Kati i Italien

Kati i Italien
av Astrid Lindgren

Den här boken har ursprungligen titeln "Kati på Kaptensgatan" och är del två i serien, där den första heter "Kati i Amerika".

Kati har precis blivit ensam innehavare av en tvåa (tror jag, de kallar den för dubblett) på Kaptensgatan i Stockholm. Hennes pojkvän Jan tycker att det är helt perfekt - nu kan de gifta sig och bo i lägenheten. Det är tidigt femtiotal, så det gäller väl att vara ordentligt gift innan man flyttar ihop. Men Kati vill inte bli tagen för sin bostad, och dessutom är hon inte säker på att det är Jan som hon vill gifta sig med. Hon säger att hon vill avvakta ett år, och hoppas i hemlighet att mycket ska hinna förändra sig på det året. I ställer bjuder hon in kompisen Eva att dela lägenheten. En stor del av boken utspelar sig i lägenheten och på jobbet. Alla tokiga saker som Kati, Eva och de andra tjejerna på kontoret hittar på.

Kati och Eva planerar också någon blygsam semesterresa inom landets gränser. De drömmer ju om att åka utomlands, kanske till Italien, men det har de inte råd med. Men så plötsligt får de chansen att åka ändå, på en sällskapsresa till Italien. Men de har inte kommit längre än till Köpenhamn förrän de råkar ut för komiska händelser. Italien blir klart minnesvärt.

Som jag skrattade när jag läste "Kati i Italien". Det är inte ens de dråpliga händelserna, utan snarare de roliga formuleringarna. Ta det här stycket till exempel, om Katis tankar när hon och Eva inreder sin lägenhet.

Varenda kvinna borde någon gång få lov att inreda ett eget hem, alldeles oavsett om hon gifter sej eller ej. Hennes inneboende drift att fålla handdukar och inköpa små rustika eldfasta formar och sätta upp hyllremsor borde få tillfredsställas utan hänsyn till hennes civilstånd. Som det nu är, kan en flicka lätt låta sig förvillas av sin åtrå efter allt det där pysslet, så att hon tror sej vara kär i vilken olycka till karl som helst.
[...]
"Åja", sa Eva, "så himla märkvärdigt underbart kan det väl inte vara att plötsligt få heta exempelvis fru Johansson. Och för stackars Johansson måtte det vara så lagom roligt, när han kommer underfund med fruns rangordning: Först kommer handdukarna och sen kommer matsilvret och sen kommer kaffeservisen och sen kommer ingenting och sen kommer Johansson."