av Hanna Gustavsson
Jag är så himla nöjd med att jag inte är fjorton längre när jag läser serieböckerna om Iggy. (Första boken heter "Nattbarn".) Att inget av det man får göra är roligt längre. Vad ska man göra då? Baka kladdkaka flera gånger i veckan? Att man dessutom är tvungen att tillbringa hela dagarna på ett ställe där man har tråkigt och dessutom inte går säker från mobbare. Men man får ju skolmat i alla fall. I motsats till bästisen Julle har Iggy inte råd med fika eller snabbmat varenda dag. Och när Iggys mobil går sönder har hennes mamma inte råd att köpa en ny till henne (det finns gränser för hur drulligt man får ha haft sönder den om försäkringen ska gälla). Och mobilen är superviktig! Det är ju så man får reda på grejer, har kontakt med kompisarna och man umgås genom att visa varandra roliga filmklipp. Detta är kris!
I samma veva blir Iggy och Julle kompisar med några nior. Men besvikelsen och svartsjukan när det är Julle som klickar med fantastiska Jasse ...
Jag är ju som sagt inte fjorton, men det här känns så perfekt skildrat in i minsta detalj. Så kul att "Iggy 4-ever" är bland de nominerade till Augustpriset i klassen Barn och ungdom. Nu har jag ju inte läst någon av de andra nominerade böckerna, de är säkert också bra, men jag hoppas på den här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar