Bara någon att straffa
av Kristofer Ahlström
Berättarjaget i "Bara någon att straffa" är en ung kille från Gotland som är utflyttad till Stockholm sedan ett par år. Nu återvänder han för att begrava sin mamma och tömma huset på Fårö, som hon har sålt till några som ska ha det som sommarhus. Precis som så många andra hus på Fårö. Jag tyckte bra om boken i början. Det var lite barndomsminnen, och beskrivning av hur familjer som har bott på Fårö i flera generationer trängs undan när sommargäster med pengar tar över all mark. Huvudpersonens barndomsvän bor kvar på Fårö. Han har bara jobb under turistsäsongen och går på a-kassa resten av året, men han säger att han inte vågar flytta därifrån för han skulle aldrig ha råd att flytta tillbaka.
Sedan tappade jag intresset. Tyvärr. Huvudpersonen genomgår en personlig kris och det händer en del grejer, men jag tyckte att det blev lite för konstigt. Jag vet inte, så konstigt var det kanske inte, och dessutom är det ju berättaren som tappar lite av kontakten med verkligheten. Men det här var inte riktigt en bok för mig, även om det var en del som jag tyckte var bra med den.
Ni kan säkert räkna ut att detta var Gotlandsboken i mitt landskapsprojekt. :)
Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar