Den skrattande polisen

Den skrattande polisen
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

I en helt vanlig linjebuss i Stockholm hittad busschauffören och ett antal passagerare ihjälskjutna. En av de döda är en av Martin Becks kolleger. Vad gjorde han på den bussen, vad var orsaken till dådet och viktigast av allt: vem är mördaren? Det finns knappt några ledtrådar och polisen misstänker att det i första hand var en av passagerarna som mördaren var ute efter. Men vem?

Intressant att man är ganska säker på att det rör sig om ett mord, om än med ovanligt utförande. Man diskuterar lite om det kanske var någon som det hade slagit slint för, men det är inte den teorin polisen tror mest på. Idag hade man ju tänkt antingen det eller terrorism, men terrorism verkar de inte alls se som ett tänkbart motiv. 1967-68 hade kanske inte vänsterterrorismen, som jag annars tänker fanns på den här tiden, riktigt satt igång än?

Jag gillar de här böckerna. Visserligen har jag lite svårt att få grepp om de olika poliserna, även de som dyker upp ofta, men jag har ändå en känsla av hur det är på avdelningen. Jag tycker om hur lösningarna på fallen är en kombination av mödosamt polisarbete och ren tur. Det känns realistiskt att det inte är så att t.ex. Martin Beck tänker ut lösningen i detalj och sedan förklarar för alla hur det gick till.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"