Fremmed måne

Fremmed måne
av May Grethe Lerum

I den tjugotredje boken i Livets døtre är det flera som går runt och väntar på barn som ska födas. Inte enbart med glädje, för det finns tecken på att inte allt kommer gå bra. Tecken som i varsel och föraningar, snarare än medicinska tecken. Och att varslet slår in är inte osannolikt, det var ju livsfarligt att föda barn på 1700-talet.

Samtidigt känner Amelia att det är dags att äntligen läsa Marias efterlämnade böcker. Maria var huvudperson för många böcker sedan, och man fick bara läsa om delar av hennes liv. Om hennes ungdom, och hur hon tvingades lämna sin man och dotter när hon anklagades för häxeri. Hon avrättades faktiskt inte, utan en annan sorts dom väntade. Man fick följa henne vidare ett tag, men sedan försvann hon tills hon återvände hem på gamla dagar. Amelia fick ärva hennes dagböcker. Hon har inte vågat läsa dem förrän nu, så nu får vi läsare äntligen ta del av Marias spännande liv. Och det är ju sannerligen en annorlunda miljö än i de andra böckerna i serien.

Det känns som att det har handlat om samma personer länge nu. Marja (ej att förväxla med Maria) var ju huvudperson redan i den sjunde boken. Sedan har det tillkommit fler generationer, men Marja är ju fortfarande i livet och mycket aktiv. Så det blir ju en välkommen omväxling att läsa om några helt andra i vissa kapitel. Jag tror också att det här kan vara starten på att en ny person kommer in i serien så småningom. Jag är inte säker, men jag kan inte se något annat skäl till att Marias historia berättas nu.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter

Åminne

Åminne
av Sven Delblanc

Sven Delblancs Hedeby ligger i Sörmland och passade därför ypperligt till mitt landskapsprojekt. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle läsa om den första boken i sviten, "Åminne", eller fortsätta till del två, "Stenfågel". Men det var några år sedan jag läste "Åminne" och framför allt kom jag inte ihåg särskilt mycket av den, så det fick bli omläsning. Jag är ganska nöjd med det beslutet, för jag uppskattade boken mycket mer den här gången. Kanske för att jag nu var beredd på att den var skriven i en annan och betydligt mer svårläst stil än vad jag hade förväntat mig förra gången. Kanske utvecklas jag faktiskt i min läsning, även om jag inte märker det själv.

Det är 1930-tal och Hedeby håller på att förändras. Eftersom berättaren befinner sig flera årtionden längre fram i tiden kan han reflektera över detta. Han vet ju redan hur det kommer vara om bara några år. Nu är det sommar och dags för den årliga rensningen av ån som flyter genom trakten. Och det är ingen småsak i Hedeby. De tre män som ska åka på flotten och rensa ån väljs med omsorg av byns äldsta och mest aktade män. Det är verkligen ett förtroendeuppdrag detta, och för tonårspojkar är det att bli vald som yngsteman på flotten ett bevis på att de räknas som vuxna. Det är långt ifrån alla som kan komma i fråga. Faktiskt har man väldigt svårt att komma på några som det kan bli.

Man blir presenterad för ett antal invånare i Hedeby. Alla från de eländigaste arbetslösa som sitter och super dagarna i ända, till greven på Valla, som inte kan ha en sån livsstil som var självklar bara en generation tidigare. Nu är jag riktigt nyfiken på vad som kommer hända i Hedeby. Förra gången jag läste "Åminne" var jag inte alls lika motiverad att fortsätta med resten av böckerna i serien.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö + Sanningen i fallet Bertil Albertsson?

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Sanningen i fallet Bertil Albertsson?
av Håkan Nesser

Jag har läst om den här boken, som alla så klart redan känner till. Jag hade faktiskt glömt en del av det som händer i den, till exempel att deckarbiten faktiskt inte tar upp så många sidor som jag trodde. Det är en uppväxtskildring och deckare från en anonymiserad plats som väl inte kan vara något annan än Kumla med omnejd. Staden i boken kallas K-a, ligger nära Hallsberg, Håkan Nesser kommer därifrån och staden har precis de stora arbetsplatser som Kumlas Wikipediaartikel nämner. Alltså fängelset, och fabriker för dels skor, dels sylt och saft (BOB). Bra Närkebok till mitt landsskapsprojekt.

Det är en sommar i början av 60-talet (skriven som 196-, men ska väl vara 1962 förstår man) som bokens berättare Erik minns särskilt klart, eftersom det hände något som han kallar Det Fruktansvärda just den sommaren. Med det menar han något annat än det som man får reda på i början, att Eriks mamma ligger på lasarettet och är döende, även om det är detta som Erik pappa avser när han redan på första sidan konstaterar att det kommer bli en hård sommar. Och detta är orsaken till att Erik tillbringar sommarlovet ute i familjens sommarstuga tillsammans med sin vuxne bror och Edmund, en kille i Eriks egen ålder. Det är deras fäder som känner varandra, men det visar sig att Erik och Edmund kommer bra överens. Och det händer massor av saker under sommaren. På många sätt en perfekt sommar ur två fjortonåriga killars perspektiv. (Om man bortser från att det av olika skäl är en hård sommar i båda familjerna, men det kan de ju inte tänka på hela tiden.) Fast allting leder ju fram till det där Fruktansvärda. Som vi väl alla vet är ett mord?

Jag tycker om hela boken. Först skildringen av sommaren, som känns lite nostalgisk, och som sommarlov ska vara enligt böcker och filmer, fast mer realistiskt och inte lika ljust. Och sedan deckargåtan, där man verkligen inte vet vad man ska tro. För man får inte riktigt veta det.

Tydligen utlovade Nesser ett avslöjande om ingen hade lyckats lösa fallet inom tio år efter att boken kom ut. "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" kom ut 1998 och 2008 kom en tunn liten bok ut - "Sanningen i fallet Bertil Andersson?". Den kallas "vitbok" på omslaget och medverkande är Håkan Nesser samt Erik Wassman (berättaren i "Kim Novak ...") samt andra fiktiva personer som sitter inne med (eller tror sig sitta inne med) fakta som kan bidra till att mordet klaras upp. En lite annan grej än att bara helt enkelt tala om mördarens namn. Klart värd att läsa om man gillar "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser

Flugornas ö

Flugornas ö
av Emma Rendel

En kvinnlig präst kommer till en nybildad församling på en liten ö. Alla invånare är mycket entusiastiska och de har byggt en absurt överdådig kyrka. Men det är något som inte stämmer på ön. Är församlingen egentligen intresserade av religionen eller är de ute efter något annat? Och vad är grejen med händelsen som alla har olika historier omkring, den där flickan som brände ner sitt hus och försvann? Obehaglig stämning i den här serien, inte minst på grund av bilderna.

Den vita drottningen

Den vita drottningen
av Philippa Gregory

Man är ju kanske inte så väl bevandrad i engelsk historia, men när man inser att rollistan starkt börjar påminna om den i "Rickard III" så börjar man ju ana oråd. Jag lånade boken av min syster och kom ihåg att hon hade påpekat detta när hon läste en bok och det måste ju vara den här då. Huvudpersonen Elisabet Woodville är alltså mamma till prinsarna i Towern, de som kanske mördades på order av sin farbror Richard. Eller också inte. Det står en sak i Shakespeare, Josephine Tey har en annan teori i sin "The Daughter of Time" och i "Den vita drottningen" förlöper det hela på ett tredje sätt. Vad som egentligen hände vet man väl inte.

Jag hoppas att det här inte var en spoiler. Jag föreställer mig att många läsare redan visste vem Elisabet Woodville var när de började läsa, och det är inte så att avslöjandet vem hon är är själva grejen med boken. Men i så fall finns det en spoiler redan i bokens titel, för när boken börjar så är Elisabet inte drottning. Då är hon en adlig änka, som söker upp kungen för att be att få tillbaka sin makes ägor. Det är mitt under rosornas krig, och Elisabet och kungen står på motsatta sidor i konflikten.

Det är fullt med fakta och namn i "Den vita drottningen" och det är inte alltid lätt att hålla reda på alla politiska turer, men det är ändå en spännande berättelse och jag blir ganska övertygad av att det var så här alla dessa historiska personligheter verkligen var. Åtminstone i den här romanens värld. Vissa övernaturliga inslag förekommer, och jag misstänker att de inte inträffade i verkligheten. Det vill säga, de hände säkert, men inte som resultat av trolldom.

Så vitt jag förstår ska "Den vita drottningen" vara första delen i en trilogi - kvinnor under rosornas krig eller nåt. Jag har redan lånat "Den röda drottningen" (vars huvudperson dyker upp en del i den här boken också, men i hennes bok lär man väl få en annan syn på samma händelser) av min syster, men jag vet inte riktigt vilken den tredje är. Jag antar att det är den som heter "The White Princess" på engelska, men det finns också en "The Kingmaker's Daughter" som även den handlar om en av personerna som nämns i "Den vita drottningen".

Aha! Enligt Philippa Gregorys websida så är det en serie på fyra böcker. The Cousins' War Series.
- "The White Queen"/"Den vita drottningen"
- "The Red Queen"/"Den röda drottningen" (verkar utspela sig före "Den vita drottningen")
- "The Kingmaker's Daughter"
- "The White Princess"

Och enligt Wikipedia ska det också finnas en "The Lady of the Rivers" som utspelar sig först av alla, och en kommande bok - "The King's Curse" - i samma serie.

Malin! "The Lady of the Rivers" finns ju på svenska! "Den blå hertiginnan"!!! Men inte som pocket än.

Påskekrim

Fyra lediga dagar i rad sitter inte fel. För skojs skulle har jag laddat upp med påskekrim. Man måste ju inte läsa deckare bara för att det är påsk menar jag, men man kan. Här blir det Maria Lang och Belinda Bauer. Viss variation alltså.

De förryckta kusinerna och andra historier

De förryckta kusinerna och andra historier
av Edward Gorey

Någonstans har jag hört talas om Edward Gorey tidigare. Jag undrar om det kan ha varit i Neil Gaimans blogg. Gaiman nämns i alla fall i efterordet som en av de som har influerats av Gorey. Även Tim Burton och Daniel Handler/Lemony Snicket nämns bland de som har inspirerats. Jag tycker att speciellt när det gäller "Lemony Snicket" kan man ana detta och det känns som samma obestämda tidsperiod i Goreys serieberättelser (eller ska jag hellre kalla det för bilderböcker?) och Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Är det nutid, tidigt 1900-tal eller den viktorianska eran? Det är inte riktigt någon av dem, utan mer en blandning av allt.

Märkliga historier det här. Lika förryckta som kusinerna i titeln kanske. Jag gillar det.

Ett extra plus för Jonas Ellerströms efterord. Det är intressant att läsa om Edward Gorey och hans verk.

En skugga blott

En skugga blott
av Maria Lang

Det här är en inte så realistisk deckare. Som sig bör! Ibland vill man läsa något realistiskt, ibland vill man läsa om folk som t.ex. blir mördade i bokstavsordning och där omgivningen mest verkar tycka att det är ett uppfriskande samtalsämne.

Puck återvänder hem efter ett par månader i Egypten, där hon har vårdat sin far egyptologen som varit sjuk. Hon ankommer dock ett par dagar tidigare än beräknat och hoppas att Einar, hennes man, ska ha fått hennes brev och att han väntar på flygplatsen. Det gör han inte, och även parets lägenhet verkar övergiven. Dock ligger liket av en ung kvinna i badrummet. Mördad. Men inte kan väl Einar ...? Och var ÄR Einar?

Christer Wijk blir naturligtvis inkopplad på fallet. Är det inte konstigt egentligen att han utreder alla mordfall som Puck och hennes närmaste hamnar mitt i? Borde han inte vara upptagen av andra fall ibland? Och det finns ju andra poliser som också utreder mordfall. Och speciellt den här gången när en av hans bästa vänner faktiskt måste räknas bland de misstänkta.

Alltid roligt att läsa en Maria Lang-deckare. Det hade nog varit intressant att läsa den nya biografin om henne också. Det verkar som om hon var ganska originell.

Det slutna rummet

Det slutna rummet
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Jag tycker det är ganska mysigt att läsa Sjöwall-Wahlöö. Det borde det inte vara, för det saknas ju inte sociala missförhållanden, rent av misär, brottslighet, mord och allmän deppighet. Men något är det. Miljöerna kanske eller kanske att det även finns en del humor i böckerna. Förutom det så är de ju väldigt bra.

Den här boken inleds med ett bankrån som går snett, d.v.s. rånaren råkar skjuta någon. Vittnesuppgifterna går isär och chefen för den speciella bankrånsgrupp som polisen har tillsatt (eftersom det för tillfället begås många bankrån) har sina egna teorier om vem som ligger bakom. Samtidigt återvänder Martin beck till jobbet efter att ha återhämtat sig från en skottskada. Hans första fall är som hämtat ur en klassisk pusseldeckare - en man har hittats skjuten i en lägenhet som varit helt låst från insidan, men utan vapen. Beck är inte fullt så road av det deckaraktiga i fallet som vissa av kollegerna.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen" 
5. "Brandbilen som försvann" 
6. "Polis, polis, potatismos" 
7. "Den vedervärdiga mannen från Säffle"

En smakebit på søndag (vecka 15)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag blir det en smakbit på en bok som jag faktiskt inte har börjat läsa än, men som jag tänker börja på idag. Så det får bli från det inledande stycket. Jag vet inte så mycket om boken, utom att den väl utspelar sig i Gimo. Detta blir Upplandsboken i mitt landskapsprojekt. Det verkar vara någon tillbakablick till barndomen och 70-talet, det här stycket. Jag antar att inte hela boken kommer utspela sig i sandlådan.

Jussi och jag - vi sitter mittemot varandra bakom Amerikabacken. Jag har två ögon, men det ena gör lite som det vill. Jussi har rött hår, genomskinliga ögonbryn och en lila, heltäckande overall. De röda lockarna sticker fram under den oäkta Stenmarksmössan. Snor rinner i en sträng in i hans mun.
- Paade, säger han och försöker fly ifrån mig.
Jag stirrar på honom med åtminstone ett öga. Sen sliter jag av honom hans spruckna stövel och dunkar den i huvudet på honom.
- Spade, säger jag. Spade, spade, spade!
(Patrik Godin, "Gimokrönikan", s. 9)

Retrobiblioteket i Huddinge

Biblioteket i Huddinge har ett lite roligare sätt att visa upp sina äldre böcker på än bara ett vanligt öppet magasin.

Och eftersom Karin Boye bodde i Huddinge under en period så framhävs hon lite extra.

Mammalia

Mammalia
av Ulrika Kärnborg

En novell om en vänskap som övergår i något som ... inte är lika bra.

Nu är det så länge sedan jag läste novellen. Jag ligger väldigt efter med bloggandet, konstigt nog för jag har inte läst särskilt snabbt den sista tiden. Men jag kommer ihåg att jag kunde känna igen mig och andra, inte exakt men till viss del, i den här berättelsen. Det blir ju sådär ibland.

Snett till höger framåt och uppåt från mig står Ulrika Kärnborgs roman "Myrrha". Den ska jag läsa en vacker dag.

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder
av Jenny Jägerfeld

Boken utspelar sig i Stockholm och Norrköping och fick duga som Östgötabok i mitt Landsskapsprojekt. "Duga" för att den inte enbart utspelar sig i Östergötland, inte för att boken inte skulle vara bra eller nåt sånt. Jag gillade blandningen av humor och allvar, och huvudpersonen Maja.

Maja bor hos sin pappa i Stockholm och tillbringar varannan helg hos mamma Jana i Norrköping. Folk tycker ofta att det är lite konstigt att Maja bor mest hos sin pappa, men så har det ju varit ändå sedan hennes föräldrar flyttade isär när hon var liten.

Inför den här helgen lyckas Maja såga av en bit av tummen på en skulpturlektion i skolan, och upptäcker att vissa verkar tro att det inte var en olycka. Framstår hon som lite galen? Hon vet ju att Jana (Maja kallar henne inte mamma) kan framstå som väldigt annorlunda - är det ärftligt? Den här helgen får Maja mycket tid att fundera över Janas märkliga beteende, för när hon anländer till Janas hus så är Jana inte där. Det finns ingen förklaring, ingen lapp, och överhuvudtaget är det inte likt Jana att ändra planer i sista minuten, och absolut inte utan att säga något. Vad kan ha hänt? Maja bestämmer sig för att inte säga något till sin pappa (vilket jag har en känsla av är mycket likt henne) utan i stället försöka ta reda på det själv.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

En smakebit på søndag (vecka 14)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Nu blev det söndag igen. Jag skulle ju varit med förra söndagen hade jag tänkt, men så blev det visst inte. Söndagen före det hade jag inte ens planerat att delta, för då var jag i Stockholm och hälsade på min syster. Idag ska jag ha besök av några kompisar, men jag tror nog at jag kommer hinna läsa lite också. Jag tänkte att jag skulle läsa om Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", för att den är bra, för att jag vill läsa om den innan jag läser svaret på mordgåtan (som alltså avslöjas i en annan bok, lite originellt så där) och för att den passar bra in i mitt landskapsprojekt.

Det handlar om Erik, som är fjorton år en sommar under tidigt 60-tal, och förra gången jag läste den så tyckte jag att berättelsen var lite annorlunda än de flesta deckare.

"Ack ja", sa hon. "Kommer tid, kommer råd."
Jag hade börjat lära mig vid den här tiden, att det var på det sättet vuxet folk talade. Det var inte bara min far; det var så här man skulle få till det överhuvudtaget, om man ville visa att man börjat bli torr bakom öronen. Sedan min mor sjuknade in ordentligt och hamnade på lasarettet hade jag registrerat de viktigaste uttrycken, så jag kunde anamma dem efter behov.
Det är som det kan.
Jämna plågor.
Det kunde varit värre.
Det är så lite vi vet.
Eller varför inte "Huvet upp och fötterna ner", som vindögda Karlesson i kiosken konstaterade hundra gånger om dan.
Eller "Kommer tid, kommer råd" à la fru Barkman.
(Håkan Nesser, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", s. 11)

Den larmande hopens dal

Den larmande hopens dal
av Erik Andersson

Det här är den andra boken i mitt landskapsprojekt som handlar om en ung kvinnlig journaliststudent som får praktik på en lokaltidningen. "Finns inte på kartan" handlade ju också om detta. Men utöver detta är den boken och "Den larmande hopens dal" fullständigt olika. Medan "Finns inte på kartan" var åt feelgood-hållet så är "Den larmande hopens dal" en ganska absurd historia om den västgötska landsbygden. Huvudpersonen Inas upplevelser på redaktion och på olika uppdrag varvas med drömmar, som påminner om myter eller fantasy. Ibland tycker jag nästan att den känslan finns på tidningsredaktionen också, med långa mörka trappor ner i underjordiska(?) arkiv.

Perfekt Västergötlandsbok! Det är nästan som om Västergötland är den egentliga huvudpersonen och jag tror nästan att varenda del av landskapet är omnämnt. Det är inte alltid jag gillar böcker som drar åt det galna och absurda, men den här tycker jag om. Tur att det här projektet fick mig att leta upp den i hyllan för olästa pocketböcker.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson

SUB i 3D

Just nu har jag 1363 böcker "på gång". Men nu pratar vi inte mer om det, titta på den här tuffa utgåvan av Arthur Conan Doyles "The Lost World" som jag hittade på En annan bokhandel i Skärholmen! Det är en 3D-bild på omslaget och det ingick 3D-glasögon. Jag ser den i och för sig inte särskilt tredimensionellt - har såna där 3D-glasögon egentligen funkat för någon? - men ändå. Retro och coolt. :)

Här kan man se alla de fem sci-fi-klassiker som ingår i serien och läsa om hur omslagen skapades.

Du och jag och vi

Du och jag och vi
av Pia Hagmar

Just som Dalslandsbok till mitt landskapsprojekt var "Du och jag och vi" inte helt perfekt. Jag läste någonstans att den utspelar sig i Dalsland, men jag är inte helt säker på att den gör det. Man får aldrig veta exakt var det utspelar sig. Det enda ortsnamn som nämns är en plats i Värmland. Men det verkar som om Pia Hagmars böcker brukar utspela sig i Dalsland och det är ju inte en orimlig tanke att folk från Dalsland åker på hästtävlingar i södra Värmland, så jag tycker vi bestämmer att det är en Dalslandsbok. Jag rör mig fortfarande i landskap som jag känner till (nåtsånär). Hittills har jag varit i alla lästa landskap utom Gotland.

"Du och jag och vi" är Pia Hagmars första roman för vuxna. På omslaget står det att det är en ny genre, relationsroman i stallmiljö. Men jag har ju läst Trude Brænne Larssens Holmegaard-serie som väl borde räknas till samma genre i så fall. Jag har ingen koll alls på hästvärlden, men det är ju en bra plats för de olika personerna i berättelsen att träffas. I "Du och jag och vi" är det Annika som hyr ut några stallplatser på gården där hon bor med man och barn. Här är det alltid stökigt och inte alltför noga med tider och rutiner, och de där förbättringarna av stallet som hon brukar utlova lär väl aldrig bli gjorda. Det är ju inte alla de som hyr stallplats här som är så nöjda med det. Särskilt en av dem är något av en perfektionist och överväger allvarligt att flytta sin häst till ett mer välskött ställe.

De fyra kvinnorna som det handlar om är alla olika typer, och hade knappast umgåtts med varandra om det inte var för hästarna. De tror ju att de känner varandra ganska bra, men det visar sig att de egentligen inte vet mycket om varandras liv utanför stallet.

Det jag gillade bäst var nog att man får läsa alla fyras skiftande åsikter om de andra tre. Ganska roligt ibland. Det var lite svårt att hålla isär dem i början men jag kom in i det ganska snabbt. Man kunde ju känna igen vissa personlighetstyper som man säkert har kommit i kontakt med i verkligheten. Kanske att alla trådar löstes lite väl snyggt på slutet, men det är ju ren underhållning och då får det faktiskt vara så. Det här var en typisk sån bok som man läser på en dag eller två trots att den är ganska tjock.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar

Code Name Verity

Code Name Verity
av Elizabeth Wein

Man kastas verkligen rakt in i "Code Name Verity". Det är "Verity" själv som skriver sin berättelse. Det är 1943 och hon är fängslad som brittisk spion i det naziockuperade Frankrike. Efter tortyr har hon gått med på att berätta allt hon vet om sitt uppdrag och alla brittiska militärhemligheter hon känner till. Det är den redogörelsen man läser. "Verity" har fått lov att skriva på det sätt som hon kan, och hon skriver ur sin bästa vän Maddies perspektiv. Att hon faktiskt skulle ha fått lov att skriva i den formen känns väl inte helt trovärdigt, men annars skulle ju boken knappast vara läsbar så det får man ju acceptera.

Maddie är inte bara Veritys bästa vän, hon är också piloten som flög Verity till Frankrike. Men de fick tekniska problem och Verity blev tvungen att hoppa ut med fallskärm. Vad som hände med planet och Maddie vet hon inte, men det är osannolikt att hon lyckades ta sig tillbaka till England. Och i hastigheten fick Verity med sig Maddies id-handlingar i stället för sina egna falska.

Det är en ungdomsbok, som verkar rekommenderas för 15+ - tortyren som Verity och de andra i fängelset utsätts för, och dödandet i kriget över huvud taget, är inte något som bara antyds här. Jag visste att det skulle finnas någon sorts twist i historien. Så jag hade ju mina teorier och en del visade sig stämma. Annat kom som en fullständig överraskning. Jag tänker att jag skulle ha blivit överraskad på många fler punkter om jag faktiskt var en tonåring. Det är uppbyggd på ett smart sätt, men jag tyckte inte alls att det kändes som att det bara var för att lura läsaren. I stället tycker jag att det framhävde det här spelet med information som spionerna ägnar sig åt. Jag har förresten alltid undvikit spionromaner. Det kanske har varit ett misstag.

Fast vad det också handlar om är vänskapen mellan "Verity" (hon heter så klart inte Verity, men det är enklast att kalla henne det här) och Maddie. Vi läste boken i bokcirkeln och det nämndes på mötet att det är en sån där bästis-vänskap som man bara har i ungdomen. Som i citatet som inleder baksidestexten på min utgåva - "It's like being in love, discovering your best friend." Jag har en känsla av att det inte är ett stort tema i alla de där spionromanerna som jag har undvikit genom åren.

Mycket nöjd med att en massa ord som jag var tvungen att kolla upp närmare under min läsning av Helen Dunmores "The Greatcoat" återkommer här, t.ex. Nissen huts och att kalla cyklar för pushbikes. Det kändes som om jag var insatt i ämnet. ;-)

Alfa antikvariat

I helgen var jag och hälsade på min syster i Stockholm. Eftersom vi båda är intresserade av att inte titta på scarfar (scarfer? scarves?) så passar det bra att gå på stan ihop. När vi drällde runt i centrum i största allmänhet så såg vi vad som såg ut som ett litet antikvariat. Men den lite oansenliga entrén dolde en enorm källare smockfull med böcker. Flera gånger trodde vi att vi hade nått den bortre änden, men då dök det upp en serie sidorum. (Varenda gång, höll jag på att säga, men det klart att det inte var en oändlig butikslokal.) I den här stilen:

Alfa antikvariat, Olof Palmes gata 20B.

Den här gången blev det faktiskt bara en bok köpt. Det var medan vi fortfarande trodde att det var normal storlek på stället. Sedan gick vi bara runt och sa "nämen, här är ett rum till!". Men vi har tänkt åka dit igen, med en lista över sånt som måste kollas upp.

Allt som återstår

Allt som återstår
av Elin Boardy

"Allt som återstår" ska tydligen vara baserad på författarens släktforskning. Det förklarar kanske varför gården som det hela utspelar sig på, Morlandstegen, finns med på t.ex. eniro.se. Jag visste inte att gården fanns i verkligheten när jag läste. Eftersom det är min landskapsbok för Bohuslän så ville jag bara se på kartan ungefär var på Orust platsen kunde tänkas ligga, baserat på andra ortnamn som nämns. Men det visade sig att alla platser finns i verkligheten.

Emma föds på Morlandstegen i slutet av 1800-talet och blir sina föräldrars sista barn. Hon har flera syskon och halvsyskon, och alla lämnar hemmet för den större världen. Men Emma blir gravid och tvingas gifta sig tidigt. Det var kanske inte riktigt så hon eller någon annan hade tänkt sig. Det blir Emma och hennes man som driver gården tillsammans med Emmas far. De är ju de enda som bor kvar. Det går ganska bra så länge Emmas far är i livet, men senare börjar problemen hopas.

Nu bad jag min syster, som också släktforskar, att kolla upp Emma Ulrika från Morlandstegen på Orust i sina databaser, och allting stämmer ju med boken. Men det är ju bara några namn, datum och anmärkningar. Fantastiskt att Elin Boardy har lyckats berätta om Emma så att det känns som om det verkligen var så hon tänkte och kände. Och det är ju inget särskilt spännande liv hon levde. Hon fick barn lite då och då, och så var det arbetet på gården och ibland något dödsfall. Kom det brev från ett syskon, kanske från ett syskon som hade emigrerat till Amerika, så var det en stor händelse. Men det hela är vackert beskrivet och jag tyckte att det var en riktigt bra bok.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy

Mørke makter

Mørke makter
av May Grethe Lerum

Ja, en bok till i serien Livets døtre. Det är inte så mycket man kan skriva om böcker så här långt fram i en bokserie. Del 22 är det här. Det är alltid roligt att läsa de här böckerna. Visst kan man tycka att huvudpersonerna lever lite väl dramatiska liv, men det är ju trevligt för läsaren. Och verkligen inte unikt för de här böckerna ... Och så är det kanske inte helt troligt att någon skulle driva en så proffsig sjukstuga i någon liten norsk fjordbygd på 1700-talet. Men jag gillar att läsa om det brinnande intresset för sjukvård som de flesta av kvinnorna i släkten har. Och vad vet jag om 1700-talet egentligen, det kanske inte alls är helt otänkbart med en sådan här sjukstuga? Här saknas i alla fall varken pengar eller vilja att odla det här specialintresset.

När jag skrev om förra boken nämnde jag att även om det vilar en "förbannelse" över släkten det handlar om så är den långt ifrån övernaturlig. Men det finns övernaturliga element i böckerna också. Det finns bland annat någon som plågas svårt av sin synskhet. Det går ofta inte att avgöra om de förfärliga synerna redan har inträffat eller om det är framtidsvarsel, och i vilket fall som helst brukar det sällan gå att förhindra anade katastrofer. Emellanåt figurerar även ett smycke som har gått i arv i flera generationer och som sägs främja fruktsamheten. Naturligtvis kunde man också köpa en replika av Livets døtre-smycket, precis som det fanns ett Sagan om Isfolket-smycke på den tiden det begav sig.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille

Springa med åror

Springa med åror
av Cilla Naumann

Monika bor på en bondgård vid den halländska kusten. Hennes pappa är av ekonomiska skäl tvungen att sälja av mark till sommargäster. Först bara till en, en doktor från Stockholm. Och Monika får en bästa kompis på köpet, doktorns dotter Johanna. De lever väldig olika liv större delen av året. Johanna vet inte saker som Monika tycker är självklara, som hur man lagar ett cykeldäck eller hur man håller en kattunge. Och de har så många konstiga regler i Johannas familj. Men på somrarna är de två ändå helt oskiljaktiga. Fast det ändras ju sen, när de är vuxna och det är deras söner som ska leka med varandra. Det blir inte alls samma sak. Och vid det laget är det flera år sedan mammorna gled ifrån varandra. Det är verkligen inte lättare att umgås med någon som man har varit nära förr men inte nu än med någon som man inte känner.

Jag vet inte om jag förutsåg slutet eller inte. Att något skulle hända hade jag förstått, men jag trodde egentligen att det handlade om en annan sak än vad det visade sig göra. Och det ställde ju annat i boken i ett nytt ljus. Jag tyckte mycket om boken, och vill gärna läsa Cilla Naumanns ungdomsbok "62 dagar" också. Den lär skildra delvis samma händelse, fast ur Johannas yngste sons synvinkel. Fast den är förstås den tredje av hittills fyra böcker om honom och jag tänker att jag nog vill börja från början med "Värsta brorsan".

Att "Springa med åror" var Hallandsboken i mitt landskapsprojekt är väl självklart. Den var också den utvalda boken i bibliotekens projekt Hela Halland läser i höstas. Jag är fortfarande inne på landskap som jag redan känner till. Halland bor jag till och med i.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann

En smakebit på søndag (vecka 11)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Söndag igen och inga speciellt avancerade planer för dagen. Jag ska hälsa på en kompis i närheten och uppdatera mig på deras övervåningsbyggande bara. :-) Och så kommer jag nog läsa en del. Boken jag håller på med nu är väldigt lätt att läsa. Kanske är det för att Pia Hagmar brukar skriva för barn och ungdomar. Så vitt jag vet är det här hennes enda vuxenroman och den utspelar sig så klart i stallmiljö, precis som många av hennes andra böcker. Eller, boken utspelar sig väl i lite olika miljöer, men det enda som de fyra huvudpersonerna har gemensamt, och orsaken till att de umgås, är att de har sina hästar i samma stall. De är i ungefär samma ålder också, alla är väl mellan 30 och 40. Men egentligen vet de inte särskilt mycket om varandras liv utanför stallet.

Att Annika och Linn inte är intresserade av att tävla är fullt förståeligt. Då väljer man knappast att skaffa sig en skranglig gammal travare eller en fnattig arab som med knapp nöd tar sig över ponnymåttet. Men med Ellen är det annorlunda. Det tar emot att erkänna det, men Migon är egentligen en bättre häst än Castor och Ellen rider bra mycket bättre än hon själv, det är Lisbeth väl medveten om. Ellen skulle mycket väl kunna vara med och slåss om placeringar i medelsvår om hon bara ville. Hur någon kan ha den möjligheten och inte utnyttja den är obegripligt.
(Pia Hagmar, "Du och jag och vi", s. 98-99)

Bone: Tall Tales

Bone: Tall Tales
av Jeff Smith och Tom Sniegoski

Jag trodde att jag saknade "Stupid, Stupid Rat Tails" i min Bone-samling, men det är nog så att serierna i de albumet också ingår i "Tall Tales". Det är en sidoberättelse till den egentliga Bone-serien, men i en helt annan stil än "Rose". "Tall Tales" utspelar sig senare, när Smiley Bone har återvänt till Boneville och är på campingtur med tre små Bone-scouter. De vill höra berättelser vid lägerelden och Smiley berättar om deras förfader Big Johnson Bones bedrifter. Knasigt och roligt. Och snyggt tecknat.

Bel-Ami

Bel-Ami
av Guy de Maupassant

Redan på en av de första sidorna i "Bel-Ami" tänker huvudpersonen Georges Duroy tillbaka på en del förkastliga saker han gjorde i Nordafrika och som han inte alls ångrar. Om det inte hade varit för det skulle man ju ha tyckt mer synd om honom, där han går på gatorna i Paris och funderar på hur han ska få sina sista slantar att räcka. Han vet inte hur han ska bära sig åt för att lyckas i staden, men han är vacker och charmig och får snart hjälp att ta sig fram. Särskild tur har han med kvinnorna, och de hjälper honom till pengar och ställning.

Duroy har ju sidor som gör att man ibland kan känna med honom, till exempel i hans osäkerhet i de nya sociala sammanhang han hamnar i - hans bakgrund är ju mycket enkel. Och han är nog verkligen förtjust i sina gamla föräldrar, även om det kanske inte blir av att han hör av sig till dem så mycket. Samtidigt har han ju inte en princip som han inte är villig att kompromissa med (ett exempel: han drar sig inte för att skälla ut en rik älskarinna för att hon har gett honom pengar när han är pank, och ändå behålla pengarna), och han bryr sig inte om vem han sårar eller utnyttjar på sin väg uppåt. Det är verkligen inte meningen att man ska tycka om huvudpersonen. Romanen å andra sidan, den kan man tycka om.

En smakebit på søndag (vecka 10)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par veckor sedan jag var med på En smakebit på søndag sist. Jag har kommit fram till att de söndagarna när jag har en massa annat inbokat - kanske att jag ska någonstans, eller att jag får besök - så är det inte så stor idé att vara med för min del. Jag hinner liksom inte besöka alla de andra bloggarna och kommentarerna i min egen blogg blir obesvarade längre än vad jag vill. Men idag har jag inget särskilt att göra, så då passar det perfekt att vara med på Smakebiten. Det blir kul. :)

Jag har också tänkt börja på en ny bok idag, så smakbiten kommer precis från början på den. Den är en del i mitt projekt att läsa en bok från varje landskap i Sverige. Detta blir nummer 7 av 25 i det projektet. Landskapet är Bohuslän, och tiden (åtminstone i början av romanen) är tidigt 1900-tal.

Det skymmer över Morlandstegen, det är sommarens långsamma skymning och Emmalilla är bara ett barn. Ett barn som ingenting vet om världen. Hon är yngst och älskad och hon står i stalldörren och försvinner i doften av hästarnas värme. Där ute skymmer det och tornsvalorna tjuter fram över himlen, störtdyker över gårdsplanen och försvinner sedan högre och högre, längre och längre upp i himlen.
(Elin Boardy, "Allt som återstår", s. 9)

Detektiv Conan Band 66

Detektiv Conan Band 66
av Gosho Aoyama

Detektiven Conan löser ännu några knepiga fall. Här handlar det om mord, misshandelsfall och en mystisk stöldsgodsgömma.

Fortfarande, efter jag vet inte hur många fall, är det hög klass på mysterierna. Ramhistorien om den svartklädda ligan, som ligger bakom att Shinichi Kudo krymptes till ett barns storlek och tvingas leva under sin falska identitet Conan Edogawa, bryr jag mig inte så mycket om. I vissa volymer av serien handlar det mer om detta, i andra mindre. Man verkar dock aldrig komma närmare en lösning. Jag antar att det hela kommer ordna upp sig när serien går mot sitt slut någon gång i framtiden. Men det jag tycker är roligt att läsa om är ju deckargåtorna.

Finns inte på kartan

Finns inte på kartan
av Carin Hjulström

Söt och rolig bok om journaliststudenten Frida Fors, som hoppas få sin praktik på någon av de stora kvällstidningarna, men i stället hamnar på en lokaltidnings superlokala redaktion i lilla Brusaryd i Småland. Faktiskt så är hon hela redaktionen för tidningens Brusarydssida eftersom den ordinarie journalisten precis har blivit sjukskriven. Hur ska hon klara att fylla en sida varje dag med artiklar om en plats där det aldrig händer nånting?

Frida är hemskt besviken med sin praktikplats, speciellt som alla andra i klassen verkar ha fått åtminstone sitt tredjehandsval. Hennes pojkvän Peter har till exempel fått en riktigt flashig praktik, men det är svårt att glädjas med honom när han gör slut (eller ja, föreslår en paus) lagom till praktikperioden. Hennes föräldrar är verkligen inte något stöd, och bästa kompisen har fullt upp med sina egna problem. Återstår bara redaktionen på Smålandsbladet och invånarna i Brusaryd. Och det kanske inte är så illa i alla fall?

Jag tyckte att det var en mysig bok. Det mesta föll på plats på ett sätt som kanske inte var helt realistiskt, men det hör ju till i feelgoodböcker. Jag kommer nog att läsa den andra boken om Frida Fors också.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström

Bara någon att straffa

Bara någon att straffa
av Kristofer Ahlström

Berättarjaget i "Bara någon att straffa" är en ung kille från Gotland som är utflyttad till Stockholm sedan ett par år. Nu återvänder han för att begrava sin mamma och tömma huset på Fårö, som hon har sålt till några som ska ha det som sommarhus. Precis som så många andra hus på Fårö. Jag tyckte bra om boken i början. Det var lite barndomsminnen, och beskrivning av hur familjer som har bott på Fårö i flera generationer trängs undan när sommargäster med pengar tar över all mark. Huvudpersonens barndomsvän bor kvar på Fårö. Han har bara jobb under turistsäsongen och går på a-kassa resten av året, men han säger att han inte vågar flytta därifrån för han skulle aldrig ha råd att flytta tillbaka.

Sedan tappade jag intresset. Tyvärr. Huvudpersonen genomgår en personlig kris och det händer en del grejer, men jag tyckte att det blev lite för konstigt. Jag vet inte, så konstigt var det kanske inte, och dessutom är det ju berättaren som tappar lite av kontakten med verkligheten. Men det här var inte riktigt en bok för mig, även om det var en del som jag tyckte var bra med den.

Ni kan säkert räkna ut att detta var Gotlandsboken i mitt landskapsprojekt. :)

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström

SUB

1343 stycken nu. Och jag kan väl inte ens skylla på bokrean nu, när jag precis skrev ett inlägg om att jag inte hade hittat så mycket på årets rea ...

Vad finns egentligen i min SUB? Jo, bland annat en roman av Jenny Diski. I läsecirkeln har vi läst ett par reseskildringar/memoarer av henne. Jag har hittat den begagnad någonstans, oklart var, men jag köpte den så klart för att se hur hon skriver när hon skriver skönlitterärt. "Only Human" verkar vara nån sorts återberättelse av Första Moseboken.