Paper Towns

Paper Towns
av John Green

Nu kommer jag inte ihåg exakt hur sammanträffandena var, men jag vet att jag köpte den här boken för några år sedan p.g.a. sammanträffanden. Och jag tror att det började med att jag hamnade på Wikipedia-sidan om termen "paper towns" och strax därefter såg den här boken i något sammanhang (t.ex. i en bokblogg). Nu har den förstås blivit film, så nu kan det ju vara lagom att äntligen läsa boken. Den fick bli den valfria rutan i mitt bokbingo förresten. En annan ruta var att läsa en bok som man har tänkt läsa i minst två år (det blev en Läckberg) och nu kör jag repris på samma kategori.

När Quentin (a.k.a. Q) var liten var han kompis med granntjejen Margo Roth Spiegelman. Men det var då. Numera är Margo Roth Spiegelman (hela namnet!) en levande legend i skolan. Quentin är ... inte det. Men han har ju hört historierna, alla coola grejer Margo gör som ingen annan hade vågat, fast de hade ändå inte kunnat tänka ut dem. Hon hänger med det coola gänget på skolan, men hon är annorlunda. Mer äventyrlig, och liksom mognare. Quentin hänger med orkesternördarna, trots att han inte är med i orkestern själv (p.g.a. tondöv).

Men en kväll, inte långt före deras examen, klättrar Margo upp till Quentois fönster och säger åt honom att den här natten ska han följa med henne. Det blir en natt som Quentin aldrig kunde ha drömt om, full av typiska Margo Roth Spiegelman-upptåg. Och trots att han knappt har sovit under natten så är det självklart att han går till skolan nästa dag. Kommer han att vara en del av Margos sfär nu? Hoppas! Men i stället får han ett chockbesked: Margo är försvunnen. Det är inte första gången i och för sig. Men Quentin blir orolig. För kändes inte alla Margos upptåg den här natten som att hon avslutade något? Och fanns det inte något desperat eller deprimerat hos henne? Men varenda gång Margo har försvunnit tidigare så har hon lämnat ledtrådar efter sig. Ingen har någonsin förstått ledtrådarna förrän efter att hon återvänt, men den här gången tänker Quentin knäcka gåtan.

Jag gillar persongalleriet här. Quentins kompisgäng har alla sina intressen och egenheter och interna skämten och saker som de stör sig på hos varandra. Men frågan är om man verkligen känner sina vänner. Vem kände egentligen Margo, annat än som "Margo Roth Spiegelman"? Ville hon ens att någon skulle känna den riktiga Margo?

Jag förstår att det här har blivit film, för många av händelserna känns om hämtade ur en amerikansk ungdomsfilm. Pranks! Prom! Road trip! Men det funkar faktiskt väldigt bra i en bok också.

Och jadå, jag har "The Fault In Our Stars" i hyllan och jag ska läsa den.