Death Comes to Pemberley

Death Comes to Pemberley
av P.D. James


OBS!
SPOILER-varning. Jag avslöjar naturligtvis inte för mycket om "Death Comes to Pemberley", men om du inte vet vad som händer i Jane Austens roman "Pride and Prejudice" ("Stolthet och fördom") och inte vill veta det heller, läs inte vidare!



Första tanken när jag hörde att P.D. James senaste deckare skulle handla om personerna i "Pride and Prejudice", några år efter att Lizzie och Darcy har gift sig, var kanske "men nu har det väl slagit över helt". Men också att det skulle ju kunna bli bra. Hon är ju knappast i den positionen att hon behöver utnyttja ett välkänt verk för att få läsare. Alltså måste hon ha en bra idé. Men mest tror jag faktiskt att hon tyckte att det var roligt.

Det är ganska roligt faktiskt. Det är alltid kul när man fattar en referens, och dessutom blir det en sån kontrast till Jane Austens stil. Hos Jane Austen finns det inte så många hemska detaljer. Men när P.D. James broderar ut livet på Pemberley så får man reda på både det ena och det andra. Skandaler, självmord och det är säkert en och annan dålig barndom med. (En av mina vänner är ett stort fan av P.D. James, men irriterar sig lite på att hon alltid skriver så långa stycken om hur eländig varenda karaktärs barndom var. Även när det inte har något med bokens mysterium att göra.) Det är i alla fall mycket underhållande att läsa vilken uppfattning folk i Meryton har om händelserna i "Pride and Prejudice". De har en lite illvilligare syn på saken och ser familjen Bennett som betydligt mer beräknande än vad de framställs som i originalverket.

I början påminner boken ändå ganska mycket om Austen, även i sitt språk. Kanske är det för att det handlar om släktförbindelser, tänkbara giftermål och förberedelser inför den årliga höstbalen på Pemberley. Men sedan tycker jag att stilen ändras, när det börjar handla om sådant som man inte är van vid från Jane Austens böcker. Ett mord.

Kvällen före balen anländer en droska (? de har så många olika namn för hästskjutsar) i dödsföraktande hastighet till Pemberley. Passageraren är Mrs Wickham, alltså Elizabeth Darcys yngsta syster, och hon är fullkomligt hysterisk. Tydligen hade hon tänkt komma oanmäld till balen, och reste tillsammans med Wickham och hans kamrat Denny. Wickham tas inte emot på Pemberley, utan han och Denny skulle bo på något värdshus under tiden. Men innan de hann fram till Pemberley uppstod en meningsskiljaktighet mellan männen och båda lämnade droskan och försvann in i skogen. Sedan hördes skottlossning och Lydia fick panik. Hon är övertygad om att Wickham är mördad.

Nu blir det brottsutredning à la 1803. För ett mystiskt dödsfall har mycket riktigt inträffat. På Darcys mark, så att han tvingas ta ställning. Det finns så många risker här. Hans rykte kan svärtas, hans underlydande uppröras (eller i värsta fall anklagas) och inte minst kan hans syster Georgiana få dåligt rykte om man gräver för mycket i Wickhams förflutna. Den tyngst vägande orsaken till att Wickham inte är välkommen på Pemberley är ju nämligen inte att han rymde med Lydia Bennett eller ens att Elizabeth höll på att bli lurad av hans lögner om Darcy. Det värsta var att han försökte rymma med Georgiana en gång för länge sedan.

Det finns som sagt många smarta referenser till Austens bok, och det är förstås en klurig mordgåta. Som läsare har man sina misstankar, men jag lyckades inte få ihop det hela innan lösningen avslöjades. Men samtidigt tyckte jag inte att det var en jättebra bok. Inte dålig heller, men jag tror nästan att det kunde ha blivit en bättre historisk deckare om man hade skippat Austen-kopplingen.