Jag tyckte att den här boken var väldigt bra när jag läste den för närmare trettio år sedan. Och jag tyckte att de vuxna var så dumma som inte fattade att Per inte kunde gå. Nu tänker jag väl mer att idag hade man nog varit lite mer psykologisk ... om det ens var så här på den tiden alltså, det är ju inte en dokumentärroman. Nu tycker jag också att boken är lite väl förutsägbar. Men "Börja läsa"-serien är nog inte avsedd för mig längre. Huvudsaken är att den var bra när jag var sju.

Iggy 4-ever

Iggy 4-ever
av Hanna Gustavsson

Jag är så himla nöjd med att jag inte är fjorton längre när jag läser serieböckerna om Iggy. (Första boken heter "Nattbarn".) Att inget av det man får göra är roligt längre. Vad ska man göra då? Baka kladdkaka flera gånger i veckan? Att man dessutom är tvungen att tillbringa hela dagarna på ett ställe där man har tråkigt och dessutom inte går säker från mobbare. Men man får ju skolmat i alla fall. I motsats till bästisen Julle har Iggy inte råd med fika eller snabbmat varenda dag. Och när Iggys mobil går sönder har hennes mamma inte råd att köpa en ny till henne (det finns gränser för hur drulligt man får ha haft sönder den om försäkringen ska gälla). Och mobilen är superviktig! Det är ju så man får reda på grejer, har kontakt med kompisarna och man umgås genom att visa varandra roliga filmklipp. Detta är kris!

I samma veva blir Iggy och Julle kompisar med några nior. Men besvikelsen och svartsjukan när det är Julle som klickar med fantastiska Jasse ...

Jag är ju som sagt inte fjorton, men det här känns så perfekt skildrat in i minsta detalj. Så kul att "Iggy 4-ever" är bland de nominerade till Augustpriset i klassen Barn och ungdom. Nu har jag ju inte läst någon av de andra nominerade böckerna, de är säkert också bra, men jag hoppas på den här!

Boken om Mademoiselle Oiseau

Boken om Mademoiselle Oiseau
av Andrea de La Barre de Nanteuil
Illustrerad av Lovisa Burfitt

Snygg bok om nioåriga Isabella (jag skrev Lovisa först, mycket märkligt, måste ha tittat på illustratörens namn medan jag skrev), som är alldeles grå och knappt märks, och henne granne (låtsaskompis?) Mademoiselle Oiseau, som är färgstark på alla sätt och som bor i en mystisk lägenhet full av katter, fåglar och annat spännande. Jag gillar det parisiska och de franska orden, och bilderna är fina, men jag hade egentligen trott att jag skulle tycka om historien mer än vad jag faktiskt gjorde. Kanske lite för hypad? Men det var mysigt att läsa boken, det var det. Och det fanns många roliga idéer i de glimtar man fick av den mystiska Mademoiselle Oiseaus liv.

Kvinnan på stranden

Kvinnan på stranden
av Margit Sandemo

Plötsligt har man i Isfolket en ung generation där ingen är drabbad. Man har studerat de tre ungdomarna noga och kommit fram till att alla är helt vanliga, ingen har några särskilda egenskaper som den döljer heller. Men det är ingen direkt lättnad, för det alla kommer att tänka på är något som Vanja berättade, om ett barn som föddes i Trondheim omkring femton år tidigare och som hade många av de drabbade Isfolksmedlemmarnas kännetecken. Man trodde då att det var en slump, men tänk om det inte var det. Tänk om det finns en okänd släktlinje. Det var ju faktiskt ett Isfolksbarn som försvann på 1700-talet och som man aldrig hittade.

Det blir tjugoårige André som får uppdraget att resa till Trondheim för att göra efterforskningar. Både modern och barnet dog den där gången, men det måste ju gå att få fler upplysningar om släkten. Med på färden har André något alldeles fantastiskt – en bil! Det är 1912 så det är verkligen en nymodighet på den norska landsbygden. Och på resan möter André två kvinnor, som båda försöker dölja att de är helt betagna av honom. Och så möter han en ondska som har väntat länge på någon alldeles speciell.

Den här boken är lite speciell, för den har en berättelse i berättelsen. Dels får vi läsa om Andrés äventyr, men han har också med sig en handskriven spökhistoria, som Vanja har fått tag i och som både hon och Andrés mor menar kan vara en ledtråd. Och jag tycker nog att Margit skriver bättre när hon håller sig till lite äldre tider (som i spökhistorien) och kan skriva hur sagoaktigt hon vill.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 

En smakebit på søndag (Lighthousekeeping)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den sista tiden har jag varje månad dragit lott om vilken av mina böcker som har varit olästa alldeles för länge ska läsas under den kommande månaden. Det är ju så lätt att bara läsa de senaste inköpen, men jag vill ju läsa de som jag köpte för länge sedan också. Om jag hittar en bok i hyllan som jag kommer på att jag nog inte vill läsa så lämnar jag den till loppis, så de som finns vill jag läsa. Och just nu läser jag månadens lottade bok.

I have no father. There's nothing unusual about that, even children who do have fathers are often surprised to see them. My own father came out of the sea and went back that way. He was crew on a fishing boat that harboured with us one night when the waves were crashing like dark glass. His splintered hull shored him for long enough to drop anchor inside my mother.
Shoals of babies vied for life.
I won.
(Jeanette Winterson, "Lighthousekeeping", s. 3)

Paper Towns

Paper Towns
av John Green

Nu kommer jag inte ihåg exakt hur sammanträffandena var, men jag vet att jag köpte den här boken för några år sedan p.g.a. sammanträffanden. Och jag tror att det började med att jag hamnade på Wikipedia-sidan om termen "paper towns" och strax därefter såg den här boken i något sammanhang (t.ex. i en bokblogg). Nu har den förstås blivit film, så nu kan det ju vara lagom att äntligen läsa boken. Den fick bli den valfria rutan i mitt bokbingo förresten. En annan ruta var att läsa en bok som man har tänkt läsa i minst två år (det blev en Läckberg) och nu kör jag repris på samma kategori.

När Quentin (a.k.a. Q) var liten var han kompis med granntjejen Margo Roth Spiegelman. Men det var då. Numera är Margo Roth Spiegelman (hela namnet!) en levande legend i skolan. Quentin är ... inte det. Men han har ju hört historierna, alla coola grejer Margo gör som ingen annan hade vågat, fast de hade ändå inte kunnat tänka ut dem. Hon hänger med det coola gänget på skolan, men hon är annorlunda. Mer äventyrlig, och liksom mognare. Quentin hänger med orkesternördarna, trots att han inte är med i orkestern själv (p.g.a. tondöv).

Men en kväll, inte långt före deras examen, klättrar Margo upp till Quentois fönster och säger åt honom att den här natten ska han följa med henne. Det blir en natt som Quentin aldrig kunde ha drömt om, full av typiska Margo Roth Spiegelman-upptåg. Och trots att han knappt har sovit under natten så är det självklart att han går till skolan nästa dag. Kommer han att vara en del av Margos sfär nu? Hoppas! Men i stället får han ett chockbesked: Margo är försvunnen. Det är inte första gången i och för sig. Men Quentin blir orolig. För kändes inte alla Margos upptåg den här natten som att hon avslutade något? Och fanns det inte något desperat eller deprimerat hos henne? Men varenda gång Margo har försvunnit tidigare så har hon lämnat ledtrådar efter sig. Ingen har någonsin förstått ledtrådarna förrän efter att hon återvänt, men den här gången tänker Quentin knäcka gåtan.

Jag gillar persongalleriet här. Quentins kompisgäng har alla sina intressen och egenheter och interna skämten och saker som de stör sig på hos varandra. Men frågan är om man verkligen känner sina vänner. Vem kände egentligen Margo, annat än som "Margo Roth Spiegelman"? Ville hon ens att någon skulle känna den riktiga Margo?

Jag förstår att det här har blivit film, för många av händelserna känns om hämtade ur en amerikansk ungdomsfilm. Pranks! Prom! Road trip! Men det funkar faktiskt väldigt bra i en bok också.

Och jadå, jag har "The Fault In Our Stars" i hyllan och jag ska läsa den.

Detektiv Conan Band 71

Detektiv Conan Band 71
av Gosho Aoyama

Ny spännande miljö i den här delen. Ja, allra först är det en kort gåta som Conan hjälper till att lösa, med ett meddelande som en av de poliser som brukar vara med i serien ska ha fått av en tjej han var kär i när de gick i skolan – ett meddelande som han då inte lyckades hitta. Kan Conan hitta det nu, många år senare?

Men det viktigaste är att detektiv Mori, Ran, Conan och professor Agasa blir bjudna till London av en rik dam som de har hjälpt. London, Sherlock Holmes stad!Det ska bli så roligt att åka dit! Men naturligtvis hamnar de mitt i ett fall, där en bombman hotar att spränga en arena i luften mitt under Wimbledon. Conan och de andra måste försöka lösa en mängd gåtor för att förhindra en katastrof.

Och så fortsätter berättelsen i nästa del, som min syster inte har! Hon måste köpa den snart! Det spelar ingen roll att man vet att det kommer att gå bra (det brukar det ju göra), det är spännande ändå.

Morbror Volfram

Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld
av Oliver Sacks

Strax före sin död tidigare i år gav Oliver Sacks ut sina memoarer, "On the Move", som jag tror är en mer traditionell självbiografi. I "Morbror Volfram", som kom ut redan 1998, berättar Sacks bara om sin barndom med fokus på det stora kemiintresse han hade då. Och samtidigt berättar han om sin släkt och om kemins historia. Hans egna experiment (föräldrarna var båda läkare, och dessutom helt ointresserade av hur det såg ut hemma, så för dem var det helt okej att unge Oliver lade beslag på ett av husets många rum som laboratorium) och det sätt som han lärde sig att förstå kemi på följde vetenskapens utveckling väl. Handledning fick han till en början av sin mor, men när hennes kunskaper inte riktigt räckte till längre var det till sin morbror han vände sig. De flesta i moderns stora släkt sysslade med någon sorts vetenskap, och just den här morbrodern hade ärvt morfaderns glödlampsfabrik. Flera av släktingarna framstår för övrigt som en smula excentriska. Modern inte minst, som förmår sin son att dissekera och t.o.m. obducera i ganska tidig ålder. För det var ju redan bestämt att sonen skulle bli läkare.

Jag är kanske inte så intresserad av kemi egentligen, men jag älskar den entusiasm, eller rent av passion, som Oliver Sacks visar för sitt ämne. Fast så småningom falnade det här intresset och ersattes delvis av andra intressen. Det kanske bara är under barndomen som man har ett enda intresse på det här sättet. Dessutom hade Sacks då börjat närma sig nutidens kemi (alltså, som den var omkring 1950) och det började handla för mycket om partiklarna i atomens kärna. Han skriver att han hade velat vara en 1800-talskemist och göra de upptäckter som gjordes då. Men vid den här tiden var ju de upptäckterna gjorda för länge sedan. Men helt och hållet kan han ju inte ha övergivit kemin. Han skrev ju den här boken som väl måste väcka ett tillfälligt intresse för kemi hos nästan vem som helst.

Oliver Sacks tillbringade större delen av barndomen i Londons judiska kvarter (förutom de år då han gick på oerhört illa skötta internatskolor – hans bror återhämtade sig visst aldrig psykiskt från den misshandel eleverna utsattes för). Det är samma del av staden som "A Kid for Two Farthings", som jag läste för ett tag sedan, utspelar sig i. Alltid kul när man känner igen sig.

Fästmön

Fästmön
av Anton Tjechov

Nadja bor i en händelsefattig småstad och är förlovad. Hon har drömt om att gifta sig sedan tonåren, men hon verkar inte riktigt lycklig. En vän till familjen är hela tiden på henne om att hon inte borde nöja sig med giftermål och hemliv.

Fin skildring av Nadja och hennes familj.

En smakebit på søndag (Livets stråle)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

På söndagsmorgnar kan man till exempel äta frukost hur länge som helst och läsa novell samtidigt. Nu är det här en rätt så lång novell, så frukosten är slut (jag erkänner: man kan inte äta frukost hur länge som helst) men det är fortfarande lite novell kvar.

Den här novellen får nog räknas som science fiction, eller rent av skräck. Jag lutar nog mest år sci-fi. Novellen publicerades för första gången 1925 och den utspelar sig 1928. En vetenskapsman gör en fantastisk ny upptäckt som han börjar utforska, men myndigheterna bestämmer sig för att genast tillämpa den nya upptäckten.

Så fort Persikov hade skummat igenom papperet for han upp och slängde sig på telefonen. Inom några sekunder talade han med någon, snabbt och ganska uppjagat.
- Förlåt men ... ja ... men jag begriper inte ... Hur är det möjligt? Utan mitt godkännande, min rådgivning ... Vem vet vad han kommer att ställa till med!
Vid dessa ord vred sig främlingen om. Han blev uppenbarligen förnärmad.
- Ursäkta, började han, men jag är alltså föres ...
Persikov hytte mot honom med sitt krökta finger.
- Nej, jag begriper fortfarande ingenting ... Jag protesterar, det är vad jag gör! Kategoriskt! Jag tänker inte godkänna några experiment med ägg ... Så länge jag inte själv har utfört testerna ...
Det hela avslutades med att Persikov, alldeles högröd i ansiktet, våldsamt slängde på luren och förkunnade med ihålig röst rakt in i väggen:
- Jag tvår mina händer.
(Michail Bulgakov, "Livets stråle", s. 21-22)

Svart som ebenholts

Svart som ebenholts
av Salla Simukka

Efter sommarens händelser (bok 2, "Vit som snö") har Lumikki blivit lite mer utåtriktad. Hon har några kompisar och en pojkvän, och hon är till och med med i en teateruppsättning på skolan. Eftersom det är en nytolkning av Snövit, så tyckte alla att det var klart att hon skulle vara med. Lumikki betyder ju Snövit.

Men Lumikki mottar också hotfulla brev. Hon verkar ha en stalker, och hen vet allt om henne. Ibland verkar stalkern veta mer om Lumikki än vad hon själv gör. De där minnena som ibland dyker upp och som inte kan stämma, hur kan stalkern veta något om dem? Är det ändå verkliga händelser som Lumikki minns fragment av?

Sista boken i trilogin om Lumikki och det hade ju bara inte gått an att vi – och hon – inte skulle få reda på något mer om de gåtor som har antytts från bok 1. Varje bok har ju sitt eget fall som Lumikki hamnar mitt i, men det finns ju också den här gåtan om Lumikki själv. Första boken ("Röd som blod") är fortfarande den jag gillar allra bäst, men den här är också väldigt bra. Jag gillar karaktären Lumikki, som efter åratal av mobbing har svårt att lita på andra människor och kräver av sig själv att hon ska klara allt på egen hand. Och även om jag inte alltid gillar böcker med mycket action så gillar jag de här. Jag såg en monterintervju med Salla Simukka på Bokmässan och hon berättade bland annat att mängden action och längden (den absolut längsta är knappt 240 sidor och den här inte ens 170 sidor lång) gör att det här ibland är de första böcker som ungdomar har läst ut. Att de är relativt korta är tydligen avsiktligt, för att ovana läsare inte ska ge upp.

I september köpte jag böcker. I oktober kanske jag läser.

Antal böcker som jag snart tänker läsa: 1653. Inget konstigt med det.

Jag var på Bokmässan i helgen, så då blev det ju inget läst. Inte så överdrivet många nya böcker heller, men jag tog igen skadan igår i second hand-butik. Det kommer kanske några bilder från mässan inom de närmaste dagarna.

Förutom att räkna mina olästa böcker så är ju den förste varje månad numera dagen när jag tar en lott och ser vilken av mina verkligt hyllvärmande hyllvärmare som ska läsas under månaden. Lite lustigt att jag förra månaden drog lott nummer 1 (har inte hunnit läsa ut boken än, skyller på Bokmässan) och idag blev det lott nummer 2. Undrar om nästa månad blir nummer 3.

Nr 2 = "Lighthousekeeping" av Jeanette Winterson. Den verkar annorlunda och jag har hört att den ska vara bra.

En löjlig människas dröm

En löjlig människas dröm
av Fjodor Dostojevskij

Finns det någon författare som är mer berömd än Dostojevskij? (Det skulle väl vara Shakespeare i så fall. Och nu förstör jag hela min tanke genom att komma på ännu fler.) Fast bara namnet va? Man läser nästan aldrig något av honom. Jag har knappt koll på hur han skrev. Jag har läst "Brott och straff" men inget annat. Jo, nu den här novellen som inte utvecklade sig som jag trodde. Men jag tyckte ganska bra om den. Berättaren berättar om hur han hade tänkt begå självmord, för han hade kommit fram till att inget spelade någon roll för honom. Men så somnade han i sin stol och drömde.

Nana 2

Nana 2
av Ai Yazawa

Jag har läst den här tidigare, men det var ju ett tag sedan nu. Det var många detaljer som jag inte kom ihåg. Jag skrev lite om vad den handlade om då. Det är så fint att läsa om det här igen, början av de båda Nanas vänskap och deras första dagar i Tokyo. Jag undrar om inte det här blir en sån serie som man tycker ännu bättre om när man redan vet hur det kommer att gå.

Savnets stemme

Savnets stemme
av May Grethe Lerum

När man skriver något om del 30 i en bokserie är allt en spoiler. Du är härmed varnad.

Ingen har hört av Ravi på flera år, och förmodligen är han död. Men dottern Reina tror inte på det, vad mamma Johanna än säger. Hon håller inte heller med om att alla på gården Storlendet är ondskefulla. Johannas fiendskap var med en man, och han är satt ur spel sedan länge. Reina hade gärna umgåtts mer med arvingen till Storlendet. Och det verkar hennes halvsyster Ingalill också kunna tänka sig, verkar det som. Och Ingalill behöver inte göra som Johanna säger, åtminstone inte om man frågar henne.

Johanna måste också ge Reina och hennes bror Benjamin dåliga nyheter. Läkarvetenskapen har nya rön om släktens förbannelse, blödarsjukan*, och det bästa vore om ingen av dem skaffade barn. Det talas till och med om äktenskapsförbud för de som har sjukdomen i släkten. Och därmed måste särskilt tjugoårige Benjamin tänka över sina framtidsdrömmar. Vill han att hans egna barn och barnbarn ska tvingas leva med samma sjukdom som han själv?

Jodå, här är fullt av intriger. Spännande.

(* Undrar om man verkligen hade det just vid den här tiden, eller om det bara passade in i handlingen här.)

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes 
28. Speil i sølv 
29. Til verdens ende

Do You Remember the First Time?

Do You Remember the First Time?
av Jenny Colgan

Jag har inte läst något annat av Jenny Colgan men när jag började beskriva boke för min syster så tyckte hon att den lät väldigt typisk för Colgan. Huvudpersonen, en kvinna i trettioårsåldern, inser att livet inte rikigt har blivit som hon hade hoppats. Fast i de böckerna som min syster har läst uppstår tillfällen att starta ett bageri eller ta över en karamellbutik. Den här boken handlar om tidsresor. Så ändå lite annorlunda.

Flora har varit tillsammans med Olly i fyra år, och det kommer väl vara de två för all framtid. Det är lite sent nu att hinna träffa någon ny om man vill bilda familj. Men Flora är inte riktigt lycklig. Dessutom hatar hon sitt jobb (hur hamnade hon i den här tråkiga branschen?) och ändå sedan hennes pappa lämnade familjen för sin älskarinna så har Flora, som enda barnet, fått dra ett tungt lass med att stötta sin mamma. Hennes bästa kompis ska gifta sig, och Floras ålderskris kulminerar under bröllopet. När bröllopstårtan skärs upp önskar sig Flora något (en egen liten vidskeplig tradition hon har) – hon önskar att hon var sexton år igen.

Sedan vaknar Flora upp och är sexton år. Men inte riktigt på det sätt som hon hade tänkt. Och hon hade visst glömt hur fruktansvärt det var att vara sexton. (Även om hon kommer i varenda plagg på Topshop.) Går det att återvända?

Det var länge sedan jag verkligen sträckläste en bok. Men det här var verkligen sträckläsningsmaterial. Jag kom hem från jobbet och bara läste hela eftermiddagen och kvällen. Härligt! Så, eh, mer Colgan tack! Kul att det här var någon som jag bara hade köpt för titeln (som också är namnet på en Pulp-låt), haft liggande i måpnga år och bara läste p.g.a. att den var med i mitt SUB-lotteri.

En dåres anteckningar

En dåres anteckningar
av Nikolaj Gogol

En helt vanlig tjänsteman slås en dag av något ovanligt – han kan höra hundar tala! – och skriver om det i sin dagbok. Och efter det blir hans tankar och dagboksanteckningar allt mer förvirrade. Han tycker sig se allt klart nu. Mellan raderna förstår man vad som händer i verkligheten.

Jag tror inte att jag har läst något av Gogol tidigare. Inte mycket ryskt alls. Är det nu jag borde läsa "De besatta" (Elif Batuman)?

Let's Kill Uncle

Let's Kill Uncle
av Rohan O'Grady

Det hela utspelar sig på en ö utanför Kanadas västkust, en vacker och idyllisk plats, men man säger också att det vilar en förbannelse över ön. Under kriget reste alla unga män till Europa för att slåss mot Hitler. Bara en återvände, och han är nu traktens polis. Alla änkor med barn och andra unga kvinnor lämnade ön. Det finns inte ett enda barn på ön, och har inte funnits på flera år. Men den här sommaren blir annorlunda. Två barn ska nämligen tillbringa sommaren på ön. Det ena är systerson till den välbärgade pensionerade majoren som hyr ett hus på ön, fast eftersom majoren är bortrest i början av sommaren får stackars föräldralöse Barnaby bo hos handlaren och hans fru så länge. Och så är det Christie, vars mamma har sparat ihop av sin lilla lön för att kunna inackordera dottern på landet.

Till en början hatar barnen varandra, men de inser snart att det finns ju inga andra barn så de måste nästan leka med varandra. Och speciellt Barnaby har en särskild talang för att ställa till med jävelskap. De bara råkar krossa varenda ruta i ett växthus, ramla av kajen och måla öns stolthet, den prisbelönta tjuren Iron Duke blåprickig. Öborna minns barn som förtjusande, det var så länge de träffade några, och är inte alls beredda på allt detta. Vad ska de ta sig till med barnen?

Självklart tänkte jag på Anne på Grönkulla när jag läste. Idyllisk ö, Kanada. Visserligen är det motsatta kuster av Kanada, och "Let's Kill Uncle" utspelar sig mycket senare, på 50-talet, men det är ändå något med de smått excentriska öborna och deras lugna liv (som störs av busungar) ... Säkert mest för att jag vet att båda utspelar sig på kanadensiska öar.

Men Barnaby har en mörk hemlighet. Han tror att hans morbror (egentligen bara hans döda mosters man) vill döda honom. För egentligen är morbrodern inte så välbärgad, alla pengarna är Barnabys. Men om Barnaby dör så kommer han att ärva pengarna. Men det måste förstås se ut som en olycka. Och hur lätt är det inte att råka ut för en olycka på den här ön – i skogen eller i havet?

Barnaby är övertygad om att han inte kommer överleva sommarlovet. Men vilka vuxna skulle tro på honom? Men Christie tror honom, och det är hennes idé att då får de väl döda morbrodern först, innan han hinner döda Barnaby?

Spännande. Kommer barnen lyckas överlista morbrodern, och ännu viktigare, smider morbrodern verkligen mordplaner eller är det bara barnen som gör det? En trevlig, ryslig och ganska udda berättelse. Jag gillar det här.

Nattens demon

Nattens demon
av Margit Sandemo

Tengel den Onde låg i dvala, men kunde ändå styra de onda makter som han hade lagt under sig under sin tid på jorden, och nu hade han beordrat några av dem att placera ut en spion hos Isfolket. Ett litet litet demonägg placerades i ett av sovrummen på gården Lindallén. Demonen skulle sedan kunna rapportera om Isfolkets förehavanden. Själv skulle han vara osynlig. Men vad de inte hade räknat med var att Vanja, flickan som bodde i sovrummet, såg.

Vanja och demonen utvecklar någon sorts hatkärlek till varandra. Det är verkligen inte bra för psyket att ha en demon i rummet. Speciellt inte när båda blir halvvuxna.

I den första boken i serien var demoner något som Silje inbillade sig att hon såg på avstånd eller som dök upp i hennes drömmar. Kanske fanns de, kanske fanns de inte. Vid det här laget tycker man inte alls att det känns konstigt att det finns med en demon som helt klart är verklig. Det som jag tycker är konstigt nu är att jag minns boken som mycket mer romantisk än vad jag tyckte att den var nu. Ibland stämmer inte minnet av en bok med omläsningen av en bok.

Kul detalj att Vanja kallar demonen för Tamlin. När jag läste den skotska sagan om Tamlin så insåg jag att Margit säkert var inspirerad av den när hon skrev "Nattens demon". Det finns en del likheter.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger

En smakebit på søndag (Morbror Volfram)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag tog en liten paus i smakbitandet över sommaren. När jag tittar ut genom fönstret nu så är det tydligen inte alls sommar längre. Och jag fryser om fötterna. Dags för en ny smakbit!

Jag har tidigare läst ett par böcker av Oliver Sacks, och gillade dem. Han dog nyligen, den 30 augusti. Förra helgen hittade jag en av hans självbiografier på loppis. Så den läser jag nu. Tidigare i år gav han ut en självbiografi ("On the Move") som jag tror är mer som självbiografier brukar vara, en skildring av hela hans liv. Den här äldre boken, "Morbror Volfram", handlar om hans passionerade kemiintresse som barn och hur han upptäckte kemins historia medan han själv utförde allehanda experiment. Han hade en enorm släkt där i stort sett alla var intresserade av naturvetenskap, många var t.ex. kemister eller läkare, och föräldrar (båda läkare) som tyckte att det var helt okej att unge Oliver inrättade ett laboratorium i ett av husets många rum. Detta var dessutom en tid då det fanns väldigt få restriktioner när det gällde vilka kemikalier som fick säljas, även när kunden var i tioårsåldern. (Titelns morbror Volfram hette egentligen Dave, och hade fått sitt smeknamn eftersom han var så förtjust i ämnet som var så viktigt i hans glödlampsfabrik.)

The Discovery of the Elements ägnade en hel sektion åt "fluormartyrerna". Även om rent klor hade isolerats från saltsyra på 1770-talet var dess mer aktiva kusin, fluoret, inte lika lätt att få fram. Jag läste om hur alla de tidiga utforskarna "utsattes för den fruktansvärda tortyr det innebar att förgiftas av fluorvätesyra", och åtminstone två av dem avled i sviterna. Fluor isolerades först 1886, efter nästan ett århundrade av farliga försök.
Jag fascinerades av denna historia, och ville omedelbart och obekymrat utvinna fluor på egen hand. Det var lätt att få tag på fluorvätesyra: morbror Volfram använde stora mängder av det för att "pärla" sina glödlampor, och jag hade sett stora damejeanner med det på hans fabrik i Hoxton. Men när jag berättade för mina föräldrar om fluormartyrerna förbjöd de mig att experimentera med det i huset. (Jag kompromissade genom att ha en liten guttaperkaflaska med fluorvätesyra i mitt labb, men jag var så rädd för den att jag aldrig öppnade flaskan.)
(Oliver Sacks, "Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld", s. 84)

Teaterflickan

Teaterflickan
av Swen Wernström

Nej, jag har redan glömt det mesta av den här boken ...

Jag tyckte att den första boken om Gittan var lite intressantare. I den här boken kämpar Gittan på med att både försöka förkovra sig inom skådespelaryrket samtidigt som hon också måste försörja sig. Bland annat får hon ett mannekänguppdrag, där hon och en kompis fotograferas i säsongens ungdomskappor för en damtidning. Och så får man ju veta att det där med att vara mannekäng inte är det enklaste. Jag undrar om Sven Wernström skrev de här böckerna för att visa att de där drömyrkena inte är så glamourösa ändå. Särskilt när jag läste att han var en av författarna bakom böckerna om sångerskan Anita.

Sjöjungfrun

Sjöjungfrun
av Camilla Läckberg

Ojdå, det var visst över fyra år sedan jag läste den förra boken i Fjällbackaserien. Jag tycker att böckerna är rätt trevliga, och framför allt humoristiska, men när det gäller deckare så finns det flera andra författare som jag prioriterar. Och det är inte ens säkert att de blir lästa särskilt fort. Vilken författare som helst kan tappas bort bland mina olästa böcker.

En man från Fjällbacka har varit försvunnen, och det vore väl inte Fjällbacka om han inte till slut hade hittats mördad. Men man kan inte begripa varför han är mördad. Vad polisen inte vet är att flera i hans bekantskapskrets har fått hotfulla brev. Men varför? Det verkar inte finnas någon anledning till det heller. Men någonstans i någons förflutna finns det väl ett svar.

Man vill hela tiden läsa vidare i boken, men det är inte en av de böcker som jag har tyckt bäst om i serien. Annars har jag ju tyckt att böckerna blir allt bättre, men nu har det kanske planat ut. Den som jag har tyckt bäst om är den förra boken, "Tyskungen".

Tidigare böcker:
- Isprinsessan
- Predikanten
- Stenhuggaren
- Olycksfågeln
- Tyskungen 
- Snöstorm och mandeldoft (novell)

Köpmannen i Venedig

Köpmannen i Venedig
av William Shakespeare

Jag tror att detta var den enda av Shakespeares riktigt kända dramer som jag inte hade läst än. Jag kan förstås ha fel. Det är här ifrån det kända anförandet som innehåller bland annat "if you prick us, do we not bleed?" kommer. Den har man ju hört i ett antal olika former, men jag hade inte läst den riktiga tidigare.

Bassiano vill fria till den vackra Portia, men har inga pengar och ber sin vän, köpmannen Antonio, om ett lån. Antonios pengar är just nu uppbundna i ett antal handelsfartyg, som snart väntas anlända med dyrbara varor i lasten. De ber då den judiske pengautlånaren Shylock om ett lån i stället, och han går med på att låna ut utan ränta rent av. Lite skämtsamt bestämmer de att om återbetalningen blir försenad ska Shylock få skära ett skålpund kött ur Antonios kropp. Men när alla Antonois fartyg går i kvav så visar det sig att Shylock inte skämtade. Han hyser agg mot Antonio, dels för att han förstör Shylocks affärer genom att låna ut pengar utan ränta, men också för att han har behandlat Shylock illa och fällt nedsättande kommentarer om honom. (Det kanske är att gå lite långt att döda Antonio för det, men han framstår verkligen inte som särskilt sympatisk just då.)

Självklart finns här också folk som klär ut sig utan att ens deras närmaste känner igen dem. Det är Portia, som har en plan för att rädda Antonio. En ganska känd plan, tror jag nog.

Asken Yggdrasil

Asken Yggdrasil: En gammal gudomlig historia
av Alf Henrikson och Edward Lindahl

Det här är inte det riktiga omslaget, det har nog varit ett löst omslag runt boken en gång i tiden. Men det medföljde inte när jag köpte den på loppis.

"Asken Yggdrasil" är en illustrerad återberättelse av vissa av de gamla fornnordiska sagorna. De som handlar om hur världsbilden såg ut och om vilka gudar det fanns och hur de levde. Hela tiden rör man sig mot undergången, Ragnarök, och de händelserna flätas ihop med dagens världsbild där vi bor på en planet. En kombination av lärt och lättläst, sagolikt och modernt. Det låter väl som en bra kombination? Jag tror nog att det här är tänkt för yngre läsare. Inte för de minsta barnen, men inte för vuxna heller, skulle jag tro. Men det går bra att läsa om man är vuxen också.

Mina olästa böcker och random fantasy

Just nu i ska-läsa-snart-högen: 1624 böcker.

Inför förra månadsskiftet fick jag ju idén att bestämma en av månadens böcker genom lottdragning. Jag har en lottring med hundra lotter och har skapat motsvarande "vinstplan" med böcker som har legat olästa väldigt länge. Förra månadens bok har jag läst, och jag gillade den (ej ombloggad än dock). Bra system det här!

Idag drog jag lott nummer 1, och det är "Ombria in Shadow" av Patricia A. McKillip. Fantasy. Det läser jag inte så mycket av, tycker jag. Den här fick jag av en kompis som hade råkat få dubblett av den.

Sommaren

Sommaren
av Poul Holm Joensen och Claus Bering

Sista delen i serien. Jag kan verkligen ingenting om naturen. Kanske ändå lite mer nu än innan? Förhoppningsvis om sånt som fortfarande gäller i så fall. Det är ju inte nya böcker det här.

Årstidsböckerna:
1. Hösten
2. Vintern 
3. Våren
4. Sommaren