Ett opassande jobb för en kvinna

Ett opassande jobb för en kvinna
av P. D. James

Det här är den första boken om privatdetektiven Cordelia Gray. Det finns en till, "Skallen under huden", som jag har en vag känsla av att jag läste på 90-talet. Jag kommer nog läsa den boken om ett tag (kanske några år) och då kommer jag väl märka om den verkar bekant eller inte.

Cordelia Gray ärver detektivbyrån efter att hennes kompanjon Bernie Pryde har tagit livet av sig. Hennes första uppdrag har även det med ett självmord att göra. En vetenskapsman vill att hon gör efterforskningar om hans sons självmord. Det är inte så att han betvivlar att det var självmord, han vill veta varför. Sonen studerade i Cambridge, men hade avslutat studierna i förtid och i stället tagit ett jobb som trädgårdsmästare på ett gods.

Jag gissar att en av orsakerna till att P. D. James valde att introducera en ny utredare i stället för hennes vanlige kommissarie Dalgliesh är att hon ville skriva om hur utredaren engagerar sig lite väl mycket i sitt fall. Cordelia är bara 22 år, ungefär jämngammal med den döde studenten. När hon ska fråga ut hans vänner slutar det med att hon blir inbjuden till en fest med dem. Hon tar en massa beslut som är baserade på känslor. Jag har inte läst så många Dalgliesh-deckare, men jag har absolut en känsla av att han inte låter sig styras av känslor på det här sättet i sitt arbete, och att han är korrekt och följer reglerna. Cordelia följer också en del regler som Bernie Pryde delade med sig av när han levde, men särskilt korrekt är hon ju inte. Men hon är samtidigt smart och välorganiserad.

I vilket fall som helst hade den här intrigen aldrig funkat med Dalgliesh som huvudperson. Det hade blivit helt annorlunda. För övrigt finns det en koppling till Dalgliesh. Bernie Pryde var så klart en misslyckad polis, och innan han blev avskedad så var Dalgliesh hans överordnade. Många av hans råd till Cordelia kommer från just Dalgliesh.

Ganska bra deckare, men jag diskuterade den med en kompis, som är ett stort fan av brittiska deckare och har P. D. James bland sina absoluta favoritförfattare, och vi kom fram till att det var en grej i berättelsen som vi tyckte var lite tunn. Och det märks att boken är från sjuttiotalet (1972). En av ledtrådarna har med maskinskrivningsskicklighet att göra. Jag har inte ens reflekterat över att en maskinskriven text skulle se annorlunda ut beroende på maskinskrivarens vana. jag har bara tänkt att det skulle ta olika lång tid och att den ovane skulle få slänga en del misslyckade försök, men när texten väl var skriven skulle man inte se någon skillnad. Men så är det visst inte alls. Annars lär P. D. James ha ganska få tydliga tidsmarkörer i sina böcker, men teknikens utveckling är ju svår att förutse. Och en viss tidsanda finns ju också med. Jag vet ju förstås inte om de böcker hon skriver nu andas 2010-tal, men den här känns som 60-70-tal i alla fall. För mig som är född 1978 så är det som att den utspelar sig lite halvt om halvt "förr i tiden". En del saker känns gammaldags och andra för moderna för att det verkligen ska vara "förr".

Mari uppmärksammande mig på en filmatisering från 90-talet. (Den hade så klart min deckarfrälsta kompis sett några delar av, och hon klagade väldigt på att Dalgliesh spelades av någon helt annan än i de flesta Dalgliesh-filmatiseringarna.) Jag skulle säga att det är fyra säsonger, även om IMDB säger en. Den första är "Ett opassande jobb för en kvinna" och de andra tre tycks vara påhittade av manusförfattarna. Det brukar ju vara så med TV-serier baserade på deckare. En av de andra säsongerna skulle ju kunna vara "Skallen under huden", men det verkar inte så. Och nu när jag läste mer om "Skallen under huden" blev jag säkrare på att jag har läst den. Tror jag.

Det här är en av två deckare som vi läste under sommaren i läsecirkeln. Vi har inte träffats för att diskutera den än.