av Kristina Sandberg
Äntligen har jag läst den avslutande delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj. (Efter "Att föda ett barn" och "Sörja för de sina".) Nu är det 50- och 60-tal. Barnen är ungdomar i början, vuxna i slutet av boken. Anita läser och läser, och visst kan Maj vara stolt över henne, men samtidigt undrar hon om det är så nyttigt. Det är också jobbigt att Anita står så nära sin pappa, och Maj kan ibland känna att de tycker att det är bäst när hon inte är med.
Sonen Lasse är helt annorlunda. Det är inte tal om att han ska ta studenten. Studier är inget för honom. Så småningom är det nya flickvänner hela tiden. Så fort Maj har vant sig vid en av dem, kanske tänkt att det här är hennes framtida svärdotter, så tar det slut.
Maj själv blir äldre. En del krämpor har hon ju lidit av länge, men nu dyker fler upp. Men det är väl ingenting om man jämför med släkten. Det är ju mest maken Tomas syskon med respektive som de har på nära håll, och de är alla betydligt äldre än Maj. Fördelen för dem är att de har ju hunnit dra sig tillbaka från arbetslivet, medan Tomas fortfarande har flera år kvar att jobba. Och nu förändras tiderna fort. Maj har ju gift in sig i en välbärgad fabrikörssläkt och känt sig i underläge, men plötsligt efterfrågas inte den typen av produkter längre. Maj och Tomas har inte längre råd med den livsstil de är vana vid, och vad ska Tomas göra om han inte kan ha kvar sin gamla position i firman? En man i hans ålder och med hans bakgrund kan ju inte ta vilket jobb som helst.
Och hela tiden är det alla vardagssysslor att ta itu med. Städningen och matlagningen (inte minst planeringen av vad som ska lagas!) och allt det där som kvinnorna i Anitas och Lasses generation inte verkar bry sig om.
Utmärkt avslutning på en utmärkt bokserie. Det är många boksidor, många vardagsbestyr som tillsammans bildar ett liv. Maj är långt ifrån perfekt, ofta inte ens sympatisk, men nu känner vi henne. Det är en av sakerna jag gillar bäst med böckerna. Ingen här är perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar