2016 års bästa ... romaner, noveller och deckare

I helgen har jag gått igenom förra årets läsning för att se vad det var som jag tyckte var bäst. Deppigt att det inte var så svårt den här gången. Alltså, det finns ju en del som får plats på listan, men jag har inte behövt fundera så mycket på vad som ska få vara med. (Jämför med 2014 till exempel.) Det måste ju betyda att mycket av det jag läste ... inte var bäst.

Och jodå, jag vet precis vad jag tyckte var sämst, men det är väl tråkigt att ta upp. Bara mina favoriter här, okej?

ROMANER

I år har jag mina goodreadsbetyg att stödja mig på, och de säger att allra bäst var Kristina Sandbergs "Sörja för de sina". Och det har jag nog rätt i. Men "When the Emperor Was Divine" av Julie Otsuka måste också nämnas!

Bubblare är "Longbourn" av Jo Baker och "Bricken på Svartvik" av Vibeke Olsson. Intressant att allt är historiskt, om man nu räknar mitten av 1900-talet som historisk tid.

NOVELLER

Bästa novellsamling var "Bli som folk" av Stina Stoor och bäst av de "singlar" jag läste (i princip Novellixar, men även något annat) var "Till rum nitton" av Doris Lessing.


DECKARE

Detta knyter an till den förra rubriken, för årets bästa deckare måste väl ändå vara Novellix Christie-fyra? "Diomedes hästar", "Ett vattentätt alibi", "Döden i floden" och "Den blå pelargonen".

ÄNTLIGEN!

Neej, jag menar inte Bob Dylan. Jag menar att jag läste "Animal Farm" av George Orwell. Det var väl på tiden?