Jag tänker på Weronica
av Emma Adbåge och Malin Nilsson
Om jag har förstått saken rätt så är den här serien ett stycke ur ett brev som Emma Adbåge en gång fick från sin vän Malin Nilsson, och som hon har illustrerat. Det handlar om en granne som Malin hade i tonåren. Weronica var vuxen, synskadad, levnadsglad och bullrig. Hon var vän till Malins mamma, men även till Malin. Weronica tog henne på allvar trots att Malin var så ung.
En fin berättelse om att ha en vän som betyder extra mycket, och om att mista den vännen. Och jag gillar bakgrundshistorien att det egentligen var ett brev. Emma Adbåges illustrationer passar fint till brevet. Jag antar att en nackdel med att det är ett brev är att man inte riktigt är där när det händer, utan det är väldigt tydligt att det berättas i efterhand. Men jag har inget emot det egentligen. Jag gillar ju brev också, även om jag aldrig skriver brev numera.
(Mitt exemplar har haft ett traumatisk upplevelse med en prislapp, se nedre vänstra hörnet. Jag hatar när det händer.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar