av Kristina Sandberg
Livet går vidare för Maj och hennes familj. Hon och Tomas får ett barn till och hon börjar smälta in så smått i hans fina släkt. Visserligen känner hon väl kanske att hon inte är som dem, men snart är hon inte riktigt som sina syskon heller. Hon har lätt för att kritisera, inte så lätt för visa uppskattning och den kärlek som hon egentligen känner för familjen. Det är som att hon alltid är den som förstör den goda stämningen. Det är inte alldeles självklart att man som läsare kommer stå på Majs sida, men man kommer ändå förstå henne. Hon är så perfekt skildrad, och de runt henne också.
Alldeles i början av boken går Tomas en behandling för sitt alkoholberoende. Det som inte var så uppenbart i början av äktenskapet, för i Tomas kretsar dricker man snyggare än vad Maj är van vid. Men så småningom gick det ju alldeles för långt. Nu är han nykter, men oron för ett återfall finns alltid där. Det finns gott om frestelser. När man går bort förstås och dessutom ska man ju alltid ha lite hemma att bjuda på.
Jag hade ganska svårt för att komma in i bokens tempo. Det är något kompakt i texten, man får koncentrera sig och fast man läser och läser så kommer man bara några sidor. Men efter ett tag blev jag helt uppslukad – igen – och när boken var slut ville jag helst kasta mig över nästa del. Men det är den sista och jag vill spara den lite.
Här har jag skrivit om första boken om Maj, "Att föda ett barn".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar