The Brontës Went to Woolworths
av Rachel Ferguson
Hur ska jag egentligen beskriva den här romanen? Den är lite udda. Större delen av den får man nog kalla komedi. Deirdre Carne berättar rappt och underhållande om sin familjs och deras vänners liv. Familjen består av Mrs. Carne, två vuxna döttrar, Deirdre och Katrine, och så den yngsta dottern, elvaåriga Sheil. Det är omkring 1930 (boken kom ut 1931) och även om de själva hatar uttrycket så får man nog kalla Deirdre och Katrine för "moderna flickor". Deirdre är reporter och Katrine går på teaterskola. Deras något bohemiska mor tycker att det är roligt med alla skådespelare och annat löst folk av fel klass som kommer på besök. Men viktigast för familjen Carne är den enorma mängd låtsaskompisar som de har utvecklat under åren. Karaktärerna kan vara baserade på familjens hund, en gammal docka som för länge sedan gått förlorad eller en verklig person som de av någon anledning har fastnat för.
De har till exempel en mångårig vänskap med domare Toddington, som de fick syn på när Mrs. Carne kallades till jurytjänst. De har lyckats ta reda på en hel del fakta om "Toddy", som de kallar honom, och från det har de utarbetat en personlighet till honom, hans fru och hans medarbetare och tjänstefolk. Toddy besöker dem ofta och ringer dem ännu oftare, men det närmaste de har kommit den verklige domare Toddington är att de ofta går förbi hans hus. Tills Deirdre genom sitt jobb får tillfälle att träffa lady Toddington, vill säga. Kommer Deirdre göra bort sig genom att försäga sig angående den påhittade vänskapen? Och hur besviken kommer familjen Carne bli om paret Toddington inte lever upp till deras påhitt?
Men så blir det helt plötsligt en spökhistoria. Och vissa kapitel berättas inte av Deirdre, utan skildrar t.ex. den förfärliga tillvaron som guvernant åt Sheil. Guvernanten ska ju vara nästan som en i familjen, men familjen Carne släpper inte in vem som helst i sin krets. Fantasivärlden måste vaktas!
Någonstans i det här kommer man också att begripa bokens titel.
Jag gillar boken, men den är ett märkligt hopkok. Jag kan mycket väl tänka mig att många kanske tycker om boken tills den helt plötsligt verkar byta handling. Jag tycker ändå att det blir en helhet av det, även om den är konstig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar