En smakebit på søndag (vecka 19)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det är fortfarande lördag för mig, men det HAR ju faktiskt hunnit bli söndag så jag delar med mig av en smakbit redan nu. Jag läser fortfarande samma bok som förra söndagen och den kommer inte bli utläst den här helgen heller. Den tar lång tid att läsa, men det är den värd.

Jag är orolig att min smakbit ska avslöja för mycket av handlingen om jag väljer något spännande - vem som dör och vem som överlever till exempel. Så det får bli lite av böckernas mytologi. Den ska väl vara spoilerfri. Här är en bit ur Eirabus version av hur världen skapades. Eller egentligen ur berättelsen om den mytiska Brigandu.

Gudane hadde slakta Horndraken og flådd han og brukt skinnet hans til himmel. Dei nytta kjøtet og beingrinda til den døde bror hennar til å reise fjell og øyar, og blodet hans fløymde kring fjella og blei til hav. Brigandu gøymde seg, fordi hon ikkje ville skade gudebrørne, for dei var av hennar eige kjøt, hennar eige blod, det var far sin dei hadde drepe. Men då hav og land var skapte, var det audt. Det fanst ikkje liv nokon stad. Brigandu såg gudeborna fortvile, dei hadde drepe far sin til ingen nytte. Verda var livlaus, og blei verande livlaus.
(Kristine Tofte, "Song for Eirabu. Bok 2. Vargtid", s. 401-402)